Sidan två

Våldtäkter och rån är vardagliga företeelser i många delar av världen. Många känner sig inte säkra ens i sina egna hem. Varför är det så mycket våld? Finns det någon lösning? Hur bör du handla i en våldssituation? Detta nummer av Vakna! besvarar sådana frågor.

Våld — ett växande problem

Från Vakna!:s korrespondent i Storbritannien

BOR du i ett ”förbjudet område”? Så kallas en stadsdel som personer i allmänhetens tjänst — läkare, sjuksköterskor och till och med poliser — inte vågar gå in i ensamma. Officiellt finns det inte några sådana områden i Storbritannien, men ”riskområde” är ett mindre känsloladdat namn på samma sak. Och enligt somliga källor finns det mer än 70 sådana områden enbart i London och många fler i andra storstäder i landet.

Storbritanniens inrikesminister uttryckte sin oro över den rådande situationen och sade: ”Freden i vårt samhälle undergrävs i dag inte av hot utifrån, utan av den våldsmentalitet som präglar alltför många av våra landsmän.”

Inte för att England (som nyligen hade en 17-procentig ökning av antalet våldsbrott under en tolvmånadersperiod) toppar listan — långt därifrån. Många andra länder har ännu högre brottslighet. Under de nio första månaderna förra året begicks 10.607 våldsbrott — mord, våldtäkter, rån och överfall — enbart i New Yorks tunnelbana! Forskaren dr Michael Pratt säger emellertid att det finns belägg för påståendet att ”Londons gator håller på att bli som New Yorks”.

Ändå är inte New York den värsta staden när det gäller brottslighet. Atlanta, Miami, Detroit och Chicago hör till de åtta amerikanska storstäder som hade fler anmälda våldsbrott per capita än New York under 1987. Våld tycks vara ett växande problem överallt. Psykiatern Thomas Radecki konstaterade att ”de flesta västländer har under de 20 senaste åren fått uppleva en ökning av antalet våldsbrott på mellan 200 och 500 procent”.

Våldet har också ökat på andra håll i världen. I Kenya, till exempel, mördade för inte så länge sedan 400 boskapstjuvar urskillningslöst omkring 190 män, kvinnor och barn och lät kallsinnigt de döda kropparna bli liggande till mat åt gamar och hyenor.

I Sovjetunionen uppges fotbollsvåldet ”svepa fram över landet”. I Kina uttryckte för en tid sedan centralkommittén för främjandet av socialistisk etik sin bestörtning över att ”gräl, slagsmål och till och med kroppsskador och dödsfall” inträffat under fotbollsmatcher. Kommittén sade beklagande: ”Sportentusiaster, i synnerhet de unga, måste lära sig att uppföra sig som civiliserade människor.”

Det är tydligt att våldsbrotten håller på att bli ett allt större problem. Men vad görs då för att möta den utmaning som dessa utgör?

Våld — Tar vi itu med utmaningen?

EN STOR del av alla brott i England begås av ungdomar i skolåldern. En kvinnlig lärare i Sheffield sade att hon hade haft en skolklass på 15 elever, där det bara var tre som inte hade varit i klammeri med rättvisan. Faktum är att till och med lekskolebarn nu tar del i våldshandlingar.

”Förskolelärare utsätts för allvarligt övervåld från sina elever, och man kan föreställa sig vilken skräck de andra barnen måste känna”, sade en lärarinna i Yorkshire. Hon tillade: ”Om förskolebarn kan vålla sådana skador, hur skall det då bli på högre stadier, om vi inte gör något åt situationen?”

Men varför är barnen så våldspräglade?

Televisionens och filmens roll

Fler och fler barn tittar på våldspräglade och sadistiska TV-program och filmer, och många experter säger att detta är en bidragande orsak till det ökade våldet. I Australien gjorde man till exempel för en tid sedan en tittarundersökning som omfattade omkring 1.500 barn i åldern 10 till 11 år. Den australiska filmcensuren klassade mer än hälften av de filmer som barnen hade sett som klart olämpliga. Ändå förklarade en tredjedel av barnen att de tyckte särskilt mycket om våldsscenerna.

