Oidentifierade flygande föremål — Vad är det?

Den 29 december 1980 uppges två amerikanska kvinnor, Betty Cash och Vickie Landrum, samt den sistnämndas son Colby, ha utsatts för hetta, rök och eldslågor från ett ufo (från eng.: ”unidentified flying object”, oidentifierat flygande föremål). Enligt en rapport såg de ett ”stort diamantformat föremål” sväva omkring i luften framför deras bil när de kom åkande på en ödslig landsväg nära Huffman, nordost om Houston i Texas. Enligt egen uppgift har de lidit av olika hälsoproblem alltsedan dess. — Miami Herald, 4 september 1985.

Kvinnorna trodde att den amerikanska regeringen var inblandad i detta intermezzo, eftersom föremålet, som de uttryckte det, ”snart flög i väg norrut, åtföljt av omkring 23 militärhelikoptrar”. Enligt rapporten uppgav en av kvinnorna, Vickie Landrum, att ”alla tre drabbades av blåsor i huden, håravfall, yrsel och huvudvärk. Landrum tror att farkosten utsände något slags strålning som också gjorde de tre känsliga för solljus.” De stämde den amerikanska regeringen för försumlighet.

Genom nyhetsmeddelanden som detta har ufoobservationer gång på gång tilldragit sig allmänhetens uppmärksamhet. Philip J. Klass skrev i sin bok UFOs—The Public Deceived (Ufon — allmänheten förd bakom ljuset): ”Utsikten att finna intelligent liv någon annanstans är alltid lika tilltalande, och sökandet efter sådant liv har tilldragit sig många kompetenta forskares uppmärksamhet och ansträngningar.” ”Men varför just nu?” undrade Edward Dolnik i tidskriften The New Republic för augusti 1987 under rubriken ”Närkontakter”. Han besvarade själv frågan: ”Den viktigaste förklaringen i våra dagar hänger samman med den djupt rotade domedagsrädsla som är förknippad med det annalkande millenniet”, dvs. att vi närmar oss år 2000.

Tror folk på ufon?

Tror du på ufon? Har du någon gång sett något på natthimlen som gjort dig förbryllad? Många människor i våra dagar tror på ufon, vare sig denna deras tro bottnar i ”domedagsrädsla” eller andra upplevelser. Edward Dolnik nämner i sin artikel att man gjort en gallupundersökning som visar att ”57 procent av alla amerikanska akademiker tror på utomjordiska varelser”. Han tillägger: ”För amerikaner utan akademisk utbildning är siffran endast 46 procent.”

Tidigare uforapporter har i allmänhet gällt observationer av egendomliga och ovanliga föremål på himlavalvet eller ibland på nära håll. På senaste tiden tycks rapporterna emellertid främst ha kretsat kring närkontakter med främmande varelser. Vid somliga av dessa kontakter sägs människor till och med ha blivit bortrövade. Rapporterna hävdar att rymdvarelsernas avsikt ibland har varit att företa biologiska eller rentav genetiska experiment på människor. Dessa påståenden har gett ytterligare näring åt allmänhetens intresse för detta ämne.

Sådana rapporter om påstådda observationer och sammanträffanden förekommer över hela världen. Ett exempel gäller en man i Schweiz, som under en period av fem år uppges ha presenterat ”hundratals skarpa, detaljrika fotografier”. Han sägs också ha ”spelat in ljudet av ’strålfarkoster’, samlat in ett antal metallbitar och filmat flygande rymdskepp”. Beskrivningen fortsätter: ”Dussintals vittnen har sett strålfarkosterna och bekräftar [mannens] fantastiska berättelse. Hans bevismaterial, som granskats av en grupp professionella säkerhetsmän under ledning av en före detta överste i amerikanska flygvapnet, har nu undersökts av forskare vid IBM, NASA:s jetdriftslaboratorium, Arizona State University och flygplanstillverkaren McDonnell Douglas.”

