Vandra med Gud i dessa oroliga tider

”Enok höll i med att vandra med den sanne Guden. Sedan var han inte mer, ty Gud tog bort honom.” (1 MOSEBOKEN 5:24)

1. Vilka förhållanden gör våra dagar olycksbringande?

OROLIGA tider! De här orden sammanfattar mycket bra de år av oro och våld som mänskligheten har genomlevt sedan det messianska kungariket föddes 1914. Under hela den här tiden har människorna levt i ”de sista dagarna”. De har hemsökts av sådana katastrofer som svält, svåra sjukdomar, jordbävningar och krig i en omfattning som saknar motstycke. (2 Timoteus 3:1; Uppenbarelseboken 6:1–8) De som tillber Jehova har inte skonats. I större eller mindre utsträckning drabbas vi alla av vår tids osäkerhet och svårigheter. Ekonomiska påfrestningar, politiska oroligheter, brottslighet och sjukdom hör till det som gör livet mycket svårt.

2. Vilka utmaningar har Jehovas tjänare ställts inför?

² Utöver detta har många av Jehovas tjänare uthärdat våg efter våg av intensiv förföljelse, när Satan har fört krig mot dem ”som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus”. (Uppenbarelseboken 12:17) Och även om vi inte alla har fått utstå direkt förföljelse, måste alla sanna kristna kämpa mot Satan, Djävulen, och den ande som han främjar bland människorna. (Efesierna 2:2; 6:12) För att vi inte skall bli påverkade av denna ande krävs det att vi är ständigt vaksamma, för vi stöter på den på arbetet, i skolan och på andra platser där vi kommer i kontakt med dem som inte är intresserade av den rena tillbedjan.

Vandra med Gud, inte med nationerna

3, 4. Hur skiljer sig de kristna från världen?

³ De kristna under det första århundradet kämpade också hårt mot världens ande, och det gjorde att de skilde sig mycket från dem som inte tillhörde den kristna församlingen. Paulus beskrev denna skillnad när han skrev: ”Detta säger jag därför och betygar i Herren: vandra inte längre som folk av nationerna vandrar i sina sinnens fruktlöshet, så länge de är i mörker vad sinnet angår och utestängda från det liv som hör Gud till, på grund av den okunnighet som är i dem, på grund av deras hjärtans känslolöshet. Eftersom de har förlorat all moralisk känsla, har de hängett sig åt tygellöshet för att i girighet bedriva allt slags orenhet.” (Efesierna 4:17–19)

⁴ Så träffande de här orden beskriver världens djupa andliga och moraliska mörker – både på Paulus tid och i våra dagar! Alldeles som under det första århundradet vandrar de kristna i våra dagar ”inte ... som folk av nationerna vandrar”. Nej, de har den underbara förmånen att få vandra med Gud. Visserligen kanske somliga ifrågasätter det rimliga i att säga att små, ofullkomliga människor vandrar med Jehova. Men Bibeln visar att det är möjligt att göra det. Jehova förväntar till och med att de skall göra det. På 700-talet f.v.t. skrev profeten Mika följande inspirerade ord: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du handlar rättvist och älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” (Mika 6:8)

Vandra med Gud – Hur? Varför?

5. Hur kan en ofullkomlig människa vandra med Gud?

⁵ Hur kan vi vandra med den allsmäktige, osynlige Guden? Uppenbarligen inte på samma sätt som när vi vandrar med våra medmänniskor. I Bibeln kan uttrycket ”att vandra” betyda ”att följa ett visst handlingssätt”.a Med detta i minnet förstår vi att den som vandrar med Gud lever på det sätt som Gud har angett och som behagar honom. När vi försöker leva så, skiljer vi oss från de flesta i vår omgivning. Ändå är detta det enda rätta valet för en kristen. Varför det? Det finns många orsaker.

6, 7. Varför är detta att vandra med Gud den allra bästa levnadsvägen?

