Ett starkt band av kärlek utvecklades bland dessa vittnen. De var mer än villiga att göra uppoffringar för sina bröder, trots att deras materiella tillgångar var mycket begränsade. (Joh. 13:34, 35) Många av dem måste spara i flera månader för att kunna resa till områdessammankomsten. De visade stor gästfrihet mot varandra och ställde alltid upp när missionärerna behövde hjälp. Jehova bistod dem utan tvivel också på många sätt, och ofta var det ett rent ”mirakel” att sammankomster över huvud taget kunde hållas, trots att man ibland inte hade någon högtalarutrustning eller ens några stolar.

Sedan år 1989 har motstånd återigen blossat upp. Det började med negativa kommentarer från prästerskapet, och sedan följde kritiska tidningsartiklar, godtyckliga muntliga avslag på redan godkända byggnadstillstånd, vägran att tillåta sammankomster på vissa platser och andra ingripanden från felunderrättade tjänstemän. Efter en tid begärde myndigheterna att alla föreningar och sammanslutningar skulle inregistreras på nytt, och Internationella Bibelstudiesällskapets ansökan om inregistrering avslogs. De flesta missionärer blev tvungna att lämna landet. Trots alla dessa problem kunde områdessammankomsterna i december 1990 genomföras som planerat.