De första stegen i att vandra med Gud

”Närma er Gud, så skall han närma sig er.” — JAKOB 4:8.

1, 2. Varför skulle du vilja säga att det är ett stort privilegium att få tjäna Jehova?

FÅNGENS situation förändrades fullständigt, då han efter flera år i fängelse kallades att inställa sig inför landets härskare. Denne man, Josef, som hade suttit med sina fötter i bojor, kom nu att få en särskilt ärofull och ansvarsfull ställning hos dåtidens mäktigaste kung, Egyptens Farao, och att få vandra tillsammans med honom! — 1 Moseboken 41:14, 39–43; Psalm 105:17, 18.

² I vår tid inbjuds vi att tjäna någon som är mycket större än Egyptens Farao, nämligen universums Suverän, Jehova. Det är verkligen ett vördnadsbjudande privilegium att få tjäna den allsmäktige Guden, Jehova, och att utveckla ett nära förhållande till honom! I Bibeln förknippas han med majestätisk kraft och härlighet och även med frid, skönhet och behagfullhet. (Hesekiel 1:26–28; Uppenbarelseboken 4:1–3) Allt Jehovas handlande genomsyras av kärlek. (1 Johannes 4:8) Han ljuger aldrig. (4 Moseboken 23:19) Och han gör aldrig dem som är lojala mot honom besvikna. (Psalm 18:25) Genom att vi rättar oss efter hans rättfärdiga krav kan vi redan nu, med evigheten i sikte, få åtnjuta ett lyckligt och meningsfullt liv. (Johannes 17:3) Ingen mänsklig härskare kan erbjuda något som ens kommer i närheten av sådana välsignelser och privilegier.

3. Hur vandrade Noa med den sanne Guden?

³ Bibeln säger om den forntida patriarken Noa, som beslöt att göra Guds vilja och leva i enlighet med hans uppsåt: ”Noa var en rättfärdig man. Han visade sig vara oklanderlig bland sina samtida. Noa vandrade med den sanne Guden.” (1 Moseboken 6:9) Noa vandrade naturligtvis inte bokstavligen med den allsmäktige Guden, Jehova, eftersom ingen människa ”någonsin [har] sett Gud”. (Johannes 1:18) Noa vandrade i stället med Gud genom att han gjorde det som Gud hade befallt honom att göra. Genom att handla så åtnjöt Noa ett innerligt och förtroligt förhållande till Jehova Gud. I likhet med Noa vandrar nu miljontals människor med Jehova genom att leva i enlighet med hans råd och anvisningar. Hur börjar man en sådan kurs?

Det krävs exakt kunskap

4. Hur undervisar Jehova sitt folk?

⁴ För att kunna vandra med Jehova måste vi först lära känna honom. Profeten Jesaja förutsade: ”Det skall ske i dagarnas slutskede att Jehovas hus’ berg kommer att bli fast grundat ovan bergens topp, och det kommer sannerligen att lyftas upp ovan kullarna; och till det skall alla nationerna strömma. Och många folk kommer sannerligen att gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ Ty från Sion kommer lag att utgå och Jehovas ord från Jerusalem.” (Jesaja 2:2, 3) Ja, vi kan lita på att Jehova kommer att undervisa alla som vill vandra på hans vägar. Jehova har gett oss sitt ord, Bibeln, som han ger hjälp att förstå genom sin heliga ande och den ”trogne och omdömesgille slaven”, vilken han använder till att ge andlig undervisning genom på Bibeln grundade publikationer och kristna möten och kostnadsfria bibelstudier i människors hem. — Matteus 24:45–47; 1 Korinthierna 2:10–16.

5. Varför är Bibelns sanning så dyrbar?

⁵ Vi betalar inga pengar för Bibelns sanning, men den är ändå dyrbar. Studium i Guds ord ger oss kunskap om Gud, om hans namn, personlighet och uppsåt och om hans sätt att handla med människor. Vi får också befriande svar på sådana grundläggande frågor om livet som: Varför är vi här? Varför tillåter Gud lidandet? Vad skall framtiden föra med sig? Varför blir vi gamla och dör? Finns det ett liv efter döden? Vi får också veta vad som är Guds vilja för oss, dvs. hur vi bör vandra för att behaga honom helt och fullt, att hans krav är rimliga och att det är till vårt bästa att leva efter dem. Detta är sådant som vi aldrig skulle kunna förstå, om inte Gud gav oss undervisning om det.

