1, 2. a) Varför blir världen alltmer splittrad? b) Vilka frågor ska vi gå igenom?

”FRÅN det att jag var liten såg jag bara orättvisor”, berättade en syster i Sydeuropa, som tänkte tillbaka på sitt förflutna. ”Jag ogillade det politiska systemet i mitt land och understödde åsikter som många skulle anse vara radikala. Jag var faktiskt ihop med en terrorist i många år.” En man i södra Afrika som nu är en broder försvarade också våld en gång i tiden. ”Jag ansåg att min stam var överlägsen alla andra”, säger han. ”Jag engagerade mig i ett politiskt parti, och vi fick lära oss att döda våra motståndare med spjut – till och med sådana i vår egen stam som understödde andra politiska partier.” En syster i Centraleuropa erkänner: ”Jag hade fördomar, och jag hatade alla som hade en annan nationalitet eller som tillhörde en annan religion än jag.”

² Den inställning som de här tre personerna hade är verkligen en växande trend i dagens värld. Många politiska grupper tar till våld i kampen för självständighet. Politiska motsättningar blir allt starkare, och på många håll ökar främlingsfientligheten. Som Bibeln har förutsagt är många nu ”i de sista dagarna ... omedgörliga”. (2 Tim. 3:1, 3) Så hur kan vi bevara vår kristna enhet i en värld som blir alltmer splittrad? Vi kan lära oss mycket av hur Jesus hanterade en situation som uppstod i det första århundradet, när landet präglades av politisk turbulens. Vi ska nu se närmare på tre frågor: Varför vägrade Jesus engagera sig i separatiströrelser? Hur visade han att Guds folk måste undvika att ta ställning i politiska frågor? Och hur lärde han oss att våld mot andra inte är berättigat?

JESUS SYN PÅ SJÄLVSTÄNDIGHETSRÖRELSER

3, 4. a) Vilka politiska förhoppningar hade judarna på Jesus tid? b) Hur påverkades Jesus lärjungar av den allmänna stämningen bland judarna?

³ Många av de judar som Jesus förkunnade för ville ha självständighet från Rom. Och judiska seloter, eller nationalister, spädde på de här känslorna. Många av de här extremisterna gick i galilén Judas fotspår. Han var en falsk messias i det första århundradet som vilseledde många. Den judiske historikern Josefus skrev att han ”uppviglade ... sina landsmän, i det han hävdade att det var en stor skam att de gick med på att erlägga skatt till romarna”. (Judarnas krig, översatt av I. Lagerström) Romarna avrättade Judas så småningom. (Apg. 5:37) Och en del av seloterna tog till våld för att uppnå sina mål.

⁴ Bortsett från de här extremisterna gick även vanliga judar och väntade på att en politisk messias skulle framträda. De trodde att han skulle befria dem från romarna och göra Israel till en stor nation igen. (Luk. 2:38; 3:15) Många trodde att Messias skulle upprätta ett jordiskt rike i Israel, och då skulle miljontals utspridda judar kunna återvända till sitt hemland. Till och med Johannes döparen frågade Jesus: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?” (Matt. 11:2, 3) Johannes kanske undrade om det var någon annan som skulle komma och befria judarna. Längre fram mötte två lärjungar den uppståndne Jesus på vägen till Emmaus. De sa att de hade hoppats att Jesus var den som skulle befria Israel. (Läs Lukas 24:21.) Kort därefter frågade Jesus apostlar honom: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?” (Apg. 1:6)

5. a) Varför ville folket i Galileen ha Jesus som kung? b) Hur korrigerade Jesus deras tänkesätt?

