Inom kort började makarna Smith tala om sanningen med Peter Gyabi, som hade en hög befattning i Ugandas statsförvaltning, och dennes hustru, Esther. Peter hade tidigare fått boken Vad har religionen gjort för mänskligheten?b Men han kom inte att läsa den på grund av att han var så upptagen av sitt arbete och så ofta fick flytta. Sedan skickades han för att medla i en spänd och komplicerad konflikt om mark mellan två stamgrupper. Han bad då: ”Gud, om du hjälper mig ska jag söka dig.” När situationen löstes fredligt kom han ihåg sin bön och började läsa boken. Han insåg att det han läste var sanningen och började söka efter vittnena. Han blev mycket glad när han träffade Frank Smith, som gärna studerade Bibeln med honom och hans hustru. Det ledde till att detta förtjusande par blev döpt, och efter över 40 år av trogen tjänst är de fortfarande förkunnare.

[Ruta/Bild på sidan 77]

Äkta kristen kärlek berör hjärtan

PETER GYABI

FÖDD 1932

DÖPT 1965

PROFIL En äldste som hjälpte till med att översätta litteratur under förbudet. Han och hans hustru, Esther, har fyra vuxna barn.

◼ DET var mycket rasfördomar i Uganda när Jehovas vittnens första missionärer kom dit, och de flesta vita var reserverade mot svarta afrikaner. Missionärernas äkta kristna kärlek berörde våra hjärtan, och de blev oss mycket kära.

Under 1970-talet hade vår familj glädjen att få predika och umgås med de missionärer som bodde omkring 65 kilometer från Mbarara. En dag när vi var på väg dit i bil blev vi stoppade av soldater. ”Ni kan fortsätta om ni vill dö”, sade en av soldaterna. Det verkade förståndigt att vända och köra hem. Men allteftersom dagarna gick blev vi alltmer oroliga för missionärerna. Vi ville åka till missionärshemmet så snart vi kunde för att ta reda på hur de hade det. Det var många vägspärrar, men jag använde min ställning i sjukhusstyrelsen och en sjukhusdekal på bilen för att komma igenom vägspärrarna. Så lättade vi blev när vi fann att missionärerna var utom fara! Vi fyllde på deras matförråd och stannade några dagar hos dem. Därefter besökte vi dem varje vecka tills det var riskfritt för dem att flytta till Kampala. Ju svårare förhållandena blev, desto mer kände vi banden av kärlek i vårt dyrbara brödraskap.