I många delar av världen är de religiösa ledarna oroade över det stora antal människor som lämnar deras kyrkor. Detta nummer av Vakna! innehåller en rapport från Italien, som tar upp situationen i den katolska kyrkan. I ett senare nummer kommer vi att dryfta situationen inom andra religioner.

[Bildkälla på sidan 2]

R. Krubner/H. Armstrong Roberts

Varför oroar de sig över att förlora medlemmar?

Många kyrkor förlorar medlemmar. Följande tre artiklar från Vakna!:s korrespondent i Italien visar att Vatikanen, liksom också många katolska tidningar och kommentatorer, oroar sig över detta faktum. Vilka orsaker anger de och andra till att de förlorar medlemmar?

VATIKANEN är oroad. I maj förra året publicerade man en rapport betitlad Sekter eller nya religiösa rörelser: En uppfordran för prästerna. Detta dokument var resultatet av en undersökning som sedan år 1984 bedrivits av fyra avdelningar inom Vatikanen för att försöka fastställa varför så många katoliker lämnar kyrkan.

Bland de många orsaker som Vatikanen angav märktes följande: oro över framtiden; sanningens natur och problemet med att få fatt i den; meningen med livet; obesvarade frågor; en känsla av att vara förrådd, bedragen, utnyttjad och ouppmärksammad; besvikelse över kyrkans lagar och sedvänjor.

Detta påminner om situationen bland de människoskaror som samlades kring Jesus: ”De var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde.” (Matteus 9:36)a Vatikanen medgav i sitt dokument att det finns ”många fel och brister i kyrkans nuvarande sätt att fungera” och framhöll med eftertryck att ”det finns ett vakuum som ropar efter att bli utfyllt”. Något som också nämndes var ”bristen på ledarskap, tålamod och personligt engagemang från de kyrkliga ledarnas sida”.

Andra källor tar upp ytterligare orsaker till att människor flyr från kyrkorna. Den välkände holländske katolske teologen Johannes Baptist Metz gjorde följande uttalande: ”Vår västerländska religion är sekulariserad ända in i märgen. Inga spår av messianism finns kvar. Guds styre har försvunnit ur den. Han figurerar inte längre i kyrkorna eller i teologin, och inte heller i dagens sociala och politiska debatt.”

I en kommentar beträffande den situation som råder bland unga människor i Spanien förklarade den internationella teologiska tidskriften Concilium: ”Ungdomen och kyrkan representerar två helt skilda världar, vitt fjärmade från varandra.” Tidskriften nämner också att situationen är ungefär densamma i Holland, Belgien, Västtyskland och Australien.

Ett pressmeddelande betecknade det påvliga dokumentet som ”ett alarmerande rop från Vatikanen”. I dokumentet föreslås en ”omprövning av församlingarnas offentliga verksamhet”. Den bör vara ”utåtriktad och vittnande”. Man påpekar att sekterna ”gör sitt yttersta för att på ett varmhjärtat, personligt och direkt sätt uppsöka människor där de befinner sig, rycka upp individen ur anonymitetens mörker och uppmuntra till engagemang, spontanitet, ansvarskänsla och hängivenhet”.

Det krävs en ”fortlöpande undervisning i den kristna tron” för att bekämpa den religiösa okunnighet som är så utbredd bland kyrkomedlemmarna i våra dagar. ”Guds ord”, heter det i dokumentet, ”bör åter komma till heders som ett betydelsefullt element i samhällsbyggnaden”, och predikandet bör ha en ”biblisk dimension”.

Efter denna självrannsakan anslår dokumentet en hotfull ton: ”Ibland måste vi kanske gå med på, eller rentav uppmuntra till, radikala ingripanden från statens sida inom dess eget verksamhetsområde.” (Kursiverat av oss) Denna ”invit” till staten om hjälp i krigföringen var pressen inte sen att uppmärksamma. ”Skall ’de världsliga myndigheternas arm’ ännu en gång kasta sin skugga över icke-katolska religioner och i synnerhet över de så kallade ’sekterna’?” undrade Marco Tosatti i den italienska dagstidningen La Stampa för 4 juni 1986.

Är detta tänkbara utnyttjande av statsmakterna en antydan om att Vatikanen önskar återgå till de metoder den använde under medeltidens mörkaste århundraden för att undertrycka religionsfriheten? Begärde Jesus någonsin hjälp från de politiska myndigheterna för att oskadliggöra dem som opponerade sig mot hans läror? Gjorde Petrus det? Gjorde de andra apostlarna någonsin detta? Var det inte fariséerna som hänvände sig till Pilatus för att få Jesus hängd på pålen? Är det ett tecken på andlig styrka att begära hjälp från de världsliga myndigheterna, eller är det detsamma som att erkänna sin svaghet?