⁵ Det var säkert de här förväntningarna på Messias som gjorde att folket i Galileen ville att Jesus skulle bli deras kung. Man kan föreställa sig att de tänkte att han skulle bli den perfekte ledaren. Han var en skicklig talare, han kunde bota sjuka och han kunde till och med ge mat åt de hungriga. När Jesus hade gett mat åt omkring 5 000 män kunde han lätt läsa av stämningen bland folket: ”Jesus, som förstod att folket tänkte föra bort honom med våld för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen för att vara ensam.” (Joh. 6:10–15) Dagen därpå, när folkets entusiasm kanske hade lagt sig lite, förklarade Jesus att han i första hand hade kommit för att hjälpa nationen på ett andligt, inte materiellt, plan. Han sa: ”Arbeta inte för den mat som fördärvas, utan för den mat som består och ger evigt liv.” (Joh. 6:25–27)

6. Hur visade Jesus att han inte var ute efter politisk makt här på jorden? (Se den inledande bilden.)

⁶ Jesus förstod att en del av hans efterföljare trodde att han skulle börja härska som kung i Jerusalem. Så kort före sin död berättade han liknelsen om minorna för att hjälpa dem att tänka om. Liknelsen visade att han själv, ”en man av ädel börd”, skulle ”resa till ett avlägset land” och vara borta en lång tid. (Luk. 19:11–13, 15) Jesus framhöll också sin neutrala hållning när han stod inför Pontius Pilatus. Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?” (Joh. 18:33) Han kanske var rädd att Jesus skulle skapa politisk oro, något som var ett problem under hela hans styre. Jesus svarade: ”Mitt rike är ingen del av den här världen.” (Joh. 18:36) Han vägrade att bli inblandad i politik, för hans rike skulle upprättas i himlen. Han sa till Pilatus att hans arbete här på jorden var att ”vittna om sanningen”. (Läs Johannes 18:37.)

7. Varför kan det vara svårt att vara politiskt neutral innerst inne?

⁷ När vi har en lika tydlig bild av vårt uppdrag som Jesus hade, tar vi inte ställning för någon viss politisk grupp, inte ens innerst inne. Det kanske inte alltid är så lätt. ”Människor i vårt område blir alltmer radikala”, berättar en kretstillsyningsman. ”Folk blir mer och mer nationalistiska, och många är övertygade om att politisk självständighet skulle förbättra deras liv. Tack och lov har vännerna varit måna om sin kristna enhet och koncentrerat sig på att predika de goda nyheterna. De litar på att Gud kommer att ta itu med orättvisorna och alla andra problem vi brottas med.”

HUR HANTERADE JESUS POLITISKA STRIDSFRÅGOR?

8. Vilka orättvisor utsattes många judar för på Jesus tid?

⁸ Orättvisor väcker ofta starka känslor och får många att engagera sig politiskt. Skatterna var en het fråga på Jesus tid. Den tändande gnistan till galilén Judas uppror, som nämndes tidigare, var faktiskt att romarna genomförde en folkräkning som gällde beskattning. Roms undersåtar, däribland Jesus åhörare, var tvungna att betala många olika skatter, bland annat egendomsskatt och fastighetsskatt. Och skatteindrivarna var ofta korrupta, vilket förvärrade problemet. Rätten att driva in skatter kunde köpas på offentliga auktioner, och skatteindrivarna kunde sedan göra vinst på de belopp som de drev in. Sackeus, som var förman för skatteindrivarna i Jeriko, hade blivit rik genom att pressa folk på pengar. (Luk. 19:2, 8) Och han skilde sig säkert inte mycket från de flesta andra skatteindrivare.

9, 10. a) Hur försökte Jesus fiender få honom att engagera sig i en politisk fråga? b) Vad lär vi oss av Jesus svar? (Se den inledande bilden.)

⁹ Jesus fiender försökte sätta dit honom genom att få honom att ta ställning i en skattefråga. Den skatt de frågade honom om var huvudskatten, en skatt på en denar som romarna krävde av sina undersåtar. (Läs Matteus 22:16–18.) Judarna avskydde den här skatten eftersom den påminde dem om att de var styrda av Rom. Anhängarna av Herodes parti, som väckte frågan, tänkte att om Jesus fördömde skatten kanske han skulle bli anklagad för uppvigling. Om han däremot sa att judarna var tvungna att betala skatten kanske många skulle sluta följa honom.

