Det finns hjälpande händer överallt

BAXTER, som är 15 år och går i skolan, använder sina lördagseftermiddagar på ett intressant sätt. Han besöker en grupp äldre människor, spelar musik och leder allsång på deras servicehus. ”Han får dem att skratta, ha roligt och känna livsglädje”, säger Baxters lärare. Lucille, som är 78 år, visar liknande omtanke. Hon delar ut mat till behövande och besöker ensamma sjukhuspatienter. En väninna till Lucille säger: ”Om det finns ett behov och hon kan vara till hjälp, då kommer hon.”

Vad är en volontär?

”Att finnas till hands när det finns ett behov” är en inställning som flera miljoner människor världen över har. De ger en hjälpande hand på byggarbetsplatser och kontor, i fabriker, på vårdhem, i flyktingläger, vid centra för hemlösa, inom brandkåren, vid kriscentra, på djurhärbärgen och inom många andra verksamhetsområden. De finns praktiskt taget överallt! De använder sina färdigheter på olika sätt — det kan handla om allt från husbyggen till penninginsamlingar; från att krama övergivna småbarn till att lugna obotligt sjuka. De är volontärer — personer som gör en insats för dem som är i behov.

Frivilligt arbete har beskrivits som ”en ädel tanke omsatt i handling”. Det inbegriper sådant som engagemang för en viss sak, en självuppoffrande anda, att arbeta utan ersättning och att sätta andras intressen före sina egna. Två som varit volontärer i många år säger: ”Volontärtjänst innebär att vi ger av oss själva: av vår tid, våra händer och fötter, våra idéer, vår förmåga att hjälpa en annan människa, våra förmågor att lösa problem, vårt yrkeskunnande.” Intressant nog är sådant givande också till nytta för volontärerna själva. — Se rutan ”Till nytta också för volontärerna”.

Ett växande antal — ett växande behov

I USA beräknas det finnas ungefär 100 miljoner människor som ägnar sig åt frivilligt arbete — och deras antal ökar. ”Vår organisation fortsätter att växa hastigt”, berättade Kathleen Behrens, chef för frivilligorganisationen New York Cares, nyligen för Vakna! ”Enbart under förra året hade vi mer än 5 000 nya volontärer som deltog i vårt program.” Frivilliggrupper i Europa har en liknande tillväxt. I Frankrike, till exempel, har antalet volontärer ökat med 6 procent om året under de senaste 20 åren. Men behovet av fler volontärer har inte minskat. Tvärtom: FN-organet UNV (FN:s volontärer) visar att globalt sett ”är behovet av ökade volontärinsatser i dag större än någonsin”. Som en museitjänsteman uttrycker det: ”Volontärer är vårt livsblod.”

Men det finns en paradox. Även om många chefer, föreståndare och samordnare som arbetar med volontärer tycker att dessa är ”värda sin vikt i guld”, går mycket av volontärernas arbete obemärkt förbi. För att försöka ändra på den situationen har FN beslutat att under år 2001 rikta uppmärksamheten på volontärerna. I rutan ”Internationella frivilligåret” räknas några av de mål upp som FN hoppas att uppnå.

Under tiden sker det förändringar i volontärernas värld som innebär en utmaning både för volontärerna själva och för dem som leder deras arbete. Trots det finns det många människor runt om i världen som är villiga att ägna sig åt detta. Vad är det som driver dem? Vad uträttar de? Och hur kan de påverka ditt liv?

[Ruta/Bild på sidan 4]

