Under vissa perioder rådde det goda relationer mellan Tyros och Israel, särskilt under Davids och Salomos styre. Skickliga hantverkare från Tyros byggde ett palats åt David av bland annat cederträ som Hiram, kungen i Tyros, sände. (2Sa 5:11; 1Kr 14:1) Senare försåg tyrierna David även med cederträ till tempelbygget. (1Kr 22:1–4)

Efter Davids död försåg kung Hiram i Tyros Salomo med material och arbetskraft till uppförandet av templet och olika regeringsbyggnader. (1Ku 5:1–10; 7:1–8; 2Kr 2:3–14) En halvisraelitisk man, som var son till en tyrisk kopparsmed och som var en skicklig hantverkare, anlitades vid tempelbygget. (1Ku 7:13, 14; 2Kr 2:13, 14) Tyrierna fick vete, korn, olja och vin som betalning för den hjälp de gav. (1Ku 5:11, 12; 2Kr 2:15) Dessutom gav Salomo Tyros kung 20 städer, en gåva som den tyriske härskaren dock inte var särskilt nöjd med. (1Ku 9:10–13)

Tyros blev så småningom en av dåtidens stora sjömakter, och stadens sjöfolk och handelsflottan av ”Tarsisskepp” blev kända för sina resor till avlägsna platser. Salomo och Tyros kung samarbetade om att via sjövägen importera dyrbarheter, bland annat guld från Ofir. (1Ku 9:26–28; 10:11, 22; 2Kr 9:21)

Trots tyriernas förbindelser med Israel finns det inget som tyder på att de som folk betraktade var intresserade av att tillbe Jehova. Deras kontakter med Israel gällde främst kommersiella intressen. De härstammade från Kanaan, och deras religion var en form av baalsdyrkan. Deras främsta gudomligheter var Melkart och Astarte (Ashtoret). När Etbaal var kung över sidonierna (och därmed även över Tyros), gifte sig hans dotter Isebel med kung Ahab i nordriket Israel. Isebel blev ökänd för sina ihärdiga försök att utplåna tillbedjan av Jehova. (1Ku 16:29, 31; 18:4, 13, 19)

När israeliterna hade vänt tillbaka från landsflykten i Babylon, kunde tyrierna ändå leverera cederstockar från Libanon till det andra tempelbygget, och tyrierna återupptog också handeln med det återuppbyggda Jerusalem. (Esr 3:7; Neh 13:16)