Adam, en kristen far med två barn, berättar hur han mådde när han blev av med sitt arbete: ”Jag blev lätt upprörd. Allt irriterade mig. På nätterna drömde jag bara om arbete och hur jag skulle kunna försörja mina barn och min hustru, som också oväntat blivit arbetslös.” Ryszard och Mariola, ett gift par med ett barn, hade ett stort banklån när de blev av med sina arbeten. Hustrun berättar: ”Jag oroade mig och tänkte hela tiden att vi aldrig skulle ha tagit det där lånet. Jag tyckte att det helt och hållet var mitt fel.”

Adam, som nämndes tidigare, hade den inställningen. Han säger: ”När både min fru och jag blev av med våra arbeten föll det oss aldrig in att stanna hemma från kristna möten eller att ägna mindre tid åt förkunnartjänsten. Den inställningen hjälpte oss att inte vara överdrivet oroliga för morgondagen.” Ryszard känner på samma sätt: ”Utan mötena och förkunnartjänsten skulle vi aldrig ha orkat. Vi skulle ha blivit utom oss av oro. Det är upplyftande att tala med andra om andliga ting, för då koncentrerar man sig på andras behov i stället för på sina egna.” (Filipperna 2:4)

Vilka initiativ kan du ta? ”Sitt inte med armarna i kors och vänta på att Gud skall utföra något mirakel”, säger Adam. ”När du söker jobb skall du inte tveka att säga att du är ett Jehovas vittne. Arbetsgivare uppskattar ofta det.” Ryszard ger det här rådet: ”Fråga alla du känner om arbete, gå regelbundet till arbetsförmedlingen, läs annonser, till exempel: ’Sökes: Kvinna som kan ta hand om rörelsehindrad’, eller: ’Tillfälligt arbete: Jordgubbsplockning’. Fortsätt leta! Var inte för kräsen om ett arbete verkar enkelt eller inte är just det som du skulle vilja ha.”

Adam och Irena lyckades försörja sig genom att putsa fönster och städa trappuppgångar och genom att vara sparsamma när de handlade. De gick också till arbetsförmedlingen med jämna mellanrum. ”Vi fick alltid hjälp när vi som mest behövde det”, säger Irena. Hennes man tillägger: ”Vi har insett att det vi bad om inte alltid var i enlighet med Guds vilja. Det har lärt oss att förlita oss på hans vishet och att inte handla efter eget huvud. Det är bättre att lugnt vänta på den lösning som Gud har i beredskap.” (Jakob 1:4)

Ryszard och Mariola tog olika ströjobb men började också predika i områden där behovet var större. ”Vi fick de arbeten vi behövde när maten tog slut”, säger Ryszard. ”Vi tackade nej till välbetalda arbeten som skulle kollidera med våra teokratiska åtaganden. Vi valde att vänta på Jehova.” De är övertygade om att Jehova ledde förhållandena så att de fick tag på en lägenhet med låg hyra och att Ryszard till slut fick ett arbete.