Förtrösta på Jehovas räddande arm

”O Jehova, ... bli vår arm varje morgon, ja, vår räddning i trångmålets tid.” — JESAJA 33:2, NW.

1. I vilken bemärkelse har Jehova en mäktig arm?

JEHOVA har en mäktig arm, men eftersom ”Gud är en Ande”, är det naturligtvis inte fråga om en arm av kött. (Johannes 4:24) I bibeln representerar den symboliska armen förmåga att utöva makt. Det är således genom sin arm som Gud befriar sitt folk. Ja, ”som en herde” ”vallar” Gud sin ”hjord”, och ”med sin arm” församlar han ”lammen”, och han bär dem ”i sin famn”. (Jesaja 40:11, NW; Psalm 23:1—4) Jehovas folks medlemmar känner sig verkligen trygga i hans kärleksfulla armar! — Jämför 5 Moseboken 3:24, NW.

2. Vilka frågor förtjänar här att begrundas?

² Hur har då Jehovas arm räddat hans folk i det flydda och i vår tid? Vilken hjälp ger Gud dem som församling? Och varför kan Guds folk förtrösta på hans räddande arm under alla sina trångmål?

Guds räddande arm i aktion

3. Vem ger bibeln äran för Israels befrielse ur Egypten?

³ Innan Gud befriade israeliterna ur slaveriet i Egypten för 3.500 år sedan, sade han följande till sin profet Mose: ”Säg ... till Israels söner: ’Jag är Jehova, och jag kommer sannerligen att föra er ut från att vara under egyptiernas bördor, och befria er från deras slavarbete, och jag kommer helt visst att återkräva er med uträckt arm och med stora straffdomar.’” (2 Moseboken 6:6, NW) Och enligt aposteln Paulus förde Gud ut israeliterna ur Egypten ”med upplyft arm” (Apostlagärningarna 13:17), och Koras söner gav Gud äran för erövringen av det utlovade landet, när de skrev: ”Ty inte med sitt svärd intog de landet, och deras egen arm gav dem inte seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.” — Psalm 44:4.

4. Hur belönades förtröstan på Jehovas räddande arm vid tiden för det assyriska anfallet?

⁴ Jehovas arm kom också hans folk till hjälp, när assyrierna angrep det. Vid det tillfället bad profeten Jesaja följande: ”O Jehova, visa oss ynnest. På dig har vi hoppats. Bli vår arm varje morgon, ja, vår räddning i trångmålets tid.” (Jesaja 33:2, NW) Den bönen besvarades, när Guds ängel dödade 185.000 man i det assyriska lägret och sände i väg kung Sanherib från Jerusalem ”med skamset ansikte”. (2 Krönikeboken 32:21, NW; Jesaja 37:33—37) Att man sätter sin förtröstan till Jehovas räddande arm blir alltid belönat.

5. Vad gjorde Guds mäktiga arm för de förföljda kristna vid slutet av första världskriget?

⁵ Guds mäktiga arm räddade de förföljda smorda kristna vid slutet av första världskriget. År 1918 angrep fienderna till den styrande kretsen dess högkvarter, och välkända bröder fängslades. Av fruktan för de världsliga makterna slutade de smorda praktiskt taget upp med arbetet att vittna. Men de bad om att det skulle bli återupplivat och att de skulle bli renade från overksamhetens synd och fruktans orenhet. Gud svarade genom att låta de fängslade bröderna bli frigivna, och kort tid därefter blev de också rentvådda. I uppfyllelse av Joel 2:28—32 blev de smorda genom de sanningar som framfördes vid deras sammankomst år 1919 och genom utgjutandet av Guds aktiverande ande återupplivade till att oförskräckt tjäna Jehova. — Uppenbarelseboken 11:7—12.

Hjälp i församlingen

6. Hur vet vi att det är möjligt att uthärda en prövande situation i församlingen?

⁶ Precis som Gud stöder sin organisation som helhet betraktad, uppehåller hans arm också individer i den. Men eftersom alla människor är ofullkomliga, finns det naturligtvis ingen församling där förhållandena är fullkomliga. (Romarna 5:12) Därför kan vissa av Jehovas tjänare ibland uppleva prövande situationer i församlingen. Trots att till exempel Gajus utförde ”ett troget arbete” genom att gästfritt ta emot besökande bröder, tog Diotrefes inte emot dem, utan han försökte i stället att kasta ut gästfria personer ur församlingen. (3 Johannes, vers 5, 9, 10) Men Jehova hjälpte dock Gajus och andra att fortsätta att visa gästfrihet för att stödja arbetet med att predika om Riket. Bön till Gud och förtröstan på honom bör hjälpa oss att fortsätta att utföra trogna gärningar, medan vi väntar på att han skall rätta till den situation som kan pröva vår tro.

