Mitt första missionärsdistrikt

Vid Gileadskolan fick vi själva välja vem vi ville tjäna tillsammans med som missionär innan vi fick veta vart vi skulle åka. Ruth Hemmig (numera Bosshard), en enastående syster, blev min missionärskamrat. Vi blev överlyckliga när vi fick veta att vi skulle få tjäna som missionärer i Istanbul i Turkiet – på gränsen mellan Asien och Europa. Vi visste att predikoarbetet inte ännu var lagligen erkänt i det landet, men vi litade på att Jehova skulle hjälpa oss.

Istanbul är en vacker storstad. Där fann vi mängder av basarer, en blandning av världens bästa kök, intressanta museer, charmiga omgivningar och närhet till vatten som alltid fascinerar. Men där fanns också något viktigare, nämligen uppriktiga människor som ville lära känna Gud. Den lilla grupp av Jehovas vittnen som fanns i Istanbul på den tiden bestod huvudsakligen av armenier, greker och judar. Men där fanns också människor av många andra nationaliteter, och därför var det bra att kunna tala flera olika språk, inklusive turkiska. Det var verkligen en glädje att få träffa människor av olika nationaliteter som törstade efter sanningen, och många av dessa har fortsatt att troget tjäna Jehova.

Sorgligt nog kunde Ruth inte förnya sitt uppehållstillstånd och fick därför lämna landet. Hon fortsätter i heltidstjänsten i Schweiz. Jag saknar henne fortfarande efter alla dessa år. Hon var så trevlig och uppbyggande.

Till andra sidan jordklotet

År 1963 fick jag inte mitt uppehållstillstånd i Turkiet förnyat.

[Bild på sidan 10]

Jag och Ruth Hemmig blev skickade till Istanbul i Turkiet