Vapen — en livsstil
ALLT har återgått till det normala i den långa raden av röda hyreshus som sjuder av liv. Det omisskännliga ljudet av skottlossning från automatiska och halvautomatiska vapen bryter inte längre tystnaden. Mynningsflammorna från skottsalvorna framkallar inte längre kusliga skuggor i natten och förstärker inte längre ljuset på de svagt upplysta gatorna. Man ser kulhål i de gamla tegelfasaderna, där kulor har borrat sig djupt in i murverket under tidigare såväl som senare eldstrider.
Polisen och rättsläkarna känner gatorna väl. En arsenal av vapen med tillräcklig eldkraft att beväpna en mindre polisstyrka har beslagtagits — efterskörden av mord, självmord, vådaskjutning och rån. Brevbärare och sophämtare vägrar utföra sina tjänster i samhället av fruktan för att hamna i en skur av kulor. Barn hålls inomhus i hemmen, men en del träffas ändå av kulor som avfyras från slarvigt eller väl riktade vapen och går in genom fönster och väggar och rikoschetterar genom rummen.
Om du bor i en stor stad, är det möjligt att du är bekant med det scenario som beskrivits här — kanske inte som ögonvittne men åtminstone som TV-tittare vid kvällens nyhetssändningar. I många storstäder är skottlossning så vanligt att det ofta inte rapporteras ens i lokalpressen. Ofta förbleknar sådant fullständigt i jämförelse med alltför många andra massakrer som dominerar de dagliga nyheterna i andra storstäder eller i andra delar av världen.
Som exempel kan nämnas en massaker i Kalifornien som blev nyhetsstoff i många delar av världen. En skjutgalen man avfyrade omkring hundra kulor med kulsprutepistol rakt in i en skara barn i grundskoleåldern. Han dödade 5 elever och sårade 29 andra, innan han tog sitt eget liv med en pistol. I Europa och Förenta staterna kunde man också läsa de chockerande nyheterna om en galning som slaktade 16 människor i England med en automatkarbin av typ AK-47. I Canada gick en man som hatade kvinnor in på Montreals universitet och sköt och dödade 14 kvinnor. Såvida inte antalet dödsoffer är chockerande stort, får emellertid de flesta dödsskjutningar som sker av våda eller av uppsåt sällan något omnämnande utanför den stad i vilka de inträffar.
Mystiken kring skjutvapen
Både personer i ledande ställningar och de organ för lag och ordning som finns på lokal, regional, nationell och internationell nivå är förbryllade över det ökande antal dödsoffer som tillskrivs mindre handeldvapen och automatiska och halvautomatiska vapen i händerna på kriminella personer och mentalt sjuka människor. International Association of Chiefs of Police (Internationella polischefsförbundet) beräknar att mellan 650.000 och 2.000.000 halvautomatiska vapen och automatvapen ”kan vara i händerna på kriminella personer i hela nationen [USA] — en armé av laglösa typer som nästan alltid har oddsen på sin sida i en eldstrid”, rapporterade U.S.News & World Report.
Man beräknar att nästan vartannat hushåll enbart i Förenta staterna har ett vapen. Även om man inte kan avgöra det exakta antalet vapen som amerikaner äger, visar nyligen gjorda beräkningar att 70 miljoner amerikaner äger omkring 140 miljoner gevär och 60 miljoner mindre handeldvapen. ”Nationens privata arsenal är stor nog att förse nästan varje man, kvinna och barn i landet med ett vapen”, skrev U.S.News & World Report. Finner du detta chockerande?
Även i Europa har samhället kommit att likna ett härläger. Storbritannien försöker komma till rätta med sitt vapenproblem, eftersom allt fler av de kriminella elementen beväpnar sig till tänderna. I Västtyskland beräknar man att det illegala innehavet av skjutvapen utgör mer än 80 procent av alla vapen i omlopp. Ett antal av dessa har, enligt vad som uppges, stulits från ”vapenförråd som tillhör tyska polisen, gränspolisen, tyska armén och NATO-förråd”. Schweiz uppges ha den högsta proportionen skjutvapen i privat ägo i världen. ”Varje laglydig schweizare får inneha skjutvapen, och varje man i vapenför ålder måste i sitt hem ha ett automatvapen som är kraftfullare än det som användes vid massakern i Stockton [i Kalifornien]”, uppgav The New York Times för 4 februari 1989.
