Under de tre följande åren fällde Högsta domstolen utslag som gick Jehovas vittnen emot i 19 fall. Det som fick störst betydelse var den ogynnsamma domen år 1942 i målet Jones v. City of Opelika.l Rosco Jones hade dömts för att han hade spridit litteratur på gatan i Opelika i Alabama utan att ha erlagt avgift för tillstånd att bedriva försäljningsverksamhet. Högsta domstolen fastställde domen och sade att regeringar hade rätt att ta ut skäliga avgifter av dem som bedrev försäljningsverksamhet och att man inte kunde invända mot sådana lagar, även om lokala myndigheter godtyckligt drog in tillståndet. Det var ett hårt slag, för nu kunde varje kommun, på tillskyndan av präster eller andra motståndare till Jehovas vittnen, med stöd av lagen pålägga vittnena begränsningar och, som motståndarna kanske trodde, stoppa deras predikoverksamhet. Men så hände något oväntat.

Bladet vänder sig

I målet Jones v. Opelika, där domen blev ett svårt slag mot Jehovas vittnens offentliga förkunnartjänst, förklarade tre av domarna att de inte bara var oeniga med rättens majoritetsbeslut i det aktuella målet, utan att de också ansåg att de hade medverkat till att lägga grunden till detta majoritetsbeslut i förbindelse med målet Gobitis. ”Eftersom vi instämde i motiveringen till domslutet i målet Gobitis”, tillade de, ”anser vi detta vara ett lämpligt tillfälle att förklara att vi nu är av den uppfattningen att utslaget i det målet också var felaktigt.” Jehovas vittnen tog det som en fingervisning om att tiden var inne att på nytt lägga fram stridsfrågorna för Högsta domstolen.

En hemställan om förnyad prövning ingavs i målet Jones v. Opelika. I denna hemställan framfördes starka juridiska argument. Det förklarades också bestämt: ”Denna domstol bör ta den särskilt betydelsefulla omständigheten i beaktande att den dömer den allsmäktige Gudens tjänare.” Man lade fram några bibliska exempel som visade vad detta innebar. Man riktade uppmärksamheten på det råd som lagläraren Gamaliel gav den judiska högsta domstolen i det första århundradet, nämligen: ”Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas ...; annars kanske ni befinns vara sådana som faktiskt strider mot Gud.” — Apg. 5:34—39.

Slutligen, den 3 maj 1943, upphävde Högsta domstolen sitt tidigare beslut i målet Jones v. Opelika. Det skedde i målet Murdock v. Commonwealth of Pennsylvaniaa som blev en milstolpe. Högsta domstolen förklarade att det var i strid med konstitutionen att kräva avgift av människor som ville utnyttja sin religionsfrihet till att sprida religiös litteratur. Detta mål öppnade åter dörrarna för Jehovas vittnen i Förenta staterna och har åberopats som precedensfall i hundratals mål sedan dess.

[Bild på sidan 685]

Rosco Jones, vars mål i förbindelse med Jehovas vittnens förkunnartjänst kom upp i Förenta staternas högsta domstol två gånger