Frågor från läsekretsen
◼ Varför hette det i Vakttornet för 15 september 1988 att protestantismen har befläckat sig ännu mer än den romerska katolicismen?
Detta sades därför att det stämmer både med profetiorna och med de faktiska förhållandena. I kapitel 23 i Hesekiels bok beskrivs de symboliska Ohola och Oholiba som två omoraliska systrar. Tiostammarsriket Israel representerades av Ohola, medan Oholiba betecknade tvåstammarsriket Juda. När Vakttornet för 15 september 1988 behandlade dessa symboliska kvinnor, hette det på sidan 21:
”På grund av att Oholiba (Juda) följde en syndigare kurs än sin syster (Ohola, Israel) drabbades hon av en nationell katastrof genom babylonierna år 607 f.v.t. Hennes barn föll för svärd eller fördes i väg som fångar, och hon vanärades bland nationerna. Likt Ohola och Oholiba begår kristenheten andligt äktenskapsbrott, en synd i den Guds ögon som den påstår sig tillbe. Protestantismen med sina många kyrkosamfund har befläckat sig själv genom sitt samröre med denna världens kommersiella och politiska makter ännu mer än sin äldre syster, den romerska katolicismen. Därför kommer Jehova att se till att hela kristenheten förintas.”
Med början vid kyrkomötet i Nicaea år 325 v.t. sammansmälte kejsar Konstantin den hedniska romerska statskulten med avfällig kristendom och blev själv den nya katolska kyrkans överhuvud. Romersk-katolska kyrkan kan således spåra sitt ursprung tillbaka till 300-talet v.t. Protestantismen fick däremot sin start i och med reformationen på 1500-talet. Eftersom Ohola (Israel) var äldre än Oholiba (Juda), kallade Vakttornet passande den romerska katolicismen för protestantismens äldre syster.
Men varför kan det då sägas att ”protestantismen ... har befläckat sig själv genom sitt samröre med denna världens kommersiella och politiska makter ännu mer än sin äldre syster, den romerska katolicismen”? Därför att de verkliga förhållandena motsvarar profetian, som lyder: ”När hennes syster Oholiba fick se det, då gav hon uttryck åt sitt sinnliga begär på ett fördärvligare sätt än hon och drev sin prostitution längre än hennes syster drev sin otukt.” — Hesekiel 23:11, NW.
Både katolicismen och protestantismen har som delar av det stora Babylon, världsväldet av falsk religion, varit djupt engagerade i denna världens kommersiella och politiska element. (Uppenbarelseboken 17:1—6; 18:1—19) Det är sant att enskilda protestantiska kyrkosamfund kan ha mindre inflytande än vad den mäktiga romersk-katolska kyrkan har, men alla de protestantiska kyrkorna tillsammans överträffar den enda katolska kyrkan i fråga om makt och inflytande. Protestantismen utövar till exempel stort inflytande i vissa framträdande industriländer, där vissa protestantiska präster söker höga politiska ämbeten. Detta är alltså ett sätt varpå protestantismen med sina många kyrkosamfund har befläckat sig ännu mer än katolicismen.
Men protestantismen har också på annat sätt gett ”uttryck åt sitt sinnliga begär” och är mer klandervärd än katolicismen. Hur då? Jo, genom reformationen fick protestantismen åtminstone hoppet och utsikten att få större andlig upplysning. Ja, vissa reformatorer gjorde faktiskt uppriktiga och avsevärda ansatser i detta avseende. Men till sist förblev dock sådana oskriftenliga läror som treenighetsläran, läran om själens odödlighet och helvetesläran oförändrade bland protestanterna. Likt katolikerna har de också gjort sig skyldiga till att ta del i skapelsedyrkan och till att ersätta bibelns sanning med människors traditioner. — Matteus 15:1—9; 23:9, 10.
I detta hänseende är det som år 1931 sades i Rättfärdighetens triumf, Första boken, av intresse. På sidan 307 hette det i denna publikation utgiven av Sällskapet Vakttornet (finns inte mer i lager) angående Hesekiel 23:11—13: ”Den protestantiska ’organiserade religionen’ såg, hur den romerska katolicismen hade besmittat sig med världens kommersiella och politiska makter, och talade mycket emot katolikerna fördenskull. Men sedan gick protestantismen och handlade precis på samma sätt och till och med värre. ... Båda ha följt samma lopp — men protestanterna ha varit mera upplysta än de ’romerska kristna’ och äro följaktligen mera klandervärda.”
[Bild på sidan 30]
Konstantin sammansmälte avfällig kristendom med den hedniska romerska statskulten och blev därför, även om han inte var det officiellt, överhuvud för den nya katolska kyrkan
[Bildkälla på sidan 30]
The Metropolitan Museum of Art, testamenterad gåva av Mrs. F. F. Thompson, 1926 (26.229)