”Vad är sanning?”

DE TVÅ män som stod där mitt emot varandra kunde knappast ha varit mer olika. Den ene var politiker — cynisk, ärelysten och rik, beredd att göra vad som helst för att främja sina egna intressen. Den andre var en lärare som var helt ointresserad av rikedom och prestige och var beredd att offra sitt liv för andras skull. Det behöver knappast påpekas att de inte betraktade saker och ting på samma sätt! Det var särskilt ett ämne som de hade helt olika åsikter om — ämnet sanning.

De båda männen var Pontius Pilatus och Jesus Kristus. Jesus stod inför Pilatus som dödsdömd brottsling. Varför? Jesus förklarade att orsaken till detta — ja, själva grundorsaken till att han hade kommit till jorden och utfört sin tjänst — hade med en enda sak att göra: sanningen. ”Till detta har jag fötts”, sade han, ”och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen.” — Johannes 18:37.

Pilatus svarade med den välkända frågan: ”Vad är sanning?” (Johannes 18:38) Ville han verkligen ha svar på sin fråga? Förmodligen inte. Jesus var en person som kunde besvara alla frågor som ställdes till honom med rätt motiv, men han svarade inte Pilatus. Bibeln nämner också att Pilatus gick ut ur audienssalen så snart han hade ställt sin fråga. Den romerske ståthållaren ställde förmodligen frågan i cynisk misstro, som om han menade: ”Sanningen? Vad är det? Det finns ingen sanning!”a

Denna skeptiska inställning till frågan om sanning är inte ovanlig i våra dagar. Många tror att sanningen är relativ, dvs. att det som är sant för en person kanske inte är sant för en annan och att båda därför kan ha ”rätt”. Den här uppfattningen är så utbredd att det finns en speciell term för den — ”relativism”. Är det så du ser på begreppet sanning? Om det är det, kan det då vara så att du har godtagit det här synsättet utan att egentligen ifrågasätta det? Och även om du inte har den inställningen, har du tänkt på hur mycket den här filosofin ändå påverkar ditt liv?

Ett angrepp mot sanningen

Pontius Pilatus var ingalunda den förste som tvivlade på att det finns en absolut sanning. Vissa forntida grekiska filosofer gjorde det till sin huvudsakliga livsuppgift att lära ut sådana skeptiska idéer! Redan 500 år före Pilatus hävdade Parmenides (som har kallats den europeiska metafysikens fader) att verklig kunskap var ouppnåelig för människan. Demokritos, som har hyllats som ”den störste av antikens filosofer”, försäkrade: ”I själva verket vet vi ingenting, ty sanningen ligger i djupet.” Den kanske mest aktade av alla filosofer, Sokrates, sade att allt han egentligen visste var att han inte visste någonting.