Vetenskapsmän har kommit fram till att de här vulkanerna ligger längs gränserna till stora, rörliga segment, eller plattor, av jordskorpan, framför allt där en oceanplatta dyker ner under en kontinentalplatta. Den här processen kallas subduktion. Den värme som alstras genom den här processen leder till att magma (smält bergartsmaterial) tränger upp till ytan. Dessutom orsakar plötsliga rörelser mellan plattorna kraftiga jordbävningar i många av de områden som drabbas av vulkanutbrott.

Vulkaner kan också bildas där oceanplattorna rör sig från varandra. Många av de här eruptionerna inträffar på havsbottnen och kan inte ses av människan. Men om du bor på Island, befinner du dig på Reykjanesryggen som är förenad med den Mittatlantiska ryggen, där plattorna med Nord- och Sydamerika rör sig från plattorna med Europa och Afrika. I vissa enstaka fall har enskilda hetfläckar under skorpplattorna bildat stora vulkaner, till exempel på Hawaii och den afrikanska kontinenten.

De farligare explosiva eruptionerna vållas vanligen av kiselsyrerik magma. Den här sortens magma har hög viskositet, och den kan tillfälligt täppa till en vulkan tills gaserna bygger upp ett tillräckligt högt tryck som får vulkanen att explodera. Vulkaner längs plattgränserna innehåller ofta kiselsyrerik magma som, när den stelnar till fast bergart, är ljus till färgen. Det kan också uppstå explosioner när uppstigande magma stöter på vatten och vattnet hettas upp till ånga. Glödande aska som bildats vid explosiva eruptioner kan vara dödsbringande — tre vulkaner i Karibien och Centralamerika dödade mer än 36.000 människor under en sexmånadersperiod år 1902.

Å andra sidan består hetfläcksvulkanerna i havet och de vulkaner där plattorna glider isär, liksom många andra vulkaner, till stor del av mörk basalt, vilken har låg kiselsyrehalt men är rik på järn och magnesium. Basaltmagma har låg viskositet och resulterar vanligen i föga eller inte alls explosiva eruptioner och även i trögflytande lavaströmmar som är förhållandevis lätta för människan att undgå. Men de här eruptionerna kan vara långlivade — vulkanen Kilauea på ön Hawaii har haft kontinuerliga utbrott sedan januari 1983. Även om sådana eruptioner har lett till stora skador på egendom, leder de sällan till att människor skadas eller dör.