Sådana historier florerar fortfarande. En av de mest intressanta publicerades i The Tampa Tribune för 30 januari 1989. Där kunde man se en färgbild av ett ”rymdskepp” som hade fotograferats i närheten av Gulf Breeze i Florida. Artikeln redogjorde för observationer som gjorts av en man som hette Ed. Hans första kontakt med utomjordiska varelser beskrivs på följande sätt: ”När han tittade ut genom glasdörrarna till sitt sovrum ... , stod han ansikte mot ansikte med en gråklädd varelse som påminde om ett barn.” Dessa kontakter uppges ha pågått under en längre tid, under vilken Ed sägs ha tagit många fotografier. Inga av dessa fotografier fanns emellertid återgivna i tidningen.

Alla dessa sensationella rapporter som publiceras i tidningar, tidskrifter och populära böcker gör att människor undrar: Hur är det egentligen? Är dessa ufoobservationer verkliga, eller är de bara fantasier? Finns sådana händelser dokumenterade tidigare i historien? Är det möjligt att förklaringen ibland kan ligga utanför den moderna vetenskapens räckvidd? Dessa och andra frågor kommer att besvaras i de artiklar som följer.

UFO i forntid och i nutid

Ända sedan äldsta tider har människor uppgett sig ha sett egendomliga föremål på himlavalvet. En egyptisk farao sägs ha observerat cirklar av eld på himlen, och indianer har legender om flygande kanoter. Invånare i det forntida Rom sade sig ha sett flygande sköldar. Enligt vissa uttolkningar av aztekernas bildkonst trodde detta folk att guden Quetzalcoatl kommit farande till jorden i ett ormliknande luftskepp med en spetsförsedd rymdhjälm på huvudet.

Åren 1561 och 1566 fick enligt gamla dokument ”mängder” av invånare i städerna Basel och Nürnberg se märkliga ting på himlen. Något mycket besynnerligt inträffade i Förenta staterna åren 1896 och 1897. Människor från olika delar av landet sade sig ha sett ett luftskepp som for fram över deras huvuden. En rapport löd: ”Amerika hade aldrig tidigare upplevt någonting som kunde jämföras med den uppståndelse som det mystiska luftskeppet väckte.” Dessa observationer gjordes såväl i storstäder som i mindre byar över hela Förenta staterna, med början i Kalifornien. Det intressanta är, enligt boken The Great Airship Mystery (Det stora luftskeppsmysteriet) att ”den kända flyghistorien inte innehåller några rapporter om att ett styrbart luftskepp med stor aktionsradie skulle ha funnits i Förenta staterna vid slutet av 1890-talet”.

En av de mest utbroderade historierna kom från en liten stad i Kansas i USA år 1897. Berättelsen, som fick stor publicitet, beskrev hur en av invånarna i trakten, Alexander Hamilton, fick se ett luftskepp som landade i hans kohage. När farkosten till sist gav sig i väg, tog besättningen med sig en av hans kvigor. En granne som bodde ungefär en halvmil därifrån fann senare ”huden, benen och huvudet” av kvigan på sin åker. Många år senare publicerades emellertid historien på nytt, och då uppdagades det att alltsammans var en bluff.

Liknande berättelser — somliga helt fabricerade och andra enligt sagesmannens förmenande sanna — har på senaste tiden dykt upp på nytt i böcker som behandlar detta ämne. Många av rapporterna daterar sig till denna period strax före sekelskiftet och skulle förmodligen ha blivit bortglömda i dammiga tidningsarkiv, om inte snarlika händelser börjat inträffa mer än 40 år senare. Människor började då dra sig till minnes och undersöka dessa tidigare händelser och lade märke till slående likheter.

Ufoobservationer på senare tid

Intresset för detta ämne blossade upp på nytt under andra världskriget, då piloter på de allierades bombplan rapporterade att de sett ”egendomliga ljusklot och tallriksformade föremål som förföljde dem när de flög över Tyskland och Japan”. De amerikanska piloterna kallade dem ”foo-fighters”, ett uttryck som kommer av det franska ordet feu, som betyder ”eld”. Även sedan andra världskriget (1939—1945) nått sitt slut och därmed också rapporterna om dessa mystiska förföljare, florerade fortfarande berättelser om liknande märkliga observationer.

