Missionärerna Peter Abramow och Michael Reiss kontaktade Margaret Tofayo under en predikokampanj i staden Kabale. Hon hade tidigare studerat Bibeln. Hon var övertygad om att det hon hade fått lära sig var sanningen, och hon hade redan talat informellt med andra om sin tro. Missionärerna försökte hjälpa henne så gott de kunde och gav henne sitt enda exemplar av boken Resonera med hjälp av Skrifterna. När bröderna besökte Margaret en sista gång innan de for därifrån, överraskade hon dem med en fin måltid. De blev överväldigade av hennes omtanke och gästfrihet, men kände sig ändå lite illa till mods då de insåg att hon hade lagat till sin enda höna. De visste att de ägg hon brukade få från den där hönan hade varit ett välkommet tillskott till hennes familjs torftiga mathållning. ”Var inte oroliga”, sade hon, ”ni har gett mig mer under ert besök än vad jag kan ge er med den här måltiden.” Hon blev så småningom döpt och var fram till sin död en nitisk förkunnare.

Den snabba tillväxten kan också tillskrivas det sätt varpå bröderna använde de fina publikationerna. ”Även om vi försöker att bli skickligare som lärare”, säger Mats, som nämndes tidigare, ”så är det Bibeln och litteraturen som gör intryck på människor och får dem att göra förändringar i sitt liv. Och även om de inte kan läsa så bra men törstar efter sanningen kan de påverkas av våra praktiska broschyrer.”

Under en tid rasade striden runt det område där missionärerna bodde i Jinja. En dag kom soldater för att plundra missionärernas hem, men när de fick veta vilka de var förstörde de ingenting och tog mycket lite.

Bröderna nekades tillstånd att hålla vissa sammankomster, och några missionärer måste lämna landet när deras uppehållstillstånd löpte ut. Vid slutet av 1991 fanns det endast två missionärsbröder kvar i landet. Vad kunde man göra för att förbättra situationen?

Slutligen sammanträffade en delegation av bröder med myndigheterna för att förklara vår neutrala ståndpunkt. När myndigheterna väl förstod vår ståndpunkt fick missionärer tillåtelse att återvända till Uganda. Arbetet fortsatte obehindrat, och 1993 var bröderna i Uganda glada över att kunna rapportera 1 000 förkunnare. Sedan dröjde det bara ytterligare fem år tills antalet förkunnare var uppe i 2 000. I hela landet finns det för närvarande omkring 40 missionärer, som utför ett fint arbete.