Till nytta också för volontärerna

”Att hjälpa andra har gett mig mycket mer än vad jag hade uppnått om jag fortsatt att helt inrikta mig på min affärskarriär”, säger Michael, som ägnar sig åt volontärarbete på deltid. Michael är inte ensam. Sharon Capeling-Alakija, som är samordnare för UNV, FN:s volontärer, säger: ”Runt om i världen blir de som ... arbetar som volontärer väl medvetna om hur mycket denna erfarenhet ger dem.” Doktor Douglas M. Lawson, sakkunnig inom området volontärarbete, bekräftar att forskarna har upptäckt att ”bara några få timmars volontärarbete ofta förbättrar en persons allmänna uppträdande och psykologiska välbefinnande så mycket att man skämtsamt liknar det vid en kick”. Och den här ”kicken” är inte snabbt övergående. Forskare vid Cornell University i USA studerade en grupp människor under mer än 30 år och fann att ”de som ägnade sig åt frivilligt arbete var lyckligare och friskare än de som inte gjorde det”. Intressant nog sägs det i Bibeln: ”Det är lyckligare att ge än att få.” — Apostlagärningarna 20:35; Ordspråken 11:25.

[Ruta/Bild på sidan 5]

Internationella frivilligåret

Den 20 november 1997 förklarade FN:s generalförsamling år 2001 som ”Internationella frivilligåret”. Enligt FN är det fyra mål som skall uppnås under året.

Ökat erkännande Regeringar uppmanas att erkänna volontärernas vikt och betydelse genom att studera och uppmärksamma deras insatser och premiera utmärkta volontäraktiviteter.

Åtgärder för att befrämja volontärarbete Länder uppmanas att uppmuntra till volontärarbete, genom att till exempel godta frivilligt arbete som ett alternativ till militärtjänst eller genom att ge viss skattebefrielse.

Publicitet Medierna uppmanas att skriva mer om framgångsrika volontärprojekt. Resultatet blir att andra också börjar med sådana projekt, ”och därmed undviker man att varje enskilt samhälle så att säga måste uppfinna hjulet på nytt”.

Marknadsföring Frivilligorganisationer uppmanas att anordna utställningar för att informera allmänheten om vilken nytta samhället har av volontärarbetet.

FN:s förhoppning är att Internationella frivilligåret 2001 skall leda till större efterfrågan på volontärernas tjänster, till att fler erbjuder sig att tjäna som volontärer och till att frivilligorganisationerna får mer resurser för att kunna ta itu med samhällets växande behov. Sammanlagt 123 regeringar är villiga att stödja den här FN-resolutionens mål.

Frivilliga arbetare

VARJE fredagseftermiddag gör Sirley, en medelålders lärarinna i Brasilien, om sitt vardagsrum till ett klassrum. Vid tvåtiden kommer Amélia, som är en av eleverna. Hon brukar aldrig missa en lektion och läser redan bättre än många ungdomar som går i skolan. Amélia är 82 år.

Amélia gör som mer än 60 pensionärer som har gått den kostnadsfria läs- och skrivkurs som Sirley leder i sin hemstad. Nyligen kunde man läsa om Sirley och hennes frivilliga arbete i den brasilianska tidningen Jornal do Sudoeste. Efter att ha framhållit att Sirley har gjort ”en stor insats för samhällslivet” konstaterade artikeln att hennes metod att undervisa de äldre är så effektiv att ”efter bara 120 lektionstimmar kan de skriva brev, läsa dagstidningen, räkna och utföra många andra dagliga uppgifter”. Artikeln visar också att Sirley som kursmaterial använder broschyren Learn to Read and Write, som har utarbetats av Jehovas vittnen.a

Kände sig tidigare generad men lever nu ett värdigt liv

En annan av Sirleys elever, den 68-åriga fru Luzia, berättar att innan hon lärde sig läsa och skriva, skämdes hon för att tala med andra. Till och med att gå och handla var en utmaning för henne. ”Numera skriver jag brev till mina släktingar i andra städer, och jag kan sköta min ekonomi själv. Ingen kan längre lura mig genom att ge för lite växel”, säger hon och ler. Maria, som också är 68 år, berättar hur pinsamt det kändes att underteckna sin pensionsutbetalning med ett tumavtryck. ”Det kändes som om jag var omyndig”, säger hon. Men tack vare dessa kurser i läsning och skrivning kan en lycklig Maria nu skriva sin egen namnteckning.

Elevernas beröm och lovord har gjort Sirleys kostnadsfria undervisningsprogram så populärt att hennes vardagsrum blir överfullt. Lektionerna kommer snart att flyttas till en rymligare lokal.