7. Trots vilka förhållanden i församlingen i Korint fullgjorde lojala kristna där sitt överlämnande åt Gud?

⁷ Anta att du hade hört till församlingen i Korint under det första århundradet. Vid ett tillfälle hotade fraktioner dess enhet, och dess ande hotades av att man tolererade omoraliskhet. (1 Korintierna 1:10, 11; 5:1—5) De troende drog varandra inför världsliga domstolar, och man käbblade om olika frågor. (1 Korintierna 6:1—8; 8:1—13) Osämja, svartsjuka, vrede och oordning gjorde livet svårt. Somliga ifrågasatte rentav Paulus’ myndighet och förringade hans förmåga att tala. (2 Korintierna 10:10) Men de lojala medlemmarna i den församlingen fullgjorde sitt överlämnande åt Gud under denna prövande tid.

8, 9. Vad bör vi göra om en prövande situation möter oss i församlingen?

⁸ Om det uppstår en prövande situation, måste vi hålla oss till Guds folk. (Jämför Johannes 6:66—69.) Låt oss ha tålamod med varandra och inse att det för en del personer tar längre tid än för andra att ta på sig ”den nya personligheten” och iföra sig medömkan, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Och eftersom vi som Guds tjänare har olika bakgrund, måste vi alla visa kärlek och vara förlåtande. — Kolosserna 3:10—14.

⁹ Efter många år i Jehovas tjänst sade en broder: ”Om det är något som har varit viktigt för mig, så har det varit att jag skulle hålla mig tätt till Jehovas synliga organisation. Mina tidiga erfarenheter lärde mig hur fel det är att förlita sig på ett mänskligt resonemang. Så snart jag hade kommit fram till detta i mitt sinne, bestämde jag mig för att stanna hos den trogna organisationen. Hur skulle man annars kunna få Jehovas ynnest och välsignelse?” Uppskattar du på liknande sätt ditt privilegium att få tjäna Jehova tillsammans med hans glada folk? (Psalm 100:2) I så fall kommer du inte att låta någonting dra dig bort från Guds organisation eller fördärva ditt förhållande till honom, vars arm räddar alla som älskar honom.

Hjälp när vi ansätts av frestelser

10. a) Hur hjälper bön Guds folk att möta frestelser? b) Vilken försäkran ger Paulus i 1 Korintierna 10:13?

¹⁰ Som trogna personer anslutna till Guds organisation har vi hans hjälp under tider av prövning. Han hjälper oss till exempel att bevara vår ostrafflighet mot honom, när vi ansätts av frestelser. Vi bör naturligtvis be i enlighet med Jesu ord: ”För oss inte in i frestelse, utan rädda oss från den onde”, Satan, djävulen. (Matteus 6:9—13) I själva verket ber vi därigenom Gud att han inte skall låta oss komma till korta, när vi blir frestade att vara olydiga mot honom. Han besvarar också våra böner om vishet att övervinna prövningar. (Jakob 1:5—8) Och Jehovas tjänare kan vara övertygade om att få hans hjälp, för Paulus skriver: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” (1 Korintierna 10:13) Vad är upphovet till sådana frestelser, och hur bereder Gud utvägen?

11, 12. Vilka frestelser dukade israeliterna under för, och hur kan vi dra nytta av deras erfarenheter?

¹¹ Frestelser kommer från omständigheter som kan förleda oss att vara otrogna mot Gud. Paulus skriver: ”Dessa ting [har] blivit exempel för oss, för att vi inte skall vara sådana som har begär till skadliga ting, precis som de [israeliterna] hade begär till dem. Bli inte heller avgudadyrkare, såsom några av dem blev; alldeles som det är skrivet: ’Folket satte sig ner för att äta och dricka, och de steg upp för att roa sig.’ Låt oss inte heller bedriva otukt, såsom några av dem begick otukt, bara för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag. Låt oss inte heller sätta Jehova på prov, såsom några av dem satte honom på prov, bara för att förgås genom ormarna. Inte heller skall ni knota, alldeles som några av dem knotade, bara för att förgås genom förgöraren.” — 1 Korintierna 10:6—10.