¹⁰ Jesus var noga med att inte ta ställning i den här frågan. Han sa: ”Ge ... kejsaren det som tillhör kejsaren, men ge Gud det som tillhör honom.” (Matt. 22:21) Jesus visste naturligtvis att många skatteindrivare var korrupta. Men han lät sig inte distraheras, utan fokuserade på den verkliga lösningen – Guds rike. Därigenom satte han normen för alla sina efterföljare. De tar därför inte ställning i politiska frågor, även om den ena sidan känns mer rätt och rättvis än den andra. De sätter Guds rike och hans rättfärdighet främst i livet i stället för att forma starka åsikter om, eller kritisera, vissa orättvisa förhållanden. (Matt. 6:33)

11. Hur kan vi kanalisera vår känsla för rättvisa på ett positivt sätt?

¹¹ Många Jehovas vittnen har lyckats överge starka politiska åsikter de en gång hade. ”Efter att ha läst samhällsvetenskap på universitetet utvecklade jag radikala åsikter”, berättar en syster i Storbritannien. ”Jag ville kämpa för de svartas rättigheter eftersom vi hade drabbats av så många orättvisor. Även om jag var bra på att vinna diskussioner kände jag bara frustration efteråt. Jag insåg inte att orsakerna till rasistiska orättvisor måste utrotas ur människors hjärtan. Men när jag började studera Bibeln insåg jag att jag var tvungen att börja med mitt eget hjärta. Och det var en vit syster som tålmodigt hjälpte mig att göra den resan. Nu är jag pionjär i en teckenspråksförsamling och lär mig att nå ut till alla slags människor.”

”STICK TILLBAKA SVÄRDET IGEN”

12. Vilken ”surdeg” sa Jesus att hans lärjungar skulle hålla sig borta från?

¹² På Jesus tid fanns det ingen tydlig gräns mellan religion och politik. I boken Dagligt liv i Palestina på Jesu tid sägs det att ”de religiösa sekter i vilka judarna delade upp sig i stort sett motsvarar vad vi kallar politiska partier”. Så Jesus gav sina lärjungar varningen: ”Håll ögonen öppna och akta er för fariséernas surdeg och Herodes surdeg.” (Mark. 8:15) När Jesus nämnde Herodes, syftade han förmodligen på anhängarna av Herodes parti. Den andra gruppen, fariséerna, ville ha judisk självständighet. Matteus skildring visar att Jesus också nämnde sadducéerna i det här samtalet. De var positiva till romarnas styre eftersom många av dem hade maktpositioner i den romerska administrationen. Jesus varnade alltså sina lärjungar för de här tre gruppernas ”surdeg”, dvs. deras läror. (Matt. 16:6, 12) Och det är intressant att Jesus gav den här varningen kort efter det att folket hade velat göra honom till kung.

13, 14. a) Hur ledde politiska och religiösa frågor till våld och orättvisor? b) Varför kan orättvisor aldrig rättfärdiga att vi använder våld? (Se den inledande bilden.)

¹³ När religion blandar sig i politik leder det lätt till våld. Jesus lärde sina lärjungar att de skulle vara helt neutrala. Det var en av anledningarna till att de främsta prästerna och fariséerna ville döda Jesus. De var rädda att människor skulle lyssna på honom och sluta följa dem, och om det hände skulle de förlora sin religiösa och politiska makt. De sa: ”Om vi låter honom hållas kommer alla att börja tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk.” (Joh. 11:48) Så under översteprästen Kaifas ledning gjorde man upp planer på att döda Jesus. (Joh. 11:49–53; 18:14)

¹⁴ Kaifas skickade soldater för att gripa Jesus i skydd av nattmörkret. Jesus kände till deras planer, så under sin sista måltid med apostlarna bad han dem att ordna med några svärd. Två svärd skulle räcka för att lära dem något mycket viktigt. (Luk. 22:36–38) Senare samma natt kom en folkskara för att gripa Jesus. Petrus blev så upprörd över denna orättvisa att han tog ett svärd och attackerade en av männen. (Joh. 18:10) Men Jesus sa till Petrus: ”Stick tillbaka svärdet igen, för alla som tar till svärd ska gå under genom svärd.” (Matt. 26:52, 53) Den här kraftfulla lärdomen var helt i linje med det som Jesus hade tagit upp i en bön tidigare samma kväll: Hans efterföljare skulle inte vara någon del av världen. (Läs Johannes 17:16.) Att bekämpa orättvisor var helt enkelt Guds sak.

15, 16. a) Hur har Guds ord hjälpt de kristna att undvika konflikter? b) Vilken kontrast ser Jehova när han blickar ner på dagens värld?