6. Vilken kurs sätter Bibelns sanning oss i stånd att följa?

⁶ Bibelns sanning har kraft och får oss att förändra vårt liv. (Hebréerna 4:12) Innan vi fick kunskap i Bibeln kunde vi endast vandra ”enligt tingens ordning i den här världen”. (Efesierna 2:2) Men exakt kunskap i Guds ord utstakar en annorlunda kurs, där vi kan ”vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom”. (Kolosserna 1:10) Det är verkligen en stor glädje att få ta sina första steg på vandringen med Jehova, den underbaraste personen i hela universum! — Lukas 11:28.

Två viktiga steg — överlämnande och dop

7. Vilken sanning om mänskligt ledarskap blir uppenbar, när vi studerar Guds ord?

⁷ Vår ökade förståelse av Bibeln får oss att betrakta människans handlande och vårt eget liv i det andliga ljuset av Guds ord, och vi inser då sanningen i det som profeten Jeremia skrev för länge sedan: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” (Jeremia 10:23) Vi behöver alla Guds vägledning.

8. a) Vad får människor att överlämna sig åt Gud? b) Vad är ett kristet överlämnande?

⁸ Insikt i detta grundläggande faktum får oss att söka vägledning från Jehova Gud. Och vår kärlek till honom får oss att överlämna vårt liv åt honom. Att överlämna sig åt Gud innebär att komma till honom i bön och högtidligt lova att använda sitt liv till att tjäna honom och att troget vandra på hans vägar. Genom att handla så följer vi Jesu exempel. Han framställde sig för Jehova, fast besluten att utföra Guds vilja. — Hebréerna 10:7.

9. Varför överlämnar människor sitt liv åt Jehova?

⁹ Jehova Gud pressar eller tvingar aldrig någon att överlämna sig åt honom. (Jämför 2 Korinthierna 9:7.) Gud förväntar inte heller att någon skall överlämna sitt liv åt honom på grund av en tillfällig känslostämning. Innan man blir döpt måste man redan vara en lärjunge, vilket kräver att man uppriktigt har ansträngt sig att inhämta kunskap. (Matteus 28:19, 20) Paulus bönföll dem som redan var döpta att ”framställa” sina ”kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer”, sin ”förnuftsmässiga heliga tjänst”. (Romarna 12:1) Vi måste på liknande sätt använda vårt förnuft, när vi överlämnar oss åt Jehova Gud. När vi har fått reda på vad detta innebär och noga har tänkt igenom saken, överlämnar vi villigt och glatt vårt liv åt Gud. — Psalm 110:3.

10. Vilket samband har dop med överlämnande?

¹⁰ När vi i bön till Gud har gett uttryck åt vårt beslut att vandra på hans vägar, tar vi nästa steg och gör vårt överlämnande allmänt känt genom att bli döpta i vatten. Detta är en offentlig bekännelse av att vi har lovat att göra Guds vilja. Vid början av sin jordiska tjänst blev Jesus döpt av Johannes, och han gav oss därigenom ett exempel. (Matteus 3:13–17) Längre fram gav Jesus sina efterföljare i uppdrag att göra lärjungar och att döpa dem. Därför är överlämnande och dop viktiga steg för alla som vill vandra med Jehova.

11, 12. a) Hur skulle dopet kunna jämföras med ett giftermål? b) Hur liknar vårt förhållande till Jehova förhållandet mellan man och hustru?

¹¹ Att överlämna sig och bli döpt som en Jesu Kristi lärjunge liknar i viss utsträckning att ingå äktenskap. I många länder föregås en mans och en kvinnas bröllopsdag av sådana steg som att de träffas, lär känna varandra, blir förälskade och sedan förlovar sig. Genom giftermålet kommer deras beslut att leva tillsammans som äkta makar till allmän kännedom, och det markerar början av detta speciella förhållande. På liknande sätt markerar dopet början av ett liv då man vandrar i ett överlämnat förhållande till Jehova.

