Vi känner inte till detaljerna, men vi kan föreställa oss att Epafroditos var trött av resan när han kom fram till Rom. Han färdades troligen på Via Egnatia, en romersk väg som korsade Makedonien. Han kunde ha farit över Adriatiska havet till ”klacken” på den italienska halvön och sedan begett sig längs Via Appia till Rom. Det var en tröttsam resa (120 mil i vardera riktningen) som sannolikt tog mer än en månad. — Se rutan på sidan 29.

Tungt och besvärligt att resa i forna dagar

Att i dag göra en resa mellan två europeiska städer liknande den som Epafroditos gjorde är inte särskilt ansträngande. Ombord på ett bekvämt jetplan kan man göra resan på en eller två timmar. Det var en helt annan sak att göra en sådan resa i det första århundradet. Att förflytta sig från det ena stället till det andra på den tiden innebar stora besvärligheter. Om man färdades till fots, kunde man tillryggalägga mellan 30 och 35 kilometer om dagen, och då var man utsatt för väder och vind och för skiftande faror, däribland ”stråtrövare”. — 2 Korinthierna 11:26.

Hur var det med övernattnings- och provianteringsmöjligheterna?

Historikern Michelangelo Cagiano de Azevedo framhåller att det längs de romerska vägarna ”fanns mansiones, veritabla hotell med butiker, stall och bostäder för personalen; mellan två på varandra följande mansiones fanns flera mutationes, eller anhalter, där man kunde byta häst eller fordon och få tag i förnödenheter”. Dessa värdshus hade ett förskräckligt rykte, eftersom de var tillhåll för folk från de lägsta samhällsklasserna. Värdshusvärdarna pungslog de resande, och dessutom drygade de ofta ut sina inkomster med vad prostituerade kunde tjäna ihop. Den romerske skalden och satirikern Juvenalis kommenterade detta och sade att den som hade sett sig nödsakad att ta in på ett värdshus av den här sorten kanske plötsligt upptäckte att ”i sängen intill låg en mördare, att han befann sig i sällskap med pråmkarlar, tjuvar och förrymda slavar, att han satt sida vid sida med bödlar och likkisttillverkare. ... Alla äter ur samma skål; ingen har ett bord för sig själv eller en säng där han kan sova ostörd.” Andra forntida skribenter klagade över det otjänliga dricksvattnet och över rummen, som var fyllda till trängsel, smutsiga, fuktiga och fulla av loppor.