Arbetslöshetens gissel

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I ITALIEN

Arbetslösheten är ett akut problem i många industriländer, men den är också ett plågoris i tredje världen. Den har börjat hemsöka platser där problemet tidigare varit obefintligt. Den påverkar hundratals miljoner människor, av vilka många är familjeförsörjare. Två tredjedelar av Italiens befolkning upplever den som ”det största hotet” i våra dagar. Den skapar många nya sociala problem. Den är en av orsakerna till att många unga människor börjar missbruka droger. Den får miljontals människor att ligga sömnlösa på nätterna, och miljontals andra vet att det kan vara deras tur nästa gång ...

”ARBETSLÖSHET är förmodligen den mest fruktade företeelsen i vår tid”, hävdar OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling). ”Man känner till fenomenets omfattning och konsekvenser, men det är oerhört svårt att göra något åt det”, sägs det i en rapport från EG-kommissionen. En annan expert skriver att arbetslösheten är ”ett spöke” som ”på nytt har börjat hemsöka den gamla kontinentens gator”. I EU-länderna är antalet arbetslösa nu uppe i omkring 20 miljoner, och i oktober 1994 uppgick antalet till 2.726.000 enbart i Italien. Som EU-kommissionären Padraig Flynn uttrycker det: ”Att råda bot på arbetslösheten är det viktigaste sociala och ekonomiska problem som vi har att brottas med.” Om du är arbetslös eller riskerar att förlora ditt arbete, då vet du själv vilken oro det skapar.

Problemet är emellertid inte begränsat till Europa. Det hemsöker alla länder på den amerikanska kontinenten. Afrika, Asien och Oceanien har också drabbats. Även östeuropeiska nationer har fått en släng av sleven på senare år. Visserligen är problemet inte lika allvarligt överallt, men enligt vissa ekonomer kommer arbetslöshetstalet i Europa och Nordamerika under långa tider att vara mycket högre än under tidigare decennier.a ”Situationen förvärras ytterligare av den ökade undersysselsättningen och en allmän försämring av beskaffenheten hos de arbeten som finns att tillgå”, förklarar ekonomen Renato Brunetta.

En obeveklig utveckling

Arbetslösheten har drabbat den ena sektorn efter den andra i samhället: först jordbruket, där den ökade mekaniseringen gjort många arbetare överflödiga, därefter industrin, som hemsökts av energikriser sedan början av 1970-talet, och på senare tid även servicenäringen — till exempel handel och utbildning — en sektor som man tidigare trodde var osårbar. För 20 år sedan skulle ett arbetslöshetstal på över 2—3 procent ha väckt stor oro. I dag får en industrination vara nöjd om arbetslösheten håller sig under 5 eller 6 procent, och många i-länder har mycket högre siffror.

Enligt ILO (Internationella arbetsorganisationen) är en arbetslös person en som är utan arbete, är beredd att arbeta och aktivt söker arbete. Men hur är det med en person som inte har stadigvarande arbete eller som arbetar bara några få timmar i veckan? Deltidsarbete betraktas på olika sätt i olika länder. I vissa nationer räknas många som i själva verket är arbetslösa officiellt som anställda. Bristen på klara och tydliga definitioner gör det svårt att avgöra vilka som egentligen är arbetslösa, och därför beskriver statistiken bara en del av verkligheten. ”Inte ens den officiella siffran på 35 miljoner arbetslösa [i OECD-länderna] avspeglar problemets fulla vidd”, konstateras det i en studie.

Arbetslöshetens höga pris

Kalla siffror kan emellertid aldrig ge en sann bild av situationen. ”Arbetslösheten kostar samhället enorma summor”, visar en EG-rapport, ”inte bara på grund av de bidrag som betalas ut till de arbetslösa, utan också på grund av förlusten av de skatter som de arbetslösa skulle ha betalat om de haft anställning.” Arbetslöshetsunderstöden börjar också bli alltmer betungande, inte bara för myndigheterna, utan också för de arbetande, som drabbas av höjda skatter.

