NUTIDA ordböcker definierar ”dygd” som ”moralisk förträfflighet; godhet”. Det är ett ”rätt handlande och tänkande; karaktärsgodhet”. Lexikografen Marvin R. Vincent säger att i klassisk grekiska hade det ord som är återgivet med ”dygd” ursprungligen innebörden ”förträfflighet av varje slag”. Det är därför inte så underligt att sådana egenskaper som klokhet, mod, självdisciplin, rättvisa, medkänsla, uthållighet, ärlighet, ödmjukhet och lojalitet har hyllats som dygder tid efter annan. Dygd har också definierats som ”det att följa en rättfärdig norm”.

Vems norm för förträfflighet, godhet och rättfärdighet bör vi rätta oss efter? Tidskriften Newsweek skriver: ”Enligt den mest framträdande skolan inom moralfilosofin har skepticismen som framföddes ur upplysningen reducerat alla uppfattningar om rätt och orätt till en fråga om personlig smak eller till vad man känslomässigt föredrar eller till kulturella val.” Men är enbart det man själv tycker om eller föredrar tillräckligt för att avgöra vad som är rätt och orätt? Nej. För att vi skall kunna följa en dygdig kurs behöver vi en tillförlitlig norm för vad som är gott och vad som är ont — en norm enligt vilken en viss handling, attityd eller egenskap kan bedömas som rätt eller orätt.

Den enda sanna källan till moralnormer

Det finns bara en sann källa till moral — mänsklighetens Skapare, Jehova Gud. Efter att ha skapat den första människan, Adam, gav Jehova Gud detta bud: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) Jehova Gud gav trädet detta unika namn för att framhålla sin exklusiva rätt att för sina skapelser bestämma vad som är gott och vad som är ont. Guds normer för vad som är gott och vad som är ont blev således grunden för att kunna bedöma eller utvärdera en persons handlingar, inställning och personlighetsdrag. Utan sådana normer skulle vi inte korrekt kunna skilja mellan rätt och orätt.

Budet angående trädet för kunskapen om gott och ont gav Adam och Eva ett val — att lyda eller inte lyda. För dem innebar dygd att lyda detta bud. Med tiden uppenbarade Jehova ytterligare vad det är som behagar honom och vad som misshagar honom, och han har låtit nedteckna detta i Bibeln för oss. Att vi följer en dygdig kurs innebär således att vi rättar oss efter de rättfärdiga normer som finns i Bibeln.

Dygd innebär inte bara att passivt undvika det som är orätt. Dygd har moralisk kraft. En dygdig människa visar godhet. En professor säger: ”Dygd måste läras med både hjärtat och huvudet.”