Ungdomar frågar:

Hur kan jag hjälpa de vuxna att förstå mig?

”DEN gamla välbekanta fienden till så många föräldrar — ’generationsklyftan’ — är inte den verkliga barriären mellan föräldrar och tonåringar.” Detta hävdar författarna till boken The Private Life of the American Teenager. Men om det inte är ”generationsklyftan” som utgör denna barriär, vad menar de då att den utgörs av? ”Det verkliga problemet är något som förekommer inom varje mänskligt förhållande — uraktlåtenhet att tala, lyssna och försöka förstå varandras synpunkter.”

Det var detta problem som Inge, en ung tysk flicka, och hennes föräldrar hade. ”Redan från början visade jag ifrån mig mina föräldrar och byggde upp en barriär mellan oss”, erkänner hon. I dag skulle hon ha handlat annorlunda. ”Jag skulle försöka sätta mig in i deras situation”, säger hon, ”och ta reda på vad de tycker.” Varför denna förändrade inställning? Därför att Inge nu inser att det bästa sättet för unga människor att hjälpa de vuxna att förstå dem är att själva försöka förstå de vuxna. Men du kanske undrar hur detta kan gå till.

Tala!

Ett fritt tankeutbyte är nyckeln till förståelse, eftersom man annars inte kan veta vad andra tänker och tycker. Och vad som är ännu viktigare: man kan inte veta varför de tänker som de gör. Men ett gott kommunicerande är dubbelriktat. I en tysk tidskriftsartikel med rubriken ”Ibland är en smula förståelse det enda som saknas” sägs det att ”unga människor måste anförtro sig mer åt sina föräldrar”. Samtidigt får föräldrar rådet ”att lära känna sina barn bättre”.

Att anförtro sig åt sina föräldrar innebär att förmedla sina tankar till dem på ett rättframt och öppenhjärtigt sätt. Du bör klart och tydligt tala om vad du tänker eller känner, utan att vara burdus eller taktlös. Genom att ställa frågor, inte på ett utmanande sätt, utan med uppriktigt intresse, kan du få dem att tala. Har du någonsin tänkt på att till exempel fråga dem — eller andra vuxna — om råd när det gäller att välja ett gott umgänge eller nyttiga mål i livet? ”Planerna i en mans hjärta är som ett djupt vatten”, sägs det i Ordspråksboken 20:5, ”men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.” Du kanske kommer att bli förvånad över hur mycket du kan lära av andra människor — ja, även av vuxna. Men först och främst måste du tala.

Amy kan tjäna som ett belysande exempel. Hon berättar: ”Jag glömmer aldrig hur det var när jag var omkring femton år och berättade för min mor att jag inte trodde på Gud. Detta måste ha sårat henne djupt, eftersom hon själv är mycket religiös. Men i stället för att fördöma mig frågade hon mig varför, och sedan talade vi om det i omkring en timme.” Även om Amy fortfarande inte är kristen, medger hon nu: ”Sedan dess har jag ändrat min uppfattning en aning, men jag beundrade henne verkligen för att hon inte blev arg och brusade upp. Kanske hon visste att jag skulle komma så småningom.”

”Det är bra”, kanske du säger. ”Om mina föräldrar var så där förstående, skulle det inte vara några problem.” Men tänk på att vuxna också har sina begränsningar. Larry, en bekymrad far, medgav öppet: ”Jag har oerhört svårt att visa mina barn den kärlek och förståelse som jag vet att jag borde visa dem, eftersom jag själv aldrig fick uppleva detta när jag växte upp. Jag vet helt enkelt inte hur jag skall gå till väga.”

Om det skulle vara så i din familj, försök då att göra det lättare för dina föräldrar. Ta själv initiativet. Visa dem kärlek och förståelse, så kommer de, i de flesta fall, förr eller senare att visa dig större kärlek och förståelse. Detta beror på att kärleken är smittsam. Om Gud sägs det i bibeln: ”Vi älskar därför att han först älskade oss.” — 1 Johannes 4:19, 1981.

Sjuttonåriga Karen fick erfara detta faktum. Hon säger: ”Jag tror att de flesta ungdomar aldrig ger sina föräldrar en chans. Det är svårt att vara förälder, och ibland måste vi hjälpa till.” Detta innebär att man måste anstränga sig för att hålla det fria tankeutbytet vid makt, något som inte alltid är så lätt. ”Det krävdes tålamod från min sida”, erkänner hon. Men i hennes fall lönade det sig verkligen; och det kan det göra för dig också.

Lyssna och lär!