Arbetslösheten är inte bara torr statistik. Bakom siffrorna finns mänskliga tragedier, för den här plågan drabbar människor — män, kvinnor och ungdomar — ur alla samhällsklasser. Tillsammans med alla andra problem som hemsöker mänskligheten i dessa ”sista dagar” kan den bli en oerhört tung börda att bära. (2 Timoteus 3:1—5; Uppenbarelseboken 6:5, 6) De som drabbas särskilt hårt är de ”långtidsarbetslösa”; under i övrigt lika förhållanden har den som varit arbetslös länge ännu svårare än andra att få arbete. Tragiskt nog kanske somliga av dem aldrig lyckas få en anställning igen.b

Bland dagens arbetslösa har psykologerna funnit en ökad förekomst av psykiatriska och psykologiska problem, känslomässig instabilitet, frustration, apati och bristande självaktning. När personer som har barn att försörja förlorar sitt arbete, blir detta ofta en svår, personlig tragedi. Hela deras värld rasar samman. All känsla av trygghet försvinner. Experter har faktiskt lagt märke till att många människor i våra dagar lider av ”antecipationsångest”, dvs. de går ständigt omkring och oroar sig för att de skall förlora sitt arbete. Denna oro kan ha en menlig inverkan på relationerna i familjen och kan till och med få ännu mer tragiska konsekvenser, vilket framgår av de självmord som på senare tid begåtts av arbetslösa personer. Svårigheten att komma ut på arbetsmarknaden kan också vara en bidragande orsak till det ökade våldet och den sociala alienationen bland unga människor.

”Fånge i ett sjukt system”

Vakna! har intervjuat några som har förlorat sitt arbete. Femtioårige Armando förklarar: ”Att se 30 års arbete och möda rinna ut i sanden och vara tvungen att börja om från början igen har fått mig att känna mig som en fånge i ett sjukt system.” Francesco tyckte att ”hela världen rasade samman över honom”. Stefano ”kände djup besvikelse över det nuvarande systemet”.

Luciano, som blev friställd efter att ha arbetat som teknisk chef i en stor italiensk bilindustri i nästan 30 år, förklarar att han ”kände sig arg och frustrerad över att hans insatser, samvetsgrannhet och pålitlighet under så många års anställning inte ansågs vara av något som helst värde”.

Förutsägelser och besvikelser

Vissa ekonomer hade räknat med en helt annan utveckling. På 1930-talet förutsade den kände ekonomen John Maynard Keynes optimistiskt att ”arbete åt alla” skulle bli en verklighet inom 50 år, och full sysselsättning har i tiotals år betraktats som ett fullt uppnåeligt mål. År 1945 satte Förenta nationerna i sin stadga som mål att snarast möjligt uppnå full sysselsättning. Ända till helt nyligen trodde man att utvecklingen skulle leda till att alla fick arbete och kortare arbetsdag. Men så har det tyvärr inte blivit. Konjunkturnedgången under förra decenniet har gett upphov till ”den värsta arbetsmarknadskrisen i världen sedan den stora depressionen på 1930-talet”, förklarar ILO. I Sydafrika är minst 3,6 miljoner personer arbetslösa, varav cirka 3 miljoner svarta. Till och med Japan — som hade över två miljoner arbetslösa förra året — upplever en kris.

Varför är arbetslösheten ett sådant gissel i våra dagar? Vilka lösningar har experterna föreslagit?

[Fotnoter]

[Karta på sidorna 2, 3]

(För formaterad text, se publikationen)

Canada – 9,6 procent

USA – 5,7 procent

Colombia – 9 procent

Irland – 15,9 procent

Spanien – 23,9 procent

Finland – 18,9 procent

Albanien – 32,5 procent

Sydafrika – 43 procent

Japan – 3,2 procent

Filippinerna – 9,8 procent

Australien – 8,9 procent

[Bildkälla]

Mountain High Maps™ copyright © 1993 Digital Wisdom, Inc.