Ett program som fått pris

Sirley är ett Jehovas vittne. Utan tvivel känner du till det bibliska undervisningsarbete som Jehovas vittnen utför på frivillig basis. Men det är inte bara Sirley som har lyckats. Det har anordnats läs- och skrivkurser i hundratals Rikets salar i Brasilien, och mer än 22 000 i detta land har fått hjälp att lära sig att läsa och skriva.

Program av detta slag som Jehovas vittnen anordnar har varit framgångsrika också i andra delar av världen. I det afrikanska landet Burundi, till exempel, var man vid en myndighet som arbetar med frågor som gäller analfabetism bland vuxna (en avdelning inom utbildningsdepartementet) så nöjda med resultaten av Jehovas vittnens kurser i läsning och skrivning att man gav ett pris till fyra av lärarna för ”det hårda arbete som de lagt ner på att lära andra att läsa”. Myndigheterna är särskilt imponerade av att 75 procent av dem som lärde sig läsa och skriva var vuxna kvinnor — en grupp som brukar dra sig för att vara med i sådana program.

I Moçambique deltar 4 000 elever i Jehovas vittnens kurser, och mer än 5 000 elever har lärt sig läsa och skriva under de senaste fyra åren. En tidigare elev skrev: ”Jag skulle vilja uttrycka min uppriktiga uppskattning. Tack vare den här skolan kan jag läsa och skriva.”

Hjälp som är ”praktisk och inte bara summarisk”

Nödhjälp är en annan form av frivilligt arbete som Jehovas vittnen utför. För en tid sedan kunde man se att det rådde full aktivitet i en lagerlokal i närheten av Paris. Ungefär 400 frivilliga ägnade ett veckoslut åt att packa kartonger med mat, kläder och medicin. Vid slutet av helgen stod nio stora containrar, fyllda med nödhjälp till ett värde av nästan 10 miljoner kronor, redo att skickas i väg. Kort därefter anlände lasten till det krigshärjade centrala Afrika, där Jehovas vittnen på platsen snabbt delade ut förnödenheterna. Det mesta av förnödenheterna hade också skänkts av Jehovas vittnen.

En tidning i Kongo (Kinshasa) lovordade Jehovas vittnens hjälpinsatser som en ”praktisk och inte bara summarisk hjälp”. Representanter för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har också uttryckt sitt stöd. En UNHCR-representant i Demokratiska republiken Kongo var så nöjd med att hjälparbetet var så välorganiserat att hon ställde sitt fordon till förfogande för de frivilliga arbetarna. Människorna på platsen blir också imponerade. När iakttagare lade märke till hur snabbt hjälpsändningarna nådde fram till alla som var i nöd, var det några som förundrat frågade: ”Hur organiserar ni er för att kunna nå alla?”

Dessa hjälpinsatser och läs- och skrivkurserna är bara två exempel på de insatser Jehovas vittnen har gjort runt om i världen under flera årtionden. Jehovas vittnen tar dock även del i en annan form av frivilligt arbete — ett arbete som har en mycket mer bestående verkan. Det kommer följande artikel att behandla.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidorna 6, 7]

Volontärernas värld har förändrats

På sina affärsresor runt jorden lyckas Julie även klämma in lite volontärarbete — några timmar här och någon dag där. Nyligen, när hon var i Sydamerika, använde hon en eftermiddag till att hjälpa till vid ett barnhem nära Santiago i Chile. Hon säger att resandet ger ”stora möjligheter” till frivilligt arbete.

Precis som Julie är det ett växande antal volontärer som ger av sin tid — men i allt mindre omfattning. ”Det är en ny trend”, säger Sara Meléndez, som är chef för en forskningsgrupp som sammanställer statistik om volontärarbete. ”Många arbetar frivilligt, men när de gör det, gör de det sporadiskt, eller också handlar det om mindre projekt då och då.” Följden blir att de som organiserar sådan verksamhet har problem med vad somliga nedsättande kallar ”lättvolontärer”, och de kämpar med att få folk till sina program.

