Det spända förhållandet mellan svarta och vita blev värre i mitten av 50-talet, och ibland utbröt våldsamheter. En del vittnen tog illa upp därför att det vid flera av områdessammankomsterna 1954 inte fanns några svarta talare. Vi uppmuntrade våra svarta bröder att ha tålamod. Sommaren därpå fick jag hålla ett tal. Efter det året fick fler och fler svarta bröder i Södern medverka i programmet.

Med tiden minskade rasmotsättningarna i Södern, och församlingarna blev så småningom uppblandade. Det betydde att en del förkunnare fick byta församling, att distriktsgränser justerades och att ansvariga bröder fick nya uppgifter. Det fanns både svarta och vita som inte var så förtjusta i de här förändringarna. Men majoriteten var opartisk, precis som vår himmelske far är. Många var nära vänner oberoende av hudfärg. Det var så min familj hade haft det när jag växte upp på 30- och 40-talet.

[Bild på sidan 6]

Resande tillsyningsmän och deras hustrur före en områdessammankomst för både svarta och vita 1966.