I Västeuropa och Skandinavien påstod sig människor ha sett vinglösa farkoster som kom att kallas ”spökflygare”. De påstods ofta lämna efter sig spår av eldsflammor tvärs över himlen. Med anledning av dessa rapporter kände sig till och med myndigheterna i Förenta staterna ”tvungna att sända två toppexperter från underrättelsetjänsten till Sverige”. Dessa historier var emellertid bara början. Den uforapport som verkligen skakade om världen och inledde de flygande tefatens era härrörde från Kenneth Arnold, amatörpilot och affärsman. Den 24 juni 1947 påstods han ha sett ”en konvoj av nio egendomliga luftfarkoster som närmade sig Mount Rainier [ett berg i staten Washington i USA]”. De beskrevs som ”tefatsliknande föremål” som var ”platta som en pajform och så blanka att de reflekterade solen som en spegel”. Han sade sig ha beräknat deras hastighet ”till omkring 1.900 kilometer i timmen”. Detta var mycket snabbare än något jetdrivet flygplan kunde flyga på den tiden.

Bruket av ordet ”tefat” slog an hos pressen och resulterade i den nu vanliga termen ”flygande tefat”. Sedan denna berättelse publicerats över hela världen, började många människor som hade sett egendomliga föremål på himlen att berätta sina olika historier. Detta, tillsammans med andra observationer, väckte militära myndigheters intresse.

Förenta staternas regering utreder

Tydligen på rekommendation av en hög officer började den amerikanska regeringen så småningom uppmärksamma ufoobservationerna. Följden blev att man den 22 januari 1948 startade ett projekt som fick namnet ”Sign” (”Tecknet”). Denna undersökningskommission skulle arbeta under ledning av Flygtekniska underrättelsekommandot, som hade sitt högkvarter i närheten av Dayton i Ohio. Projektet hade knappt påbörjats förrän en tragedi inträffade. Kapten Thomas Mantell, en pilot i det amerikanska flygvapnet, förlorade livet när han havererade med sitt flygplan på jakt efter ett då oidentifierat föremål. Det är möjligt att han gick upp på för hög höjd och förlorade medvetandet på grund av syrebrist. Senare framkom det att han kan ha förföljt en sorts forskningsballong som kallas ”Skyhook”.

Kort därefter gjordes vissa observationer av två piloter från Eastern Airlines, och detta, tillsammans med flygkaptenens död, gav ökad näring åt ufospekulationerna. Planet från Eastern Airlines hade enligt uppgift lämnat Houston i Texas och var på väg mot Atlanta i Georgia, när piloten blev tvungen att göra en snabb undanmanöver för att inte kollidera med en ”vinglös flygplanskropp av typ B-29” som passerade honom på hans högra sida. En passagerare och flera iakttagare nere på marken tycktes bekräfta rapportens trovärdighet.

Den kommission som arbetade med Sign-projektet avgav så småningom en rapport som blev en besvikelse för somliga. Några kommissionsmedlemmar som stödde uppfattningen att ufoobservationerna var autentiska byttes senare ut, och projektet fick ett nytt namn, ”Grudge” (”Oviljan”). Tron på ”flygande tefat” fick emellertid ett exempellöst uppsving vid den här tiden, då den tidigare majoren Donald E. Keyhoe skrev en artikel med rubriken ”De flygande tefaten är en realitet”. Artikeln publicerades i tidskriften True för januari 1950, och detta nummer fick mycket stor spridning. För att ytterligare underblåsa det redan stora intresset publicerade tidskriften True ytterligare en artikel av kommendörkaptenen R. B. McLaughlin. Denna artikel bar rubriken ”Hur forskarna spårade upp de flygande tefaten”. Men entusiasmen blev kortlivad — andra tidskrifter, till exempel Cosmopolitan och Time, publicerade artiklar som avslöjade uforapporterna som falska. Efter dessa nya artiklar blev det ett uppehåll i observationerna, och intresset bedarrade. Men så kom året 1952, ett märkesår i ufohistorien.

1952 — ufoobservationernas år

År 1952 fick Flygtekniska underrättelsekommandot i Förenta staterna ta emot det största antalet uforapporter någonsin, 1.501 stycken. Till följd av det ökade antalet observationer beslöt det amerikanska flygvapnet i början av mars 1952 att upprätta en speciell organisation som fick namnet ”Project Blue Book” (”Projekt Blå boken”). Under detta år av intensiv ufoaktivitet var observationerna många och skiftande.