¹⁵ Systern i Sydeuropa som nämndes tidigare drog den slutsatsen av egen erfarenhet. ”Våld skapar aldrig rättvisa”, säger hon. ”Jag märkte att de som tog till våld ofta fick betala med sina liv. Och många andra blev hårda och bittra. Jag blev så glad när jag fick lära mig i Bibeln att det bara är Gud som kan ge oss rättvisa här på jorden. Så under de 25 senaste åren är det just det budskapet jag har predikat.” Brodern i södra Afrika har bytt ut sitt spjut mot ”andens svärd”, Guds ord. (Ef. 6:17) Nu förkunnar han ett fridsamt budskap för alla sorters människor, oavsett vilken stam de tillhör. Och efter att ha blivit ett Jehovas vittne gifte sig systern i Centraleuropa med en broder från en etnisk grupp som hon tidigare hade hatat. Alla tre gjorde de här förändringarna därför att de ville efterlikna Kristus.

¹⁶ Det är verkligen viktigt att vi gör sådana här förändringar! Bibeln liknar mänskligheten vid ett stormigt hav som aldrig blir stilla. (Jes. 17:12; 57:20, 21; Upp. 13:1) Politiska frågor provocerar och splittrar människor och leder till meningslöst våld. Men mitt i detta bevarar vi vår frid och enhet. När Jehova blickar ner på den här splittrade världen måste det värma hans hjärta att se hur enat hans folk är. (Läs Sefanja 3:17.)

17. a) Nämn tre saker vi kan göra för att bidra till enheten bland oss. b) Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

¹⁷ Vi har sett på tre saker som bidrar till enheten bland oss: 1) Vi litar på att Guds rike ska ta bort alla orättvisor, 2) vi vägrar ta ställning i politiska frågor och 3) vi säger nej till våld. Men ibland kan vår enhet hotas av fördomar. I nästa artikel ska vi se hur vi kan ta itu med den utmaningen, precis som de första kristna gjorde.

1, 2. a) Vad tog Jesus upp i sin avslutande bön tillsammans med apostlarna? b) Varför kan Jesus ha varit bekymrad över bristen på enhet bland lärjungarna?

UNDER Jesus sista måltid med sina apostlar var han bekymrad över bristen på enhet bland dem. När han bad tillsammans med dem sa han att han ville att de skulle vara förenade, precis som han och hans Far är. (Läs Johannes 17:20, 21.) Om de var förenade skulle det bli tydligt för andra att det var Jehova som hade sänt Jesus till jorden. Jesus sanna lärjungar skulle kännas igen på sin kärlek till varandra, och den kärleken skulle bidra till enheten och harmonin bland dem. (Joh. 13:34, 35)

² Man kan förstå att Jesus tog upp det här ämnet. Han hade märkt att det fanns ett behov av det, för under den där sista måltiden började de, precis som de hade gjort tidigare, gräla med varandra om ”vem av dem som kunde anses vara störst”. (Luk. 22:24–27; Mark. 9:33, 34) Vid ett annat tillfälle hade Jakob och Johannes frågat Jesus om de kunde få de bästa platserna bredvid honom i hans himmelska rike. (Mark. 10:35–40)

3. Vad kan ha varit ett hot mot enheten bland Jesus lärjungar, och vilka frågor ska vi gå igenom?

³ Men en önskan att ha en framträdande position var inte det enda som kunde hota enheten bland Jesus lärjungar. Samhället de levde i var splittrat på grund av hat och fördomar, och lärjungarna skulle behöva arbeta bort sådana känslor. I den här artikeln ska vi gå igenom följande frågor: Hur hanterade Jesus fördomar? Hur hjälpte han sina efterföljare att behandla andra opartiskt och att verkligen vara förenade? Och hur kan det han lärde hjälpa oss att bevara vår fina gemenskap?

