Förenta staternas regering utreder

Tydligen på rekommendation av en hög officer började den amerikanska regeringen så småningom uppmärksamma ufoobservationerna. Följden blev att man den 22 januari 1948 startade ett projekt som fick namnet ”Sign” (”Tecknet”). Denna undersökningskommission skulle arbeta under ledning av Flygtekniska underrättelsekommandot, som hade sitt högkvarter i närheten av Dayton i Ohio. Projektet hade knappt påbörjats förrän en tragedi inträffade. Kapten Thomas Mantell, en pilot i det amerikanska flygvapnet, förlorade livet när han havererade med sitt flygplan på jakt efter ett då oidentifierat föremål. Det är möjligt att han gick upp på för hög höjd och förlorade medvetandet på grund av syrebrist. Senare framkom det att han kan ha förföljt en sorts forskningsballong som kallas ”Skyhook”.

Kort därefter gjordes vissa observationer av två piloter från Eastern Airlines, och detta, tillsammans med flygkaptenens död, gav ökad näring åt ufospekulationerna. Planet från Eastern Airlines hade enligt uppgift lämnat Houston i Texas och var på väg mot Atlanta i Georgia, när piloten blev tvungen att göra en snabb undanmanöver för att inte kollidera med en ”vinglös flygplanskropp av typ B-29” som passerade honom på hans högra sida. En passagerare och flera iakttagare nere på marken tycktes bekräfta rapportens trovärdighet.

Den kommission som arbetade med Sign-projektet avgav så småningom en rapport som blev en besvikelse för somliga. Några kommissionsmedlemmar som stödde uppfattningen att ufoobservationerna var autentiska byttes senare ut, och projektet fick ett nytt namn, ”Grudge” (”Oviljan”). Tron på ”flygande tefat” fick emellertid ett exempellöst uppsving vid den här tiden, då den tidigare majoren Donald E. Keyhoe skrev en artikel med rubriken ”De flygande tefaten är en realitet”. Artikeln publicerades i tidskriften True för januari 1950, och detta nummer fick mycket stor spridning. För att ytterligare underblåsa det redan stora intresset publicerade tidskriften True ytterligare en artikel av kommendörkaptenen R. B. McLaughlin. Denna artikel bar rubriken ”Hur forskarna spårade upp de flygande tefaten”. Men entusiasmen blev kortlivad — andra tidskrifter, till exempel Cosmopolitan och Time, publicerade artiklar som avslöjade uforapporterna som falska. Efter dessa nya artiklar blev det ett uppehåll i observationerna, och intresset bedarrade. Men så kom året 1952, ett märkesår i ufohistorien.

1952 — ufoobservationernas år

År 1952 fick Flygtekniska underrättelsekommandot i Förenta staterna ta emot det största antalet uforapporter någonsin, 1.501 stycken. Till följd av det ökade antalet observationer beslöt det amerikanska flygvapnet i början av mars 1952 att upprätta en speciell organisation som fick namnet ”Project Blue Book” (”Projekt Blå boken”). Under detta år av intensiv ufoaktivitet var observationerna många och skiftande.

Den första i en rad särskilt anmärkningsvärda ufoobservationer gjordes över staden Washington under midnattstimmarna mellan den 19 och den 20 juli. En rapport berättar: ”En grupp oidentifierade flygande föremål framträdde på två radarskärmar i flygledartornet vid Washingtons inrikesflygplats. Föremålen rörde sig till en början långsamt ... och for sedan i väg med ’otrolig hastighet’.” De visuella observationerna bekräftades av radarekona. Rapporter visar att man försökte sätta in motåtgärder, men ”föremålen försvann när jetplanen närmade sig”.

År 1966 begärde Gerald R. Ford, som då var kongressman för staten Michigan, att man skulle göra en ny federal utredning om ufo, främst med anledning av ett antal ufoobservationer som gjorts i hans stat. Följden blev att man påbörjade en ny undersökning vid University of Colorado. Projektet leddes av dr Edward U. Condon, en känd fysiker. År 1969, då undersökningen slutförts, offentliggjordes Condonrapporten. I denna rapport sades det bland annat: ”Ingenting har framkommit vid studiet av uforapporter från de senaste 21 åren som har ändrat forskargruppens uppfattning ... att ytterligare omfattande studier av oidentifierade flygande föremål förmodligen inte kan försvaras i förhoppning om att vetenskapen skall gagnas därigenom.”

Detta uttalande satte stopp för den amerikanska regeringens officiella engagemang i ufoforskningen och dämpade också allmänhetens nyfikenhet. Det gjorde emellertid inte slut på debatten, och inte heller fick det ufoobservationerna att upphöra. En rapport förklarar att ”20 procent av de 95 fall som dokumentet tog upp förblev ’ouppklarade’”.