”Flexibelt volontärarbete”

Några av dem som organiserar volontärarbete menar att den här nya trenden — att man ger mindre av sin tid till frivilligt arbete — beror på en attitydförändring bland volontärerna. ”Inställningen ’Jag finns här så länge ni behöver mig’ existerar inte längre”, säger Susan Ellis, konsult för frivilliggrupper. ”Engagemanget saknas.” Journalisten Eileen Daspin instämmer. Efter att ha intervjuat flera chefer för frivilliggrupper om bristen på volontärer konstaterade hon att det ”bland volontärerna finns en utbredd skräck för att engagera sig för mycket”.

Men chefen för New York Cares, Kathleen Behrens, som nämndes tidigare i den här artikelserien, menar att de som gör små insatser gör det, inte på grund av bristande engagemang, utan därför att de saknar tid. De som arbetar 50 timmar eller mer i veckan och dessutom måste ta hand om barn eller sina åldriga föräldrar har helt enkelt inte möjlighet att ägna sig åt frivillig verksamhet på reguljär basis. ”Men det faktum att dessa upptagna människor ändå gör samhällstjänst till en del av sitt liv”, säger hon, ”visar att deras engagemang i själva verket är mycket starkt.”

För volontärer med så lite tid, säger Behrens, är lösningen ”flexibel volontärtjänst”. Många frivilligorganisationer har numera till och med endagsprojekt. ”Detta gör det möjligt för människor att arbeta frivilligt på ett meningsfullt sätt men ändå ha den flexibilitet de behöver för att kunna göra det på deltidsbasis.”

Dessutom kan allt fler utföra frivilligt arbete med hjälp av sin dator hemma — föra in information och göra efterforskning. I The Wall Street Journal konstateras det: ”Frivilligt arbete ’on-line’ är kanske det mest ovanliga, och enligt somliga det mest lovande, av det som har kommit att kallas ’flexibelt volontärarbete’.”

[Ruta/Bilder på sidan 8]

Till undsättning i Kobe!

När ett jordskalv drabbade den blomstrande hamnstaden Kobe i Japan i januari 1995, blev förödelsen fruktansvärd. Med över 5 000 dödade och sårade blev detta det mest förödande skalvet i Japan sedan 1923. Jehovas vittnen i Japan och runt om i världen satte genast i gång med att ordna med hjälp åt offren. En hjälpfond bildades, och mer än 10 miljoner kronor kom in på tre dagar. Sändningar med material av olika slag strömmade in till Kobe.

En kristen äldste som deltog i hjälparbetet upptäckte att hans Rikets sal snart var fylld med mer än vad som kunde användas. Vad skulle man göra med allt detta? Han föreslog att man skulle skänka en del av det till ett sjukhus i närheten. Vittnena fyllde en skåpbil och gav sig ut i det olycksdrabbade området. Deras färd, som normalt skulle ha tagit bara några minuter, tog flera timmar. På sjukhuset erbjöd de att lämna sitt material till den ansvarige läkaren — det var bland annat filtar, madrasser, blöjor, färsk frukt och receptfria mediciner. Läkaren blev glad och sade att man på sjukhuset gärna tog emot allt som förkunnarna kunde ge. Särskilt frukten uppskattades, eftersom man inte hade tillräckligt med färsk mat till alla patienter.

När materialet lastades av, stod läkaren där bara tyst och tittade på — trots att han egentligen hade mycket att göra. Sedan bugade han ödmjukt och tackade dem. När de åkte i väg, stod han kvar för att visa sin tacksamhet. Den äldstebroder som hade hand om detta kunde konstatera att man vid sjukhuset efter det här blev mycket samarbetsvillig mot patienter som är Jehovas vittnen.

