I augusti det året blev Gerri och jag inbjudna till Gileadskolans 20:e klass, som började i september. Under kursen var vi helt inställda på att bli sända utomlands. Min syster, Doris, hade gått igenom den 13:e klassen och var missionär i Brasilien. Men Gerri och jag blev uppriktigt förvånade när vårt uppdrag blev kretstjänsten – att besöka svarta församlingar i Alabama i Södern! Vi blev lite besvikna, för vi hade sett fram emot att få åka till ett annat land.

Den första församling som vi besökte låg i Huntsville, och vi skulle bo hemma hos en syster där. När vi höll på att packa in våra väskor hörde vi henne säga i telefon: ”Barnen är här nu.” Vi var bara 24 år och såg ännu yngre ut. Smeknamnet ”Barnen” levde kvar hela tiden vi reste i den kretsen.

Det här området i USA kallades ofta bibelbältet, för de flesta där hade stor respekt för Bibeln. Som inledning brukade vi därför ta med de här tre punkterna:

1) Några ord om världssituationen.

2) Bibelns lösning.

3) Vad Bibeln säger att vi måste göra.

Sedan erbjöd vi litteratur som förklarade Bibeln. Den här metoden fungerade så bra att jag blev tillfrågad om jag ville demonstrera den på sammankomsten ”Den nya världens samhälle” i New York 1953.

Sommaren 1953 blev jag förordnad som områdestillsyningsman i de svarta kretsarna i Södern. Vårt område sträckte sig hela vägen från Virginia till Florida och så långt västerut som till Alabama och Tennessee. Ja, i resetjänsten måste man vara villig att anpassa sig. Vi fick till exempel ofta logi i hem där det inte fanns rinnande vatten, och vi badade i en badbalja bakom köksspisen – den varmaste delen av huset som tur var!

Svårigheterna med rasfördomar

Eftersom vi befann oss i Södern behövde vi vara förutseende och lite påhittiga för att kunna sköta vår uppgift. Svarta fick inte använda tvättinrättningar. Så Gerri brukade gå dit och förklara att kläderna tillhörde ”mrs Thompson”. Många verkade anta att Gerri var ett hembiträde och att ”mrs Thompson” var frun i huset. Som områdestillsyningsman skulle jag visa filmen ”Den nya världens samhälle i verksamhet”. För det behövde jag en filmduk, och då brukade jag ringa i förväg och beställa en stor filmduk åt ”mr Thompson”. Sedan gick jag och hämtade ut den. Vi var alltid artiga, och för det mesta hade vi inga problem i tjänsten.

I Södern hade man inte bara fördomar mot svarta, utan också mot dem som kom norrifrån. I en lokaltidning stod det att James A. Thompson från ”Watchtower Bible and Tract Society of New York” skulle hålla tal vid en kretssammankomst. En del trodde att det betydde att jag kom från New York, och vårt tillstånd att få hyra skolans aula drogs in. Så jag gick till skolledningen och förklarade att jag hade gått i skolan i Chattanooga. Då fick vi lov att hålla vår sammankomst.

Det spända förhållandet mellan svarta och vita blev värre i mitten av 50-talet, och ibland utbröt våldsamheter. En del vittnen tog illa upp därför att det vid flera av områdessammankomsterna 1954 inte fanns några svarta talare. Vi uppmuntrade våra svarta bröder att ha tålamod. Sommaren därpå fick jag hålla ett tal. Efter det året fick fler och fler svarta bröder i Södern medverka i programmet.

Med tiden minskade rasmotsättningarna i Södern, och församlingarna blev så småningom uppblandade. Det betydde att en del förkunnare fick byta församling, att distriktsgränser justerades och att ansvariga bröder fick nya uppgifter. Det fanns både svarta och vita som inte var så förtjusta i de här förändringarna. Men majoriteten var opartisk, precis som vår himmelske far är. Många var nära vänner oberoende av hudfärg. Det var så min familj hade haft det när jag växte upp på 30- och 40-talet.

[Bilder på sidan 5]

Efter Gilead började vi i resetjänsten i Södern.

[Bild på sidan 6]

Resande tillsyningsmän och deras hustrur före en områdessammankomst för både svarta och vita 1966.