⁶ För det första är Jehova vår Skapare, livets källa, och den som förser oss med allt vi behöver för att uppehålla livet. (Uppenbarelseboken 4:11) Därför är det endast han som har rätt att tala om för oss hur vi skall vandra. Dessutom är detta att vandra med Gud den bästa tänkbara levnadsvägen. Jehova har gjort det möjligt för dem som vandrar med honom att få sina synder förlåtna, och han erbjuder dem det säkra hoppet om evigt liv. Vår kärleksrike himmelske Fader ger också visa råd som hjälper dem som vandrar med honom att få ett bra liv redan nu, trots att de är ofullkomliga och lever i en värld som ligger i Satans våld. (Johannes 3:16; 2 Timoteus 3:15, 16; 1 Johannes 1:8; 2:25; 5:19) Ytterligare en orsak att vandra med Gud är att vår villighet att göra det bidrar till friden och enheten i församlingen. (Kolosserna 3:15, 16)

⁷ Sist, men viktigast av allt: När vi vandrar med Gud visar vi var vi står i den stora stridsfråga som väcktes i Edens trädgård – frågan om suveräniteten. (1 Moseboken 3:1–6) Vi visar genom vårt levnadssätt att vi står på Jehovas sida, och vi förkunnar utan fruktan att han ensam är den rättmätige Suveränen. (Psalm 83:18) Därmed handlar vi i överensstämmelse med våra böner att Guds namn skall helgas och att hans vilja skall ske. (Matteus 6:9, 10) De som har valt att vandra med Gud är sannerligen visa! De kan känna sig säkra på att de vandrar i rätt riktning, för Jehova ”ensam är vis”. Han gör aldrig några misstag. (Romarna 16:27)

8. Hur var Enoks dagar och Noas dagar lika vår egen tid?

⁸ Hur är det då möjligt att leva så som kristna bör leva, med tanke på att tiderna är så oroliga och att de flesta inte är intresserade av att tjäna Jehova? Vi får svaret på den frågan när vi tänker på trogna män i forntiden som bevarade sin ostrafflighet trots att de levde i mycket svåra tider. Två av dessa var Enok och Noa. Båda levde i en tid som liknade vår egen. Ondskan var utbredd. I Noas dagar var jorden uppfylld av våld och omoral. Men Enok och Noa stod emot världens ande och vandrade med Jehova. Hur kunde de göra det? För att besvara den frågan skall vi i den här artikeln behandla exemplet med Enok. I nästa artikel skall vi behandla Noas exempel.

Enok vandrade med Gud i oroliga tider

9. Vilka upplysningar har vi om Enok?

⁹ Enok är den förste som i Bibeln omtalas som en som vandrade med Gud. Så här sägs det om honom: ”Sedan Enok hade blivit far till Metusela, fortsatte han att vandra med den sanne Guden.” (1 Moseboken 5:22) När berättelsen sedan nämnt hur gammal Enok blev – vilket var mycket jämfört med vår livslängd, men lite för att vara på den tiden – sägs det: ”Enok höll i med att vandra med den sanne Guden. Sedan var han inte mer, ty Gud tog bort honom.” (1 Moseboken 5:24) Jehova förflyttade förmodligen Enok från de levandes land för att han skulle somna in i döden innan hans motståndare kunde komma åt att skada honom. (Hebréerna 11:5, 13) Förutom de här korta verserna sägs det inte så mycket om Enok i Bibeln. Men de upplysningar som finns och andra omständigheter ger oss goda skäl att säga att Enok levde i oroliga tider.

10, 11. a) Hur bredde fördärvet ut sig efter Adams och Evas uppror? b) Vilket profetiskt budskap frambar Enok, och vilket bemötande fick han med all säkerhet?