[Ruta/Bilder på sidan 9]

Frivilligt arbete — en kraft för det goda

När en grupp frivilliga i Kabezi, ett litet samhälle i Burundi, ville bygga en Rikets sal för Jehovas vittnen, kom den politiskt ansvarige i området med en ovanlig begäran. Han frågade om vittnena kunde laga den väg som gick förbi den föreslagna byggplatsen. Vittnena gick villigt med på att reparera den skadade vägen, och de gjorde allt arbete för hand. De frivilliga arbetarna gjorde det så väl att de lokala myndigheterna uttryckte sin uppskattning av deras hårda arbete och deras villiga anda. Efter detta fortsatte de frivilliga arbetarna med att bygga sin Rikets sal, som vi ser på bilden här ovan. Nu har de en vacker byggnad som kommer att vara till hjälp, när det gäller att främja biblisk undervisning i många år framöver. Ja, frivilligt arbete i dess många former kan bli till nytta under lång tid.

[Bilder på sidorna 6, 7]

Sirley finner tillfredsställelse i att lära andra att läsa

[Bildkälla]

Nelson P. Duarte-Jornal do Sudoeste

Frivilligt arbete som är till bestående nytta

JESUS KRISTUS utförde regelbundet goda gärningar för dem som var i nöd. Han gav de hungrande mat, och han botade sjuka. (Matteus 14:14–21) Men vilket arbete satte han allra främst? En händelse som inträffade i början av Jesu tjänst ger svaret. Den är nedtecknad i Markusevangeliets första kapitel.

När Jesus befann sig i Kapernaum, i närheten av Galileens hav, fick han följa med till Simon Petrus hem. Där ”låg Simons svärmor sjuk i feber”, och Jesus botade henne. (Markus 1:29–31) Längre fram började en skara, i vilken det fanns många som var ”illa däran av olika sjukdomar”, samlas utanför Petrus hus, och Jesus botade dem också. (Markus 1:32–34) Så blev det natt, och alla gick och lade sig.

På morgonen, ”medan det ännu var mörkt”, steg Jesus tyst upp, gick ut ur huset och gav sig av ”till ett ensligt ställe”, där han ”började ... be”. Snart vaknade även lärjungarna, och utanför huset såg de en stor skara människor som väntade vid dörren. Men vad skulle de göra? Jesus var ju borta! Snabbt lyckades Petrus och de som var med honom leta upp Jesus och sade: ”Alla letar efter dig.” (Markus 1:35–37; Lukas 4:42) Men det de egentligen tycks ha sagt var: ”Vad gör du här? Du hade stor framgång med att bota sjuka i går kväll. I dag väntar ännu större möjligheter!”

Men lägg nu märke till hur Jesus reagerade: ”Låt oss gå någon annanstans, till småstäderna i närheten, så att jag kan predika där också.” Det här var ett viktigt svar. Jesus gick inte tillbaka till Petrus hus för att bota andra. Han visade varför när han sade: ”Det är i det syftet [dvs. att predika] jag har gått ut.” (Markus 1:38, 39; Lukas 4:43) Vad var det Jesus sade till sina lärjungar? Att göra goda gärningar var viktigt för honom, men att predika och undervisa om Guds ord var hans främsta uppgift. — Markus 1:14.

Eftersom Bibeln uppmanar de kristna att ”tätt följa i hans [Jesu] fotspår”, har sanna kristna i vår tid en tydlig vägledning i fråga om vad de skall sätta främst i sitt frivilliga arbete. (1 Petrus 2:21) Precis som Jesus hjälper de människor i nöd — vilket belystes i föregående artikel. Dessutom ser de, precis som Jesus, detta att lära ut Bibelns budskap om de goda nyheterna om Guds kungarike som sin allra viktigaste uppgift.a (Matteus 5:14–16; 24:14; 28:19, 20) Men varför bör detta att frivilligt undervisa människor om Bibelns budskap gå före andra värdefulla former av frivilligt arbete?

Varför och hur biblisk undervisning är bättre

Ett asiatiskt ordspråk leder oss in på svaret. Det lyder: ”Om du planerar för ett år, så frön. Om du planerar för tio år, plantera träd. Om du planerar för hundra år, utbilda människor.” Ja, för att kunna åstadkomma bestående lösningar krävs det utbildning, eftersom det utvecklar en persons förmåga att fatta beslut som kommer att förbättra hans liv. Det är därför som det i dag finns över sex miljoner frivilliga, som i större eller mindre utsträckning använder sin tid, sina krafter och sina resurser till att ge människor kostnadsfri biblisk undervisning. Det här beprövade programmet med frivillig verksamhet som leds av Jehovas vittnen har påverkat samhällen runt om i världen. Hur då?

