Denna skeptiska inställning till frågan om sanning är inte ovanlig i våra dagar. Många tror att sanningen är relativ, dvs. att det som är sant för en person kanske inte är sant för en annan och att båda därför kan ha ”rätt”. Den här uppfattningen är så utbredd att det finns en speciell term för den — ”relativism”. Är det så du ser på begreppet sanning? Om det är det, kan det då vara så att du har godtagit det här synsättet utan att egentligen ifrågasätta det? Och även om du inte har den inställningen, har du tänkt på hur mycket den här filosofin ändå påverkar ditt liv?

Ett angrepp mot sanningen

Pontius Pilatus var ingalunda den förste som tvivlade på att det finns en absolut sanning. Vissa forntida grekiska filosofer gjorde det till sin huvudsakliga livsuppgift att lära ut sådana skeptiska idéer! Redan 500 år före Pilatus hävdade Parmenides (som har kallats den europeiska metafysikens fader) att verklig kunskap var ouppnåelig för människan. Demokritos, som har hyllats som ”den störste av antikens filosofer”, försäkrade: ”I själva verket vet vi ingenting, ty sanningen ligger i djupet.” Den kanske mest aktade av alla filosofer, Sokrates, sade att allt han egentligen visste var att han inte visste någonting.

Detta förnekande av tanken att man kan finna den absoluta sanningen har fortsatt ända fram till vår tid. En del filosofer hävdar till exempel att eftersom all kunskap når oss genom våra sinnen, som kan bedras, kan ingen kunskap bevisas vara sann. Den franske filosofen och matematikern René Descartes beslöt sig för att pröva allt som han trodde sig veta med säkerhet. Han kom fram till att det bara finns en enda ovedersäglig sanning: ”Cogito, ergo sum” — ”Jag tänker, alltså är jag till.”

En kultur som är genomsyrad av relativism

Relativistiska idéer förekommer inte bara bland filosofer. De predikas av religiösa ledare, lärs ut i skolorna och sprids genom massmedierna. En biskop i den amerikanska episkopalkyrkan, John S. Spong, sade för några år sedan: ”Vi måste ... sluta att tänka att vi har sanningen och att andra måste anamma vår syn och i stället inse att den slutgiltiga sanningen ligger utom räckhåll för oss alla.” Med sitt relativistiska synsätt är Spong, som så många andra präster i våra dagar, snar att överge Bibelns moralnormer till förmån för en filosofi som går ut på att ”var och en får göra som han själv vill”. För att försöka få homosexuella att känna sig mer ”hemma” i episkopalkyrkan har Spong således skrivit en bok, i vilken han påstår att aposteln Paulus var homosexuell!

I många länder tycks skolsystemen uppamma ett liknande tänkesätt. Allan Bloom skriver i sin bok The Closing of the American Mind: ”Det finns en sak som en professor kan vara absolut säker på: nästan alla nyinskrivna studenter tror, eller säger sig tro, att sanningen är relativ.” Bloom fann att om han ifrågasatte studenternas uppfattning i den här frågan, blev de mycket förvånade, ”ungefär som om han hade ifrågasatt att 2 + 2 = 4”.

Samma inställning kommer också till uttryck på många andra sätt. TV-reportrar och journalister tycks till exempel ofta vara mer intresserade av att underhålla sina tittare och läsare än av att ge en sann bild av en händelse. I vissa nyhetsprogram har man till och med friserat eller fejkat vissa filmsekvenser för att få dem att förefalla mer dramatiska. I underhållningsbranschen våldför man sig ännu mer på sanningen. De moralnormer som våra föräldrar och far- och morföräldrar levde efter betraktas i regel som gammalmodiga och framställs ofta som rent löjeväckande.

Somliga kan naturligtvis mena att detta relativistiska synsätt tyder på öppenhet och fördomsfrihet och därför har en positiv inverkan på det mänskliga samhället. Men har det verkligen det? Och hur påverkar det dig personligen? Tror du att sanningen är relativ eller att den helt enkelt inte existerar? I så fall tycker du kanske att det är slöseri med tid att söka efter den. En sådan inställning kommer att påverka din framtid.

Varför söka sanningen?

MÅNGA religiösa organisationer påstår sig ha sanningen och erbjuder den ivrigt åt andra. Deras budskap är emellertid en djungel av sinsemellan motstridiga ”sanningar”. Är detta ännu ett bevis för att all sanning är relativ, att det inte finns några absoluta sanningar? Nej.

I sin bok The Art of Thinking uttrycker professor V. R. Ruggiero sin förvåning över att till och med intelligenta människor ibland säger att sanningen är relativ. Han säger: ”Om var och en skapar sin egen sanning, då kan ingen människas idéer vara bättre än någon annans. Alla måste vara lika bra. Och om alla idéer är lika bra, vad tjänar det då till att utforska ett ämne? Varför gräva i jorden för att få svar på arkeologiska spörsmål? Varför försöka ta reda på orsakerna till den spända situationen i Mellersta Östern? Varför söka efter ett botemedel mot cancer? Varför utforska Vintergatan? Dessa aktiviteter är meningsfulla endast om vissa svar är bättre än andra, om sanningen är något som är skilt från, och opåverkat av, subjektiva bedömningar.”

I själva verket finns det ingen människa som verkligen tror att det inte finns någon sanning. När det gäller naturvetenskapliga ämnen, till exempel medicin, matematik eller fysikens lagar, tror även den mest inbitne relativist att vissa ting är sanna. Vem av oss skulle våga åka med ett flygplan, om vi inte trodde att aerodynamikens lagar var absoluta sanningar? Det finns sanningar som går att bevisa; vi ser prov på dem överallt i vår omgivning, och vi låter vårt liv vara beroende av dem.

Relativismens pris

Det är emellertid på moralens område som det felaktiga i ett relativistiskt tänkesätt är mest uppenbart, för det är här det har gjort störst skada. The Encyclopedia Americana förklarar: ”Det har på allvar ifrågasatts om kunskap, eller bevisad sanning, är uppnåelig för människan. ... En sak är emellertid säker: När dessa båda ideal — sanning och kunskap — förkastas som orealistiska eller skadliga, då börjar det mänskliga samhället förfalla.”

Du kanske har lagt märke till ett sådant förfall. Ett exempel på detta är att Bibelns moralnormer, som klart och tydligt föreskriver att sexuell omoraliskhet är orätt, mycket sällan betraktas som sanningar i våra dagar. Nu florerar något som kallas situationsetik: ”Gör det som känns rätt för dig.” Kan någon med rätta påstå att detta relativistiska synsätt inte har resulterat i ett socialt förfall? Pandemin av sexuellt överförda sjukdomar, splittrade hem och tonårsgraviditeter talar sitt tydliga språk.