”Och när de är färdiga med sitt vittnande, skall vilddjuret som stiger upp ur avgrunden föra krig mot dem och besegra dem och döda dem. Och deras döda kroppar skall ligga på den breda vägen i den stora stad som i andlig bemärkelse kallas Sodom och Egypten, där deras Herre också blev hängd på pålen. Och de som är av folken och stammarna och tungomålen och nationerna skall se på deras döda kroppar i tre och en halv dag, och de låter inte deras döda kroppar läggas i en grav. Och de som bor på jorden gläder sig över dem och roar sig, och de skall sända varandra gåvor, därför att dessa två profeter plågade dem som bor på jorden.” – Uppenbarelseboken 11:7–10.

20. Vad är ”vilddjuret som stiger upp ur avgrunden”?

²⁰ Det här är det första av 37 omnämnanden i Uppenbarelseboken av ett vilddjur. Vi kommer så småningom att granska det här vilddjuret och andra djur i detalj. För tillfället nöjer vi oss med att nämna att ”vilddjuret som stiger upp ur avgrunden” är ett verk av Satan, en aktiv politisk tingens ordning.b – Jämför Uppenbarelseboken 13:1; Daniel 7:2, 3, 17.

21. a) Hur utnyttjade de två vittnenas religiösa fiender krigssituationen? b) Vad angavs av att de två vittnenas döda kroppar lämnades obegravda? c) Hur skall tidsperioden på tre och en halv dagar betraktas? (Se fotnoten.)

²¹ Mellan åren 1914 och 1918 var nationerna inbegripna i första världskriget. Nationalistiska känslor svallade, och på våren 1918 utnyttjade de två vittnenas religiösa fiender situationen. De manövrerade delstaten New Yorks rättsinstanser så att ansvariga representanter för bibelforskarna blev fängslade, falskeligen anklagade för uppvigling. Trogna medarbetare lamslogs, och verksamheten i Rikets tjänst upphörde nästan helt. Det var som om predikoarbetet var dött. På bibelns tid var det en fruktansvärd skymf att inte bli begravd i en minnesgrav. (Psalm 79:1–3; 1 Kungaboken 13:21, 22) Det skulle därför vara förknippat med stor vanära att lämna de två vittnena obegravda. I Palestinas varma klimat skulle ett lik som låg öppet på en gata sannerligen börja lukta efter tre och en halv bokstavliga dagar.c (Jämför Johannes 11:39.) Den här detaljen i profetian visar således vilken skam de två vittnena var tvungna att uthärda. De tidigare omnämnda fängslade representanterna för Sällskapet Vakttornet förvägrades till och med borgen under tiden som deras fall låg i väntan på att bli behandlat i en appellationsdomstol. De blev länge nog offentligen blottställda för att bli till en stank för invånarna i ”den stora staden”. Men vad var den ”stora staden” för något?

22. a) Vad är den stora staden? b) Hur förenade sig pressen med prästerna i att glädja sig över att de två vittnena tystats ner? (Se rutan.)

²² Johannes ger oss några ledtrådar. Han säger att Jesus blev hängd på pålen där. Vi tänker då genast på Jerusalem. Men han säger också att den stora staden kallas Sodom och Egypten. Ja, det bokstavliga Jerusalem kallades en gång för Sodom på grund av sina orena sedvänjor. (Jesaja 1:8–10; jämför Hesekiel 16:49, 53–58.) Och Egypten, det första världsväldet, framställs ibland som en bild av den här världsordningen. (Jesaja 19:1, 19; Joel 3:19) Följaktligen är den stora staden en bild av ett besudlat ”Jerusalem” som gör anspråk på att tillbe Gud men som har blivit orent och syndfullt, likt Sodom, och blivit en del av den här sataniska världsordningen, likt Egypten. Den är en bild av kristenheten, den nutida motsvarigheten till det otrogna Jerusalem, den organisation vars medlemmar hade så stor orsak att glädja sig när de fick tyst på de två vittnenas besvärande predikande.

Återuppväckta!

23. a) Vad händer med de två vittnena efter tre och en halv dagar, och hur påverkar detta deras fiender? b) När fick Uppenbarelseboken 11:11, 12 och Hesekiels profetia om hur Jehova andades på en dal med förtorkade ben en nutida uppfyllelse?

²³ Pressen gjorde gemensam sak med prästerskapet i att smutskasta Guds folk. I en dagstidning sades det: ”Nu har vi sett slutet på Den fullbordade hemligheten.” Ingenting kunde dock ha varit mer fjärran från sanningen! De två vittnena förblev inte döda. Vi läser: ”Och efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de reste sig och stod på sina fötter, och stor fruktan föll över dem som såg dem. Och de hörde en hög röst från himmelen säga till dem: ’Stig hit upp.’ Och de steg upp till himmelen i molnskyn, och deras fiender såg dem.” (Uppenbarelseboken 11:11, 12) De fick alltså uppleva något som påminde om de förtorkade benen i den dal som Hesekiel kom till i en syn. Jehova andades på dessa förtorkade ben så att de blev levande, och de utgjorde en bild av Israels nations återfödelse efter 70 års fångenskap i Babylon. (Hesekiel 37:1–14) Dessa båda profetior, den i Hesekiel och den i Uppenbarelseboken, fick en slående nutida uppfyllelse år 1919, då Jehova återförde sina ”avlidna” vittnen till vibrerande liv.

24. Hur reagerade de religiösa förföljarna, när de två vittnena kom till liv?

²⁴ Vilken chock för deras förföljare! De två vittnenas lik blev plötsligt levande och verksamma igen. Det var ett beskt piller att svälja för prästerna, inte minst med tanke på att de kristna Ordets förkunnare som de hade stämplat mot för att få i fängelse åter var på fri fot för att senare bli fullständigt frikända. Chocken måste ha blivit ännu större när bibelforskarna i september 1919 höll ett konvent i Cedar Point i Ohio i USA. Där entusiasmerade J. F. Rutherford, som nyligen blivit frigiven från fängelse, konventdeltagarna med sitt tal ”Annonsera Riket”, som byggde på Uppenbarelseboken 15:2 och Jesaja 52:7. De som tillhörde Johannesklassen började på nytt att ”profetera”, det vill säga predika offentligt. De gick från klarhet till klarhet i att oförskräckt avslöja kristenhetens skrymteri.