Det är inte så att alla katoliker som lämnar kyrkan ansluter sig till andra religioner, men ett stort antal flockas till en speciell religiös organisation. Vilken religiös grupp är det, och varför är det så många av dem som lämnar kyrkan som väljer just den gruppen?

[Fotnoter]

Varför blir så många Jehovas vittnen?

DETTA är vad som sker i många länder. För en tid sedan höll till exempel de kyrkliga myndigheterna i Italien, med påvens godkännande, en kongress i staden Bologna för att överlägga om hur man skulle kunna motverka Jehovas vittnens framgångar. Enligt den italienska tidningen La Repubblica upphävdes där ett ”alarmerande rop” från den katolska kyrkans sida, eftersom det varje år är tio tusen katoliker som blir Jehovas vittnen.

Jesuiten Giusseppe De Rosa sade: ”Ur religiös synvinkel är Jehovas vittnen de farligaste av alla. De är fullt utbildade när de kommer, och de har alltid bibeln i handen.”

I en speciell ledare som handlade om Jehovas vittnen skrev den jesuitiska tidskriften La Civiltá Cattolica för 18 februari 1984:

”Den främsta orsaken till rörelsens spridning har med deras propagandametoder att göra [dvs. predikoarbetet]. Denna verksamhet är för det första mycket krävande och utförs från dörr till dörr av människor som är ytterst väl övade i sin uppgift och har mycket stark övertygelse ...

Den andra orsaken till JV:s framgångar är dragningskraften i det jehovistiska budskapet, i det att det kan tillgodose de behov, de krav och de förväntningar som människor har i våra dagar. Först och främst tillfredsställer det människors behov av att känna visshet, något som är mycket uppskattat i en tid då allt är ovisst och osäkert. ... Framför allt är det en absolut tillförlitlig uppenbarelse av framtiden, och alla som godtar det blir därför befriade från all fruktan och oro och kan se framtiden an med glädje, i övertygelsen om att få överleva den tillintetgörelse som skall drabba en ond värld på Guds fruktansvärda domsdag och få leva för evigt i lycka på jorden. För det andra hjälper det jehovistiska budskapet den enskilde individen att övervinna sin oro inför denna världens sorger och bekymmer, i det att det förkunnar att slutet för våra dagars outhärdliga situation är nära, och att en ny era således snart kommer att dagas, en ny värld kommer att födas, ur vilken alla de onda som nu är så segerrika kommer att undanröjas. ...

Den tredje orsaken till JV:s framgångar är att rörelsen ger sina medlemmar en utpräglad och stark identitet och tillhandahåller en plats för dem där de blir välkomnade med värme och en känsla av broderskap och solidaritet.”

Vatikandokumentet analyserade människors behov i vår tid, och ovanstående citat från den jesuitiska tidskriften La Civiltá Cattolica visade att det är Jehovas vittnens budskap som tillfredsställer dessa behov. Detta bekräftas ytterligare av den katolske skribenten Vittorio Messori i den nyutkomna boken Scommessa sulla morte (Vadslagning angående döden), där han skriver:

”Det manar till eftertanke att en av dessa apokalyptiska sekter — Jehovas vittnen — är den snabbast växande trosbekännelsen eller religionen i världen. Den hör till de mest utövade religionerna i många länder ... och är kanske den allra främsta när det gäller glöd, nit, aktivism och förmåga att värva proselyter.

Deras verksamhet, som gör sig alltmer påmind, är inte heller begränsad till traditionellt kristna nationer, utan når ut till världens alla länder, där de, i Jehovas namn och på mycket kort tid, uppnår resultat som ofta överträffar dem som katolska, protestantiska och ortodoxa missionärer uppnått efter hundratals års ansträngningar.

Denna imponerande expansionsförmåga är obegriplig endast för den som inte vill erkänna att ... Jehovas vittnens sätt att läsa bibeln tydligtvis uppfyller de faktiska behov som andra teologier inte längre tillfredsställer.

Man kan inte kringgå frågan genom att insinuera att vittnena har framgång därför att de spelar på människornas rädsla. Det är faktiskt precis tvärtom: i motsats till de ’officiella’ kyrkorna förnekar de att det finns ett helvete och predikar i stället om tillintetgörelse för de onda och otrogna, en definitiv förintelse efter döden. En obehaglig framtidsutsikt kanske — men förvisso mindre skräckinjagande än hotet om att drabbas av fruktansvärda plågor i all evighet.”

Ja, Jehovas vittnens Gud är en kärleksfull Gud, inte en som injagar skräck hos människor.

Följande citat är hämtat från den katolska tidskriften Mondo erre för mars 1986: ”Det bör framhållas att Jehovas vittnen är mycket noga med att leva som de lär: de blir inte uppretade, de röker inte, de samlar inte på sig rikedomar, de håller sig borta från politiska diskussioner, ... de betalar sina skatter, de lever ett ärbart och hederligt liv, de är glada och tjänstvilliga. Allt detta har gjort dem mycket omtyckta.”