När människor får hjälp att förstå och följa Bibelns praktiska råd, blir de bättre i stånd att ta itu med problemen i livet. De får den moraliska styrka som behövs för att övervinna skadliga vanor. Nelson, en yngling från Brasilien, betonar en annan fördel med biblisk undervisning: ”Sedan jag började studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen har jag varit lycklig, eftersom mitt liv nu har fått en mening.” (Predikaren 12:13) Hundratusentals andra — unga och gamla — som nyligen har börjat studera Guds ord känner det på samma sätt. Budskapet om Guds kungarike hjälper dem som studerar Bibeln att finna en tillfredsställande mening i livet och ger ett upplyftande hopp för framtiden — ett hopp som gör livet värt att leva, till och med under de mest påfrestande omständigheter. (1 Timoteus 4:8) — Se rutan ”Vad Guds kungarike kommer att åstadkomma”.

Genom att ge biblisk undervisning utför Jehovas vittnen ett frivilligt arbete som är till bestående nytta. Hur länge är det bestående? I Guds ord läser vi: ”Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Tänk dig att ta del i ett program som är till nytta för evigt — ja, det är verkligen ett volontärarbete som kan åstadkomma förändringar! Är inte detta ett undervisningsprogram som du skulle vilja veta mer om? I så fall bör du ta kontakt med Jehovas vittnen där du bor. Att du tackar ja till denna inbjudan är ett steg du aldrig kommer att ångra.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 11]

”Om du planerar för ett år, så frön. Om du planerar för tio år, plantera träd. Om du planerar för hundra år, utbilda människor.”

[Ruta/Bilder på sidan 10]

Hon ger hjälp och ett hopp

Nadine, en 43-årig fransk sjuksköterska som har specialiserat sig på tropiska sjukdomar, är en av de frivilliga som har arbetat i centrala Afrika. ”Ibland får jag frågan varför jag håller på med detta”, berättade hon i en intervju nyligen. ”Jag tror på Gud, jag älskar människor, och jag vill ge av mig själv. Och att jag är ett Jehovas vittne driver mig både till att ge hjälp och till att ge ett hopp åt dem som lider.” När Nadine arbetar som frivillig i Afrika, ägnar hon sin tid dels åt hjälparbete, dels åt att ta del i det bibliska undervisningsarbete som utförs av Jehovas vittnen på platsen.

[Bilder]

Nadine i Afrika

[Ruta på sidan 12]

Vad Guds kungarike kommer att åstadkomma

Om du slår upp dessa skriftställen i din bibel, kan du se hur Gud lovar att fylla människans behov inom följande områden:

Hälsa ”Han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:4; Jesaja 33:24; 35:5, 6.

Utbildning ”De kommer inte att göra skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg; ty jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten.” — Jesaja 11:9; Habackuk 2:14.

Arbete ”De kommer sannerligen att bygga hus och bo i dem; och de kommer sannerligen att plantera vingårdar och äta deras frukt. De kommer inte att bygga och en annan bo; de kommer inte att plantera och en annan äta. ... De kommer inte att möda sig förgäves.” — Jesaja 65:21–23.

Mat ”Jorden, den kommer sannerligen att ge sin avkastning; Gud, vår Gud, kommer att välsigna oss.” — Psalm 67:6; 72:16; Jesaja 25:6.

Sociala förhållanden ”Jehova har brutit sönder de ondskefullas stav. ... Hela jorden har kommit till vila, den har fått ro.” — Jesaja 14:5, 7.

Rättvisa ”Se! En kung kommer att regera för verklig rättfärdighet; och furstar, de kommer att härska som furstar för verklig rättvisa.” — Jesaja 11:3–5; 32:1, 2.