Medan profeten Hesekiel befann sig i Babylon gav Jehova honom en syn i vilken Israel liknades vid förtorkade ben som låg på en dalslätt. När Hesekiel i synen profeterade för benen fogades de samman genom ett underverk, och det kom kött på dem. Sedan profeterade han för vinden, och den gav andedräkt åt kropparna så att de reste sig upp som en mycket stor militärstyrka. Jehova förklarade att synen gällde israeliterna, som under landsflykten i Babylon hade förlorat hoppet. (Hes 37:1–11)

Gud hade tillåtit detta på grund av israeliternas avfällighet, men en dag skulle han komma ihåg dem och ge dem av sin ande. Detta skulle återuppliva dem, och han skulle föra dem tillbaka så att de åter kunde bo i det utlovade landet. (Hes 37:12–14)