Rubén Araujo erinrar sig syster López’ utmärkta föredöme: ”Jag var tonåring vid den tiden. ... Josefina López var mor till fyra söner och två döttrar, och hon var mycket entusiastisk för vad hon hade fått lära sig av syster Goas. Nästan varje dag efter skolan brukade jag gå hem till henne och samtala med henne om de nya ting som hon hade lärt sig om sanningen. Även om syster López var en upptagen hemmafru, ordnade hon så att hon kunde gå ut och predika från hus till hus och leda bibelstudier varje dag efter lunch, sedan hennes man och äldsta pojkar hade återvänt till arbetet på eftermiddagen. Hon var verkligen ett fint föredöme för oss alla, och hon hade verkligen pionjärandan — som förkunnare gick hon mellan 60 och 70 timmar i tjänsten varje månad. Mer än 40 år senare finns det fortfarande levande anbefallningsbrev gällande henne i Caracas.”

”Och hur länge tänker ni stanna?”

Den 2 juni 1946, strax efter broder Knorrs besök, kom de andra två missionärerna i gruppen som hade förordnats att tjäna i Venezuela. Det var Donald Baxter och Walter Wan. Unge Rubén Araujo var på plats för att ta emot dem i Caracas. Medan Rubén betraktade dem med misstänksam uppsyn, säkerligen med erfarenheten av den tidigare missionären i färskt minne, frågade han på sin knaggliga engelska: ”Och hur länge tänker ni stanna?”

Rubén hade gjort anordningar för ett regelbundet studium av Vakttornet, och det hölls samma dag som missionärerna anlände. Han försökte tillämpa de anvisningar som broder Franz hade gett honom. Han gjorde sitt bästa, men det var ett enmansstudium. Rubén läste frågan. Sedan svarade han på den. Därefter läste han paragrafen. Eftersom han kom ihåg att studiet inte fick överskrida en timme, slutade han lydigt i tid, även om han hade gått igenom endast 17 paragrafer, vilket inte var hela studieavsnittet! Erfarenhet skulle komma med tid och tålamod.

När Rubén Araujo i dag tänker tillbaka på den förste missionärens hastiga återvändande hem, tillägger han: ”Kort tid efter detta fylldes det tomrum som han hade lämnat av de båda nya gileaditerna. Hur glada var vi inte över den här gåvan från Jehovas organisation i form av dessa missionärer som skulle hjälpa oss i det venezuelanska Makedonien!” (Jämför Apostlagärningarna 16:9, 10.) Broder Knorr hade tidigare sagt till broder Baxter: ”Stanna på ditt tilldelade distrikt, även om det skulle innebära din död!” Lyckligtvis gjorde det inte det, och broder Baxter tjänar fortfarande i Venezuela, närmare 50 år senare.

Den första rapporten som skickades in från avdelningskontoret till huvudkontoret i Brooklyn i New York visade ett sammanlagt antal om 19 förkunnare, däribland de båda missionärerna och fyra reguljära pionjärer. Pionjärerna var Eduardo Blackwood, Rubén Araujo,

[Bild på sidan 194]

Rubén Araujo, en av de första venezuelanerna som blev ett döpt Jehovas vittne