¹² Begrunda en annan likhet med ett giftermål. Efter bröllopsdagen bör kärleken mellan man och hustru fördjupas och mogna. För att dras närmare varandra måste makarna osjälviskt vinnlägga sig om att bevara och stärka sitt äktenskap. På liknande sätt måste vi efter dopet arbeta på att bevara ett nära förhållande till Jehova Gud. Han iakttar och uppskattar våra ansträngningar att göra hans vilja, och han närmar sig oss. Lärjungen Jakob skrev: ”Närma er Gud, så skall han närma sig er.” — Jakob 4:8.

Att vandra i Jesu fotspår

13. Vems exempel bör vi följa, när vi vandrar med Gud?

¹³ För att vandra med Jehova måste vi följa Jesu Kristi exempel. Aposteln Petrus skrev: ”Till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle tätt följa i hans fotspår.” (1 Petrus 2:21) Som ofullkomliga människor kan vi ju inte till fullo följa Jesu fullkomliga exempel, men Jehova förväntar dock av oss att vi skall göra vårt bästa. Låt oss begrunda fem sidor av Jesu liv och tjänst — sådant som vi som överlämnade kristna bör sträva efter att efterlikna.

14. Vad är inbegripet i att lära känna Guds ord?

¹⁴ Jesus hade exakt och ingående kunskap i Guds ord. Under sin tjänst citerade han ofta ur de hebreiska skrifterna, något som också de onda religiösa ledarna på den tiden gjorde. (Lukas 4:4, 8; Matteus 22:23, 24) Men Jesus förstod, till skillnad från de religiösa ledarna, innebörden i Skrifterna och tillämpade lärdomarna i dem i sitt eget liv. Han kände inte bara till lagens bokstav, utan också dess anda. För att följa Jesu Kristi exempel bör vi också vinnlägga oss om att förstå innebörden i Guds ord. Genom att göra det kan vi bli av Gud godkända arbetare som rätt kan ”handskas med sanningens ord”. — 2 Timoteus 2:15.

15. Hur var Jesus ett föredöme i att tala om Gud?

¹⁵ Kristus Jesus talade med andra om sin himmelske Fader. Han behöll inte sin kunskap i Guds ord för sig själv. Till och med hans fiender tilltalade honom ”lärare”, eftersom han överallt — på tempelområdet, i synagogor, i städer och på landsbygden — predikade offentligt och talade om Jehova och hans uppsåt. (Matteus 12:38; Markus 1:39; Lukas 8:1; Johannes 18:20) Han undervisade med medkänsla och vänlighet och visade kärlek till dem som han hjälpte. (Matteus 4:23) De som följer Jesu exempel finner också på metoder och sätt att på olika platser kunna undervisa andra om Jehova Gud och hans underbara uppsåt.

16. Vilket nära förhållande hade Jesus till sina medtillbedjare av Jehova?

¹⁶ Jesus kände ett starkt band till andra som tillbad Jehova. När Jesus vid ett tillfälle talade till folkskarorna, kom hans mor och hans icke troende bröder för att tala med honom. Berättelsen lyder: ”Någon sade till honom: ’Titta! Din mor och dina bröder står utanför och söker få tala med dig.’ Som svar sade han till den som talade om detta för honom: ’Vem är min mor, och vilka är mina bröder?’ Och i det han räckte ut handen mot sina lärjungar, sade han: ’Se! Min mor och mina bröder! Ty var och en som gör min Faders vilja, hans som är i himlen, det är min bror och syster och mor.’” (Matteus 12:47–50) Det den här berättelsen betonar är Jesu kärlek till sina medtroende. Det sägs inte att han inte ville veta av sin familj — senare händelser visar nämligen att så inte var fallet. (Johannes 19:25–27) I våra dagar söker de som vandrar med Jehova Gud likaså sällskap av andra Jehovas tjänare, och de kommer att älska dem innerligt. — 1 Petrus 4:8.