FÖRDOMAR MOT JESUS OCH HANS EFTERFÖLJARE

4. Ge exempel på fördomar som Jesus var utsatt för.

⁴ Jesus var själv utsatt för fördomar. När Filippus berättade för Natanael att han hade funnit Messias svarade Natanael: ”Kan det komma något bra från Nasaret?” (Joh. 1:46) Natanael kände säkert till profetian i Mika 5:2 och tänkte kanske att Nasaret var en liten betydelselös stad som knappast kunde vara Messias hemstad. Och en del framträdande judéer såg ner på Jesus för att han var galilé. (Joh. 7:52) Många judéer ansåg att galiléerna var underlägsna dem. Andra försökte förolämpa Jesus genom att kalla honom samarier. (Joh. 8:48) Samarierna skilde sig från judarna både etniskt och religiöst. Både judéer och galiléer saknade respekt för samarierna och undvek dem. (Joh. 4:9)

5. Vilka fördomar utsattes Jesus efterföljare för?

⁵ De judiska religiösa ledarna hånade även Jesus efterföljare. Fariséerna betraktade dem som fördömda. (Joh. 7:47–49) Ja, de föraktade ”outbildade och helt vanliga människor”, som inte hade studerat vid de rabbinska skolorna och inte följde deras traditioner. (Apg. 4:13, noten) De fördomar som Jesus och hans lärjungar utsattes för bottnade i religiösa, sociala och etniska motsättningar. Lärjungarna var också själva påverkade av fördomar. För att kunna vara förenade behövde de ändra hela sitt tänkesätt.

6. Ge exempel på hur fördomar kan påverka oss.

⁶ Världen omkring oss i dag är verkligen fylld av fördomar. Vi kan själva vara offer för fördomar, eller också är det vi som har fördomar mot andra. ”Mitt hat mot de vita växte när jag tänkte på alla orättvisor som aboriginerna har utsatts för – både förr och nu”, berättar en syster som nu är pionjär i Australien. ”Och mina hatkänslor späddes på av att jag själv hade blivit illa behandlad.” En broder från Kanada berättade att han tidigare hade fördomar om språk. ”Jag tyckte att fransktalande människor var bättre än andra”, erkänner han. ”Och jag hade svårt för dem som pratade engelska.”

7. Hur hanterade Jesus fördomar?

⁷ Fördomar kan sitta djupt och vara väldigt svåra att bli av med, precis som det var på Jesus tid. Så hur hanterade Jesus fördomar? För det första var han själv helt fördomsfri och opartisk. Han predikade för rika och fattiga, fariséer och samarier, skatteindrivare och syndare. För det andra visade han, genom sin undervisning och sitt eget exempel, att lärjungarna måste arbeta bort misstänksamhet och intolerans.

FÖRDOMAR ÖVERVINNS MED KÄRLEK OCH ÖDMJUKHET

8. Vilken viktig princip bygger enheten bland oss på? Förklara.

⁸ Jesus lärde sina efterföljare en viktig princip som enheten bland oss bygger på. ”Ni är alla bröder”, sa han. (Läs Matteus 23:8, 9.) Vi är naturligtvis alla bröder i betydelsen att vi är Adams avkomlingar. (Apg. 17:26) Men Jesus förklarade att hans lärjungar också var bröder och systrar i den betydelsen att de erkände Jehova som sin himmelske Far. (Matt. 12:50) Och de hade alla blivit en del av Guds stora andliga familj, förenade i kärlek och tro. Det är därför apostlarna ofta kallade sina medkristna för bröder och systrar i sina brev till församlingarna. (Rom. 1:13; 1 Joh. 3:13)a

9, 10. a) Varför hade judarna ingen orsak att vara stolta? b) Hur lärde Jesus ut att det är fel att se ner på människor med en annan etnisk bakgrund? (Se den inledande bilden.)

⁹ Efter att Jesus hade berättat för sina lärjungar att de skulle se varandra som bröder och systrar betonade han att de behövde vara ödmjuka. (Läs Matteus 23:11, 12.) Som vi redan har sett orsakade stolthet en del splittring bland apostlarna. Och människor på den tiden var väldigt stolta över sitt ursprung. Många judar var helt övertygade om att de var bättre än andra därför att de härstammade från Abraham. Men Johannes döparen sa till dem: ”Gud skulle kunna göra de här stenarna till Abrahams barn.” (Luk. 3:8)

¹⁰ Jesus lärde ut att det är fel att känna sig stolt över sin etniska tillhörighet. Det blev tydligt när en skriftlärd ställde frågan: ”Vem är min medmänniska?” Som svar berättade Jesus en liknelse om en samarier som tog hand om en jude som blivit misshandlad av tjuvar. Andra judar hade gått förbi offret och nonchalerat honom, men samariern tyckte synd om honom och hjälpte honom. Jesus avslutade berättelsen med att uppmana den skriftlärde att efterlikna samariern. (Luk. 10:25–37) Ja, Jesus visade att judarna kunde lära sig av en samarier vad det betyder att älska sina medmänniskor.