¹² Israeliterna hade begär till skadliga ting, när de gav vika för frestelsen att bli giriga i samband med att de samlade ihop och åt de vaktlar som Gud genom ett underverk hade försett dem med. (4 Moseboken 11:19, 20, 31—35) Dessförinnan hade de under Mose frånvaro gett efter för frestelsen att ägna sig åt kalvdyrkan och därigenom blivit avgudadyrkare. (2 Moseboken 32:1—6) Och tusentals förgicks därför att de dukade under för frestelsen att begå otukt med moabitiska kvinnor. (4 Moseboken 25:1—9) Och när israeliterna gav vika för frestelsen att knota över tillintetgörandet av de upproriska männen Kora, Datan och Abiram och deras anhängare, förgicks 14.700 personer genom en av Gud sänd hemsökelse. (4 Moseboken 16:41—49) Vi kan dra nytta av sådana erfarenheter, om vi inser att ingen av dessa frestelser var så svår att israeliterna inte skulle ha kunnat motstå den. De skulle ha kunnat göra detta, om de hade utövat tro, om de hade varit tacksamma för Guds kärleksfulla omvårdnad och om de hade insett att hans lag var rättfärdig. Då skulle Jehovas arm ha kunnat rädda dem, precis som den kan rädda oss.

13, 14. Hur bereder Jehova utvägen, när hans tjänare möter frestelser?

¹³ Som kristna möter vi sådana frestelser som är vanliga för människor. Men vi kan förbli trogna mot Gud genom att be om hans hjälp och arbeta på att motstå frestelser. Gud är trofast, och han kommer inte att låta oss bli frestade utöver vad vi kan tåla. Om vi är lojala mot Jehova, kommer vi aldrig att finna att det är omöjligt att göra hans vilja. Han bereder utvägen genom att styrka oss, så att vi kan motstå frestelsen. När vi blir förföljda kan vi, i hopp om att undgå att bli torterade eller dödade, frestas att kompromissa. Men om vi förtröstar på Jehovas mäktiga arm, når frestelsen aldrig den punkt där han inte kan stärka vår tro och ge oss tillräcklig styrka att bevara vår ostrafflighet. Som aposteln Paulus skriver: ”Vi är på allt sätt trängda, men inte så hårt pressade att vi inte kan röra oss; vi är rådvilla, men inte helt utan någon utväg; vi är förföljda, men inte lämnade i sticket; vi är slagna till marken, men inte tillintetgjorda.” — 2 Korintierna 4:8, 9.

¹⁴ Jehova uppehåller också sitt folk genom att använda sin ande som en påminnare och en lärare. Den påminner oss om tankar från bibeln och hjälper oss att urskilja hur vi skall tillämpa dem för att motstå frestelser. (Johannes 14:26) Trogna Jehovas tjänare förstår de stridsfrågor som är inbegripna i en frestelse och låter sig inte luras att följa en felaktig kurs. Gud har berett utvägen genom att göra det möjligt för dem att kunna uthärda ända in i döden utan att duka under för frestelser. (Uppenbarelseboken 2:10) Förutom att Jehova hjälper sina tjänare genom sin ande, använder han sina änglar till gagn för sin organisation. — Hebréerna 1:14.

Hjälp i personliga angelägenheter

15. Vilken personlig hjälp kan vi finna i Höga Visan?

¹⁵ De som är anslutna till Jehovas organisation får också hans hjälp i personliga angelägenheter. En person kanske försöker få tag på en kristen äktenskapspartner. (1 Korintierna 7:39) Om då en sådan persons förhoppningar skulle grusas, kan det vara bra att tänka på Israels kung Salomo. Han lyckades inte få den sulemitiska flickan att vilja gifta sig med honom, eftersom hon ju älskade en ödmjuk herde. Kungens berättelse om detta skulle kunna kallas Sången om Salomos försmådda kärlek. Vi kanske gråter om vi skulle misslyckas med ett romantiskt försök, men Salomo överlevde sin besvikelse, och det kan vi också göra. Guds ande kan hjälpa oss att visa självbehärskning och andra gudaktiga egenskaper. Hans ord hjälper oss att acceptera det ofta plågsamma förhållandet att en person inte kan hysa romantisk kärlek för vem som helst. (Höga Visan 2:7; 3:5) Höga Visan visar dock att det kan vara möjligt att finna en medtroende som älskar oss innerligt. Och vad som är ännu viktigare är att denna ”yppersta sång” (NW) uppfylls på den rätte herdens, Jesu Kristi, kärlek till sin ”brud” om 144.000 smorda efterföljare. — Höga Visan 1:1; Uppenbarelseboken 14:1—4; 21:2, 9; Johannes 10:14.

16. Vad kan inbegripas i den ”vedermöda i köttet”, som gifta kristna kan uppleva?

¹⁶ Också de som gifter sig med en troende partner får ”vedermöda i köttet”. (1 Korintierna 7:28) Det kommer att bli bekymmer och omsorger som gäller man och hustru och barn. (1 Korintierna 7:32—35) Sjukdom kan medföra bördor och stress. Förföljelse eller ekonomiska svårigheter kan göra det svårt för en kristen familjefar att sörja för livets nödtorft åt sin familj. Föräldrar och barn kan komma att skiljas åt genom fängelse, och somliga kan komma att torteras eller rentav dödas. Men om vi verkligen förtröstar på Jehovas räddande arm, kan vi under alla sådana omständigheter motstå frestelsen att förneka vår tro. — Psalm 145:14.

