Beroendeframkallande spel?

De nya onlinespelen, som spelas tillsammans med andra människor jorden runt via Internet, ger varje spelare möjlighet att iklä sig rollen som en viss person som kan avancera genom att klara av olika utmaningar, vilket gör att spelaren känner sig allt framgångsrikare. Tiden spelaren lägger ner på sin roll blir en investering och ger honom en känsla av belöning som gör att han vill spela mer. Spelandet verkar nästan vara beroendeframkallande för somliga – kanske en orsak till att onlinespel kan pågå i månader eller till och med år.

Enligt tidskriften Time har det i Sydkorea på senaste tiden rått ett stort intresse för ett onlinespel som kallas Lineage. I det spelet kämpar deltagarna för seger i en medeltidsvärld. Spelaren avancerar genom olika nivåer och försöker uppnå en särskild rang. En del ungdomar spelar hela natten och har svårt att hålla sig vakna i skolan nästa dag. Föräldrarna är oroliga men vet inte alltid hur de skall ta itu med problemet. En ung spelare förklarade i en intervju: ”När spelare möter mig online tycker de att jag är smart och snygg, men när de träffar mig offline säger de åt mig att gå ner i vikt.”

Den koreanske psykologen Joonmo Kwon kommer med en förklaring till att Lineage har blivit så populärt: ”I verklighetens Korea måste man undertrycka sina drifter och hemliga önskningar. I spelet kan man ge dem fritt utlopp.” På det här sättet flyr unga människor från verkligheten in i en fantasivärld. En klarsynt kommentator beskriver dem som spelar med de här orden: ”För spelaren är världen i spelet mycket trevligare än verkligheten. Verkligheten är bara en tidsperiod där han tjänar de pengar han behöver för att kunna fortsätta spelet.”

[Ruta/Bild på sidan 8]

Ett sätt att bli av med vanan

Thomas, en 27-årig kristen, berättar: ”När jag gick i skolan, blev mina hemläxor lidande på grund av att jag spelade dataspel. Senare i livet påverkade det också andra saker. Jag fortsatte att spela även sedan jag blivit heltidsförkunnare. Till slut insåg jag att det tog för mycket av min tid och mina krafter. Ibland, när jag hade spelat innan jag gick ut i förkunnartjänsten eller gick till ett kristet möte, tyckte jag att det var väldigt svårt att koncentrera sig. Jag tänkte nästan alltid på hur jag skulle lösa ett visst problem i spelet när jag kom hem. Mitt personliga studium och min regelbundna bibelläsning blev lidande. Min glädje över att tjäna Gud började minska.

Sent en kväll, när jag låg i sängen, kände jag att jag helt enkelt inte kunde fortsätta på det här sättet. Jag gick upp, satte på datorn, markerade alla spel och tryckte på delete-knappen. En sekund – och så var de borta! Det kändes verkligen jobbigt. Jag insåg att jag tyckte om spelen mer än jag hade trott. Men det kändes också som en stor seger, eftersom jag visste att jag hade gjort det för mitt eget bästa. Jag erkänner att jag har köpt några spel sedan dess. Men nu är jag mycket strängare mot mig själv. Så snart jag tycker det är svårt att hålla spelandet på en balanserad nivå trycker jag helt enkelt på delete-knappen igen.”