¹⁰ Tänk till exempel på hur snabbt fördärvet spred sig bland människorna efter det att Adam hade syndat. I Bibeln får vi veta att Adams förstfödde son, Kain, blev den förste mördaren när han dödade sin bror Abel. (1 Moseboken 4:8–10) Efter Abels våldsamma död föddes en annan son åt Adam och Eva, och de gav honom namnet Set. Om honom sägs det: ”Åt Set föddes det också en son, och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man anropa Jehovas namn.” (1 Moseboken 4:25, 26) Sorgligt nog började man ”anropa Jehovas namn” på ett avfälligt sätt.b Många år efter Enos födelse skrev en avkomling av Kain som hette Lemek en sång till sina båda hustrur, där han tillkännagav att han hade dödat en ung man som hade sårat honom. Han gav också varningen: ”Om Kain blir hämnad sju gånger, då blir Lemek hämnad sjuttiosju gånger.” (1 Moseboken 4:10, 19, 23, 24)

¹¹ De här kortfattade upplysningarna visar att det fördärv som Satan förde in i Edens trädgård snabbt ledde till att ondskan bredde ut sig bland Adams avkomlingar. I en sådan värld var Enok en Jehovas profet, vars kraftfulla inspirerade budskap ljuder ännu i våra dagar. Judas skriver att Enok profeterade följande: ”Se! Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom mot alla och för att bevisa att alla de ogudaktiga var skyldiga till alla sina ogudaktiga handlingar, som de hade begått på ett ogudaktigt sätt, och till alla de chockerande ord som ogudaktiga syndare hade uttalat mot honom.” (Judas, vers 14, 15) Dessa ord kommer att få sin slutliga uppfyllelse i Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Men vi kan vara övertygade om att det också i Enoks dagar fanns många ”ogudaktiga syndare” som blev uppretade när de hörde hans profetia. Så kärleksfullt av Jehova att ta bort profeten, så att de inte kunde göra honom någon skada!

Vad styrkte Enok att vandra med Gud?

12. Vad var det som skilde Enok från hans samtida?

¹² I Edens trädgård lyssnade Adam och Eva till Satan, och Adam gjorde uppror mot Jehova. (1 Moseboken 3:1–6) Deras son Abel följde en annan kurs, och Jehova såg med välvilja på honom. (1 Moseboken 4:3, 4) Men de flesta av Adams avkomlingar var sorgligt nog inte som Abel. Det var däremot Enok, som föddes flera hundra år senare. Vad var det som skilde Enok från de flesta andra av Adams avkomlingar? Aposteln Paulus besvarade den frågan när han skrev: ”På grund av sin tro blev Enok förflyttad för att han inte skulle se döden, och han stod ingenstans att finna därför att Gud hade förflyttat honom; före sin förflyttning fick han nämligen vittnesbördet att han hade behagat Gud.” (Hebréerna 11:5) Enok ingick i det stora ”moln av [förkristna] vittnen” som var enastående exempel i fråga om att visa tro. (Hebréerna 12:1) Det var tro som gjorde att Enok kunde uppföra sig rätt under hela sin levnad på över 300 år – mer än tre gånger så lång tid som de flesta av oss lever i våra dagar!

13. Vilket slags tro hade Enok?

¹³ Paulus beskrev Enoks och andra vittnens tro när han sade: ”Tron är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser.” (Hebréerna 11:1) Ja, tron är den säkra förväntan, grundad på garantier, om att det vi hoppas på skall bli verklighet. Den innefattar en förväntan som är så stark att den påverkar våra värderingar i livet. Det var en sådan tro som gjorde att Enok kunde vandra med Gud, trots att världen omkring honom inte gjorde det.