Ett av dem sade: ”Jag gillade det där avsnittet när flickan högg av sin pappas huvud och åt upp det som födelsedagstårta.” Beträffande en annan film sade ett av barnen: ”Jag gillade när främlingen åt upp damens huvud och sedan rapade hela tiden.” Ett annat barn sade: ”Jag gillade när de högg sönder en tant i småbitar och en massa vitt sprutade ut ur henne.”

Forskarna kom till den slutsatsen att både barn och vuxna utvecklar ett begär efter våld när de ser på sådant stoff. De sade också att föräldrarna med hjälp av skrämselmetoder eller lock och pock utsätts för starka sociala påtryckningar från barnens sida att låta dem se sådana filmer.

Ett brittiskt TV-bolag gjorde nyligen en undersökning rörande verkningarna av att titta på program med våldsinslag. Två miljoner tittare, eller sex procent av det sammanlagda antalet, sade att de efter att ha sett sådana program ibland kände sig ”ganska våldsamma”. Londontidningen The Times framhöll i sin rapport om undersökningsresultaten att barn inte förstår att det våld som de ser i TV-rutan inte är verkligt och att de därför får intrycket att mord är en ”alldaglig företeelse”. Är det då så underligt att många barn är härdade mot allt vad våld heter och inte hyser några betänkligheter mot att själva göra sig skyldiga till sådant?

Skolan och föräldrarna

Somliga har lagt en stor del av skulden för det ökade våldet på skolornas underlåtenhet att lära ut goda moralnormer. En brittisk rapport som sammanställts av två innerstadslärare säger beträffande denna underlåtenhet: ”Detta är en tragisk situation och en starkt bidragande orsak till det ökade våldet i vårt samhälle.” Men är det rättvist att klandra lärarna för att de inte bibringar barnen moraliska värderingar?

En brittisk lärarorganisation, British National Association of Head Teachers, svarar i en rapport: ”Uppförandet i skolan och i samhället blir allt sämre, men det inflytande som skolorna kan utöva på samhället via de unga bör inte överbetonas.” Rapporten påpekar också att ett barns personlighet redan är formad långt innan han eller hon börjar skolan och tillägger: ”En lärare kan inte göra mycket åt den saken.”

Roy Mudd, vikarierande rektor för en pojkskola i Portsmouth, framhåller likaså att lärare som träffar sina elever bara några timmar om dagen inte har någon möjlighet att ”baka in ett ökat mått av moralisk tåga i skolschemat om inte barnen har fått lära sig att skilja mellan rätt och orätt av sina föräldrar”.

Det råder inget tvivel om saken: grunden till ett sunt moraliskt uppförande måste läggas tidigt i livet av föräldrarna. Det är de, och inte skolorna, som i första hand måste ikläda sig ansvaret att bibringa sina barn moraliska värderingar, om upptrappningen av våldet skall upphöra. Som det nu är tar emellertid varken föräldrarna eller skolorna itu med denna uppfordran, åtminstone inte tillräckligt många av dem.

Kan myndigheterna lösa problemet?

Hur är det då med lagens handhavare? I Colombia i Sydamerika uppges 62 domare ha blivit mördade därför att de vägrat att ta emot mutor av kokainhajar. Lagens representanter kunde inte heller förhindra de 387 narkotikarelaterade mord som begicks i Los Angeles med omnejd år 1987. Myndigheterna på många sådana platser erkänner att de, i synnerhet på grund av narkotikaproblemet, står inför en krissituation som är omöjlig att bemästra. Varför kan de då inte klara av denna utmaning?