17. Vad tyckte Jesus om att göra sin himmelske Faders vilja, och hur bör detta påverka oss?

¹⁷ Jesus Kristus visade sin kärlek till sin himmelske Fader genom att göra hans vilja. Han lydde Jehova i allt, och han sade: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Johannes 4:34) Han sade också: ”Jag ... gör [alltid] de ting som behagar honom [Gud].” (Johannes 8:29) Jesus älskade sin himmelske Fader så mycket att han ”ödmjukade ... sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle”. (Filipperna 2:8) Jehova å sin sida välsignade Jesus och upphöjde honom till ställningen näst efter sig själv i fråga om myndighet och ära. (Filipperna 2:9–11) I likhet med Jesus visar vi vår kärlek till Gud genom att hålla hans bud och göra hans vilja. — 1 Johannes 5:3.

18. Hur var Jesus ett föredöme i fråga om bön?

¹⁸ Jesus var en bönens man. Han bad vid sitt dop. (Lukas 3:21) Och innan han utvalde sina 12 apostlar bad han hela natten. (Lukas 6:12, 13) Han lärde också sina lärjungar att be. (Lukas 11:1–4) Och natten före sin död bad han för och tillsammans med sina lärjungar. (Johannes 17:1–26) Bönen var en viktig del av Jesu liv, vilket den också bör vara i vårt liv som hans efterföljare. Det är verkligen en ära att få tala med universums Suverän i bön! Jehova besvarar också bön, för Johannes skrev: ”Detta är den tillförsikt som vi har till honom, att vad vi än begär i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss beträffande vad vi än begär, så vet vi att vi skall få de begärda tingen, då vi ju har begärt dem av honom.” — 1 Johannes 5:14, 15.

19. a) I fråga om vad bör vi efterlikna Jesus? b) Vilken nytta har vi av att studera Jesu liv och tjänst?

¹⁹ Vi kan lära mycket av att ingående granska Jesu Kristi jordiska liv och tjänst! Tänk på den kärlek, medkänsla, omtanke, styrka, jämvikt, resonlighet, ödmjukhet och osjälviskhet och det mod som han visade. Ju mer vi lär om Jesus, desto starkare blir vår önskan att vara hans trogna efterföljare. Kunskap om Jesus drar oss också närmare Jehova, då ju Jesus var en fullkomlig återspegling av sin himmelske Fader. Han hade ett så nära förhållande till Jehova att han kunde säga: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” — Johannes 14:9.

Förtrösta på att Gud skall uppehålla dig

20. Hur kan vi få tillförsikt när det gäller att vandra med Jehova?

²⁰ Ett barns första steg är mycket stapplande, men genom ihärdig övning lär det sig att gå med tillförsikt. De som vandrar med Jehova strävar också efter att vandra med stadiga och säkra steg, något som också kräver tid och ihärdig ansträngning att lära sig. Paulus påpekade vikten av ihärdighet och uthållighet i vandringen med Gud, när han skrev: ”Slutligen, bröder, ber vi er och förmanar er genom Herren Jesus att, alldeles som ni har tagit emot anvisning från oss om hur ni bör vandra och behaga Gud, alldeles som ni ju också vandrar, ni må fortsätta att göra det mera helt och fullt.” — 1 Thessalonikerna 4:1.

21. Vilka välsignelser kan vi få, när vi vandrar med Jehova?

²¹ Om vi är helt hängivna Gud, kommer han att hjälpa oss att fortsätta att vandra med honom. (Jesaja 40:29–31) Inget som den här världen har att erbjuda kan jämföras med de välsignelser som Jehova ger dem som vandrar på hans vägar. Så här säger Jehova om sig själv: ”Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra. O, om du bara verkligen ville ge akt på mina bud! Då skulle din frid bli alldeles som en flod och din rättfärdighet som havets vågor.” (Jesaja 48:17, 18) Om vi tar emot inbjudan att vandra med Gud och troget gör detta, kan vi få frid med honom för evigt.

Att vandra med Gud med evigheten i sikte

”Vi ... kommer att vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja för evigt.” — MIKA 4:5.