14. Vilken exakt kunskap kan Enoks tro ha varit grundad på?

¹⁴ Sann tro är grundad på exakt kunskap. Vilken kunskap hade Enok? (Romarna 10:14, 17; 1 Timoteus 2:4) Utan tvivel kände han till det som hade hänt i Eden. Troligen hade han också hört hur livet i Edens trädgård hade varit – den trädgård som kanske fortfarande existerade, även om människan inte hade tillträde till den. (1 Moseboken 3:23, 24) Och han kände till Guds avsikt att Adams avkomlingar skulle uppfylla jorden och göra den lik det ursprungliga paradiset. (1 Moseboken 1:28) Dessutom trodde Enok helt säkert på Jehovas löfte om en avkomma som skulle krossa Satans huvud och ta bort de dåliga verkningarna av hans bedrägeri. (1 Moseboken 3:15) Ja, Enoks egen inspirerade profetia, som finns bevarad i Judas brev, gäller tillintetgörandet av Satans avkomma. Eftersom Enok hade tro, vet vi att han tillbad Jehova som den Gud som ”belönar dem som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6) Så även om Enok inte hade lika mycket kunskap som vi, visste han tillräckligt mycket för att kunna bygga upp en stark tro. Med en sådan tro bevarade han sin ostrafflighet under oroliga tider.

Följ Enoks exempel

15, 16. Hur kan vi efterlikna Enok?

¹⁵ Eftersom vi i dessa oroliga tider vill behaga Jehova precis som Enok gjorde, gör vi väl i att följa hans exempel. Vi behöver skaffa oss exakt kunskap om Jehova och hans avsikter och hålla denna kunskap levande. Men vi måste göra mer än så. Vi måste låta denna exakta kunskap leda oss i livet. (Psalm 119:101; 2 Petrus 1:19) Vi måste låta oss vägledas av Guds tänkesätt och alltid sträva efter att behaga honom i alla våra tankar och handlingar.

¹⁶ Vi har inga uppgifter om vilka andra som tjänade Jehova i Enoks dagar, men det är tydligt att han antingen var ensam eller tillhörde en liten minoritet. Vi utgör också en minoritet i världen, men det gör oss inte missmodiga. Jehova kommer att ge oss sitt stöd oavsett vilka som är emot oss. (Romarna 8:31) Enok frambar modigt varningen om att de ogudaktiga människorna skulle tillintetgöras. Vi är också modiga när vi predikar ”dessa goda nyheter om kungariket” trots hån, motstånd och förföljelse. (Matteus 24:14) Enok levde inte lika länge som många av hans samtida, men hans hopp gällde inte den dåtida världen. Han hade sin blick fäst vid något mycket större. (Hebréerna 11:10, 35) Vi har också vår blick fäst vid förverkligandet av Jehovas avsikter. Därför gör vi inte fullt bruk av den här världen. (1 Korinthierna 7:31) Vi använder i stället huvudsakligen våra krafter och tillgångar till att tjäna Jehova.

17. Vilken kunskap har vi som Enok inte hade, och vad bör vi därför göra?

¹⁷ Enok hade tro på att den avkomma som Jehova hade utlovat skulle komma i rätt tid. Det har nu gått nästan 2 000 år sedan denna avkomma – Jesus Kristus – kom, gav sitt liv som en lösen och öppnade vägen för oss, och även för sådana trogna forntida vittnen som Enok, att ärva evigt liv. Denna avkomma, som nu är insatt på tronen som kung i Guds rike, kastade ut Satan ur himlen ner till jorden, och vi ser de besvärliga följderna av detta runt omkring oss. (Uppenbarelseboken 12:12) Ja, vi har tillgång till mycket större kunskap än Enok. Må vi därför, precis som han, ha en stark tro. Må vår förtröstan på att Guds löften kommer att uppfyllas påverka allt vi gör. Må vi, likt Enok, vandra med Gud trots att vi lever i oroliga tider.