Det beror på det världsvida sammanbrottet i fråga om lag och ordning. Polismästaren i det engelska grevskapet Surrey, Brian Hayes, förklarar: ”Förr i tiden kunde en polis säga till en grupp människor att flytta på sig, och de gjorde det. I dag skulle de kasta sig över polisen.” Londontidningen The Sunday Times framhåller att samhället ofta har ”omvända värderingar, så att polisen stämplas som brottslingar och lagbrytarna betraktas som hjältar”.

Richard Kinsey, lektor i kriminologi vid universitetet i Edinburgh, säger: ”I Skottland skickar vi fler människor i fängelse än i något annat europeiskt land, två och en halv gånger så många som i söder [England].” Har detta gett resultat? År 1988 rapporterade polisen i Strathclyde (där Glasgow ligger) en 20-procentig ökning av antalet våldsbrott under en tolvmånadersperiod. Kinsey säger ironiskt: ”Vi i Skottland har sett [att] nyckeln i celldörren har visat sig vara värdelös.”

En obesvarad utmaning

En ledarartikel i den engelska sjukskötersketidningen Nursing Times illustrerar samhällets oförmåga att klara av den utmaning som våldet utgör. Det sades där: ”Det är ingen som varnar blivande sjuksköterskor för att de väljer ett farligt yrke — någon borde kanske göra det.” Ledarartikeln säger vidare att kommissionen för hälso- och säkerhetsfrågor har kommit fram till att sjuksköterskor kommer i kontakt med ”ett långt större mått av våld och hotelser än befolkningen i allmänhet”.

En av de farligaste platser en sjuksköterska kan arbeta på är sjukhusens akutmottagningar, eller A&E (Accident and Emergency) som de brukar kallas i England. Det kan gå särskilt våldsamt till där på veckosluten, då de vanliga sjukhuspoliklinikerna är stängda. Vakna! har intervjuat en f. d. sjuksköterska som här beskriver arbetet på en akutmottagning i London:

”Sjukhuset var beläget i ett område där det fanns många narkotikamissbrukare, och en särskild del av olycksfallsavdelningen var avsedd speciellt för dem. Där kunde de ligga och sova av sig verkningarna av sina överdoser, åtskilda från de andra patienterna. När de kvicknade till igen, blev de ibland mycket våldsamma. Det var en skrämmande upplevelse.

Jag har sett patienter som har blivit svårt skadade i ett gatuslagsmål och som fortsatt att slåss när de kommit till A&E. Ofta kan våldet utan förvarning vändas mot sjukhuspersonalen. När jag blev sjuksköterska, verkade det som om uniformen erbjöd ett visst skydd — men så är det inte längre.”

Våldet har gjort att vi alla är på vår vakt. Sådana uttryck som: ”Nu går ingen säker” och: ”Man tycks inte vara säker någonstans längre” blir allt vanligare. Föräldrar vakar över sina barn, rädda att lämna dem ur sikte. Kvinnor lever i ständig fruktan för att bli rånade och våldtagna. De äldre barrikaderar sig i sina hem. Det är en sorglig bild, ur alla synvinklar sett.

Detta väcker en viktig fråga: Vad kan vi själva göra när vi ställs inför våldsamma situationer?

[Bild på sidan 5]

TV-våld kan sporra till verkliga våldshandlingar

Våld — Du kan skydda dig

STORBRITANNIENS inrikesdepartement tog nyligen initiativ till en ny form av utbildning för fångvårdspersonal, som man kallar ”övervakning och frihetsberövande”. Utbildningen omfattar tre olika delar:

◼ Hur man övervakar och övermannar en individ genom lagarbete

◼ Kontringstaktik för personal som arbetar ensam

◼ Hur man klarar av samlade våldsaktioner, till exempel kravaller

Kursen ”är inte avsedd som en aggressiv form av handgemäng”, förklarar en talesman för inrikesdepartementet. ”Alla andra alternativ och möjligheter att kontrollera och bemästra en situation bör prövas först.” Med andra ord: Undvik konfrontation! Hur praktiskt är ett sådant synsätt?