1. Varför kan Jehova kallas ”evighetens Kung”?

JEHOVA GUD kallas passande ”den Gamle av dagar”, då han ju har funnits till i oändlig tid och inte har någon början. (Daniel 7:9, 13) Han har också en evig framtid, och han ensam är ”evighetens Kung”. (Uppenbarelseboken 10:6; 15:3) I hans ögon är tusen år ”bara som gårdagen, när den är förbi, och som en väkt under natten”. — Psalm 90:4.

2. a) Vad är Guds uppsåt för lydiga människor? b) Kring vad bör vårt liv kretsa, och i hopp om vad?

² Eftersom Jehova Gud som livgivaren är evig, kunde han erbjuda det första människoparet, Adam och Eva, att få leva för evigt i paradiset. Men genom sin olydnad förverkade Adam rätten till evigt liv och vidarebefordrade i stället synd och död till sina avkomlingar. (Romarna 5:12) Men Adams uppror omintetgjorde inte Guds ursprungliga uppsåt med människan. Det är hans vilja att lydiga människor skall få leva för evigt, och han kommer att se till att det blir så. (Jesaja 55:11) Hur passande är det därför inte att vi låter vårt liv kretsa kring tjänsten för Jehova i hopp om att få tjäna honom för evigt! Även om vi ständigt bör ha ”Jehovas dag” i tankarna, får vi inte glömma att vårt mål är att vandra med Gud för evigt. — 2 Petrus 3:12.

Jehova ingriper vid sin fastställda tid

3. Hur vet vi att Jehova har en ”fastställd tid” för att genomföra sitt uppsåt?

³ Som sådana som vandrar med Jehova Gud är vi livligt intresserade av att utföra Guds vilja. Vi vet att han alltid håller tiden, och vi litar på att han ofelbart genomför sitt uppsåt vid den tid som han har fastställt. Som exempel kan nämnas: ”När tiden var fullbordad, sände Gud ut sin Son.” (Galaterna 4:4) Aposteln Johannes fick veta att de profetiska ting som han fick se i tecken skulle uppfyllas vid en ”fastställd tid”. (Uppenbarelseboken 1:1–3) Vi har också ”den fastställda tiden för de döda att bli dömda”. (Uppenbarelseboken 11:18) Och för över 1.900 år sedan blev aposteln Paulus inspirerad att säga att Gud ”har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet”. — Apostlagärningarna 17:31.

4. Hur vet vi att Jehova vill göra slut på denna onda tingens ordning?

⁴ Jehova kommer att göra slut på denna onda tingens ordning eller värld i vilken hans namn blir smädat och de ondskefulla blomstrar. (Psalm 92:7) Genom sina ord och gärningar skymfar de Jehova. Det gör honom också ont att se sina tjänare bli smädade och förföljda. (Sakarja 2:8) Inte underligt att han har bestämt att Satans hela organisation snart skall få sitt slut! Han har fastställt den exakta tidpunkten då detta skall ske och då han skall ingripa till välsignelse för alla dem som älskar honom. Uppfyllelsen av Bibelns profetior visar att vi nu lever i ”ändens tid” och att detta är nära. — Daniel 12:4.

5. Hur betraktade Lot och Habackuk de förhållanden som rådde på deras tid?

⁵ Jehovas forntida tjänare längtade efter att få se ett slut på ondskan. Den rättfärdige Lot var ”svårt betryckt av lagtrotsarnas ohämmade tygellöshet”. (2 Petrus 2:7) Och profeten Habackuk, som var bedrövad över de förhållanden som rådde på hans tid, vädjade: ”Hur länge, o Jehova, skall jag ropa på hjälp, utan att du hör? Hur länge skall jag anropa dig om bistånd undan våld, utan att du räddar? Varför låter du mig se vad skadligt är, och varför fortsätter du att betrakta idel vedermöda? Och varför är skövling och våld inför mig, och varför uppstår gräl, och varför uppkommer strid?” — Habackuk 1:2, 3.

6. Hur besvarade Jehova Habackuks bön, och vad kan vi lära av detta?

⁶ I det svar Jehova gav Habackuk sade han bland annat: ”Synen är ännu för den fastställda tiden, och den ilar flämtande i väg mot änden, och den kommer inte att ljuga. Även om den skulle dröja, förbli i förväntan på den; ty den kommer ofelbart att bli verklighet. Den kommer inte att bli försenad.” (Habackuk 2:3) Gud tillkännagav således att han skulle ingripa vid ”den fastställda tiden”. Han kommer ofelbart att fullborda sitt uppsåt, även om det skulle kunna tyckas att det dröjer! — 2 Petrus 3:9.