[Fotnoter]

Vi skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn

”Vi skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till oöverskådlig tid, ja för evigt.” (MIKA 4:5)

1. Hur var situationen i moraliskt avseende i Noas dagar, och hur skilde sig Noa från andra?

DEN förste som Bibeln säger vandrade med Gud var Enok. Den andre var Noa. Berättelsen säger: ”Noa var en rättfärdig man. Han visade sig vara oklanderlig bland sina samtida. Noa vandrade med den sanne Guden.” (1 Moseboken 6:9) På Noas tid hade människor i allmänhet vänt sig bort från den rena tillbedjan. De dåliga förhållandena blev värre genom att otrogna änglar hade onaturliga förbindelser med kvinnor och fick en avkomma som kallades nefilim, ”de väldiga männen”, eller ”de ryktbara männen”. Det är inte att undra på att jorden uppfylldes av våld! (1 Moseboken 6:2, 4, 11) Men Noa visade sig klanderfri och var ”en rättfärdighetens förkunnare”. (2 Petrus 2:5) När Gud befallde honom att bygga en ark för att rädda liv, lydde han och ”grep sig an med att göra i enlighet med allt som Gud hade befallt honom. Han gjorde just så.” (1 Moseboken 6:22) Ja, Noa vandrade med Gud.

2, 3. Hur är Noa ett fint exempel för oss?

² Paulus tog med Noa i sin uppräkning av trogna vittnen när han skrev: ”I tro visade Noa gudsfruktan, sedan han hade fått gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg, och byggde en ark till räddning för sitt hushåll; och genom denna tro domfällde han världen, och han blev arvinge till den rättfärdighet som är en följd av tro.” (Hebréerna 11:7) Vilket utmärkt exempel! Noa var övertygad om att Jehovas ord skulle visa sig sant, och därför använde han sin tid, sina krafter och sina tillgångar till att fullgöra hans befallningar. På liknande sätt är det många i våra dagar som tackar nej till de möjligheter som den här världen erbjuder och använder sin tid, sina krafter och sina tillgångar till att lyda Jehovas befallningar. Deras tro är anmärkningsvärd och kommer att leda till att de själva och även andra blir räddade. (Lukas 16:9; 1 Timoteus 4:16)

³ Det måste ha varit lika svårt för Noa och hans familj att utöva tro som det var för Enok, Noas farfarsfar, vars exempel vi såg närmare på i den föregående artikeln. Alldeles som på Enoks tid var de sanna tillbedjarna på Noas tid bara en liten minoritet – endast åtta människor var trogna och överlevde den stora översvämningen. Noa var en rättfärdighetens förkunnare i en våldspräglad och omoralisk värld. Han och hans familj byggde dessutom en väldig ark av trä som en förberedelse för en världsomfattande översvämning, trots att ingen hade sett en sådan översvämning tidigare. Det hela måste ha förefallit mycket underligt för dem som såg dem.

4. Vilken brist hos Noas samtida framhöll Jesus?

⁴ Det är intressant att tänka på att när Jesus hänvisade till Noas dagar, talade han inte om våldet, den falska religionen eller omoralen – hur allvarligt detta än var. Den brist som Jesus framhöll var människornas vägran att lyssna till den varning de fick. Han sade att de ”åt och drack, män gifte sig och kvinnor blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken”. Att äta, dricka, gifta sig och bli bortgift – vad var det för fel med det? De levde ju helt enkelt ett ”normalt” liv! Men det skulle komma en översvämning, och Noa var en rättfärdighetens förkunnare, vars ord och uppförande borde ha tjänat som en varning för dem. Men de ”tog ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte bort dem alla”. (Matteus 24:38, 39)

5. Vilka egenskaper behövde Noa och hans familj ha?

⁵ När vi tänker på den tiden inser vi det förståndiga i Noas levnadssätt. Men det krävdes mod att under den period som föregick den stora översvämningen skilja sig från mängden. Noa och hans familj behövde ha en stark tro för att bygga den väldiga arken och föra in exemplar av de olika djurarterna. Hände det någon gång att några av dessa få trogna önskade att de hade varit lite mindre uppmärksammade och helt enkelt fått leva ett ”normalt” liv? Även om sådana tankar dök upp, lät de inte sin ostrafflighet försvagas. Efter många, många år – längre än vad någon av oss behöver uthärda i den här tingens ordning – ledde Noas tro till att han blev räddad genom den stora översvämningen. Men Jehova verkställde sin dom över alla som levde ett ”normalt” liv och inte tog notis om innebörden i den tid de levde i.