Är det förståndigt att träna självförsvar?

Även om många rekommenderar att man tränar sig i olika kampsporter, är denna form av självförsvar mot brottslingar inte något praktiskt alternativ för de flesta människor. Publikationen Violence—A Guide for the Caring Professions ger följande rekommendation till personer som arbetar inom olika vårdyrken:

”Det har visat sig att det finns föga fog för att lära ut komplicerade självförsvarstekniker, inte bara därför att utbildningen huvudsakligen sker i förebyggande syfte, utan också därför att sådana metoder ofta är opraktiska. ... Sådana tillvägagångssätt kan också ha begränsad användbarhet i trånga och belamrade utrymmen och förorsakar ofta eleven avsevärt större skada under träningen än han riskerar att utsättas för under hela sin yrkesmässiga bana.”

Robert Clark, chefstränare i brittiska jiujitsusällskapet, går ännu längre och säger i sin bok Self Defence in Action: ”I likhet med allt annat man lär sig för första gången kräver de [kampsporterna] ett stort mått av ansträngning innan de blir ens andra natur och kan utföras utan att man behöver tänka på varje moment. När man blir angripen, har man helt enkelt inte tid att tänka på i vilken ordning man skall göra de olika rörelserna.”

The Suzy Lamplugh Trust, en välgörenhetsorganisation som grundats till minne av en 25-årig kvinna som försvann under mystiska omständigheter på sin arbetsplats i London år 1986, rekommenderar likaså självförsvar endast som en sista utväg.

Om självförsvar inte är lösningen, hur skall man då avvärja en oväntad våldshandling?

Hur man kan skydda sig mot rånare

Det bästa sättet att skydda sig mot rånare är att undvika att försätta sig i sådana situationer. Som en poliskommissarie i Leeds i England förklarar: ”Det är tillfället som avgör vem som blir rånad, det skall man komma ihåg.” Om du är tvungen att besöka ett riskabelt område, bör du därför vara på din vakt. Ge inte eventuella rånare ett tillfälle. Handla i överensstämmelse med följande bibliska princip: ”Den kloke ser faran och söker skydd, men de oförståndiga löper i väg och får plikta för det.” — Ordspråksboken 22:3.

Håll ett vakande öga på gatan framför dig och kasta också en blick bakom dig då och då. Se dig för innan du går in i ett hus — försök att förutse eventuella faror. Undvik om möjligt att färdas ensam efter mörkrets inbrott. Om du besöker en möteslokal, vänta då så att du får sällskap hem med en vän. När du kör bil, bör du se till att alla dörrar är låsta. Om de inte är det, kan en brottsling lätt hoppa in när du stannar vid rött ljus.

Men om du nu, trots alla dina försiktighetsåtgärder, plötsligt finner att du står ansikte mot ansikte med någon som är beväpnad med en kniv eller ett skjutvapen, vad skall du då göra? Kom ihåg: Det är ditt liv som är det viktigaste. Inga ägodelar kan överträffa det i värde. Så om din angripare vill ha pengar, ge honom då det. Somliga som bor i riskfyllda områden bär alltid på sig ”rånarpengar” — en mindre penningsumma i en plånbok eller portmonnä för att tillfredsställa en eventuell rånare.

Kom också ihåg: Uppträd lugnt. Tala sansat och med din normala röst. Se personen i ögonen, och försök att hålla kvar hans blick. Ge inte igen med samma mynt om du blir förolämpad eller hotad. Tillämpa bibelns råd: ”Ett mjukt svar stillar vrede.” ”[Var] mild och vänlig mot alla.” (Ordspråksboken 15:1; 2 Timoteus 2:24) Var snar att be om ursäkt även om det egentligen inte finns något att be om ursäkt för.

