När de hade gjort det, flyttade de till landets inre delar och reste långa sträckor med buss på dammiga grusvägar. De predikade på sådana ställen som Quiriquire, El Tigre och Ciudad Bolívar i öster och Maracaibo i väster.

Bland de närvarande var Pedro Morales, som var eld och lågor för de goda nyheterna. ”I slutet av 1930-talet”, berättar han senare, ”skaffade jag mig boken Rikedom av Kate Goas och hennes dotter på torget i Maracaibo. Flera år senare började jag läsa boken, och den öppnade Bibeln för mig. När jag kom till avsnittet om att teckna dem som är förtjänta på pannan, var det som om en eld började brinna inom mig! (Hes. 9:4) Det fick mig att börja söka efter andra som hade den här litteraturen. Jag fann fyra som hade skaffat sig böcker av en man från Trinidad. Vi träffades och studerade boken Rikedom varje kväll och använde vars och ens hem i tur och ordning som mötesplats.”

När Pedro blev inbjuden att åka till Caracas (en sträcka på omkring 70 mil) för att närvara vid mötet som skulle hållas under broder Knorrs besök, bestämde han och en vän sig för att företa resan. Men det fanns problem att övervinna. Pedro fortsätter: ”Min gravida hustru började få värkar, och jag var tvungen att se efter min affärsrörelse. Vad skulle jag göra? Jag ordnade så att en barnmorska stannade hos min hustru och att mina tre barn, vilka var 14, 12 och 10 år, skulle ta hand om firman som tillverkade sötsaker. Sedan åkte jag med buss till Caracas, en mödosam tvådagarsresa på grusvägar.” Vilken glädje det var för honom att träffa vittnena i Caracas! Medan han var där fick han ett telegram från Maracaibo: ”Hustrun mår bra. Barnet ännu bättre. Jag tar hand om affärsrörelsen. Justo Morales.” Hans egen bror hade oväntat kommit från Colombia och hade tagit hand om det hela.

Den första dagen av dessa speciella möten i Caracas talade broder Franz över temat ”Jehovas vittnen i eldsugnen”. Broder Knorr fortsatte med samma tema, medan Fred Franz tolkade. Det här dryftandet gav verkligen en tankeställare! Det riktade uppmärksamheten på vad Bibeln säger att de kristna måste vänta sig i den här världen, och det gav detaljer om den intensiva förföljelse som Jehovas vittnen hade erfarit i Europa under andra världskriget.

Nästa dag förrättades ett dop i Los Chorros, i en vattenbassäng vid foten av ett vattenfall. Tio personer lät döpa sig den dagen, däribland Winston Blackwood (som hade varit i kontakt med syster Goas i Quiriquire) och hans son Eduardo, Horacio Mier y Terán och hans yngre bror Efraín, Pedro Morales, Gerardo Jessurun från Surinam, Israel Francis och José Mateus.

Pedro Morales och två andra bröder från västra delen av landet blev överlyckliga när broder Knorr sade att Sällskapet skulle sända missionärer till Maracaibo så snart regeringen gav sitt tillstånd.