Den första i en rad särskilt anmärkningsvärda ufoobservationer gjordes över staden Washington under midnattstimmarna mellan den 19 och den 20 juli. En rapport berättar: ”En grupp oidentifierade flygande föremål framträdde på två radarskärmar i flygledartornet vid Washingtons inrikesflygplats. Föremålen rörde sig till en början långsamt ... och for sedan i väg med ’otrolig hastighet’.” De visuella observationerna bekräftades av radarekona. Rapporter visar att man försökte sätta in motåtgärder, men ”föremålen försvann när jetplanen närmade sig”.

År 1966 begärde Gerald R. Ford, som då var kongressman för staten Michigan, att man skulle göra en ny federal utredning om ufo, främst med anledning av ett antal ufoobservationer som gjorts i hans stat. Följden blev att man påbörjade en ny undersökning vid University of Colorado. Projektet leddes av dr Edward U. Condon, en känd fysiker. År 1969, då undersökningen slutförts, offentliggjordes Condonrapporten. I denna rapport sades det bland annat: ”Ingenting har framkommit vid studiet av uforapporter från de senaste 21 åren som har ändrat forskargruppens uppfattning ... att ytterligare omfattande studier av oidentifierade flygande föremål förmodligen inte kan försvaras i förhoppning om att vetenskapen skall gagnas därigenom.”

Detta uttalande satte stopp för den amerikanska regeringens officiella engagemang i ufoforskningen och dämpade också allmänhetens nyfikenhet. Det gjorde emellertid inte slut på debatten, och inte heller fick det ufoobservationerna att upphöra. En rapport förklarar att ”20 procent av de 95 fall som dokumentet tog upp förblev ’ouppklarade’”.

Intresset för ”flygande tefat” tycktes öka och minska i takt med antalet observationer. Särskilt framträdande var åren 1973 och 1974, då flera ufoobservationer gjordes. Under 1980-talet har sådana rapporter återigen figurerat i nyhetsmedia. Till vilken slutsats har då forskare och andra experter kommit på senare år?

[Bild på sidan 5]

Somliga har menat att aztekernas gud Quetzalcoatl kom farande till jorden i ett ormliknande rymdskepp

UFO — Finns det någon förklaring?

Hur förklarar forskarna alla dessa ufoobservationer? Framlidne dr Donald H. Menzel, astronom vid Harvarduniversitetet, och Philip Klass, som tidigare var vetenskaplig redaktör vid tidskriften Aviation Week, hör till dem som närmare studerat ufoproblemet. De hävdar att ufon egentligen är ”ifon” (identifierade flygande föremål). Vid närmare undersökning har alla ufon visat sig vara identifierbara fenomen eller föremål, till exempel väderballonger, nattliga reklamflygplan och helikoptrar, meteorer eller vädersolar.a

Philip Klass förklarade ufon som naturliga fenomen eller som felaktiga identifieringar av kända föremål. Han menar till exempel att det i somliga fall kan ha rört sig om en sorts kulblixtar eller plasmaklot. Hans kritiker har emellertid varit snara att påpeka att plasmaanhopningar, som består av starkt joniserade gaser, i regel har mycket kort livstid och därför inte är någon tillfredsställande förklaring på problemet. Klass hävdar att en del av de ufon som man sett på radarskärmarna är föremål som har med väderobservationer att göra. Somliga radaroperatörer hävdar emellertid att detta inte är någon nöjaktig förklaring på det till synes intelligenta beteende som man ibland kunnat observera. Philip Klass menar att människor som plötsligt konfronteras med en kortvarig, oväntad händelse ”kan vara mycket bristfälliga i sina försök att beskriva exakt vad de har sett”.

