Det dröjde inte länge förrän Gilbert och Joan Walters skickades för att öppna ett missionärshem i Jinja, där det ännu inte hade utförts något organiserat predikande.

I Jinja följde till exempel de ugandiska bröderna redan med missionärerna i tjänsten på fältet. På söndagarna började de med att förkunna från hus till hus mellan klockan åtta och tio. Sedan gjorde de återbesök under en timme och ledde därefter ett bibelstudium fram till klockan tolv. På det här sättet fick alla i församlingen nytta av utbytet av kunskap och uppmuntran.

Jinja, som då var den näst största staden i landet, hade lyxen att ha ett vattenkraftverk, vilket gjorde att staden var attraktiv när det gällde industriell utveckling. Missionärerna hade stor framgång när de vittnade vid de livliga taxi- och busstationerna. Resande från avlägsna platser skaffade sig gärna biblisk litteratur som de kunde läsa under resan. Därigenom spreds Rikets säd vida omkring på landsbygden.

HJÄLP ÅT NYA FÖRKUNNARE

Gruppen i Jinja höll på den tiden sina möten i en kommunal lokal i bostadsområdet Walukuba. ”Många av bröderna var nya”, berättar Tom Cooke, ”och hade mycket få publikationer, och därför var det svårt för dem att förbereda sina uppgifter på mötesprogrammet.” Vad kunde man då göra?

”Missionärerna gjorde i ordning ett bibliotek hemma hos en broder som bodde mitt i bostadsområdet”, berättar Tom. ”Varje måndagskväll kunde sedan de som hade uppgifter på programmet gå dit och använda biblioteket och få hjälp med att förbereda sina tal.” Nu finns det flera församlingar i Jinja, och det andliga fisket är fortfarande framgångsrikt här där Nilen har sin huvudsakliga källa.