Döttrar som ärvde jord fick emellertid bara gifta sig inom sin fars stam, så att arvsbesittningen inte skulle övergå från en stam till en annan. (4Mo 36:6–9)

Arvsbesittningar. Israels söner fick sitt land som arvedel av Jehova, som fastställde landets gränser för Mose. (4Mo 34:1–12; Jos 1:4) Gads söner, Rubens söner och halva Manasses stam blev tilldelade ett område av Mose. (4Mo 32:33; Jos 14:3) De övriga stammarna fick sina arvedelar genom lottkastning under ledning av Josua och Eleasar. (Jos 14:1, 2) I enlighet med Jakobs profetia i 1 Moseboken 49:5, 7 fick Simeon och Levi inte något eget område som arvedel. Simeon fick ett område (och några enklaver) i Judas område (Jos 19:1–9), medan Levi fick 48 städer spridda över hela Israels område. Eftersom leviterna var uttagna till att utföra särskild tjänst vid helgedomen hette det att Jehova var deras arvedel. De fick tionde som sin andel eller arvedel i gengäld för den tjänst de utförde. (4Mo 18:20, 21; 35:6, 7) De enskilda släkterna blev tilldelade mark inom stammens område. Efter hand som släkten växte och jorden gick i arv till sönerna delades jorden upp i mindre och mindre delar.