Våldet drabbar mänskligheten på nytt

6. Hur var förhållandena efter den stora översvämningen?

⁶ När den stora översvämningens vatten hade sjunkit undan, fick människorna en ny start. Men de var fortfarande ofullkomliga, och ”benägenheten hos människans hjärta” fortsatte att vara ”ond alltifrån hennes ungdom”. (1 Moseboken 8:21) Och trots att demonerna inte längre kunde materialisera sig i mänskliga kroppar, var de fortfarande mycket aktiva. Världen av ogudaktiga människor visade snabbt att den låg ”i den ondes våld”, och alldeles som i våra dagar måste de sanna tillbedjarna kämpa mot ”Djävulens listiga anslag”. (1 Johannes 5:19; Efesierna 6:11, 12)

7. Hur ökade våldet i världen efter den stora översvämningen?

⁷ Åtminstone från och med Nimrods dagar blev jorden efter den stora översvämningen på nytt uppfylld av våld. Som en följd av befolkningstillväxten och teknikens framsteg har våldet ökat undan för undan. Långt tillbaka i tiden hade man svärd, spjut, båge och pil och stridsvagnar. Längre fram kom musköter och kanoner och därefter, i början av 1900-talet, gevär och avancerat artilleri. Under första världskriget användes ännu mer fruktansvärda vapen, till exempel stridsflygplan, tanks, ubåtar och giftgas. I det kriget dödades miljontals människor med sådana vapen. Kom det som en överraskning? Nej.

8. Hur har Uppenbarelseboken 6:1–4 gått i uppfyllelse?

⁸ År 1914 insattes Jesus som kung i Guds himmelska rike, och ”Herrens dag” började. (Uppenbarelseboken 1:10) I en syn som finns återgiven i Uppenbarelseboken ses Jesus rida ut segrande som kung på en vit häst. Andra ryttare följer honom, och var och en representerar olika plågor som drabbar mänskligheten. En av dem rider på en eldröd häst, och åt honom gavs makt ”att ta bort freden från jorden, så att människor skulle slakta varandra; och ett stort svärd gavs åt honom”. (Uppenbarelseboken 6:1–4) Den här hästen och dess ryttare representerar krig, och det stora svärdet representerar den oerhörda förstörelseverkan som modern krigföring med sina kraftfulla vapen har. Bland de moderna vapnen finns kärnvapen som vart och ett kan döda tiotusentals människor, raketer som kan bära dessa vapen till mål som ligger hundratals mil bort och även avancerade kemiska och biologiska vapen för massförstörelse.

Vi lyssnar till Jehovas varningar

9. Varför kan världen i våra dagar jämföras med världen före den stora översvämningen?

⁹ På Noas tid tillintetgjorde Jehova människorna på grund av det extrema våld som de gjorde sig skyldiga till och som underblåstes av nefilim. Hur är det i våra dagar? Är det mindre våld på jorden i dag än på den tiden? Knappast! Dessutom är människorna nu, precis som på Noas tid, upptagna med sina vardagliga sysslor. De försöker leva ett ”normalt” liv och vill inte lyssna till de varningar som ges. (Lukas 17:26, 27) Finns det därför någon anledning att tvivla på att Jehova ännu en gång kommer att tillintetgöra människorna? Nej.

10. a) Vilken varning ges upprepade gånger i Bibelns profetior? b) Vilken är den enda förståndiga kursen i våra dagar?