17. Vilket familjeproblem kunde Isak och Rebecka med Guds hjälp uthärda?

¹⁷ Vi kanske måste uthärda vissa prövningar under lång tid. En son kan till exempel vålla sina gudfruktiga föräldrar sorg genom att gifta sig med en icke troende. Detta var vad som hände i patriarken Isaks och hans hustru Rebeckas familj. Deras fyrtioårige son Esau gifte sig med två hettitiska kvinnor, som blev ”en källa till bitterhet i anden för Isak och Rebecka”. Ja, det var faktiskt så att Rebecka höll i med ”att säga till Isak: ’Jag har kommit att finna detta mitt liv motbjudande för Hets döttrars skull. Om Jakob [deras andre son] någonsin tar en hustru av Hets döttrar lik dessa, av landets döttrar, till vad gott är då livet för mig?’” (1 Moseboken 26:34, 35; 27:46; NW) Detta bestående problem plågade av allt att döma Rebeckas rättfärdiga själ. (Jämför 2 Petrus 2:7, 8.) Men Jehovas arm uppehöll Isak och Rebecka och satte dem i stånd att uthärda denna prövning samtidigt som de bevarade ett starkt förhållande till honom.

18. Vilken personlig prövning uthärdade C. T. Russell med Guds hjälp?

¹⁸ Det är smärtsamt att se en döpt familjemedlem sakta farten i Guds tjänst. (Jämför 2 Timoteus 2:15.) Men somliga har till och med fått utstå den andliga förlusten av sin äktenskapspartner, precis som Charles T. Russell, Sällskapet Vakttornets förste president. Hans hustru klippte av sina band med Sällskapet och övergav honom år 1897, efter närmare 18 års äktenskap. År 1903 begärde hon hemskillnad, och år 1908 beviljades den. Hans sorg framgår tydligt av ett brev som han under ett tidigt skede skrev till henne: ”Jag har bett innerligt till Herren för dig. ... Jag skall inte tynga dig med beskrivningar av min sorg och inte heller försöka spela på dina känslor genom att beskriva hur jag känner det, då jag allt emellanåt finner dina klänningar eller andra saker, som så livligt påminner mig om ditt forna jag, då du var så full av kärlek och medkänsla och hjälpsamhet och återspeglade Kristi anda. ... Begrunda under bön vad jag nu tänker säga. Och var övertygad om att det som gör min sorg så bitter inte är min egen ensamhet under resten av mitt liv, utan ditt fall, min älskade, att du så vitt jag kan se är evigt förlorad.” Trots en sådan hjärtesorg uppehöll Gud Russell ända till slutet av hans jordiska liv. (Psalm 116:12—15) Jehova uppehåller alltid sina lojala tjänare.

Ur alla trångmål

19. Vad bör vi komma ihåg om smärtsamma problem består?

¹⁹ Som medlemmar av Jehovas folk vet vi att han är ”en Gud som utför räddningsgärningar” och ”som dagligen bär bördan åt oss”. (Psalm 68:20, 21, NW) Må vi därför aldrig, som överlämnade personer anslutna till hans jordiska organisation, ge efter för förtvivlan, om smärtsamma problem skulle hålla i sig. Kom ihåg att ”Gud är för oss en tillflykt och styrka, en hjälp som är lätt att finna under trångmål”. (Psalm 46:2, NW) Vår förtröstan på honom blir alltid belönad. ”Jag frågade Jehova, och han svarade mig”, sade David, ”och ur alla mina förskräckelser befriade han mig. ... Denne betryckte ropade, och Jehova själv hörde. Och ur alla hans trångmål räddade Han honom.” — Psalm 34:5—7, NW.

20. Vilka frågor återstår att behandla?

²⁰ Ja, vår himmelske Fader räddar sitt folk ur alla trångmål. Han stöder sin jordiska organisation och ger hjälp både i församlingsangelägenheter och i personliga angelägenheter. Nej, ”Jehova kommer inte att överge sitt folk”. (Psalm 94:14, NW) Men låt oss i följande artikel begrunda andra sätt varpå Jehova hjälper sitt folk som individer. Hur uppehåller vår himmelske Fader sina tjänare som är sjuka, psykiskt nere, förkrossade av sorg på grund av dödsfall eller olyckliga på grund av sina egna misstag? Vi har, som vi skall se, också i sådana saker orsak att förtrösta på Jehovas mäktiga arm.

Gör Jehovas eviga armar till ditt stöd

”En tillflykt är urtidens Gud, och härnere råda de ewiga armar.” — 5 MOSEBOKEN 33:27, Melin.