Att tjäna med oförtrutet nit

7. Vad kännetecknade Jesu verksamhet, trots att han inte visste exakt när Jehovas dag skulle komma?

⁷ Vi behöver inte veta exakt när Jehova skall låta saker och ting inträffa för att nitiskt vandra med honom, vilket följande exempel visar. Jesus Kristus var livligt intresserad av när Guds vilja skulle ske på jorden så som den sker i himlen. Han lärde faktiskt sina efterföljare att be: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:9, 10) Men trots att Jesus Kristus har en central roll i fullbordandet av sin himmelske Faders uppsåt och direkt kommer att medverka i att avrätta hans fiender, visste inte ens han, när han var här på jorden, exakt när det skulle ske. Detta framgår av det han sade i sin stora profetia om slutet för denna tingens ordning: ”Men om den dagen och timmen har ingen vetskap, varken himlarnas änglar eller Sonen, utan bara Fadern.” (Matteus 24:36) Gjorde det honom mindre nitisk i Jehovas tjänst? Absolut inte! När Jesu lärjungar såg hur han nitiskt renade templet, ”drog [de] sig till minnes att det är skrivet: ’Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.’” (Johannes 2:17; Psalm 69:9) Jesus ägnade sig nitiskt åt det arbete som han var utsänd till att utföra, och han tjänade Gud med evigheten i sikte.

8, 9. Vilket svar fick lärjungarna på sin fråga om när kungariket skulle återställas, och hur reagerade de för svaret?

⁸ Så var det också med Jesu Kristi lärjungar. I berättelsen om hans möte med dem precis innan han for upp till himlen läser vi: ”När de nu hade kommit tillsammans, tog de sig för att fråga honom: ’Herre, återställer du kungariket åt Israel i denna tid?’” De längtade i likhet med sin Herre efter att Guds kungarike skulle komma. Men Jesus svarade dem: ”Det tillkommer inte er att få kännedom om de tider eller tidsperioder som Fadern har lagt under sin egen domsrätt; men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” — Apostlagärningarna 1:6–8.

⁹ Det finns inget som tyder på att det här svaret gjorde lärjungarna modfällda. I stället var de nitiskt upptagna i predikoarbetet. Inom några veckor hade de uppfyllt Jerusalem med sin undervisning. (Apostlagärningarna 5:28) Och inom 30 år hade de utbrett sin predikoverksamhet i sådan utsträckning att Paulus kunde säga att de goda nyheterna hade predikats ”i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:23) Även om ”kungariket” inte återställdes åt Israel, som lärjungarna felaktigt hade förväntat, och inte heller upprättades i himlen under deras livstid, fortsatte de nitiskt att tjäna Jehova med evigheten i sikte.

Att rannsaka våra motiv

10. Vad får vi möjlighet att bevisa genom att vi inte vet när Gud skall förinta Satans ordning?

¹⁰ Jehovas nutida tjänare längtar också efter att få se slutet på denna onda tingens ordning. Men vårt främsta intresse är inte vår egen räddning in i Guds utlovade nya värld, utan att få se Jehovas namn helgat och hans suveränitet hävdad. Vi kan därför vara glada över att Gud inte har meddelat ”dagen” eller ”timmen” då Satans ordning skall förintas, eftersom vi därigenom får tillfälle att visa att vi inte har kortsiktiga, själviska mål för vår tjänst, utan att vi tjänar Gud av kärlek och att vi är fast beslutna att vandra tillsammans med honom för evigt.

11, 12. Hur ifrågasattes Jobs ostrafflighet, och vilket samband har detta med oss?