Intervjuer med före detta katoliker

Det är intressant att få ta del av några erfarenheter som visar en del av skälen till att två före detta katoliker har valt en annan religion.

Rosanna C., en ung gift kvinna som bor i Parma i norra Italien, säger:

”Jag hade en trygg barndom. Mina föräldrar visade mig mycket kärlek och gav mig en typisk katolsk uppfostran. Under ungdomstiden utvecklade jag en önskan som är vanlig hos många unga människor: Jag ville tjäna Gud och brukas av honom. Denna önskan växte sig ännu starkare när jag läste ett exemplar av evangelierna som jag hade köpt i en tidningskiosk. Jag hade aldrig läst bibeln förut. Genom det jag läste kom jag att älska Jesus. Jag insåg att han hade ett hoppets budskap för mänskligheten, även om jag inte fattade dess innebörd. Jag förstod också att hans lärjungar måste visa innerlig kärlek till Gud och till sina medmänniskor.”

Vakna!: Var du tillfreds med det sätt varpå du utövade din religion?

Rosanna: Nej, det var jag faktiskt inte. När jag var 17 år gammal, undervisade jag barn i åldern 10—12 år i katekesen. Som medlem av en katolsk ungdomsgrupp tog jag del i möten och andaktsövningar. Jag var mycket upptagen i religiöst avseende. Men det var två saker som jag inte tyckte om. Bibeln, den bok som jag hyste så stor respekt för, studerades aldrig, och i den grupp som jag tillhörde fanns det ingen äkta, osjälvisk kärlek eller endräkt. Och inte nog med det — det oroade mig också att en homosexuell man och en lesbisk kvinna var med i gruppen och åtnjöt högt anseende. En eftermiddag bröt jag helt enkelt ihop och började gråta.

Vakna!: Var det lätt för dig att bli ett Jehovas vittne?

Rosanna: Nej, det var det verkligen inte! När mina föräldrar fick besök av Jehovas vittnen, ville jag till en början inte vara med. Så småningom blev jag emellertid imponerad av vittnenas goda uppförande. Jag beslöt mig för att lära känna dem lite närmare och var därför med vid ett av deras bibliska samtal. Detta avgjorde saken för min del. Det som gjorde största intrycket på mig var att de gav mig ett klart och tydligt svar från bibeln på alla mina invändningar.

Vakna!: Bad du någon präst om råd efter detta samtal?

Rosanna: Ja, flera stycken, och även en nunna. De var inte alltför angelägna om att hjälpa ett av sina ”förlorade får”. Efter ett noggrant studium av bibeln symboliserade jag mitt överlämnande åt Jehova genom dop i vatten år 1977.

Claudio C., 30 år, från Isérnia i mellersta Italien, sade:

”När jag var tio år gammal blev jag av egen fri vilja inskriven vid ett prästseminarium som drevs av kapucinermunkar. Min önskan var att få tjäna Gud som missionär. Seminarielivet hade sina problem på grund av vissa förhållanden som rådde där; men det som verkligen oroade mig var att mina överordnade vägrade att ge mig ett exemplar av bibeln, en bok som jag ivrigt åstundade att få läsa. Jag blev ännu mer oroad när en präst förklarade att människan kommit till genom evolution. Jag insåg att jag inte skulle kunna uppnå mitt mål att tjäna Gud där på prästseminariet, så jag slutade vid 15 års ålder.”

Vakna!: Hur kom du i kontakt med Jehovas vittnen?

Claudio: De besökte mig i mitt hem. Jag minns att jag ställde dem uppriktiga frågor och att de gav mig klara och tydliga svar. De lämnade efter sig två böcker, Blev människan till genom evolution eller genom skapelse? och Är bibeln verkligen Guds ord? När jag hade läst dem insåg jag att evolutionsteorin saknar grund och att bibeln är inspirerad av Gud. Min bror hade förenat sig med mig i att söka efter sanningen, och vi började nu undra om det kunde vara så att vittnena verkligen representerade den sanna kristendomen. Vi behövde undersöka deras läror lite grundligare.

Vakna!: Vad gjorde ni då?

Claudio: Vi samtalade med tre katolska präster och med flera pastorer i protestantiska samfund. Efter noggranna undersökningar blev vi övertygade om att det var Jehovas vittnen som verkligen hjälpte människor att förstå bibeln. Vi blev döpta som Jehovas vittnen, och jag har äntligen uppnått mitt mål sedan barndomen — att få tjäna Gud.

Är du villig att jämföra dina religiösa trosuppfattningar med Guds ord, bibeln? Har du mod att göra detta på ett vidsynt och fördomsfritt sätt?