Våldtäkter och hemskydd

”Många våldtäktsmän är förvånade över hur lätt det är att våldta en kvinna”, skriver Ray Wyre i sin bok Women, Men and Rape. ”Hennes förlamande fruktan tolkas som ett tyst medgivande som brottslingen ofta tar som förevändning för att fortsätta sitt angrepp.” Ge därför aldrig efter! Gör klart för angriparen att du inte tänker ge vika. Du kan använda alla medel som står till ditt förfogande för att undvika ett samlag. Även om du inte är någon slagskämpe, har du ett mäktigt vapen — din röst.

Skrik så högt du kan. Det är det handlingssätt som bibeln rekommenderar. (5 Moseboken 22:23—27) En tonåring, som släpades i väg till en enslig del av en park, skrek högt på hjälp och spjärnade emot. Detta gjorde att angriparen blev så förskräckt att han sprang sin väg. Höga skrik kan göra våldtäktsmannen nervös så att du får en chans att fly, och de kan också uppmärksammas av andra som kan komma till din hjälp.a

I Storbritannien sker de flesta våldtäktsfall inomhus, ofta i kvinnans eget hem. Allt fler av dessa våldtäkter inträffar vid inbrott. Du gör därför klokt i att se till att ditt hem är så inbrottssäkert som möjligt. Vad kan du göra för att skydda dig?

Du bör skydda alla tänkbara ingångar till huset genom att använda kraftiga hakar eller lås på fönstren och säkerhetslås på dörrarna. På sådana lås måste man använda nyckeln för att regla dörren när man går ut och vrida om vredet när man reglar den inifrån. Dessutom kan det vara förståndigt att skaffa en dörrkedja. Men tänk på att en sådan anordning inte är starkare än dörrkarmen och skruvarna som håller fast kedjan.

En annan tillrådlig försiktighetsåtgärd är att låta alla okända besökare legitimera sig. Be att få se deras ID-kort.

Våldet är inte i avtagande. Statistiken visar i stället att det tilltar överallt i världen. Att vi gör vad vi kan nu för att skydda oss själva och våra kära är mycket bra, men det undanröjer inte problemet helt och hållet. Vad är egentligen lösningen?

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 7]

Vad du kan göra

◼ Var noga med att undvika mörka vägar och tomma gator när du är ute och går, i synnerhet på natten. Tänk också på att du kan springa fortare i lågskor än i högklackade skor.

◼ Ta aldrig emot skjuts av en främling. Låt ingen lura ut dig ur ditt eget fordon under någon som helst förevändning. Eventuella reparationer utförs bäst av någon som du känner och på en säker plats, inte av en främling vid vägkanten.

◼ Gå nära trottoarkanten när du promenerar, inte nära husväggen, där en eventuell angripare kan stå och lura i en port eller ett prång.

◼ Om du ser en grupp misstänkta individer lite längre fram, gå då över till andra sidan gatan eller åt något annat håll för att undvika dem. Om du blir förföljd, så gå ut på gatan. Om fara hotar, spring eller ropa på hjälp.

◼ Ljud kan ofta skrämma i väg en angripare. Skaffa därför gärna en liten portabel larmapparat, men bär den i handen — inte i handväskan.

◼ Gå inte in i en hiss, om de som är där inne verkar misstänkta på något sätt. När du åker hiss, stå då bredvid kontrollpanelen. Om en tvivelaktig person kommer in, kan det vara förståndigt att gå ut.

◼ Bär dina kreditkort och andra värdesaker på dig och inte i handväskan. På så sätt kommer förlusten inte att bli så stor, om väskan blir stulen.

[Ruta på sidan 10]

Varning för ”steaming”!