Några dagar tidigare uppgav The New York Times att i San Salvador är ”skjutvapen lika vanliga på männens höfter som plånböcker. Stormarknader, vars vakter beväpnade med hagelgevär patrullerar i gångarna, kräver att kunderna lämnar sina vapen i förvaringsfack vid ingången”. Enligt tidskriften Asiaweek för februari 1989 erkänner regeringen i Filippinerna ”att landet översvämmas av minst 189.000 skjutvapen som saknar licens. Att det dessutom finns 439.000 med licens innebär att antalet vapen i händerna på enskilda personer vida överstiger det antal som de väpnade styrkorna på omkring 165.000 reguljära soldater förfogar över. Och olagliga vapensändningar konfiskeras varje vecka på den internationella flygplatsen och längs kusten vid Manila.”
Det fridfulla Canada, där brottsbalken anger stränga begränsningar för innehav och bruk av skjutvapen, har fått uppleva en stadig ökning av brott där skjutvapen använts. Vid slutet av 1986 fanns det omkring 860.000 registrerade skjutvapen för begränsat bruk i Canada. Den siffran omfattade inte privata samlingar av automatvapen anskaffade före år 1978. En kanadensisk polistjänsteman med mångårig tjänstgöring sade: ”Vad jag skulle vilja veta är varför människor i Canada känner behov av att ha en pistol eller ett gevär.”
När USA:s regering för en tid sedan utfärdade ett tillfälligt förbud mot import av halvautomatiska vapen, fick det oväntade resultat. Desperata kunder stod i kö många timmar för att få köpa de vapen som fanns att få i vapenaffärer över hela landet. ”Det här liknar rusningen efter mark i Oklahoma”, sade en kund som stod i kö för att få köpa ett av de sista vapnen i lager. Priset för dessa var före förbudet omkring 100 dollar. Den här dagen låg priset så högt som 1.000 dollar styck. ”Jag har en omsättning på 30 stycken om dagen av de här vapnen”, sade en lycklig affärsinnehavare. ”De köper allt jag har, allt vad de kan komma över”, sade han. ”Vad man har gjort är att man har fått in ett vapen i varje hem”, sade en annan innehavare av en vapenaffär.
En lag i delstaten Florida i Förenta staterna har beviljat vapeninnehavare att gå omkring offentligt med pistol, fastspänd vid midjan eller nerstoppad i fickan. Somliga fruktar att det kommer att leda till eldstrider på gatorna, vilket leder tanken till ”Vilda västern”. En officiell representant för delstaten Florida sade: ”Det budskap vi förmedlar är: ’Vi kan inte längre skydda er. Skaffa er därför skjutvapen och försök klara er själva så gott ni kan.’” Och av vapenförsäljningen att döma är det precis vad tusentals personer gör.
Varför den här plötsliga manin efter skjutvapen — en del så kraftfulla att de kan sända kulor genom betongväggar och har en eldhastighet på 900 skott i minuten, avsedda helt och hållet för drabbningar på ett slagfält? En del myndigheter menar att skjutvapen har en ”sexmystik” som gör dem särskilt attraktiva för män. ”Det ligger ett slags machismo [sydamerikansk virilitetskult] i att bära de största, värsta och kraftfullaste vapen som finns att få”, sade en myndighetsperson. ”För män i synnerhet ger vapen en nära nog mystisk känsla av återvändande till ungdomsåren”, skrev en reporter. En del bankinrättningar har hakat på den här vapenmystiken genom att erbjuda lätta skjutvapen i stället för inlåningsränta. Rapporterna anger att den marknadsföringen har blivit oerhört populär bland kontoinnehavarna.
Över hela världen ökar vapenförsäljningen. Var kommer det att sluta? När varje manlig medborgare äger minst ett eller flera vapen? Och är vapen till enbart för män? Begrunda några intressanta fakta i nästa artikel.