Till och med husen har namn

Det var inte bara språket som var annorlunda för missionärerna. De var tvungna att använda en annan metod för att kunna anteckna de hus som de ville gå tillbaka till. Längre tillbaka var det många hus i Caracas som inte hade nummer. Varje husägare valde ett namn på sitt hus. Överklassens hus kallas quintas och har ofta namn efter frun i huset. En adress kan till exempel vara Quinta Clara. Namnet är också ofta en sammansättning av barnens namn: Quinta Carosi (Carmen, Rosa, Simon). Ägaren till huset som Sällskapet hyrde till sitt första avdelningskontor och missionärshem hade redan gett huset namnet Quinta Savtepaul (San Vincente de Paúl [ett katolskt helgon]), och eftersom det låg vid en huvudgata blev det snabbt känt som den plats där Jehovas vittnen träffas.

När man år 1954 köpte ett helt nytt hus som skulle tjäna som avdelningskontor och missionärshem, var det brödernas ansvar att använda sin fantasi och välja ett passande namn. Eftersom man hade Jesu förmaning: ”Låt ... ert ljus lysa inför människorna”, i tankarna, gav man huset namnet Luz (Ljus). (Matt. 5:16) Även om avdelningskontoret senare flyttade till större lokaler, var Quinta Luz fortfarande hem för 11 missionärer i början av år 1995.

De centrala delarna av Caracas har ett helt eget adressystem. Om du frågar efter adressen till ett visst företag eller hyreshus, kan du få höra något i stil med ”La Fe a Esperanza”. ”’Tro till Hopp’? Men det låter ju inte som en adress!” kanske du säger. I de centrala delarna av Caracas har varje gatukorsning ett namn. Adressen du söker ligger alltså i kvarteret mellan Tro och Hopp.

Somliga sökte, andra inte

År 1948 funderade Víctor Mejías i Caracas på en bättre värld. Han trodde uppriktigt att den skulle kunna uppnås genom mänskliga ansträngningar, och han var beredd att göra sin del. Men ändå tvivlade han.

Det året lämnade Josefina López, ett mycket sympatiskt Jehovas vittne, boken ”Sanningen skall göra eder fria” till Víctors hustru, Dilia. Bokens titel väckte Víctors intresse, så han började läsa den. Han lärde sig varför människor inte själva kan skapa en verkligt fredlig värld. Det dröjde inte länge förrän han och hans hustru var med vid Jehovas vittnens möten. Han sade senare: ”Även om de närvarande var främlingar, var deras ansiktsuttryck så vänligt att det övertygade mig om att de var annorlunda. Jag kommer också ihåg att jag blev imponerad när jag såg broder Knorr, Sällskapet Vakttornets president, vid en sammankomst på Club Las Fuentes i Caracas. Hur annorlunda var han inte i jämförelse med alla de religiösa ledare, hjältar och berömda artister som vill bli sedda av människor! Hans ödmjukhet och enkla sätt gjorde intryck på mig.” Snart var också Víctor med om att förmedla till andra sanningen som kan göra människor fria — ja, till och med fria från synd och död. När broder Mejías för några år sedan såg tillbaka på de årtionden som han har ägnat åt att dela med sig av Bibelns sanning åt andra, sade han: ”De här åren har varit de lyckligaste i hela mitt liv.”

År 1950, det år då Víctor Mejías blev döpt, var det en annan ung man i Caracas, Teodoro Griesinger, som frågade Ronald Pierce, som nyligen hade börjat i missionärstjänsten: ”Förklara för mig innebörden i talet 666 i Uppenbarelseboken.” Teodoro hade fått en stor bibel på tyska av sin far och läste i den då och då. ”Det var inte de historiska skildringarna, det förgångna, som gjorde mig intresserad”, förklarar Teodoro, ”utan framtiden, saker och ting som fortfarande skulle inträffa och som nämndes i Uppenbarelseboken.” Eftersom han var nöjd med broder Pierces förklaring, gick han med på dennes förslag att studera boken ”Låt Gud vara sannfärdig”. Boken var på spanska, Teodoros bibel var på tyska, och både läraren och eleven talade engelska. Teodoro gjorde snabba framsteg. År 1951 började han som pionjär. Året därpå blev han förordnad som pionjär med särskilt uppdrag i Puerto La Cruz. År 1954 utexaminerades han från Gileadskolan och började sedan tjäna som kretstillsyningsman i Venezuela.

[Bild på sidan 207]

Quinta Luz

[Bilder på sidan 208]

Överst: Milton Henschel talar vid en sammankomst på Club Las Fuentes år 1958

Nederst: Nathan Knorr (till vänster) tillsammans med tolken Teodoro Griesinger år 1962