Vi uppmanas också att ivrigt sträva efter att ”bevara andens enhet i fridens sammanhållande band”. (Läs Efesierna 4:1–3.) Vi följer det här rådet om vi låter Guds ande påverka oss och hjälpa oss att visa dess frukt. Andens frukt kan reparera ett skadat förhållande mellan kristna, i motsats till köttets gärningar som alltid splittrar.

9. Vilka frågor kan vi ställa oss för att få veta om vi ”ivrigt strävar efter att bevara andens enhet”?

⁹ Var och en av oss behöver därför fråga sig: ”Hur mycket anstränger jag mig för att ’bevara andens enhet i fridens sammanhållande band’? Vad gör jag när det uppstår problem? Beklagar jag mig för andra och hoppas få medhåll? Räknar jag med att de äldste ska ingripa för min räkning i stället för att själv göra vad jag kan för att återställa friden? Om jag märker att en broder har något emot mig, undviker jag honom då för att inte behöva prata om problemet?” Om vi gör något av det här, visar vi då verkligen att vi uppför oss i harmoni med Jehovas avsikt att ena allt igen i Kristus?

10, 11. a) Hur viktigt är det att vi håller fred med våra bröder? b) Vad kan vi göra för att bidra till friden och få Jehovas välsignelse?

¹⁰ Jesus sa: ”Om du nu kommer med din offergåva till altaret och du där kommer ihåg att din broder har något emot dig, låt då din gåva bli liggande där framför altaret och gå bort; slut först fred med din broder, och sedan, när du har kommit tillbaka, kan du bära fram din offergåva. Var beredd att snabbt göra upp.” (Matt. 5:23–25) Jakob skrev att ”rättfärdighetens frukt [får] sin säd sådd under fredliga förhållanden för dem som stiftar fred”. (Jak. 3:17, 18) För att kunna fortsätta att göra det som är rätt måste vi alltså hålla fred med andra.

¹¹ Vi kan belysa det så här: Man har beräknat att det i vissa krigsdrabbade länder skulle gå att odla 35 procent mer mark om inte invånarna behövde oroa sig för landminor. När en landmina exploderar överges åkrarna av jordbrukarna, och det blir svårt att få arbete i byarna och mat i städerna. På liknande sätt blir det svårt för oss att fortsätta att göra andliga framsteg om vi inte kan hålla fred med våra bröder. Vi skulle då vara som landminor. Men om vi tänker på andras bästa och är snabba att förlåta kan vi bidra till friden och få Jehovas välsignelse.