Från slutet av maj och till och med augusti hölls internationella sammankomster med temat ”Guds väg — ett levnadssätt” i olika städer i USA, Canada, Storbritannien, Tyskland och Grekland. Medlemmar av den styrande kretsen talade vid alla dessa sammankomster, vilket ofta fick ske med hjälp av tolk. Hundratals sammankomster hölls samtidigt i Nordamerika och Europa.

Den första internationella sammankomsten började den 22 maj i San Diego i Kalifornien, och de närvarande var glada över att ha 45 missionärer från 14 länder bland sig. Två veckor senare församlades spansktalande vittnen på samma stadion. Bland de 25.181 närvarande vid den sammankomsten var över 3.100 delegater från andra länder. Åhörarna fick vänja örat vid olika sätt att tala spanska, då talare från Argentina, Chile, Costa Rica, El Salvador, Mexico, Peru, Spanien och Uruguay medverkade i programmet. Det var en mycket glad och entusiastisk publik.

Följande vecka var inte mindre än 42.763 närvarande vid sammankomsten i Pontiac i Michigan, med delegater från åtminstone 44 länder. Från Storbritannien, Tjeckien och Sydafrika kom delegationer på över 300 från varje land. Sammankomstdeltagarna hade kommit från 14 länder i Europa, 8 länder i Afrika, 20 länder i Nord- och Sydamerika och 2 länder i Asien. I vissa fall hade man i en familj eller församling hjälpts åt med kostnaderna så att åtminstone en i familjen eller församlingen skulle kunna åka. De närvarande verkade bli entusiasmerade av att det var så många delegater från andra länder närvarande. Och åhörarna rördes i sina hjärtan av att få höra tal av sådana bröder som bröderna Schroeder, Barr och Sydlik i den styrande kretsen. Det de fick vara med om var, som ett vittne uttryckte det, något att berätta om för framtida generationer och kanske också för tidigare generationer när dessa uppväcks! — Jämför Psalm 48:1, 12–14.

Samtidigt som sammankomsten i Pontiac pågick hölls fyra andra sammankomster i Montreal i Canada. De hölls på franska, portugisiska, grekiska och arabiska. Bröderna var mycket rörda över det som medlemmarna av den styrande kretsen, av vilka några är rätt gamla, gjorde för att betjäna alla sammankomsterna. Antalet närvarande uppgick till 33.242, och av dem var 4.071 delegater från andra länder. Många hade kommit från Frankrike, Brasilien, Belgien, Guadeloupe och Martinique. Tretton afrikanska länder var representerade. Bland delegaterna fanns en syster från Mali i Västafrika som varit pionjär i många år. Hon hade blivit bjuden på resan av en affärskvinna som hon regelbundet lämnade tidskrifter till. Ett par från Brasilien hade sålt sin bil för att få pengar till resan, och de sade att det var den bästa investering de någonsin hade gjort.

Mellan den 3 och den 5 juli hölls i USA sju sammankomster samtidigt på olika ställen i ett stort konferenscentrum nära stranden i Long Beach i Kalifornien. De hölls på engelska, italienska, japanska, kinesiska (både kantonesiska och mandarin), koreanska, tagalog och vietnamesiska. Närvaroantalet varierade från 552 vid den vietnamesiska sammankomsten till 12.659 vid den engelska. Här kunde de stora delegationerna från Orienten och Italien ha trevlig samvaro med bröder och systrar från Nord- och Sydamerika, Östeuropa och Afrika. Några av dessa hade gjort stora ansträngningar för att vara med. Mellan sessionerna gick delegater från olika länder, klädda i sitt lands traditionella klädsel, från en språkgrupp till en annan, och man skakade hand, kramade om varandra, utbytte adresser och fotograferade. En broder som var engagerad i sammankomstorganisationen skrev: ”Alla sammankomster är bra, och verkningarna av dem märks i flera månader efteråt, men den här sammankomsten var som en tsunami. Den var kraftfull, och den gjorde ett enormt intryck på deltagarnas hjärtan.”

Efter sammankomsterna i Long Beach hölls ännu en spansk sammankomst, denna gång i Houston i Texas. Bland de 34.257 närvarande var 2.820 delegater från 14 länder, och de inlogerades i 1.217 hem tillhörande vittnen, vilka gästfritt välkomnade dem.

Bland det som gjorde det starkaste intrycket på delegaterna var det varma mottagande de fick och den broderliga kärlek som visades dem av medkristna som de aldrig tidigare hade sett. De hade läst om att Guds folk är ett internationellt brödraskap, och de visste att Jehova lär sitt folk att visa kärlek, men de fick nu uppleva detta på ett sätt som de aldrig tidigare hade gjort. (Hebr. 13:1, 2; 3 Joh. v. 5–8) Vid flygplatserna välkomnades delegaterna entusiastiskt av både gamla och unga bröder och systrar. Det hade också gjorts anordningar för att delegater från andra länder skulle få bo hos andra vittnen. Och detta visade sig bli en verklig välsignelse!

I Texas fördes delegater från andra länder i hundratals bussar till sammankomsthallen i Rosenberg för att där träffa sitt värdfolk. De välkomnades där av omkring 500 förkunnare som ropade och applåderade. I Belleville i Michigan var hundratals vittnen på plats dygnet runt för att välkomna busslaster med trötta delegater. När delegaterna kom in i sammankomsthallen, välkomnades de av en kör som sjöng ”Myriader av bröder” och ”Vi är Jehovas vittnen!” I sammankomsthallen i Mira Loma i Kalifornien, där många var tvåspråkiga, sjöng de en vers på engelska och en vers på spanska av sången ”Vi tackar dig, Jehova”. Det var en vacker syn, och nästan alla hade glädjetårar i ögonen!

I Michigan erbjöd bröderna dubbelt så många logier som behövdes. Många ringde och bad att få privilegiet att ta hand om några av de besökande bröderna. De som inte kunde ha delegater boende hos sig hjälpte till med mat och transporter. Ibland upplät värdfolket till och med sitt eget sovrum till sina gäster, medan de själva sov på golvet. På kvällarna och efter sammankomsterna samlades flera familjer av vittnen och ibland hela församlingar för en måltid eller en picknick tillsammans med delegaterna. De sjöng, dansade folkdanser och berättade erfarenheter. Det var en verklig fest! Trots att många av delegaterna inte kunde tala sitt värdfolks språk eller kanske bara kunde några få ord av det, kunde man ändå kommunicera. När det var dags att skiljas, var det inte bara olikheterna i språk som gjorde det svårt att kommunicera, utan också att känslorna tog överhanden. Grunden till en livslång vänskap hade lagts.

Delegater från 87 länder besökte också världshögkvarteret för Jehovas vittnens synliga organisation. Dess verksamhet är koncentrerad till Brooklyn, Wallkill (15 mil från Brooklyn) och Patterson (11 mil från Brooklyn) i staten New York. Mellan den 28 maj och den 20 juli kom sammanlagt över 14.500 besökare! Många sade att det var ”en dröm som gick i uppfyllelse”. En grupp besökare vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson gav uttryck åt sin tacksamhet genom att efter måltiden i matsalen fyrstämmigt sjunga sång 42, ”Detta är vägen”. Många hade tårar i ögonen, när de, djupt rörda av det de hade fått se och av den kärlek och gästfrihet som hade visats dem, tackade de bröder och systrar som hade varit deras guider. Men det var inte bara de besökande som var rörda, utan det var också många i Betelfamiljen som sade att detta var oförglömliga dagar.