1, 2. Varför kan Jehovas folk lita på att få hans stöd?

JEHOVA har omsorg om sitt folk. Under allt israeliternas trångmål var det således ”trångmål för honom”! I kärlek och medkänsla grep han sig an ”med att lyfta upp dem och bära dem”. (Jesaja 63:7—9, NW) Om vi är trogna mot Gud, kan vi således lita på att få hans stöd och hjälp.

² Så här sade profeten Mose: ”Ett gömställe är forntidens Gud, och nedanför är de till obestämd tid bestående armarna.” (5 Moseboken 33:27, NW) Så här lyder en annan översättning: ”En tillflykt är urtidens Gud, och härnere råda de ewiga armar.” (Melin) Men hur uppehåller då Guds armar hans tjänare?

Varför så många vedermödor?

3. När kommer de lydiga människorna att till fullo få åtnjuta ”Guds barns härliga frihet”?

³ Att vi tjänar Jehova skyddar oss inte mot de vedermödor som är vanliga för ofullkomliga människor. Så här sade Guds tjänare Job: ”Människan, av kvinna född, är kortlivad och mättad av oro.” (Job 14:1, NW) Psalmisten skriver att ”vårt liv” är ”möda och fåfänglighet”. (Psalm 90:10) Och livet kommer att vara sådant tills ”skapelsen” görs ”fri från slaveriet under förgängelsen” och får ”Guds barns härliga frihet” (Romarna 8:19—22), vilket kommer att ske under Kristi tusenåriga regering. På grundval av Jesu lösenoffer kommer Rikets mänskliga undersåtar då att få erfara befrielse från synd och död. Vid slutet av tusenårsriket kommer Kristus och de som tillsammans med honom är kungar och präster att ha hjälpt de lydiga människorna att nå fullkomlighet, och de som är lojala mot Gud under det slutliga provet genom Satan och hans demoner kommer att få sina namn skrivna i ”livets bok” för beständigt. (Uppenbarelseboken 20:12—15) De kommer då att till fullo få åtnjuta Guds barns härliga frihet.

4. Vad bör vi göra i stället för att klaga över vår lott i livet?

⁴ Må vi till dess förtrösta på Jehova och inte klaga över vår lott i livet. (1 Samuelsboken 12:22; Judas, vers 16) Må vi också vara tacksamma över vår överstepräst, Jesus, genom vilken vi kan nalkas Gud ”för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid”. (Hebréerna 4:14—16) Vi bör aldrig bli lika Adam. Han anklagade faktiskt med orätt Jehova för att ha gett honom en dålig hustru, när han sade: ”Kvinnan som du gav till att vara hos mig, hon gav mig frukt från trädet, och så åt jag.” (1 Moseboken 3:12, NW) Gud ger goda ting och orsakar oss inte vedermöda. (Matteus 5:45; Jakob 1:17) Motgångar är ofta resultatet av vår egen brist på vishet eller någon annans misstag. De kan också drabba oss på grund av att vi är syndiga och lever i en värld som befinner sig i Satans våld. (Ordspråksboken 19:3; 1 Johannes 5:19) Men Jehovas eviga armar uppehåller alltid hans lojala tjänare, vilka ber till honom och förtröstar på honom och också själva tillämpar råden i hans ord. — Psalm 37:5; 119:105.

Uppehållen under sjukdom

5. Vilken uppmuntran kan personer som är sjuka få av Psalm 41:2—4?

⁵ Sjukdom vållar emellanåt de flesta av oss trångmål. Men ändå skrev David: ”Lycklig är den som handlar hänsynsfullt mot den ringe; på olyckans dag kommer Jehova att föra honom i säkerhet. Jehova själv kommer att skydda honom och bevara honom vid liv. Han kommer att prisas lycklig på jorden; och du kan omöjligen överlämna honom till hans fienders själ. Jehova själv kommer att uppehålla honom på sjukdivanen; hela hans säng kommer du sannerligen att förvandla under hans sjukdom.” — Psalm 41:2—4, NW.

6, 7. Hur hjälpte Gud David, när denne låg i en sjuksäng, och hur kan detta uppmuntra Jehovas tjänare i våra dagar?

⁶ En hänsynsfull och omtänksam person hjälper den behövande. ”Olyckans dag” kan vara vilken som helst olyckshändelse eller en lång period av trångmål som försvagar en person. Han förtröstar på att Gud skall skydda honom när han känner sig skröplig, och andra kommer att prisa honom ”lycklig på jorden” genom att sprida nyheterna om Jehovas barmhärtiga handlande mot honom. Gud uppehöll David ”på sjukdivanen”, kanske under den stressiga tid då Davids son Absalom sökte bemäktiga sig Israels tron. — 2 Samuelsboken 15:1—6.