Författaren Terence Hines förklarar i sin bok Pseudoscience and the Paranormal (Pseudovetenskap och det övernaturliga): ”Noggranna efterforskningar har gett vid handen att även till synes mycket imponerande uforapporter har en enkel och naturlig förklaring. ... Alla dessa fall visar tydligt att ögonvittnesskildringarna präglas av en nära nog fullständig brist på vederhäftighet. I så gott som samtliga fall skilde sig ögonvittnenas rapporter på ett markant sätt från de faktiska stimuli, men endast i ett fåtal fall var det fråga om medveten lögn från vittnenas sida. Deras uppfattning om hur ett ufo ’borde’ se ut påverkade deras rapporter, liksom också verkningarna av visuella illusioner.”

Ufon — styrda av varelser från yttre rymden?

En populär teori är att ufon kan sättas i samband med intelligenta varelser från yttre rymden. Framlidne dr James McCampbell var en av de främsta förkämparna för denna uppfattning. Han sade varnande: ”Det förefaller faktiskt som om superintelligenta främmande varelser håller på att bli en allt intimare del av vår jords närmaste omgivning.” Major Donald E. Keyhoe, ”en pensionerad marinofficer som blev frilansskribent, ... [var den som] först populariserade ufon och hävdade att de var utomjordiska rymdskepp”, skriver Philip Klass i sin bok UFOs—The Public Deceived (Ufon — allmänheten förd bakom ljuset). Keyhoe hyllade också teorin om ”varelser från rymden” och varnade: ”Om rymdvarelsernas syfte skulle vara att flytta till jorden, skulle detta utlösa en våg av fruktan och hysteri.”

En annan uppfattning som har väckt somliga forskares intresse är att ufon i själva verket är högre stående varelser som bebor ett ”parallellt universum”. Enligt denna teori kan dessa varelser vara ”i stånd att manipulera de elektriska kretsarna i det mänskliga sinnet”. Med denna förmåga skulle de förmodligen kunna behärska mänskliga regeringar. Somliga menar att de kan sättas i samband med ”intelligenser [som ligger bakom] världens ledande religiösa rörelser, underverk, änglar, spöken, feer, poltergeister och liknande”. — Ronald D. Story: UFO and The Limits of Science (Ufo och vetenskapens begränsningar).

Ufon — kan vi identifiera dem?

Som vi redan har sett är somliga forskare övertygade om att de kan identifiera alla ufon som naturliga företeelser eller kända fenomen. Andra har emellertid lagt fram sina egna speciella teorier.

Vid den tidpunkt då Condonrapporten och ämnet ”flygande tefat” fortfarande var av allmänt intresse publicerade Vakna! en översikt över detta ämne samt en redogörelse för några av de mer uppseendeväckande fallen.b Vakna! kom till den slutsatsen att ”det stora flertalet av alla [ufo]rapporter har sitt ursprung i samma slags föremål som ’Project Blue Book’ [ett tidigare amerikanskt projekt] redogjorde för: Planeter, flygplan, ballonger, meteorer, hägringar.”

Artikeln fortsatte: ”Den grundligare undersökningen [som sammanfattades i Condonrapporten] har klargjort vilket inflytande fysikaliska och psykologiska förvrängningar har. Undersökningen har visat hur vanliga föremål, som människor sett på himlen men inte känt igen under de kanske ovanliga omständigheterna, kan feltolkas vid iakttagelsen, förstoras vid återberättandet, ytterligare överdrivas i tidningarna och sluta med att rymdskepp har landsatt små gröna män från Mars.”

Den officiella Condonrapporten och sådana slutsatser som de som nämnts här ovan tycktes, tillsammans med det minskade antalet uforapporter, ha avgjort saken för många. Ändå finner vi i dag, tjugo år senare, att många människor fortfarande är mycket intresserade av ufon. Som nämndes i första artikeln konstaterade en skribent för en känd tidskrift att ett nytt element nu har tillkommit. Vi lever i skuggan av den ”djupt rotade domedagsrädsla” som hänger samman med att vi närmar oss år 2000.

Osäkerheten har på senare tid blivit ännu större genom att man gjort gällande att regeringen i Förenta staterna och även andra länders regeringar tidigare kan ha ignorerat eller tystat ner vissa bevis för förekomsten av ufon. Författaren till en bok som utkom år 1988 utnyttjade den i Förenta staterna år 1966 stadfästa förordningen angående informationsfrihet och vissa kanaler i andra länder för att samla in upplysningar som enligt honom själv ”utom allt tvivel bevisar att det har skett en monumental mörkläggning av ämnet ufo”. — Timothy Good: Above Top Secret (Mer än topphemligt).