¹⁰ Hundratals år före den stora översvämningen profeterade Enok om den tillintetgörelse som måste komma i våra dagar. (Judas, vers 14, 15) Också Jesus talade om den kommande ”stora vedermödan”. (Matteus 24:21) Andra profeter varnade för den här tiden. (Hesekiel 38:18–23; Daniel 12:1; Joel 2:31, 32) Och i Uppenbarelseboken finns en livlig beskrivning av denna slutliga tillintetgörelse. (Uppenbarelseboken 19:11–21) Som enskilda individer efterliknar vi Noa och är aktiva rättfärdighetens förkunnare. Vi lyssnar till Jehovas varningar och hjälper omtänksamt våra medmänniskor att också göra det. Vi vandrar alltså med Gud, alldeles som Noa gjorde. Ja, det är viktigt att alla som önskar få leva fortsätter att vandra med Gud. Hur kan vi göra det med tanke på de påfrestningar vi utsätts för varje dag? Vi måste uppodla en stark tro på att Guds avsikter kommer att förverkligas. (Hebréerna 11:6)

Fortsätt att vandra med Gud i oroliga tider

11. Hur efterliknar vi de kristna under det första århundradet?

¹¹ Under det första århundradet sades det om de smorda kristna att de tillhörde ”Vägen”. (Apostlagärningarna 9:2) Hela deras liv kretsade kring tron på Jehova och Jesus Kristus. De vandrade i sin Herres fotspår. Det gör de trogna kristna i våra dagar också.

12. Vad hände sedan Jesus genom ett underverk hade gett mat åt en stor folkskara?

¹² Trons betydelse framgår av en händelse som inträffade under Jesu tjänst. Vid ett tillfälle gav Jesus genom ett underverk mat åt omkring 5 000 människor. De blev förvånade och förtjusta. Men lägg märke till vad som hände sedan. Vi läser: ”När nu människorna såg de tecken han utförde, började de säga: ’Detta är med säkerhet den profet som skulle komma i världen.’ Men Jesus, som visste att de tänkte komma och gripa honom för att göra honom till kung, drog sig därför åter undan till berget, helt ensam.” (Johannes 6:10–15) Den kvällen färdades han till ett annat ställe. När Jesus vägrade att bli kung blev troligen många besvikna. Han hade ju trots allt visat att han var vis nog att vara kung och att han hade makt att fylla människors fysiska behov. Men Jehovas tid för att göra honom till kung var ännu inte inne. Dessutom skulle Guds kungarike vara himmelskt, inte jordiskt.

13, 14. Vilken inställning visade sig många ha, och hur blev deras tro prövad?

¹³ Men folkskaran bestämde sig för att följa efter Jesus och fann honom, som Johannes säger, ”på andra sidan sjön”. Varför följde de efter honom, sedan han hade avvisat deras försök att göra honom till kung? Många visade att de hade en rent köttslig inställning och talade varmt om hur Jehova i materiellt avseende hade sörjt för sitt folk i vildmarken på Moses tid. Underförstått menade de att Jesus skulle fortsätta att sörja för dem på liknande sätt. Jesus, som urskilde deras orätta motiv, började undervisa dem om andliga sanningar som skulle hjälpa dem att rätta till sitt tänkesätt. (Johannes 6:17, 24, 25, 30, 31, 35–40) Följden blev att somliga började muttra över honom, särskilt när han kom med den här illustrationen: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva. Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den sista dagen.” (Johannes 6:53, 54)

¹⁴ Jesu liknelser och illustrationer fick ofta människor att visa om de verkligen önskade vandra med Gud. Den här illustrationen var inget undantag. Den framkallade en kraftig reaktion. Vi läser: ”Därför sade många av hans lärjungar, när de hörde detta: ’Det talet är chockerande; vem kan lyssna till det?’” Jesus fortsatte med att förklara att de borde söka förstå den andliga innebörden i dessa ord. Han sade: ”Det är anden som ger liv; köttet är till ingen nytta alls. De ord som jag har talat till er är ande och är liv.” Men det var fortfarande många som inte lyssnade, och berättelsen säger: ”Till följd av detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre vandra med honom.” (Johannes 6:60, 63, 66)

15. Vilken rätt inställning hade några av Jesu efterföljare?

¹⁵ Men det var inte alla Jesu lärjungar som reagerade så här. Visserligen förstod de lojala lärjungarna inte helt och fullt det Jesus hade sagt, men deras tillit till honom förblev ändå stark. Petrus, en av dessa lojala lärjungar, gav uttryck åt vad de som stannade kvar kände, när han sade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har uttalanden om evigt liv.” (Johannes 6:68) Vilken utmärkt inställning, och vilket fint exempel!

