Djävulsdyrkan i vår tid
DET råder inget tvivel om att Satan vill bli tillbedd. När han frestade Jesus, erbjöd han sig att ge honom en stor belöning på bara ett enda villkor: ”Om du faller ner och utför en handling av tillbedjan ägnad åt mig.” (Matteus 4:9) Jesus vägrade naturligtvis, men det är inte alla som har följt hans exempel. Djävulsdyrkan är utbredd i vår nutida värld.
The Calgary Herald i Canada hade till exempel en artikelserie under rubriken ”Djävulens lärjungar”. Tidningen citerade en rapport av en av polisens utredare, och i den sades det: ”Genom intervjuer har jag fått reda på att satanism inte är främmande för någon särskild grupp i samhället. Uppgifter som inhämtats av polismyndigheten i Calgary och av Canadas ridande polis avslöjar att det enbart i Calgary antagligen finns 5.000 utövande satanister.”
Andra pressmeddelanden visar att tillbedjan av Satan i olika former förekommer i allt större utsträckning i Förenta staterna och Europa. Även polisen visar intresse för satanismen. Varför det? Därför att man i många fall finner samband mellan brott och tillbedjan av Satan. En detektiv uppges nyligen ha sagt: ”Vi har att göra med en religion och med människor som tror på den på samma sätt som andra tror på kristendomen, judendomen eller islam. Det vi ser är inte brott för brottets skull, utan brott för religionens skull.”
Ett framträdande exempel var de mord som begicks av Mansonklanen i Kalifornien år 1969. Enligt historieprofessorn Jeffrey Russell ”påstod sig Manson vara både Kristus och Satan. ... Mansons anhängare Tex Watson yttrade, när han kom för att mörda Sharon Tate: ’Jag är djävulen; jag är här för att utföra djävulens verk.’” Men satanismen ligger inte alltid i lika öppen dag som i det fallet.
Trolldom, spiritism och svartkonst
Djävulsdyrkan är sannerligen inte begränsad till sådan direkt tillbedjan av Satan där hans namn används. Aposteln Paulus varnade: ”De ting, som nationerna offrar, offrar de åt demoner.” (1 Korintierna 10:20) Och demondyrkan är verkligen samma sak som djävulsdyrkan, eftersom Satan kallas ”demonernas härskare”. (Markus 3:22) Vilka sedvänjor bland ”nationerna” kan vi identifiera som demondyrkan, eller tillbedjan av Satan? Guds ord till Israel ger oss några exempel: ”Hos dig må inte finnas någon som ... befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller häxeri, ingen som sysslar med besvärjelsekonster, ingen som frågar andar eller som är en spåman eller som söker råd hos de döda. Ty en styggelse för Herren [Jehova] är var och en som gör sådant.” — 5 Moseboken 18:10—12.
Vi måste följaktligen akta oss för sådant som att offra blod och att söka kontakt med andevärlden, något som voodoopräster i Brasilien och hounganer och mamboer på Haiti ägnar sig åt. Och vi måste ta oss i akt för de mycket likartade sedvänjorna förbundna med Santeria, som utövas av en del exilkubaner i Förenta staterna. Vi måste också ta oss i akt för andemedier som påstår att de kan uppnå kontakt med döda själar i syfte att injaga fruktan hos de levande. — Jämför 1 Samuelsboken 28:3—20.
Trolldom är någonting som är ganska utbrett i olika delar av Afrika. I Sydafrika utövar till exempel häxdoktorer stor makt, och människor tar dem mycket allvarligt. Nyligen rapporterades det i pressen om några fall där pöbelhopar hade bränt människor levande. Dessa hade anklagats för att ha fått blixtar att slå ner på andra bybor! Häxdoktorer i trakten anklagade oskyldiga offer för dessa ”onaturliga” gärningar och band dem sedan vid ett träd för att brännas. En sådan tro på svartkonst eller magi är detsamma som tillbedjan av demoner.
Men trolldom är inte begränsad till Afrika. Herbert D. Dettmer, som avtjänade ett fängelsestraff vid en kriminalvårdsanstalt i Virginia i USA, fick år 1985 tillstånd av distriktsdomstolen för östra distriktet i Virginia att inneha sådana kläder och föremål som gav honom möjlighet att utöva sin religion i fängelset. Och vilken var hans religion? Enligt domstolens protokoll var han medlem i ”Wiccakyrkan (Wicca är mer allmänt känt som trolldom)”. Därmed fick Dettmer laglig rätt att i sin tillbedjan använda svavel, havssalt, dvs. jodfritt salt, stearinljus, rökelse, en klocka med larmsignal och en vit dräkt.
Ja, allt tyder på att trolldom är något som är utbrett i västvärlden. Den engelska tidskriften Manchester Guardian Weekly uppger: ”För fem år sedan ansåg man att det fanns omkring 60.000 utövare av trolldom i England: i dag [år 1985] uppskattar en del sådana att antalet har stigit till 80.000. Prediction, den månatliga tidskriften för astrologi och ockultism, har en upplaga på 32.000 exemplar.”
