Men Jehovas vittnen visste att Förenta staternas konstitution garanterade religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet. När domare tolkade lokala förordningar på ett sådant sätt att man hindrade predikandet av Guds ord, överklagade vittnena därför saken i en högre domstol.b

Hayden C. Covington, som spelade en viktig roll när det gällde Sällskapet Vakttornets juridiska angelägenheter, sade senare om det som hade skett: ”Om de tusentals fällande domar som avkunnades av fredsdomare, polisdomstolar och andra lägre domstolar inte hade överklagats, skulle precedensfall ha hopat sig till ett berg som utgjort ett jättelikt hinder för vår tillbedjan. Genom att överklaga har vi sörjt för att ett sådant hinder inte har upprests. Vårt sätt att tillbe Gud har skrivits in i Förenta staternas och i andra länders lagar på grund av att vi ständigt har överklagat ogynnsamma domar.” I Förenta staterna gick ett flertal mål ända upp till Högsta domstolen.

Garantierna för grundläggande fri- och rättigheter stärks

Ett av de första fallen som gällde Jehovas vittnens förkunnartjänst och som nådde Förenta staternas högsta domstol inträffade i Georgia, och målet kom upp i Högsta domstolen den 4 februari 1938. Av tingsrätten i Griffin i Georgia hade Alma Lovell dömts för att ha överträtt en lokal förordning som förbjöd spridning av litteratur av varje slag utan tillstånd av chefen för stadsförvaltningen. Syster Lovell hade bland annat erbjudit folk tidskriften Den Gyllne Tidsåldern. Den 28 mars 1938 fällde Förenta staternas högsta domstol det utslaget att den lokala förordningen var ogiltig, eftersom den innebar att tryckfriheten underställdes krav på tillstånd och censur.c

Året därpå inställde sig J. F. Rutherford i Högsta domstolen som ombud för den överklagande parten i målet mellan Clara Schneider och staten New Jersey (Clara Schneider v. State of New Jersey).d År 1940 följde sedan målet mellan Cantwell och staten Connecticut (Cantwell v. State of Connecticut),e i vilket J. F. Rutherford avfattade den skriftliga sakframställningen i målet och Hayden Covington stod för den muntliga föredragningen inför rätten. Den gynnsamma utgången i dessa mål stärkte den i konstitutionen garanterade religionsfriheten, yttrandefriheten och tryckfriheten.

Under de tre följande åren fällde Högsta domstolen utslag som gick Jehovas vittnen emot i 19 fall. Det som fick störst betydelse var den ogynnsamma domen år 1942 i målet Jones v. City of Opelika.l Rosco Jones hade dömts för att han hade spridit litteratur på gatan i Opelika i Alabama utan att ha erlagt avgift för tillstånd att bedriva försäljningsverksamhet. Högsta domstolen fastställde domen och sade att regeringar hade rätt att ta ut skäliga avgifter av dem som bedrev försäljningsverksamhet och att man inte kunde invända mot sådana lagar, även om lokala myndigheter godtyckligt drog in tillståndet. Det var ett hårt slag, för nu kunde varje kommun, på tillskyndan av präster eller andra motståndare till Jehovas vittnen, med stöd av lagen pålägga vittnena begränsningar och, som motståndarna kanske trodde, stoppa deras predikoverksamhet. Men så hände något oväntat.

Bladet vänder sig

I målet Jones v. Opelika, där domen blev ett svårt slag mot Jehovas vittnens offentliga förkunnartjänst, förklarade tre av domarna att de inte bara var oeniga med rättens majoritetsbeslut i det aktuella målet, utan att de också ansåg att de hade medverkat till att lägga grunden till detta majoritetsbeslut i förbindelse med målet Gobitis. ”Eftersom vi instämde i motiveringen till domslutet i målet Gobitis”, tillade de, ”anser vi detta vara ett lämpligt tillfälle att förklara att vi nu är av den uppfattningen att utslaget i det målet också var felaktigt.” Jehovas vittnen tog det som en fingervisning om att tiden var inne att på nytt lägga fram stridsfrågorna för Högsta domstolen.

En hemställan om förnyad prövning ingavs i målet Jones v. Opelika. I denna hemställan framfördes starka juridiska argument. Det förklarades också bestämt: ”Denna domstol bör ta den särskilt betydelsefulla omständigheten i beaktande att den dömer den allsmäktige Gudens tjänare.” Man lade fram några bibliska exempel som visade vad detta innebar. Man riktade uppmärksamheten på det råd som lagläraren Gamaliel gav den judiska högsta domstolen i det första århundradet, nämligen: ”Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas ...; annars kanske ni befinns vara sådana som faktiskt strider mot Gud.” — Apg. 5:34—39.

Slutligen, den 3 maj 1943, upphävde Högsta domstolen sitt tidigare beslut i målet Jones v. Opelika. Det skedde i målet Murdock v. Commonwealth of Pennsylvaniaa som blev en milstolpe. Högsta domstolen förklarade att det var i strid med konstitutionen att kräva avgift av människor som ville utnyttja sin religionsfrihet till att sprida religiös litteratur. Detta mål öppnade åter dörrarna för Jehovas vittnen i Förenta staterna och har åberopats som precedensfall i hundratals mål sedan dess. Den 3 maj 1943 blev verkligen en minnesvärd dag för Jehovas vittnen med avseende på alla processer de har fört inför Förenta staternas högsta domstol. Denna enda dag blev 12 av 13 mål (sammanslagna till förhandling och dom i fyra rättegångar) avgjorda till deras fördel.b