Finns det något som kan förena människor?

VILKEN tro du än har, håller du säkert med om att det måste finnas sanningsälskare i alla religioner. Sökande människor som verkligen uppskattar det som är sant finns bland hinduer, katoliker, judar och andra. Ändå verkar religionen splittra människor. Vissa använder till och med religionen som förevändning för onda syften. Kommer uppriktiga och sanningsälskande människor från alla religioner någonsin att kunna förenas? Kan de tillsammans stå enade bakom en viss sak?

Det är oroande att se hur religionen faktiskt allt oftare orsakar splittring. Här är några exempel. Hinduer strider mot buddhister på Sri Lanka. Protestanter, katoliker och judar har utgjutit blod i många konflikter. ”Kristna” strider mot muslimer i Indonesien, Kosovo och Tjetjenien. Och i mars 2000 ledde två dagars religionsstrider i Nigeria till att 300 människor miste livet. Religiöst hat har verkligen underblåst det skoningslösa i dessa konflikter.

Uppriktiga människor blir ofta bestörta över den ondska som utövas i religionens namn. Många kyrkobesökare chockeras av att präster som har förgripit sig sexuellt på barn ofta får fortsätta sin tjänst. Andra troende är mycket besvärade av söndringar inom så många så kallade kristna sekter, eftersom man inte kan komma överens i frågor som rör homosexualitet och abort. Det är tydligt att religionen inte har lyckats förena mänskligheten. Men det finns ändå uppriktiga sanningsälskare inom alla religioner, som följande erfarenheter visar.

De längtade efter sanningen

Fidelia var en uppriktig och hängiven katolik i La Paz i Bolivia. Hon brukade falla ner inför en Mariabild och ställa de finaste ljus hon hade råd att köpa framför krucifixet. Varje vecka gav hon prästen stora mängder mat, som han skulle dela ut till de fattiga. Fem av Fidelias barn dog innan de hann bli döpta. När prästen sade att barnen led i limbos mörker, fick det Fidelia att undra: ”Hur kan Gud, om han nu är god, göra så?”

Tara, en läkare, uppfostrades som hindu i Katmandu i Nepal. I enlighet med de flera hundra år gamla traditionerna tillbad hon sina gudar i de hinduiska templen och hade gudabilder i sitt hem. Men Tara grubblade över frågor som: Varför finns det så mycket lidande? Varför dör människan? Hennes religion gav henne just inga tillfredsställande svar på de här frågorna.

Panya växte upp som buddhist i ett hus vid en kanal i Bangkok i Thailand. Han fick lära sig att lidande är ett resultat av vad man har gjort i tidigare liv och att man kan bli fri från detta lidande genom att göra sig av med alla begär. Som andra uppriktiga buddhister fick han lära sig att visa djup respekt för de gulklädda munkarna, som kom till huset varje morgon för att få allmosor. Han ägnade sig åt meditation och samlade skulpturer av Buddha i tron att de skulle skydda honom. Efter det att Panya råkat ut för en svår olycka som gjorde honom förlamad från midjan och neråt besökte han buddhistiska kloster och hoppades på att bli mirakulöst botad. Det blev han inte, och inte heller blev han andligt upplyst. I stället blev han indragen i spiritism.

Virgil föddes i USA och gick med i Black Muslim-rörelsen när han gick på college. Han delade ivrigt ut deras litteratur, i vilken det påstods att den vite mannen var Djävulen. Det var förklaringen till att de vita begick så många grymheter mot de svarta, menade man. Även om Virgil verkligen var uppriktig i sin tro, oroades han av vissa frågor: Hur kunde alla vita vara onda? Och varför kretsade så mycket i predikningarna kring pengar?

Även om Charo växte upp i det övervägande katolska Sydamerika, var hon en uppriktig protestant. Hon var tacksam för att hon inte hade någon del i det avguderi som omgav henne. Charo tyckte om söndagens känsloladdade gudstjänst, och hon gick dit varje vecka för att tillsammans med andra ropa ”Halleluja!” och sjunga religiösa sånger och dansa. Charo trodde uppriktigt att hon hade blivit frälst och pånyttfödd. Hon betalade en tiondel av sin lön till kyrkan, och när en TV-evangelist som hon beundrade bad om bidrag, sände hon pengar till honom för att barn i Afrika skulle få hjälp. Men när hon frågade sin pastor varför kärlekens Gud pinar själar i helvetet, förstod hon att han inte hade något bra svar. Senare upptäckte hon också att hennes bidrag inte alls hade använts för att hjälpa barn i Afrika.

