Under senare år har riskerna i samband med en av komponenterna i DPT, nämligen kikhostvaccinet, väckt en hel del debatt i massmedierna. Detta effektiva vaccin har gjort att den förut så fruktade sjukdomen minskat markant i omfattning — från 200.000 fall per år i ett land innan man tog vaccinet i bruk till 2.000 fall per år efter en omfattande vaccinationskampanj. Allvarliga biverkningar — såsom kramper och hjärnskador — har emellertid inträffat i omkring ett fall på 100.000 givna doser.

Även om dessa reaktioner är mycket sällsynta, oroar de många föräldrar, som knappast har något annat val än att låta barnen få de obligatoriska sprutorna innan de börjar skolan. Eftersom en kikhostepidemi är så förödande när den drabbar ett samhälle, har experter kommit till den slutsatsen att ”vaccinet är mycket ofarligare än sjukdomen” för de flesta barn. De rekommenderar därför att alla barn vaccineras mot kikhosta, utom i de fall ”då en tidigare dos resulterat i kramper, hjärninflammation, allvarliga neurologiska symptom eller kollaps”. Man bör inte heller fullfölja vaccineringen av barn som reagerar med ”sjukligt sömnbehov, omåttligt skrikande (ihållande gråt eller skrik i tre timmar eller mer) eller temperaturer överstigande 40,5 grader”.b

I många länder har den verkliga lösningen på problemet visat sig vara ett icke-cellulärt vaccin (ett som inte innehåller några inaktiverade hela celler, som fallet är med konventionella vacciner), till exempel den typ som för närvarande används i Japan mot kikhosta med mycket lovande resultat. Detta nya och uppenbarligen säkrare vaccin finns nu tillgängligt också i andra länder.

Bakgrunden

På 1950-talet introducerades ett verksamt vaccin som praktiskt taget eliminerade risken för polio i de flesta länder. År 1980 kunde man konstatera att den fruktade sjukdomen smittkoppor var utrotad i hela världen, tack vare effektiva vaccinationsprogram. Detta tycktes bekräfta de ord som Benjamin Franklin en gång yttrade: ”Bättre ett uns förebyggande åtgärder än ett skålpund botemedel.”

Om ympämnet utgörs av ett avgiftat extrakt av smittämnets toxin kallas det toxoid, och om det framställts av avdödat eller levande, försvagat smittämne kallas det vaccin.

I Förenta staterna får barnen dessutom fyra doser oralt poliovaccin (OPV), som ges med ungefär samma intervaller som DPT. (I Sverige ges poliovaccin i regel i injektionsform.)a

I många länder är dessa vaccinationer obligatoriska, även om antalet injektioner kan variera. På senare tid har man på grund av grasserande mässlingsepidemier rekommenderat förstärkt skydd mot denna sjukdom under vissa omständigheter. I tveksamma fall bör läkare kontaktas.

Förutom de vacciner som redan nämnts finns det nu också ett vaccin mot lunginflammation (Pneumovax), som tycks ge livslång immunitet och ges åt barn och vuxna som av någon anledning är särskilt mottagliga för vissa typer av lunginflammation.

Ett annat vaccin för barn, HIB, ger skydd mot ett smittämne som ofta angriper barn, Hemophilus influenzae, typ B. Denna bakterie kan förorsaka flera sjukdomar hos spädbarn, framför allt en allvarlig form av hjärnhinneinflammation. HIB har visat sig vara relativt säkert och rekommenderas allt oftare som ett standardvaccin för barn.

Inom parentes sagt sker ännu inte någon rutinmässig vaccinering mot vattkoppor, och smittkoppsvaccinering förekommer inte längre, eftersom, vilket redan nämnts, ett världsomfattande vaccinationsprogram utrotat denna dödliga sjukdom.

Tillverkningen går i praktiken till så att blod från personer som bär på hepatit-B-viruset samlas in och behandlas på ett sätt som gör att viruset dödas, varefter ett visst ytantigen från hepatit-B-viruset tillvaratas. Detta renade, inaktiva antigen kan sedan injiceras som ett vaccin. Många vägrar emellertid att ta emot vaccinet, eftersom de är medvetna om riskerna med att ta emot blodprodukter från smittade personer, till exempel sådana som har många sexualpartner. En del kristna vill av samvetsskäl inte ta emot vaccinet, därför att det är framställt av en annan människas blod.c

Sådana farhågor i samband med hepatit-B-vaccin har emellertid nu avlägsnats genom introducerandet av ett annorlunda men lika verksamt vaccin. Vaccinet tillverkas med hjälp av genteknik och odlas i jästceller utan användning av humant blod. (De båda vacciner mot hepatit B som för närvarande finns inregistrerade i Sverige är framställda med hjälp av genteknik.) Om du arbetar inom vårdsektorn eller av någon annan orsak anses behöva hepatit-B-vaccin, kanske du vill diskutera saken med din läkare.

Blodprodukter i vacciner och immunsera

Detta väcker en allvarlig fråga för kristna som är angelägna om att lyda Bibelns förbud mot missbruk av blod. (Apostlagärningarna 15:28, 29) Finns det några andra vacciner som innehåller blodprodukter?

Generellt sett är vacciner inte framställda av blod. Det finns dock några vacciner som innehåller en liten mängd av blodproteinet albumin som stabilisator.

När det gäller passiv immunisering är huvudkomponenten utvunnen ur blod. Om man blir rekommenderad att ta en spruta efter det att man exponerats för ett smittämne, till exempel när man blivit biten av en hund eller trampat på en rostig spik, kan man utgå från att det rör sig om ett immunserum som har framställts av blod (om det inte gäller en förnyelsedos av ett vaccin för att förstärka ett befintligt grundskydd). Detta gäller också immunglobulin mot Rh-immunisering, som ofta rekommenderas till Rh-negativa mödrar som av någon orsak exponerats för Rh-positivt blod, till exempel vid födelsen av ett Rh-positivt barn.

Hur bör samvetsgranna kristna ställa sig till dessa former av passiv immunisering, med tanke på frågan om blodets helgd? Tidigare artiklar i denna tidskrift och dess följeslagare, Vakttornet, har konsekvent hävdat ståndpunkten att det är varje enskild kristens sak att med hjälp av sitt enligt Bibeln övade samvete avgöra om han vill acceptera denna behandling för sig själv och sin familj.d