Satanismen och musiken
I sin bok Mephistopheles—The Devil in the Modern World riktar professor Russell vår uppmärksamhet på ett annat sätt på vilket Satans syften främjas. Han skriver: ”Oförtäckt satanism avtog snabbt efter 1970-talet, men inslag av kulturell satanism levde vidare in på 1980-talet inom hårdrockmusiken, där åkallan av djävulens namn förekommer och där man hyser avsevärd respekt för sådana sataniska värderingar som grymhet, drogmissbruk, elakhet, depression, självupptagenhet, våld, oväsen och förvirring samt glädjelöshet.” — Kursiverat av oss.
Kanske är det så att de musiker som har införlivat inslag av satanism i sin musik inte har menat allvar. De kan enbart ha varit ute efter att chockera eller att vara originella. Likväl har en del lättpåverkade individer tagit starka intryck. Professor Russell påpekar att den ”ständiga och halvt seriösa propagandan för ondskan har verkat nedbrytande på enfaldiga och svaga sinnen. En av följderna har blivit en epidemi av skrämmande perversa brott, däribland våldtäkter på barn och stympningar av djur.”
Ett fall som inträffade för en kort tid sedan chockerade många New York-bor. Enligt ett tidningsreferat knivhögg en 14-årig pojke, ”besatt av satanism”, sin mor till döds och begick sedan självmord. En kanadensisk familjerådgivare uppgav i tidskriften Maclean’s att ett allt större antal tonåringar med beteendestörningar bekänner att de utövar ”satanism, ofta i förening med narkotika och med de mera förslavande formerna av hårdrockmusik”.
Inte enbart en modefluga
En modefluga som just nu sveper över Förenta staterna är en form av andeskåderi. Människor betalar ofta flera hundra dollar för att få delta i sammankomster vid vilka en ”andeskådare”, ett medium, påstår att hon (andeskådare är vanligen kvinnor) når kontakt med en för länge sedan avliden persons ande. I ett fall, sades det i referatet, blir mediets sammankomster ”regelbundet utsända via ett TV-satellitnät till tusentals människor samtidigt i ett halvdussin städer”. Den här vurmen är ett uppenbart trots mot bibelns råd att undvika någon som ”frågar andar eller som är en spåman”. Följaktligen rör det sig om ett slag av tillbedjan som kan identifieras som demondyrkan. Och i likhet med all spiritism grundar det sig på Satans lögn att människans själ är odödlig. — Predikaren 9:5; Hesekiel 18:4, 20, NW, Åkeson.
Djävulens inflytande i en värld uppfylld av hat
Den skrämmande situation som mänskligheten nu på 1900-talet befinner sig i får oss att undra om inte Satans inflytande sträcker sig ännu längre. Professor Russell berör den saken när han påpekar: ”Med hjälp av enorma arsenaler av kärnvapen, vilka beräknas vara sju gånger så stora som behövs för att döda varje levande människa och ryggradsdjur på jorden, håller vi nu envist på att göra förberedelser för ett krig som inte kommer att gagna någon individ, nation eller ideologi, utan kommer att döma tusentals miljoner människor till en ohygglig död. Vilka makter är det som driver oss fram på en väg som blir allt farligare för varje dag? Till vems fördel är det att planeten fördärvas genom kärnvapenkrig? Det är till fördel endast för den makt som redan från början med oändlig grymhet och illvilja och med berått mod velat fördärva världsalltet.”
Vem eller vad är denna makt? Professorn ger själv svaret med följande ord: ”Djävulen har definierats som den ande som försöker omintetgöra och förgöra Guds världsordning i den utsträckning han förmår. Måste inte den makt som driver oss att lagra kärnvapen vara samma makt som alltid har strävat efter att omintetgöra själva vår tillvaro? I denna den djupaste av kriser som vår planet nu befinner sig i kan vi inte avfärda den möjligheten.” De kristna avfärdar verkligen inte den möjligheten! Jesus själv visade hur stort Satans inflytande är på den här världen, när han kallade honom ”den här världens härskare”. (Johannes 12:31) I en beskrivning av Satans sinnesinställning i våra dagar sägs det i Uppenbarelseboken att han hyser ”stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist”. (Uppenbarelseboken 12:12) Med hänvisning till vad Satan försöker uppnå i vår tid sägs det i samma bok att han använder demonisk propaganda för att församla världens styresmän ”till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Uppenbarelseboken 16:14) Nej, vi kan inte bortse från det inflytande som utövas av Satan, djävulen, när vi försöker förstå orsaken till mänsklighetens vanvettiga, självförgörande kurs.
Aposteln Paulus kallade Satan ”härskaren över luftens myndighet, den ande som nu är verksam i olydnadens söner”, och ”denna tingens ordnings gud”. (Efesierna 2:2; 2 Korintierna 4:4) Det är inte underligt att många frågar sig om inte alla de ohyggligheter som har förekommit i denna ”upplysta” vetenskapens tidsålder — två världskrig, folkmorden i Europa och Kampuchea, politiskt framdriven svält i Afrika, djup, världsomfattande religiös splittring och stora rasmotsättningar, hat, mord, systematisk tortyr, det kriminella nedbrytandet av människor genom narkotika, för att nämna bara ett fåtal saker — följer en övergripande plan uppgjord av någon mäktig, ond makt, som är inriktad på att driva mänskligheten bort från Gud och kanske också mot globalt självmord.
Vem är då Satan? Vad har han egentligen i sinnet? Vad kan vi som individer göra? Vi vill uppmana dig att ta del av de två följande artiklarna, där dessa frågor behandlas.
[Bild på sidan 7]
Guds folk undviker satanisk musik och söker sund underhållning