Gary Kinder tar i sin bok Light Years (Ljusår) upp frågan om vilka bevis som behövs för att övertyga myndigheterna om att ufon existerar. Han citerar en observatör som undrar: ”Vad är egentligen bevis [för ufons existens]? Måste ett ufo landa vid ... Pentagon, alldeles bredvid militärhögkvarteret? Eller är det bevis när en markradarstation upptäcker ett ufo, skickar upp ett jetplan för att genskjuta det, piloten på planet får syn på det och fångar upp det på sin radar, för att sedan få se det försvinna med fenomenal hastighet?”

Professor Hines hävdar å andra sidan att 997 sidor tidigare hemligstämplade ufodokument från perioden 1949—1979 inte avslöjar några mörkläggningsförsök från regeringens sida. Han förklarar: ”En undersökning av de hemliga CIA-papperen och ufodokumenten avslöjar en instans som är måttligt intresserad av fenomenet men skeptisk till den extraterrestriella [utomjordiska] hypotesen. Dessa dokument ... motbevisar också det ofta upprepade påståendet att regeringen försökt dölja ’sanningen’ i ufofrågan.”

En av de främsta orsakerna till bristen på bevis är att inget ufo någonsin har ställts ut till allmänt beskådande, och inte heller har någon utomjordisk varelse officiellt presenterat sig för allmänheten. Dessutom finns det enligt professor Hines ”inte ett enda ufofotografi som kan betraktas som autentiskt och som visar något annat än suddiga skepnader eller ljusfläckar.” Gång på gång har experter identifierat ufofenomen som feltolkade observationer av Venus eller andra himlakroppar. Det är tydligt att det inte har framlagts någon lösning på ufoproblemet som har varit tillfredsställande för alla.

Vid den tidpunkt då Condonrapporten figurerade i nyheterna diskuterade en av Vakna!:s medarbetare privat några av resultaten med en av de forskare som ingick i Coloradogruppen. Denne forskare tycktes vara av den uppfattningen att oförklarliga fall av ufoobservationer inbegriper ”mentala förnimmelser” av något slag. Även om många ufoobservationer kan förklaras på vetenskaplig väg som fysiska företeelser eller feltolkningar, kan somliga således inbegripa mentala eller psykologiska upplevelser eller förnimmelser.

Kan ockultism vara inbegripen?

När man granskar de mentala eller psykologiska aspekterna av de upplevelser som en del säger sig ha haft i samband med ufoobservationer, kan man också finna likheter med spiritistiska eller andra övernaturliga fenomen. John H. Andrews ger exempel på detta i sin bok The Extraterrestrials and Their Reality (De utomjordiska varelserna och deras realitet). När han i inledningen tackar dem som varit honom behjälpliga med boken, säger han: ”Ett stort tack riktas också till de fyra rymdmänniskor [”ET-varelser i fysiska mänskliga kroppar som rör sig obemärkt bland oss”] som delgav mig sina erfarenheter och som önskade förbli anonyma, till de många [parapsykiska] medier och kanaler som hjälpte mig med alla mina experiment, till de utomjordiska varelserna för deras många informativa budskap.” Beträffande dessa ”rymdmänniskor” säger han: ”De var alla mycket intelligenta; de var alla kanaler för osynliga väsen.” — Jämför 1 Samuelsboken 28:7, 8; Efesierna 6:12.

Andrews hävdar också att han tagit emot budskap från utomjordiska varelser. Han räknar upp några av dessa budskap: ”Det finns inte något sådant som döden. ... Det finns inte något sådant som gott eller ont. [Jämför 1 Moseboken 3:3, 4.] ... Skapelse, evolution och reinkarnation är tillförlitliga processer som verkar i universum. ... Vi (ET-varelser) är inte här för att kontrollera eller behärska er, utan för att vägleda er. ... Jorden kommer snart att genomgå ofantliga, katastrofartade förändringar. När dessa förändringar är fullbordade, kommer mindre än en tusendel av den nuvarande befolkningen att vara vid liv!”

