Användandet av blodtransfusioner omprövas
I DENNA tid, då aids förmörkar vår tillvaro, lurar den största faran för en patients hälsa kanske i operationsrummet. ”Vi har inga möjligheter att göra blodförrådet fullständigt sterilt”, säger dr Richard Spence, som i mer än tio år har varit chef för centret för blodfri kirurgi vid Cooper Hospital-University Medical Center i Camden i New Jersey i USA.
Det är därför inte förvånande att centret behandlar många Jehovas vittnen, vilkas på Bibeln grundade vägran att ta emot blodtransfusioner är vida känd. (3 Moseboken 17:11; Apostlagärningarna 15:28, 29) Men en del patienter som inte är Jehovas vittnen kommer också till centret därför att de är bekymrade över de potentiella riskerna med att överföra blod, däribland att smittas med hepatit, aids och andra sjukdomar. ”Uppkomsten av aids har visat behovet av att kontrollera blod”, sägs det i Courier-Post Weekly Report on Science and Medicine. ”Men smittat blod kan fortfarande slinka igenom kontrollen, eftersom det skulle kunna ha smittats med viruset innan detta kunde upptäckas genom ett test.”
Eftersom det föreligger sådana faror, använder centret för blodfri kirurgi medicinska alternativ till blodtransfusioner, däribland ett slutet kretslopp med återanvändning av patientens eget blod från operationssåret — en metod som somliga Jehovas vittnen godtar under vissa omständigheter.a Vid andra behandlingar använder man läkemedel som stimulerar patientens blodbildning. Dessutom använder man ofta konstgjort blodersättningsmedel för att öka syretransporten utan att behöva använda blodtransfusion. ”Jehovas vittnen vill få den bästa läkarvården”, säger dr Spence, ”men de vill ha andra medicinska behandlingsmetoder än blodtransfusioner.”
Jehovas vittnen är tacksamma för det goda samarbete de har haft med läkare som respekterat deras religiösa övertygelse och för den hjälp de har fått. Resultatet har blivit att de verkligen har fått ”den bästa läkarvården” och har bevarat ett rent samvete inför Jehova Gud. — 2 Timoteus 1:3.
[Fotnoter]
a En detaljerad genomgång av det här förfaringssättet och de faktorer som är inbegripna när det gäller att fatta ett personligt och samvetsgrant beslut finns i Vakttornet för 1 mars 1989, sidorna 30, 31.