”Steaming” är ett nytt ord som beskriver en företeelse som på senaste tiden blivit allt vanligare i England: Svärmar av tonåringar stormar in i affärer, bussar eller tåg och terroriserar alla de träffar på. De förlitar sig på sin numerära överlägsenhet, uppträder hotfullt och tar vad de vill ha, ibland med våld. Det är därför förståndigt att inte bära på sig smycken eller andra värdesaker som de lätt kan upptäcka och stjäla. Ha med dig en plånbok eller portmonnä med lite pengar i — men inte viktiga papper och kreditkort, dem förvarar du på något annat ställe — och var beredd att lämna över den. Om du snabbt ger dessa ”steamers” någonting, kanske de lämnar dig och springer vidare.

[Bild på sidan 8]

Kommer du att kämpa för att behålla dina pengar och kanske förlora ditt liv?

[Bild på sidan 8]

När en kvinna blir utsatt för våldtäktsförsök, är det bästa hon kan göra att SKRIKA

[Bild på sidan 9]

Om du vill skydda ditt hem mot inkräktare, är det mycket viktigt att ha bra lås

[Bild på sidan 9]

Be eventuella besökare legitimera sig innan du släpper in dem

Våld — Snart är det borta!

MÄNNISKOR har haft gott om tid på sig att få våldet under kontroll, men det har bara blivit värre. Är det inte uppenbart att de helt enkelt inte kan få bukt med det? Finns det då något hopp om att brott och våld skall upphöra?

Ja, men det är till Skaparen som människor måste vända sig för att få lösningen på detta problem, såväl som alla andra problem. Den lösningen är hans rike, som är en rättfärdig himmelsk regering. Jesus Kristus ägnade hela sitt predikoverk här på jorden åt att tala med människor om Guds rikes regering. Du ber om denna regering när du säger: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” — Matteus 6:9, 10, 1917.

Hur skall då Guds rike avlägsna våldet? Bibeln pekar fram mot just den tid som vi lever i och säger: ”I de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras. ... Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Daniel 2:44) Ja, Guds rikes regering skall fullständigt förinta jordens nuvarande regeringar och de samhällen som behärskas av dem, jämte allt våld och all brottslighet.

Men när skall detta ske? Uppfyllelsen av bibelns profetior visar att det kommer att ske i vår livstid. Varför säger vi så? Därför att det ”tecken” som Jesus sade skulle markera ”avslutningen på tingens ordning” nu går i uppfyllelse. Detta ”tecken” inbegriper bland annat ”den tilltagande laglösheten”. (Matteus 24:3—14, 34) Vilken underbar befrielse kommer det inte att bli när Gud utplånar denna av våld hemsökta värld! Men för att få del av dessa välsignelser då måste vi göra Guds vilja nu. — 1 Johannes 2:17.

En av bibelns profetior som nedtecknats av den forntida profeten Jesaja förklarar att Gud inbjuder oss att hörsamma hans undervisning och ”vandra på hans stigar”. De som ger gensvar, säger profetian, ”måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar” och kommer inte mer att ”lära sig att föra krig”. (Jesaja 2:3, 4, NW) En annan profetia som nedtecknats av Jesaja förklarar vad resultatet skall bli: ”Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land, om ödeläggelse och förstöring inom dina gränser.” Varför inte det? Därför att Jehova själv skall vara ”ett till obestämd tid bestående ljus” (NW). — Jesaja 60:18—20.

Ett visst mått av frid kan åtnjutas redan nu genom att man lär känna Jehova Guds vilja och underordnar sig den, men se för din inre syn hur det kommer att bli när Guds rike befriar jorden från all orättfärdighet. Då kommer det inte att finnas någon orsak till fruktan, ingen anledning att vara rädd för att gå på någon enda gata eller någon enda parkväg på natten. Du kommer inte att behöva något lås på din dörr, inte oroa dig för hur du skall skydda dig. — 2 Petrus 3:13.

Skulle du vilja leva i en sådan ny värld som är fri från våld? Detta kan bli ditt lyckliga hopp för framtiden, för det är grundat på Skaparens eget tillförlitliga ord.