Bibeln talar också om utomjordiska varelser eller andevarelser, dels lydiga änglar och dels olydiga, upproriska änglar som blev demoner. Under hela den bibliska historien har Gud vid många tillfällen använt trogna änglar för att meddela sig med människor. (1 Moseboken 22:9—18; Jesaja 6:1—7) Satan använder fortfarande sina demonänglar för att vilseleda mänskligheten med alla slags filosofier, vurmar, budskap, meddelanden och kulter som avleder människors uppmärksamhet från budskapet om att Guds rike, hans himmelska regering, snart kommer att styra över en återställd jord. — Jämför Lukas 4:33, 34; Jakob 2:19; Uppenbarelseboken 12:9; 21:1—4.

Den kristne aposteln Paulus varnade för demoniskt inflytande i de yttersta dagarna, när han skrev: ”Det inspirerade uttalandet säger uttryckligt att i senare tidsperioder skall några avfalla från tron, i det de ägnar uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror.” — 1 Timoteus 4:1.

Med tanke på hur långt in i dessa yttersta dagar vi har kommit skulle det inte vara tillrådligt för kristna att ägna sin dyrbara tid åt att närmare studera företeelser av detta slag. Vi bör i stället inrikta våra ansträngningar på en långt viktigare uppgift, nämligen att lyda den utomjordiske helige ängel som utropade: ”Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit, ja tillbed honom som har gjort himlen och jorden och hav och vattenkällor.” — Uppenbarelseboken 14:6, 7.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 10]

UFO — Hur forskarna ser på saken

”Astronomi och ufofenomen har ett visst samband med varandra: om människor visste mer om astronomi, skulle det bli långt färre ufoobservationer.” — Tidskriften Astronomy, december 1988.

”Venus är den ljusstarkaste av alla planeterna på natthimlen och förorsakar fler uforapporter än något annat enskilt föremål. ...

Flygplatsernas moderna radaranläggningar identifierar nu automatiskt alla flygplan i sitt område. ... Allteftersom radarsystemen har blivit mer och mer sofistikerade när det gäller att korrekt identifiera flygplan och filtrera bort felkällor, har antalet radarobservationer av ufon närmat sig nollpunkten. Om ufon verkligen existerade, skulle man naturligtvis förvänta ... att de moderna radarsystemen skulle göra att antalet ufoobservationer ökade. ...

Under de nära fyrtio år som undersökningar pågått har inte ett enda tillförlitligt fotografi av ett ufo tagits och inte ett enda stycke av autentiska vrakspillror eller andra konkreta bevis påträffats. Till synes imponerande observationer rapporteras år efter år, och år efter år förbleknar de vid närmare undersökning i missuppfattningarnas, misstolkningarnas och bedrägeriernas töcken.” — Terence Hines: Pseudoscience and the Paranormal (Pseudovetenskap och det övernaturliga).

”En stor del av problemet härrör från det faktum att himlavalvet bjuder på en nära nog ändlös mångfald av egendomliga fenomen och föremål, av vilka en människa med stor sannolikhet endast kommer att observera ett fåtal under sin livstid. Och när detta inträffar, kan hon vilseledas att tro att hon har sett något utöver det vanliga — i stället för något som hon inte känner till. ...

Sällan har ett ämne varit så intimt förbundet med bedrägeri, hysteri, lättrogenhet, religiös fanatism, inkompetens och de flesta andra av människans mindre smickrande karakteristika.” — Arthur C. Clarke: The Promise of Space (Vad yttre rymden ger löfte om).

”Jag skulle vilja se följande visa ord inristade på dörrtrösklarna till vetenskapens alla tempel: ’Den största galenskapen av alla är att tro på något bara därför att man önskar att det skall vara så.’” — Louis Pasteur, fransk vetenskapsman som levde på 1800-talet.

[Bild på sidan 8]

Ur vissa synvinklar kan nattliga reklamballonger, flygplan och helikoptrar feltolkas som ufofenomen

[Bildkälla]

Nite Sign, Inc.