⁷ Eftersom David hade visat hänsyn mot den ringe, kände han att Gud skulle komma att uppehålla honom medan han låg hjälplös i en sjuksäng. (Psalm 18:25—27) Även om han var allvarligt sjuk, litade han på att Gud skulle ”förvandla” hans ”säng”, inte genom att avlägsna sjukdomen genom ett underverk, utan genom att stärka honom med tröstande tankar. Det skulle vara som om Jehova förvandlade hans säng från att ha varit en sjuksäng till att bli en konvalescentsäng. På liknande sätt kommer Jehovas eviga armar att uppehålla oss, om vi som Guds tjänare drabbas av sjukdom.

Tröst åt de nedstämda

8. Hur har en sjuk kristen broder visat sin förtröstan på Gud?

⁸ Sjukdom kan göra en person psykiskt nere. En kristen broder, som är allvarligt sjuk, orkar ibland inte ens läsa, och han berättar: ”Detta får mig att känna mig mycket nedstämd och värdelös, och ibland får det mig också att gråta.” Men eftersom han vet att Satan önskar krossa honom med hans egna känslor av modfälldhet, bekämpar han detta medveten om att han med Jehovas hjälp kommer att lyckas. (Jakob 4:7) Denne man är till uppmuntran för andra, som vet att han förtröstar på Gud. (Psalm 29:11) Också när han ligger på sjukhus ringer han upp andra, både sådana som är sjuka och sådana som inte är det, för att bygga upp dem andligen. Han blir själv uppbyggd genom att lyssna på kassetter med inspelningar av ”Kingdom Melodies” och artiklar ur denna tidskrift och dess följeslagare, tidskriften Vakna!, och också genom umgänge med medkristna. Denne broder säger: ”Jag talar regelbundet med Jehova i bön och ber honom ge mig styrka, vägledning och tröst och hjälp att kunna uthärda.” Om du är en kristen som upplever allvarliga hälsoproblem, förtrösta då alltid på Jehova och gör hans eviga armar till ditt stöd.

9. Vilka exempel visar att gudfruktiga människor ibland kan besväras av psykisk nedstämdhet?

⁹ Nedstämdhet är ett gammalt problem. När Job blev prövad, talade han som en man som kände sig övergiven av Gud. (Job 29:2—5) Nehemja blev dyster på grund av att han var bekymrad över det förhärjade tillstånd som Jerusalem och dess murar befann sig i, och Petrus blev så nedstämd över att ha förnekat Kristus att han grät bittert. (Nehemja 2:1—8; Lukas 22:62) Epafroditus var nedstämd, därför att de kristna i Filippi hade hört att han hade blivit sjuk. (Filipperna 2:25, 26) Nedstämdhet måste ha plågat vissa kristna i Tessalonika, eftersom Paulus uppmanade bröderna där att ”tala tröstande till de nedstämda själarna”. (1 Tessalonikerna 5:14) Hur hjälper då Gud sådana personer?

10. Vad kan vara till hjälp, när man försöker komma till rätta med psykisk nedstämdhet?

¹⁰ När det gäller svår depression måste man själv fatta ett beslut angående vilken behandlingsmetod man skall välja.a (Galaterna 6:5) Det kanske kan hjälpa med tillräckligt med vila och en balanserad verksamhet. Och i stället för att betrakta flera problem tillsammans som ett enda stort berg kan en deprimerad person finna det vara till hjälp att arbeta på att lösa dem ett i taget. Det kan vara mycket bra med tröstande hjälp från församlingsäldste, i synnerhet om detta känslomässiga problem vållar andlig oro. (Jakob 5:13—15) Och det är framför allt viktigt att vi förtröstar på Jehova och kastar allt vårt ”bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om” oss. Att vi ber ihärdigt och innerligt kan skänka oss ”Guds frid”, som skall skydda våra ”hjärtan” och ”tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus”. — 1 Petrus 5:6—11; Filipperna 4:6, 7.

Jehova hjälper oss att uthärda sorg

11—13. Vad kan bidra till att lindra sorgen över en kär väns eller anförvants död?

¹¹ En annan plågsam erfarenhet är när någon älskad person dör. Abraham höll dödsklagan, när han hade mist sin hustru, Sara. (1 Moseboken 23:2) David sörjde djupt, när hans son Absalom dog. (2 Samuelsboken 18:33) Ja, till och med den fullkomlige mannen Jesus ”brast i tårar”, när hans vän Lasarus dog! (Johannes 11:35) Det blir alltså sorg, när döden tar en kär vän eller anförvant. Men vad är det då som kan bidra till att lindra en sådan sorg?