Vid den tidpunkt då Condonrapporten och ämnet ”flygande tefat” fortfarande var av allmänt intresse publicerade Vakna! en översikt över detta ämne samt en redogörelse för några av de mer uppseendeväckande fallen.b Vakna! kom till den slutsatsen att ”det stora flertalet av alla [ufo]rapporter har sitt ursprung i samma slags föremål som ’Project Blue Book’ [ett tidigare amerikanskt projekt] redogjorde för: Planeter, flygplan, ballonger, meteorer, hägringar.”

Artikeln fortsatte: ”Den grundligare undersökningen [som sammanfattades i Condonrapporten] har klargjort vilket inflytande fysikaliska och psykologiska förvrängningar har. Undersökningen har visat hur vanliga föremål, som människor sett på himlen men inte känt igen under de kanske ovanliga omständigheterna, kan feltolkas vid iakttagelsen, förstoras vid återberättandet, ytterligare överdrivas i tidningarna och sluta med att rymdskepp har landsatt små gröna män från Mars.”

Den officiella Condonrapporten och sådana slutsatser som de som nämnts här ovan tycktes, tillsammans med det minskade antalet uforapporter, ha avgjort saken för många. Ändå finner vi i dag, tjugo år senare, att många människor fortfarande är mycket intresserade av ufon. Som nämndes i första artikeln konstaterade en skribent för en känd tidskrift att ett nytt element nu har tillkommit. Vi lever i skuggan av den ”djupt rotade domedagsrädsla” som hänger samman med att vi närmar oss år 2000.

Osäkerheten har på senare tid blivit ännu större genom att man gjort gällande att regeringen i Förenta staterna och även andra länders regeringar tidigare kan ha ignorerat eller tystat ner vissa bevis för förekomsten av ufon. Författaren till en bok som utkom år 1988 utnyttjade den i Förenta staterna år 1966 stadfästa förordningen angående informationsfrihet och vissa kanaler i andra länder för att samla in upplysningar som enligt honom själv ”utom allt tvivel bevisar att det har skett en monumental mörkläggning av ämnet ufo”. — Timothy Good: Above Top Secret (Mer än topphemligt).

Gary Kinder tar i sin bok Light Years (Ljusår) upp frågan om vilka bevis som behövs för att övertyga myndigheterna om att ufon existerar. Han citerar en observatör som undrar: ”Vad är egentligen bevis [för ufons existens]? Måste ett ufo landa vid ... Pentagon, alldeles bredvid militärhögkvarteret? Eller är det bevis när en markradarstation upptäcker ett ufo, skickar upp ett jetplan för att genskjuta det, piloten på planet får syn på det och fångar upp det på sin radar, för att sedan få se det försvinna med fenomenal hastighet?”

Professor Hines hävdar å andra sidan att 997 sidor tidigare hemligstämplade ufodokument från perioden 1949—1979 inte avslöjar några mörkläggningsförsök från regeringens sida. Han förklarar: ”En undersökning av de hemliga CIA-papperen och ufodokumenten avslöjar en instans som är måttligt intresserad av fenomenet men skeptisk till den extraterrestriella [utomjordiska] hypotesen. Dessa dokument ... motbevisar också det ofta upprepade påståendet att regeringen försökt dölja ’sanningen’ i ufofrågan.”

En av de främsta orsakerna till bristen på bevis är att inget ufo någonsin har ställts ut till allmänt beskådande, och inte heller har någon utomjordisk varelse officiellt presenterat sig för allmänheten. Dessutom finns det enligt professor Hines ”inte ett enda ufofotografi som kan betraktas som autentiskt och som visar något annat än suddiga skepnader eller ljusfläckar.” Gång på gång har experter identifierat ufofenomen som feltolkade observationer av Venus eller andra himlakroppar. Det är tydligt att det inte har framlagts någon lösning på ufoproblemet som har varit tillfredsställande för alla.

Vid den tidpunkt då Condonrapporten figurerade i nyheterna diskuterade en av Vakna!:s medarbetare privat några av resultaten med en av de forskare som ingick i Coloradogruppen. Denne forskare tycktes vara av den uppfattningen att oförklarliga fall av ufoobservationer inbegriper ”mentala förnimmelser” av något slag. Även om många ufoobservationer kan förklaras på vetenskaplig väg som fysiska företeelser eller feltolkningar, kan somliga således inbegripa mentala eller psykologiska upplevelser eller förnimmelser.