Dessa fem personer hade visserligen olika bakgrund, men de hade ändå något gemensamt. De älskade det som är sant och sökte uppriktigt efter de sanna svaren på sina frågor. Men kunde de verkligen förenas i en sann religion? Nästa artikel kommer att besvara den frågan.

[Bild på sidan 4]

Är det möjligt för människor av olika bakgrund att bli verkligt förenade?

[Bildkälla på sidan 3]

G.P.O., Jerusalem

Sann religion förenar människor

ÄVEN om religion i allmänhet tenderar att splittra människor, kan tillbedjan av den ende sanne Guden förena människor. När Israel var Guds utvalda nation, tilltalades många uppriktiga icke-judar av den sanna tillbedjan. Vi har till exempel Rut, som övergav sitt folks gudar och sade till Noomi: ”Ditt folk kommer att vara mitt folk och din Gud min Gud.” (Rut 1:16) Under det första århundradet v.t. tillbad många icke-judar den sanne Guden. (Apostlagärningarna 13:48; 17:4) När Jesu apostlar längre fram började resa till avlägsna platser för att predika, blev ytterligare uppriktiga människor förenade i tillbedjan av den sanne Guden. ”Ni vände er till Gud från era avgudar till att vara slavar åt en levande och sann Gud”, skrev aposteln Paulus. (1 Thessalonikerna 1:9) Kan tillbedjan av den sanne Guden förena människor även i dag?

Skeptiker hävdar bestämt att det är fel att tala om ”sanna tillbedjare” eller ens om ”den sanne Guden”. De kanske känner så därför att de inte vet var man kan finna sanningen. Men sanningssökare med olika bakgrund har insett att tillbedjan och religion inte handlar om vad man själv föredrar. Den ende som är värd vår tillbedjan är Skaparen av alla ting – Jehova Gud. (Uppenbarelseboken 4:11) Han är den sanne Guden, och han har rätt att besluta om hur han skall bli tillbedd.

För att hjälpa oss att urskilja hans krav har Jehova meddelat sig med oss genom sitt ord, Bibeln. Nästan hela jordens befolkning har tillgång till hela Bibeln eller delar av den. Dessutom sade Guds Son: ”Om ni förblir i mitt ord, ... skall [ni] förstå sanningen.” (Johannes 8:31, 32) Man kan alltså finna sanningen. Och miljoner uppriktiga människor från olika religiösa bakgrunder tar modigt emot denna sanning och förenas i sann tillbedjan. (Matteus 28:19, 20; Uppenbarelseboken 7:9, 10)

Global enhet i vår tid!

En märklig profetia i bibelboken Sefanja förutsäger att människor av olika bakgrund skall förenas. Den säger: ”Då kommer jag [Jehova Gud] att ge åt folken förändringen till ett rent språk, för att de alla må anropa Jehovas namn, för att de må tjäna honom skuldra vid skuldra.” (Sefanja 3:9) En underbar bild av förändrade människor som tjänar Gud i harmoni!

När skulle detta ske? Sefanja 3:8 säger: ”’Förbli i förväntan på mig’, är Jehovas uttalande, ’till den dag då jag står upp till bytet, ty mitt rättsliga beslut är att samla nationer, att jag skall församla kungariken, för att utgjuta över dem min förkastelsedom, all min brinnande vrede; ty av min nitälskans eld kommer hela jorden att förtäras.’” Ja, under den tid då Jehova samlar nationerna, men innan han utgjuter sin brinnande vrede över dem, ger han åt jordens ödmjuka invånare förändringen till ett rent språk. Den tiden är nu. Församlandet av alla nationer till kriget vid Harmageddon på Guds, den Allsmäktiges, stora dag pågår just nu. (Uppenbarelseboken 16:14, 16)

För att förena sitt folk ger Jehova dem ett rent språk. Det här nya språket inbegriper en rätt förståelse av Bibelns sanning om Gud och vad han ämnar göra. Om man talar det rena språket, tror man på sanningen i Bibeln, lär ut den till andra och följer Guds lagar och principer. Det innebär att man måste sky söndrande politiska åsikter och arbeta bort själviska attityder, till exempel rasism och nationalism, som är så vanligt i den här världen. (Johannes 17:14; Apostlagärningarna 10:34, 35) Alla uppriktiga människor som älskar sanning kan lära sig det här språket. Vi skall se hur det gick för de fem personer som nämndes i den föregående artikeln. De som en gång var så långt ifrån varandra i religiöst avseende är nu förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden, Jehova.