11. Varför behövde lärjungarna ändra inställning till utlänningar, och hur hjälpte Jesus dem att inse det?

¹¹ Innan Jesus återvände till himlen befallde han sina lärjungar att predika ”i hela Judeen och Samarien och till jordens yttersta ände”. (Apg. 1:8) För att kunna utföra det uppdraget behövde de övervinna sin stolthet och sina fördomar. Jesus hade förberett dem för det här uppdraget genom att rikta deras uppmärksamhet på goda egenskaper som han såg hos utlänningar. Han berömde till exempel en utländsk officer för hans starka tro. (Matt. 8:5–10) I sin hemstad Nasaret berättade han om hur Jehova hade hjälpt utlänningar, till exempel den feniciska änkan från Sarefat och den spetälske Naaman från Syrien. (Luk. 4:25–27) Och Jesus predikade för en samarisk kvinna och var kvar två dagar i den samariska stad där hon bodde därför att människorna där var intresserade av budskapet. (Joh. 4:21–24, 40)

DE FÖRSTA KRISTNA ÖVERVANN FÖRDOMAR

12, 13. a) Hur reagerade apostlarna när Jesus undervisade en samarisk kvinna? (Se den inledande bilden.) b) Vad visar att Jakob och Johannes inte riktigt förstod poängen?

¹² Men det var inte så lätt för apostlarna att lägga sina fördomar åt sidan. De blev förvånade över att Jesus kunde tänka sig att undervisa en samarisk kvinna. (Joh. 4:9, 27) Judiska religiösa ledare skulle aldrig samtala med en kvinna offentligt, ännu mindre en samarisk kvinna med dåligt rykte. Medan Jesus pratade med henne försökte apostlarna få honom att äta, men han var så inne i det andliga samtalet att mat inte kändes viktigt för honom just då. Jehovas vilja var att han skulle predika, och när han nu fick göra det, för en samarisk kvinna, var det som mat för honom. (Joh. 4:31–34)

¹³ Jakob och Johannes förstod inte lärdomen. När lärjungarna färdades genom Samarien tillsammans med Jesus sökte de efter ett ställe där de kunde övernatta i en samarisk by, men de som bodde där vägrade ta emot dem. Jakob och Johannes blev så arga att de ville kalla ner eld från himlen och förstöra hela byn. Men Jesus tillrättavisade dem skarpt. (Luk. 9:51–56) Man kan ju undra om Jakob och Johannes hade reagerat lika starkt om den ogästvänliga byn hade legat i deras hemtrakt i Galileen. Förmodligen var det deras fördomar som fick dem att tända till. Det kan hända att aposteln Johannes skämdes över sitt utbrott när han längre fram kom tillbaka och predikade bland samarierna. (Apg. 8:14, 25)

14. Hur löstes ett problem mellan två språkgrupper?

¹⁴ Strax efter pingsten år 33 v.t. uppstod ett problem med diskriminering. När bröderna delade ut mat till behövande änkor blev de grekisktalande änkorna åsidosatta. (Apg. 6:1) Det här kan ha berott på språkrelaterade fördomar. Apostlarna rättade snabbt till problemet genom att förordna kvalificerade bröder som skulle se till att maten blev rättvist fördelad. Alla som valdes ut hade grekiska namn, något som kanske gjorde att de lättare accepterades av dem som hade blivit orättvist behandlade.

