Ett arabisktalande par som hade en affärsrörelse i Cumaná ville inte lyssna, men deras dotter ville det. ”Hon frågade mig om jag kunde ta med mig en bibel”, berättar Remigio. ”Jag lovade att göra det, men hon undrade om jag kunde hålla mitt ord. Vi bestämde dag och klockslag, och jag var särskilt noga med att komma i tid, vilket gjorde intryck på henne. Hon skaffade sig såväl ett exemplar av Bibeln som boken Sanningen som leder till evigt liv, och vi avtalade om att en syster skulle fortsätta studiet som jag hade satt i gång.

Vid en områdessammankomst i Colombia följande år, sedan broder Afonso hade haft en punkt på programmet, kom en ung kvinna fram till honom med glädjetårar i ögonen och presenterade sig som flickan som han hade predikat för i Cumaná. Hon berättade att hon också var ett döpt Jehovas vittne. Vilken glädje sådana erfarenheter medför!