American Psychological Association ”beräknar att genomsnittsbarnet, som tittat på TV 27 timmar i veckan, kommer att se 8.000 mord och 100.000 våldshandlingar mellan 3 och 12 års ålder”, skriver tidskriften U.S.News & World Report. Kan föräldrar med rätta påstå att detta inte påverkar deras barn? Eller utgör sådant stoff ”en påtaglig och uppenbar risk” för dem? Är det här man måste dra gränsen, dvs. göra inskränkningar i yttrandefriheten?

I en undersökning som utfördes av psykologer vid ett amerikanskt universitet lät man en grupp fyraåringar regelbundet titta på tecknade actionfilmer med superhjältar som slåss, medan en annan grupp fyraåringar fick titta på ”snälla” filmer. Undersökningen avslöjade att de barn som tittade på actionfilmerna efter programmet var mer benägna att slåss och kasta saker och ting. Och de negativa verkningarna av TV-våld består när barnen växer upp. I en annan universitetsstudie, där man följde 650 barn under åren 1960—1995 och observerade deras TV-vanor och beteende, fann man att de som tittat på flest våldsprogram när de var barn var mer benägna att inlåta sig på ett aggressivt beteende som vuxna, till exempel hustrumisshandel och rattfylleri.

Någon kanske invänder att våldsscener i filmer och TV inte tas på allvar av barn och att alla dessa skräckfilmer inte har någon inverkan på dem. Men som en brittisk tidning uttrycker det: ”Varför var då skolmyndigheterna i en stad i Mellanvästern i USA tvungna att upplysa tusentals barn om att det inte fanns några Turtles i avloppsledningarna? De små Turtles-fansen hade nämligen krupit ner i kloakerna för att leta efter dem.”

Hemmet bör vara en trygg hamn för barn — inte en plats där de kan bli ett lätt byte för personer som utnyttjar dem eller förgriper sig på dem eller där en stillsam person kan förledas att bli lynnig och aggressiv. ”Du kanske är säker på att ditt barn aldrig kommer att bli våldsamt trots en stadig kost av TV-våld”, sade en amerikansk professor till en grupp föräldrar. ”Men du kan inte vara säker på att ditt barn inte kommer att mördas eller lemlästas av någon annans barn som livnärt sig på en liknande kost.” Därefter tillade han: ”Att begränsa barnens exposition för TV-våld borde ingå i det allmänna hälsovårdsprogrammet, precis lika mycket som säkerhetsbälten, cykelhjälmar, vaccinationer och näringsrik mat.”

Om du inte skulle låta en främling komma in i ditt hem och använda ett grovt språk och överösa ditt barn med obscena yttranden om våld och sex, bör du inte heller låta radion och TV-n bli denna främling. Inse när det är dags att stänga av den eller byta kanal. Se till att du vet vad dina barn tittar på, även när de sitter ensamma i sitt rum, både på TV och på datorn. Om barnen vet en del om datorer och de datanät som är tillgängliga för dem, kanske du skulle bli chockerad om du fick reda på vad deras kvällskost består av. Om du ogillar något som dina barn tittar på, säg då bara nej och förklara varför. De dör inte av att få vissa restriktioner.