De är förenade i sann tillbedjan

När Fidelia, som var en hängiven romersk katolik, köpte en bibel åt sin dotter till hjälp i skolarbetet, bad hon sin präst att från Bibeln förklara vad som hade hänt hennes fem döda barn. ”Vilken besvikelse!” säger hon. När Jehovas vittnen besökte henne, ställde hon därför en liknande fråga. Hon fick i sin egen bibel läsa sanningen om de dödas tillstånd och förstod då hur kyrkan hade lurat henne. Hon fick lära sig att de döda inte är medvetna om någonting och därför inte lider i limbo eller någon annanstans. (Psalm 146:4; Predikaren 9:5) Fidelia gjorde sig av med alla religiösa bilder, lämnade kyrkan och började studera Bibeln. (1 Johannes 5:21) Under de senaste tio åren har hon glatt sig åt att få undervisa andra om Bibelns sanning.

Tara från Katmandu flyttade till ett land där det inte finns så många hinduiska tempel. Hon gick därför till en metodistkyrka för att tillfredsställa sina andliga behov. Men hon fick inget svar på varför det finns mänskligt lidande. Sedan kontaktade Jehovas vittnen Tara och erbjöd sig att studera Bibeln med henne. Hon säger: ”Jag kom att inse att en kärlekens Gud inte kan vara ansvarig för allt lidande i världen. ... Jag fylldes av glädje över framtidslöftet om en ny värld där fred och harmoni råder.” (Uppenbarelseboken 21:3, 4) Tara gjorde sig av med sina hinduiska gudabilder, övergav de religiösa traditionerna från sitt hemland och fann äkta glädje i att som ett Jehovas vittne hjälpa till att tillfredsställa andras andliga behov.

Panya, som var buddhist, sysslade med spådomskonst när Jehovas vittnen först besökte honom i Bangkok och fascinerades därför av profetiorna i Bibeln. Panya berättar: ”När jag sedan fick veta orsaken till att de nuvarande förhållandena är helt annorlunda än vad Skaparen ursprungligen hade tänkt sig och hur han har gjort föranstaltningar för att omintetgöra den skada som de som förkastar honom och hans suveränitet har åstadkommit, var det som om en slöja drogs bort från mina ögon. Allt i Bibelns budskap var så harmoniskt. Jag började älska Jehova som person, och det drev mig till att göra det som jag visste var rätt. Jag var ivrig att få hjälpa andra att se skillnaden mellan mänsklig och gudomlig vishet. Den sanna visheten har verkligen förändrat mitt liv.”

Med tiden började Virgil hysa allvarliga betänkligheter i fråga om sina religiösa uppfattningar. I stället för att be Gud om hjälp att finna ett sätt att hjälpa de svarta och för det som han betraktade som en rasistisk organisation som tycktes frambringa hat mot de vita bad han om att kunna finna sanningen, vad det nu än var och var den än fanns. Virgil erinrar sig: ”När jag vaknade dagen efter min intensiva bön till Gud, hittade jag ett nummer av Vakttornet där hemma. ... Det måste ha blivit instucket under dörren.” Snart studerade han Bibeln intensivt tillsammans med Jehovas vittnen. Han säger vidare: ”För första gången i mitt liv kände jag mig tillfreds. ... En strimma av hopp tändes i mitt inre.” Virgil förenades snart med dem som förmedlar det enda sanna hoppet, det hopp som finns i Guds ord, Bibeln.

Charo från Latinamerika tog intryck av att ett Jehovas vittne som hette Gladys lade märke till att hon hade fullt upp med sina små barn och därför hjälpte henne att komma till marknadsplatsen. Med tiden tackade Charo ja till ett erbjudande från Gladys om ett kostnadsfritt bibelstudium. När Charo i sin egen bibel fick se att inte alla goda människor kommer till himlen, utan att Jehova också kommer att välsigna människor på jorden med evigt liv, blev hon förundrad. (Psalm 37:11, 29) Charo har själv delat med sig av det här hoppet till andra under de senaste 15 åren.

Föreställ dig att hela jorden bebos av uppriktiga människor som är förenade i tillbedjan av Jehova, den ende sanne Guden! Det är inte bara en dröm. Det är vad Jehova har lovat. Genom sin profet Sefanja förklarade han: ”Jag kommer sannerligen att i din mitt lämna kvar ett ödmjukt och ringa folk, och de kommer verkligen att ta sin tillflykt till Jehovas namn. ... De [kommer] inte att utöva någon orättfärdighet, inte heller tala lögn, inte heller kommer det att i deras munnar finnas en svekfull tunga, ... och det kommer inte att finnas någon som får dem att skälva.” (Sefanja 3:12, 13) Om det här löftet tilltalar dig, följ då Bibelns uppmaning: ”Sök Jehova, alla ni saktmodiga på jorden, som har handlat efter Hans rättsliga beslut. Sök rättfärdighet, sök saktmodighet. Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas vredes dag.” (Sefanja 2:3)