Vulkaner, gejsrar och varma källor

Kamtjatka ligger i Eldringen, ett bälte med hög seismisk aktivitet i Stilla havet, och har omkring 30 aktiva vulkaner. Vulkanen Kljutjevskaja reser sig 4 750 meter över havet och är därmed Eurasiens högsta aktiva vulkan. Den anses ha ”en perfekt, otroligt vacker kägla”. Sedan de ryska upptäcktsresandena kom till Kamtjatka 1697 har det varit mer än 600 vulkanutbrott på halvön.

Åren 1975 och 1976 skapade sprickutbrott i området Tolbatjik en flammande ”fackla” som var omkring 2,5 kilometer hög! Det blixtrade i askmolnen. Utbrotten varade i nästan ett och ett halvt år och skapade fyra nya vulkankäglor. Sjöar och floder försvann, och het aska torkade ut hela skogar ner till rötterna. Vidsträckta områden förvandlades till öken.

Lyckligtvis har de flesta utbrott skett långt från bebyggda områden, och det är få som har mist livet. Men besökare har andra skäl till att vara försiktiga, speciellt när de skall till Dödsdalen, som ligger vid foten av vulkanen Kichpinytj. När det är vindstilla, speciellt under vårsmältan, samlas giftiga vulkaniska gaser i dalen och gör den till en dödsfälla för naturlivet. Vid ett tillfälle hittade man tio björnkadaver och ett stort antal andra döda djur i dalen.

Den stora krater som är känd som Uzoncalderan har kittlar med bubblande lera och ångande heta kratersjöar som är fulla av färgrika alger.

[Ruta/Bilder på sidan 18]

EN IMPONERANDE CALDERA

Uzoncalderan är en omkring 10 kilometer bred sänka som uppstått vid en gammal vulkan. Dess branta väggar innesluter ”en samling av allt som Kamtjatka är berömt för”, sägs det i en bok. Sänkan har varma och kalla källor, kittlar med bubblande lera, ”slamvulkaner”, rik växtlighet och ofördärvade sjöar där det finns fullt med fisk och mängder med svanar.

I boken Miracles of Kamchatka Land sägs det att ”det knappast finns någon annan plats på jorden” där hösten är lika vacker som den är kort. Den scharlakansröda tundran bryter av mot björkarnas intensivt guldgula färg, medan jorden bubblar lite här och där och får pelare av vit ånga att skjuta upp och avteckna sig mot den djupblå himlen. Och tidigt på morgonen ”sjunger” skogen när otaliga miljoner rimfrostiga löv faller till marken med ett litet pling och vänligt talar om att vintern är i antågande.

[Ruta på sidan 19]

EN GIFTIG SJÖ!

År 1996 fick en vulkan som man trodde var utslocknad utbrott under Karymskogosjön och skapade nästan 10 meter höga vågor som jämnade den omkringliggande skogen med marken. På bara några minuter blev sjön för sur för att något skulle kunna leva där. Men man hittade inga döda djur i närheten av sjön, trots nedfallet från vulkanen och trots att vågorna hade vräkt mot stränderna, förklarar forskaren Andrew Logan. Han säger: ”Före utbrottet fanns det flera miljoner fiskar (främst lax och forell) i Karymskogosjön. Efter utbrottet fanns det inget liv i sjön.” Men en del av fiskarna kan ha överlevt. Forskare menar att det kan ha förekommit något slags varningssignal, kanske en kemisk förändring i vattnet, och att detta fått fisken att fly ut i Karymskogofloden.