16. Hur kan vi bli prövade, och vilken tillbörlig inställning bör vi ha?

¹⁶ Vi kan i våra dagar bli prövade precis som dessa första lärjungar. I vårt fall skulle vi kunna bli besvikna över att Jehovas löften inte uppfylls så snabbt som vi personligen skulle önska. Vi kanske tycker att en del förklaringar av Bibeln i våra publikationer är svåra att förstå. En medkristens uppförande kan ha gjort oss besvikna. Skulle det vara rätt att sluta vandra med Gud av dessa eller liknande orsaker? Naturligtvis inte! De lärjungar som övergav Jesus visade att de hade ett köttsligt tänkesätt. Vi måste undvika att bli likadana.

”Vi [hör] inte till dem som drar sig undan”

17. Hur kan vi få hjälp att fortsätta att vandra med Gud?

¹⁷ Aposteln Paulus skrev: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.” (2 Timoteus 3:16) Genom Bibeln visar Jehova oss klart och tydligt: ”Detta är vägen. Vandra på den.” (Jesaja 30:21) Om vi lyder Guds ord får vi hjälp att noga ge akt på hur vi vandrar. (Efesierna 5:15) Genom att vi studerar Bibeln och mediterar över det vi lär oss kan vi ”fortsätta att vandra i sanningen”. (3 Johannes, vers 3) Ja, det är som Jesus sade: ”Anden ... ger liv; köttet är till ingen nytta alls.” Den enda tillförlitliga vägledning som kan hjälpa oss att styra våra steg är den andliga vägledning som vi får genom Jehovas ord, hans ande och hans organisation.

18. a) Vad gör somliga i sitt oförstånd? b) Vilket slags tro uppodlar vi?

¹⁸ De som i våra dagar är missnöjda på grund av ett köttsligt tänkesätt eller förväntningar som inte infriats försöker ofta få ut så mycket som möjligt av vad den här världen har att erbjuda. Eftersom de har förlorat känslan av brådska ser de inget behov av att vara ”ständigt vaksamma”, och de väljer att sätta upp själviska mål i stället för att sätta Guds kungarikes intressen främst. (Matteus 24:42) Det är i högsta grad oförståndigt att vandra så. Tänk på vad aposteln Paulus skrev: ”Vi [hör] inte till dem som drar sig undan, så att de blir tillintetgjorda, utan till dem som har tro, så att själen bevaras vid liv.” (Hebréerna 10:39) Likt Enok och Noa lever vi i oroliga tider, men vi har, precis som de, förmånen att få vandra med Gud. Genom att vi gör det kan vi ha den säkra förväntan att få se Jehovas löften uppfyllas, det onda tillintetgöras och en rättfärdig ny värld införas. Vilken underbar framtidsutsikt!

19. Hur beskriver Mika den väg de sanna tillbedjarna vandrar?

¹⁹ Profeten Mika sade under inspiration att världens nationer skulle vandra var och en ”i sin guds namn”. Sedan talade han om sig själv och andra trogna tillbedjare och sade: ”Vi skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till oöverskådlig tid, ja för evigt.” (Mika 4:5) Om du är lika beslutsam som Mika, håll dig då nära Jehova hur oroliga tiderna än kan komma att bli. (Jakob 4:8) Må det vara vårt hjärtas önskan att vandra med vår Gud, Jehova, nu och till oöverskådlig tid, ja, för evigt!