¹² Gud hjälper sitt folks medlemmar att uthärda den djupa sorgen i samband med ett dödsfall. Hans ord säger att det skall bli en uppståndelse. Och därför sörjer vi inte ”alldeles som de övriga, de som inte har något hopp”. (1 Tessalonikerna 4:13; Apostlagärningarna 24:15) Jehovas ande hjälper oss att ha frid och tro och att meditera över den underbara framtid som är utlovad i hans ord, så att vi inte fullständigt överväldigas av nedstämda tankar över att en kär vän eller anförvant har dött. Man får också tröst av att läsa bibeln och av att be till ”all trösts Gud”. — 2 Korintierna 1:3, 4; Psalm 68:5—7.

¹³ Vi kan hämta tröst av uppståndelsehoppet precis som den gudfruktige Job gjorde, som utropade: ”O att du [Jehova] ville gömma mig i Sheol, att du ville hålla mig dold, till dess din vrede viker tillbaka, att du ville sätta en tidsgräns för mig och komma ihåg mig! Om en kraftfull man dör, kan han då leva igen? Alla mitt pliktmässiga arbetes dagar kommer jag att vänta, till dess min avlösning kommer. Du kommer att ropa, och jag själv kommer att svara dig. Efter dina händers verk kommer du att ivrigt längta.” (Job 14:13—15, NW) Vi känner vanligtvis inte någon stor sorg när en kär vän ger sig ut på en resa, eftersom vi då förväntar att få träffa honom igen. Den djupa sorg, som en kär trogen kristen väns eller anförvants död vållar, kan minska något, om vi ser på hans död på liknande sätt. Om han hade ett jordiskt hopp, kommer han att väckas upp från dödens sömn här på jorden under Kristi tusenårsregering. (Johannes 5:28, 29; Uppenbarelseboken 20:11—13) Och om vi hoppas att få leva på jorden för evigt, kanske vi kommer att få vara här för att välkomna våra nära och kära som uppväcks.

14. Vad hjälpte två kristna kvinnor att komma över sin sorg över sina mäns död?

¹⁴ När en kristen systers man hade dött, visste hon att hennes liv i Guds tjänst måste gå vidare. Förutom att hon fortsatte att ha rikligt att göra ”i Herrens verk”, gjorde hon ett lapptäcke av 800 tygbitar. (1 Korintierna 15:58) Hon säger att detta var ett bra projekt, därför att hon under tiden som hon arbetade på det kunde lyssna på ”Kingdom Melodies” och bibelkassetter, vilket höll hennes tankar sysselsatta. Hon påminner sig gärna ett besök av en erfaren äldste och dennes hustru. Denne broder visade från bibeln att Gud verkligen bryr sig om änkor. (Jakob 1:27) En annan kristen kvinna dukade inte heller under för självömkan, när hennes man dog. Hon uppskattade det stöd hon fick av sina vänner och intresserade sig mer för andra. ”Jag bad oftare och utvecklade ett närmare förhållande till Jehova”, säger hon. Och det är verkligen en välsignelse att ha stöd av Guds eviga armar!

Hjälp när vi felar

15. Vad är kontentan av Davids ord i Psalm 19:8—14?

¹⁵ Trots att vi älskar Jehovas lag syndar vi ibland, och detta plågar oss säkert, precis som det plågade David, för vilken Guds lagar, påminnelser, befallningar och rättsliga beslut var mer åtråvärda än guld. Han skrev: ”Din egen tjänare har blivit varnad genom dem; att följa dem ger stor belöning. Misstag — vem kan urskilja dem? Förklara mig oskyldig till dolda synder. Avhåll också din tjänare från förmätna handlingar; låt dem inte härska över mig. I så fall kommer jag att vara fullständig, och jag kommer att ha förblivit oskyldig till mycken överträdelse.” (Psalm 19:8—14, NW) Låt oss analysera dessa ord.

16. Varför bör vi undvika att vara förmätna?

¹⁶ Förmätna handlingar är mycket allvarligare synder än misstag. Saul förkastades som kung för att han förmätet frambar offer och för att han skonade den amalekitiske kung Agags liv och det bästa av bytet, trots att Gud hade befallt att amalekiterna skulle tillspilloges. (1 Samuelsboken 13:8—14; 15:8—19) Kung Ussia drabbades av spetälska för att han förmätet utförde prästerliga åligganden. (2 Krönikeboken 26:16—21) När förbundsarken fördes till Jerusalem och den nötboskap som drog vagnen nästan fick den att välta, dödade Gud Ussa, därför att denne vanvördigt grep tag i arken för att stödja den. (2 Samuelsboken 6:6, 7) Så om vi inte vet vad vi skall göra eller huruvida vi är bemyndigade att göra något eller ej, bör vi visa blygsamhet och rådgöra med dem som har urskillning. (Ordspråksboken 11:2; 13:10; NW) Och om vi någon gång har varit förmätna, bör vi naturligtvis be om förlåtelse och be Gud hjälpa oss att hädanefter vara på vår vakt mot förmätenhet.

