”Och när det tog skriftrullen, föll de fyra levande skapelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, och var och en hade en harpa och gyllene skålar fulla av rökelse, som betyder de heligas böner.” (Uppenbarelseboken 5:8) I likhet med de fyra kerublika levande skapelserna framför Guds tron böjer sig de 24 äldste ner för Jesus i erkännande av hans myndighet. Men de äldste är ensamma om att ha harpor och skålar med rökelse.a Och det är bara de som nu sjunger en ny sång. (Uppenbarelseboken 5:9) De liknar således de 144.000 av det heliga ”Guds Israel”, vilka också bär på harpor och sjunger en ny sång. (Galaterna 6:16; Kolosserna 1:12; Uppenbarelseboken 7:3–8; 14:1–4) Vidare visas de 24 äldste fylla en himmelsk, prästerlig funktion, något som förebildades av prästerna i det forntida Israel när de brände rökelse åt Jehova i tabernaklet. Denna funktion upphörde på jorden då Gud tog den mosaiska lagen ur vägen genom att nagla fast den vid tortyrpålen. (Kolosserna 2:14) Vilken slutsats kan vi dra av allt detta? Att det är de smorda segervinnarna som här ses i sitt slutgiltiga uppdrag som ”Guds och den Smordes präster”, då de härskar ”som kungar tillsammans med honom de tusen åren”. – Uppenbarelseboken 20:6.

16. a) Vilka träder in i det motbildliga allraheligaste i den kristna tingens ordning? b) Varför måste de smorda kristna bränna rökelse?

¹⁶ I den kristna tingens ordning är det inte bara den motbildlige översteprästen, Jesus Kristus, utan också var och en av de 144.000 underprästerna, som så småningom träder in i det motbildliga allraheligaste, platsen för Jehovas närvaro i himmelen. (Hebréerna 10:19–23) Det är omöjligt för dessa präster, som här representeras av de 24 äldste, att få träda in i det allraheligaste, såvida de inte ”bränner rökelse”, det vill säga jämt och ständigt frambär böner och ödmjuka vädjanden till Jehova. – Hebréerna 5:7; Judas, vers 20, 21; jämför Psalm 141:2.

[Helsidesbild på sidan 86]