Undvik sekterism!

13. Vilka ord av tillrättavisning ger Jesus därpå de kristna i Pergamus, och varför behövde församlingen dem?

¹³ Jesus fortsätter att tillrättavisa de kristna i Pergamus och säger: ”Så har du också dem som på samma sätt håller fast vid Nikolaussektens lära.” (Uppenbarelseboken 2:15) Tidigare har Jesus gett efesierna beröm för deras hat mot denna sekts gärningar. Men de kristna i Pergamus behöver få råd om hur de skall kunna hålla församlingen fri från sekterism. Det krävs mera fasthet i att upprätthålla kristna normer, så att den endräkt som Jesus bad om i Johannes 17:20–23 må kunna bevaras. Det är nödvändigt ”både att förmana genom den lära som är sund och att tillrättavisa dem som säger emot”. – Titus 1:9.

14. a) Vilka har den kristna församlingen fått bekämpa ända från sin barndom, och hur beskrev aposteln Paulus dem? b) Vilka ord av Jesus bör alla som kan ha blivit hågade att följa en utbrytargrupp ge akt på?

¹⁴ Ända från sin barndom har den kristna församlingen varit tvungen att bekämpa stolta avfällingar, som genom fagert, bedrägligt tal ”vållar söndringar och ger orsaker till fall, tvärtemot den lära” som framförts genom Jehovas kanal. (Romarna 16:17, 18) Aposteln Paulus varnade för detta hot i nästan alla sina brev.a I nutiden, när Jesus har återfört den sanna församlingen till dess kristna renhet och endräkt, kvarstår faran för sekterism. Därför bör alla som kan ha känt sig hågade att följa en utbrytargrupp, för att på så vis bilda en sekt, ge akt på Jesu följande ord: ”Ändra därför sinne. I annat fall kommer jag snabbt till dig, och jag skall föra krig mot dem med min muns långa svärd.” – Uppenbarelseboken 2:16.

15. Hur uppstår sekterism?

¹⁵ Hur uppstår sekterism? En förment lärare kanske sår ut tvivel genom att ifrågasätta vissa bibliska sanningar (till exempel att vi befinner oss i de yttersta dagarna), och så avskiljer sig en utbrytargrupp och följer honom. (2 Timoteus 3:1; 2 Petrus 3:3, 4) Eller också kritiserar någon det sätt på vilket Jehova låter utföra sitt verk och vädjar till en ande av bekvämlighet genom att påstå att det varken är skriftenligt eller nödvändigt att gå från hus till hus med budskapet om Riket. Genom att ta del i denna tjänst enligt Jesu och hans apostlars exempel skulle sådana individer kunna bevara sin ödmjukhet, men ändå föredrar de att avskilja sig och ta det lugnt och kanske läsa bibeln bara någon gång då och då som enskild grupp. (Matteus 10:7, 11–13; Apostlagärningarna 5:42; 20:20, 21) De här individerna hittar på egna idéer angående åminnelsen av Jesu död, bibelns befallning att avhålla sig från blod, firandet av helgdagar och bruket av tobak. Dessutom nedvärderar de Jehovas namn, och mycket snart sjunker de rätt ner i det stora Babylons eftergivna sedvänjor igen. Och vad som är ännu värre – somliga drivs av Satan att ge sig på och ”slå sina medslavar”, sina före detta bröder. – Matteus 24:49; Apostlagärningarna 15:29; Uppenbarelseboken 17:5.

16. a) Varför bör de som sviktar på grund av avfälligt inflytande skynda sig att ändra sinne? b) Vad kommer att hända med dem som vägrar att ändra sinne?

¹⁶ Alla som sviktar på grund av avfälligt inflytande bör skynda sig att ge akt på Jesu maning att ändra sinne. Avfällig propaganda måste skys som det gift den är! Den har sin grund i missunnsamhet och hat, till skillnad från de rättfärdiga, rena och tilltalande sanningar som Jesus låter sin församling livnära sig på. (Lukas 12:42; Filipperna 1:15, 16; 4:8, 9) Vad beträffar dem som vägrar att ändra sinne kommer Herren Jesus verkligen att ”föra krig mot dem med ... [sin] muns långa svärd”. Han sållar sitt folk för att kunna bevara den endräkt om vilken han bad under den sista kvällen tillsammans med sina lärjungar på jorden. (Johannes 17:20–23, 26) Eftersom avfällingar visar ifrån sig de kärleksfulla råd och den hjälp som erbjuds av stjärnorna i Jesu högra hand, dömer och straffar han dem ”med den största stränghet” och överlämnar dem till ”mörkret utanför”. De utesluts, så att de inte mer kan verka som surdeg bland Guds folk. – Matteus 24:48–51; 25:30; 1 Korintierna 5:6, 9, 13; Uppenbarelseboken 1:16.