15. Hur fick Petrus lära sig att vara opartisk? (Se den inledande bilden.)

¹⁵ År 36 v.t. blev predikoarbetet mycket mer internationellt. Aposteln Petrus hade tidigare mest umgåtts med judar. Men efter att Gud tydligt hade visat att de kristna inte ska vara partiska vittnade Petrus för Cornelius, en romersk soldat. (Läs Apostlagärningarna 10:28, 34, 35.) Efter det umgicks Petrus gärna med icke-judar och åt tillsammans med dem. Men när han många år senare var i staden Antiokia slutade han med det. (Gal. 2:11–14) Paulus tillrättavisade honom, och han tog uppenbarligen till sig av kritiken. Hur vet vi det? När Petrus skrev sitt första brev till judar och icke-judar i Mindre Asien betonade han hur viktigt det var att älska alla medtroende. (1 Petr. 1:1; 2:17)

16. Vilket rykte fick de första kristna?

¹⁶ Det är tydligt att apostlarna tog intryck av Jesus exempel och lärde sig att älska ”alla slags människor”. (Joh. 12:32; 1 Tim. 4:10) Även om det tog lite tid så ändrade de till slut sitt sätt att tänka. De första kristna blev kända för att älska varandra. Tertullianus, en författare som levde på 100-talet, citerade vad andra hade sagt om de kristna: ”De älskar varandra ... och är redo att dö för varandra.” De tog på sig den ”nya personligheten” och lärde sig att se alla människor på samma sätt som Gud ser dem, som jämlika varandra. (Kol. 3:10, 11)

17. Hur kan vi bli av med våra fördomar? Ge exempel.

¹⁷ Vi kanske också behöver tid på oss för att utrota alla spår av fördomar vi kan ha. En syster i Frankrike berättar om hur hon har fått kämpa med det: ”Jehova har lärt mig vad det betyder att visa kärlek, att dela med sig, att älska människor av alla slag. Men jag får fortfarande jobba på att övervinna mina fördomar, och det är inte alltid lätt. Det är därför jag har det som böneämne.” Och en syster i Spanien berättar något liknande: ”Ibland får jag kämpa för att trycka undan negativa känslor mot en viss etnisk grupp, och för det mesta lyckas jag. Men jag vet att jag måste fortsätta kämpa. Jag är så lycklig över att få tillhöra en enad familj, och det tackar jag Jehova för.” Vi behöver alla göra en uppriktig självanalys. Har vi också några fördomsfulla attityder som vi behöver göra oss av med?

DÄR KÄRLEKEN FRODAS FÖRSVINNER FÖRDOMARNA

18, 19. a) Vad motiverar oss att vara välkomnande mot alla? b) Hur kan vi göra detta i praktiken?

¹⁸ Vi behöver komma ihåg att vi alla en gång var långt borta från Jehova. (Ef. 2:12) Men han drog oss ”med kärlekens linor”. (Hos. 11:4; Joh. 6:44) Och Jesus tog emot oss och gjorde det möjligt för oss att bli en del av Guds familj. (Läs Romarna 15:7.) Eftersom Jesus har tagit emot oss, ofullkomliga som vi är, är det otänkbart att vi skulle stänga ute någon annan!

¹⁹ Människor kommer säkert att bli mer splittrade, fördomsfulla och hatiska ju närmare slutet för den här onda världen vi kommer. (Gal. 5:19–21; 2 Tim. 3:13) Men som Jehovas tjänare vill vi ha ”visheten från ovan”, som är opartisk och skapar frid. (Jak. 3:17, 18) Vi är glada över att få lära känna människor från andra länder, överbrygga kulturella skillnader och kanske till och med lära oss andra språk. När vi gör det blir friden ”som en flod” och rättvisan ”som havets vågor”. (Jes. 48:17, 18)

20. Vad händer när kärleken formar vårt sätt att tänka och känna?

²⁰ ”Den sanna kunskapens dammluckor öppnades för mig”, säger systern från Australien som nämndes tidigare. Hon berättar hur hennes tankar och känslor formades av att studera Bibeln: ”Alla mina ingrodda fördomar och mitt hat smälte bort undan för undan.” Och brodern från Kanada säger att han nu inser att ”okunnighet ofta är grogrunden till rasism och att människors egenskaper inte har någonting att göra med var de är födda”. Han gifte sig faktiskt med en engelsktalande syster! Sådana här exempel visar att vår kristna kärlek verkligen övervinner fördomar. Ja, den förenar oss med ett band som aldrig kan brytas. (Kol. 3:14)