Organiserad förvirring — varför?

I våra dagar, år 1989, har protestantismen sönderfallit i så många sekter och samfund att det skulle vara omöjligt att fastställa det sammanlagda antalet. Innan man hunnit fullborda räkningen, skulle nya grupper ha bildats medan andra skulle ha försvunnit.

Men i World Christian Encyclopedia gör man ändå det ”omöjliga” genom att uppdela kristenheten (som den tedde sig år 1980) i ”20.780 särskilda kristna samfund”, av vilka det stora flertalet är protestantiska.a De inbegrep 7.889 hävdvunna protestantiska grupper, 10.065 mestadels protestantiska icke-vita infödingsreligioner, 225 anglikanska samfund och 1.345 marginella protestantiska grupper.

Som förklaring till hur denna förvirrande mångfald, vilken kallas både ”ett tecken på hälsa och ett tecken på sjukdom”, kom till nämner man i boken Protestant Christianity att det ”kan bero på mänsklig skaparkraft och mänsklig begränsning; det kan dessutom bero på stolta människor, som har alltför höga tankar om sin egen syn på livet”.

Hur sant! Utan att ägna tillräcklig uppmärksamhet åt Guds sanning har stolta människor erbjudit nya alternativ för att finna frälsning, frigörelse eller förverkligande. Religiös pluralism finner inte något stöd i bibeln.

I främjandet av religiös pluralism tycks protestantismen vilja göra gällande att Gud inte har några fastställda riktlinjer beträffande hur han skall tillbes. Passar sådan organiserad förvirring ihop med en sanningens Gud, om vilken det heter i bibeln att ”Gud är ju inte oordningens Gud, utan fridens”? Skiljer sig den protestantiska mentalitet som man ofta hör anbefallas, nämligen att man skall gå till den kyrka man själv väljer, från det oberoende tänkesätt som ledde Adam och Eva till felaktiga trosuppfattningar och därav följande konflikt? — 1 Korintierna 14:33; se 1 Moseboken 2:9; 3:17—19.

[Ruta på sidan 26]

Reformationens första barn

ANGLIKANSKA KYRKOSAMFUND: 25 självstyrande kyrkor och 6 andra samfund som delar lära, tillvägagångssätt och liturgi med engelska kyrkan och erkänner ärkebiskopens av Canterbury titulärledarskap. I The Encyclopedia of Religion heter det att anglicismen ”har hållit fast vid tron på biskoparnas apostoliska succession och har bevarat många av sederna från tiden före reformationen”. Det centrala i dess gudsdyrkan är The Book of Common Prayer, ”det enda av reformationstidens liturgi på folkspråket som fortfarande är i bruk”. Anglikanerna i Förenta staterna, som bröt med engelska kyrkan och bildade den protestantiska episkopalkyrkan år 1789, bröt ännu en gång med traditionen i februari 1989 genom att installera den första kvinnliga biskopen i den anglikanska historien.

BAPTISTISKA KYRKOR: 369 samfund (1970) som började med anabaptisterna på 1500-talet, vilka betonade vuxendop genom nedsänkning. I The Encyclopedia of Religion sägs det att baptisterna har ”funnit det svårt att bevara organisatorisk eller teologisk enhet”, och det heter vidare att ”baptistfamiljen i Förenta staterna är stor, men som i så många andra stora familjer talar en del medlemmar inte med andra medlemmar”.

LUTHERSKA KYRKOR: 240 samfund (1970) som uppvisar det största sammanlagda medlemsantalet av de protestantiska grupperna. De är ”fortfarande något uppdelade längs etniska linjer (tyska, svenska osv.)”, heter det i The World Almanac and Book of Facts 1988, där man emellertid tillägger att ”huvudsöndringarna existerar mellan fundamentalister och liberaler”. Uppdelningen av lutheranerna i nationalistiska läger blev ganska uppenbar under andra världskriget, när, som E. W. Gritsch vid Lutherska teologiska seminariet i USA säger, ”en liten minoritet av lutherska pastorer och församlingar [i Tyskland] motstod Hitler, medan det stora flertalet av lutheranerna endera förblev tysta eller aktivt samarbetade med den nazistiska regimen”.

METODISTISKA KYRKOR: 188 samfund (1970) som uppstod från en rörelse inom engelska kyrkan vilken grundades år 1738 av John Wesley. Efter hans död bröt den sig ut som en särskild grupp; Wesley definierade en metodist som ”en som lever i överensstämmelse med den metod som anges i bibeln”.

REFORMERTA OCH PRESBYTERIANSKA KYRKOR: Reformerta kyrkor (354 samfund år 1970) är vad läran beträffar kalvinistiska, snarare än lutherska, och betraktar sig själva som den ”reformerta katolska kyrkan”. ”Presbyteriansk” betecknar en kyrkostyrelse av äldste (presbyterer); alla presbyterianska kyrkor är reformerta kyrkor, men inte alla reformerta kyrkor har en presbyteriansk form av styrelse.