17. Hur kan dolda synder påverka en person, men hur kan man få förlåtelse och befrielse?

¹⁷ Dolda synder kan vålla betryck. Enligt Psalm 32:1—5 (NW) försökte David dölja sin synd, men han sade: ”När jag teg nöttes benen i min kropp ut genom mitt stönande hela dagen. Ty dag och natt var din hand tung över mig. Min livssaft har förvandlats som i sommarens torra hetta.” Att försöka förtränga ett dåligt samvete tröttade ut David, och ångest försvagade hans livskraft precis som ett träd förlorar livgivande fuktighet under en torka eller i sommarens torra hetta. Han drabbades av allt att döma av dåliga verkningar både psykiskt och fysiskt och förlorade sin glädje, därför att han underlät att bekänna sin synd. Det var endast bekännelse för Gud som kunde skänka förlåtelse och lindring. David sade: ”Lycklig är den vars uppror är förlåtet, vars synd är övertäckt. ... Min synd bekände jag slutligen för dig, och min missgärning övertäckte jag inte. Jag sade: ’Jag kommer att bekänna mina överträdelser för Jehova.’ Och du själv förlät mina synders missgärning.” Och kärleksfull hjälp av kristna äldste kan bidra till att främja ett andligt tillfrisknande. — Ordspråksboken 28:13; Jakob 5:13—20.

18. Vad visar att en synd kan få långvariga konsekvenser, men vad kan bli en källa till uppmuntran under sådana omständigheter?

¹⁸ Synden kan få långvariga konsekvenser. Det fick den för David, som begick äktenskapsbrott med Bat-Seba och genom en manöver fick hennes man dödad och därefter gifte sig med den gravida änkan. (2 Samuelsboken 11:1—27) Även om Gud visade David barmhärtighet på grund av sitt förbund om Riket och Davids ånger och barmhärtiga behandling av andra, upplevde David ”olyckor” från sitt eget ”hus”. (2 Samuelsboken 12:1—12) Barnet som hade fötts genom äktenskapsbrottet dog. Davids son Amnon våldtog sin halvsyster Tamar och dödades på Tamars brors, Absaloms, befallning. (2 Samuelsboken 12:15—23; 13:1—33) Absalom vanhedrade David genom att ha förbindelser med Davids bihustrur. Han försökte tillskansa sig tronen men dödades. (2 Samuelsboken 15:1—18:33) Synden får fortfarande följder. En utesluten syndare kan ändra sinne och bli återupptagen i församlingen, men det kan ta år att övervinna ett skamfilat rykte och det känslomässiga sår som blir en följd av synd. Men hur trösterikt är det inte att under tiden ha Jehovas förlåtelse och stöd av hans eviga armar!

Befriade från den stress vi upplever

19. Hur kan Guds ande vara till hjälp, när vi blir hårt prövade?

¹⁹ När vi blir hårt prövade, kanske vi saknar tillräcklig vishet och styrka att fatta ett beslut och genomföra det. I sådana fall kommer Guds ande ”vår svaghet till hjälp; ty det problem som gäller vad vi skall bedja om såsom vi bör känner vi inte, men anden själv lägger sig ut för oss med outtalade suckanden”. (Romarna 8:26) Om Jehova åstadkommer en förändring av förhållandena, bör vi vara tacksamma. Men hans arm kan också rädda oss på ett annat sätt. Om vi ber om vishet, kan Jehova genom sin ande visa vad vi bör göra och ge oss den styrka som vi behöver för att göra detta. (Jakob 1:5—8) Med hans hjälp kan vi uthärda, när vi blir ”bedrövade genom olika prövningar”, och komma igenom dem med en prövad och stärkt tro. — 1 Petrus 1:6—8.

20. Vad kommer vi att få åtnjuta, om vi verkligen gör Jehovas eviga armar till vårt stöd?

²⁰ Må vi aldrig tröttna på att vända oss till Gud i bön. Så här skrev David: ”Mina ögon är ständigt riktade mot Jehova, ty det är han som för mina fötter ut ur nätet. Vänd ditt ansikte till mig och visa mig ynnest; ty jag är ensam och betryckt. Mitt hjärtas trångmål har mångfaldigats; o för mig ut ur mina påfrestningar. Se mitt betryck och min vedermöda, och förlåt alla mina synder.” (Psalm 25:15—18, NW) Om vi verkligen gör Jehovas eviga armar till vårt stöd, kommer vi likt David att få åtnjuta Guds befrielse, ynnest och förlåtelse.

[Fotnot]