Att tala är mycket viktigt, att lyssna är ännu viktigare. Den kristne lärjungen Jakob uppmanar var och en att ”vara snar till att höra, sen till att tala”. (Jakob 1:19) ”Att höra” betyder naturligtvis mer än att bara höra själva orden; det innebär att förstå de bakomliggande tankarna.

Så om du vill utbyta tankar och åsikter med vuxna, gör då inte detta för att väcka dispyt, utan för att lyssna och lära. När åsikterna går isär, fråga då dig själv varför. ”Har den jag talar med upplevt sådant som jag inte har upplevt? Vet han sådant som jag inte vet? Och i så fall, vad? Skiljer sig hans levnadsförhållanden från mina, och har vi olika utbildning eller bakgrund? I vilka avseenden?” Detta kan hjälpa dig att vara mer mottaglig för att lära av andra.

När allt kommer omkring är detta vad livet borde vara — en fortskridande inlärningsprocess. Det innebär att vi ständigt måste justera våra åsikter, uppfattningar och idéer och också vara öppna för nya intryck. Om du redan har lämnat tonåren vet du att detta är sant, och du håller förmodligen med om att en del av de åsikter du hade som tonåring har förändrats betydligt nu när du blivit äldre. Det har sagts att den som aldrig ändrar sig förmodligen redan är ”död”, fastän han själv inte har märkt det. Se därför till att du inte ”dör” i förtid.

Gör framsteg!

”Bli ... ett exempel”, uppmanade en äldre man sin unge vän för nära 2.000 år sedan, ”i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet.” Denne äldre person, den kristne aposteln Paulus, var intresserad av Timoteus’ välfärd. Genom att bli ett gott exempel och genom att fly ”från ... de begär som hör ungdomen till” skulle Timoteus bli en person som andra skulle ha lätt att förstå och acceptera. — 1 Timoteus 4:12; 2 Timoteus 2:22.

Vi kan alla — både unga och gamla — lära av detta. Om vi längtar efter att bli accepterade och förstådda, får vi inte vara krävande och ha inställningen ”ni får ta mig som jag är”. Vi bör vara villiga att göra positiva förändringar i vår personlighet och vårt uppförande, så att människor vill acceptera oss.

Om det finns vissa områden i ditt liv som är en ständig källa till misshälligheter med vuxna — din klädsel eller frisyr, ditt val av vänner eller rekreation — bör du därför åtminstone vara villig att uppriktigt överväga de förslag till förändringar som kommer från personer som är äldre och mer erfarna än du. Detta kommer att hjälpa dig att ”slipa av kantigheterna” i din personlighet och göra att de vuxna får svårt att låta bli att älska och beundra dig.

Var man finner verklig kärlek och förståelse

Du kan vara förvissad om att det finns vuxna som verkligen bryr sig om unga människor. Fråga bara Robert, en ung man från Västtyskland. I ett brev, som han skrev till Sällskapet Vakttornet medan han ännu var tonåring, sade han: ”När jag växte upp, hade jag mycket svårt för allting. Det tog mig evigheter att göra mina läxor. Jag kunde inte koncentrera mig. Jag hade inga vänner och inget förtroende för mina föräldrar. Jag var olydig och uppstudsig. En gång försökte jag begå självmord. Sedan kom jag i kontakt med Jehovas vittnen. Vilken välsignelse! Jag har lärt mig att se klart på mig själv och andra. Jag har funnit det vackraste som finns — kärlek.”

I din strävan efter att få röna kärlek och förståelse kommer du kanske ibland att bli besviken. Men ge inte upp. Fortsätt att anstränga dig, så kommer du att finna verkliga vänner, ja, även bland vuxna, i synnerhet inom den kristna församlingen. Du kommer att finna att de är som dolda skatter, som trots att de inte var synliga från början lyser desto klarare när de väl blivit uppdagade.

Och som Robert upptäckte kommer det att vara till verkligt gagn för dig att lära känna Jehova Gud och sträva efter att bibehålla ett nära förhållande till honom. När du känner dig missförstådd av människor, kan du ”kasta din börda på Jehova” genom att nalkas honom i bön. Han är en vän som alltid förstår. I motsats till vissa människor som du kanske känner kommer han aldrig att vara för upptagen för att lyssna på dina problem, hur obetydliga de än kan tyckas vara. Han kommer aldrig att lyssna på dig med bara ett halvt öra. Han kommer aldrig att avbryta dig med en lång moralpredikan. Och bäst av allt, han kommer att besvara dina böner. Hans trösterika löfte är att ”han själv [skall] uppehålla dig”. — Psalm 55:23, NW.

[Bilder på sidorna 22, 23]

Var villig att tala ... och snar till att lyssna