¹¹ Genom att vi bevarar vår ostrafflighet mot Gud bidrar vi också till att bevisa att Djävulen hade fel i sina anklagelser att den rättrådige Job, och då också andra i likhet med honom, tjänar Gud av egenintresse. När Jehova hade beskrivit sin tjänare Job som en klanderfri och rättrådig man som fruktade Gud, påstod Satan ondskefullt: ”Är det för ingenting som Job har fruktat Gud? Har inte du själv satt en häck kring honom och kring hans hus och kring allt vad han har runt om? Hans händers verk har du välsignat, och hans egen boskap har utbrett sig på jorden. Men sträck för omväxlings skull ut din hand, det ber jag dig, och rör vid allt vad han har och se om han inte kommer att förbanna dig mitt i ansiktet.” (Job 1:8–11) Genom att Job under prövning bevarade sin ostrafflighet visade han att detta elaka påstående inte var sant.

¹² Genom att vi håller fast vid en ostrafflig kurs kan vi på liknande sätt visa det felaktiga i Satans anklagelser om att vi tjänar Gud endast på grund av att vi vet att vi snart skall få en belöning. Eftersom vi inte vet exakt när Jehova skall låta sin hämnd verkställas över de onda, får vi tillfälle att bevisa att vi i sanning älskar honom och vill vandra på hans vägar för evigt. Det visar att vi är lojala mot Gud och litar på hans sätt att sköta saker och ting. Att vi inte känner till dagen och timmen hjälper oss också att hålla oss andligen vakna och vaksamma, då vi ju inser att slutet kan komma när som helst, precis som en tjuv om natten. (Matteus 24:42–44) Genom att vi dagligen vandrar med Jehova gläder vi hans hjärta och ger honom ett svar till Djävulen som smädar honom. — Ordspråken 27:11.

Planera för evigheten!

13. Vad visar Bibeln om att planera för framtiden?

¹³ De som vandrar med Gud vet att det är förståndigt att göra upp rimliga planer för framtiden. Många människor, som är medvetna om de problem och begränsningar som åldrandet för med sig, försöker medan de är unga och starka att trygga sin ålderdom ekonomiskt. Hur är det då med vår långt viktigare andliga framtid? I Ordspråken 21:5 heter det: ”Den flitiges planer leder helt visst till fördel, men var och en som hastar går helt visst armod till mötes.” Att planera framåt med evigheten i sikte är verkligen till fördel. Vi vet inte exakt när slutet för denna ordning skall komma, och därför måste vi tänka på våra framtida behov. Men låt oss vara balanserade och sätta Guds intressen främst i livet. Människor som saknar tro kan dra slutsatsen att det är kortsynt att låta sina intressen kretsa kring att göra Guds vilja. Men är det så?

14, 15. a) Vilken liknelse framställde Jesus om att planera för framtiden? b) Varför var den rike mannen i Jesu liknelse kortsynt?

¹⁴ Jesus framställde en liknelse som är klargörande när det gäller detta. Han sade: ”En viss rik mans odlade jord hade burit riklig skörd. Följaktligen började han överlägga med sig själv och säga: ’Vad skall jag göra, eftersom jag inte har någonstans att samla in min skörd?’ Så sade han: ’Detta vill jag göra: Jag vill riva mina förrådshus och bygga större, och där vill jag samla in all min spannmål och alla mina goda ting; och jag vill säga till min själ: ”Själ, du har många goda ting lagrade för många år; ta nu igen dig, ät, drick, roa dig.”’ Men Gud sade till honom: ’Du oförnuftige, nu i natt avkräver man dig din själ. Vem skall då få de ting du har lagrat upp?’ Så går det den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” — Lukas 12:16–21.

¹⁵ Ville Jesus med den här liknelsen ha sagt att det var fel av denne rike man att ha arbetat för att försöka trygga sin framtid i materiellt avseende? Nej, för Bibeln uppmuntrar till hårt arbete. (2 Thessalonikerna 3:10) Det misstag den rike mannen gjorde var att han inte gjorde det som krävdes för att vara ”rik inför Gud”. Även om han hade kunnat få glädja sig åt sin materiella rikedom i många år, skulle han till sist ha dött. Han var kortsynt och tänkte inte på evigheten.

16. Varför kan vi förtrösta på Jehova för en trygg framtid?

¹⁶ Det är både praktiskt och förutseende att vandra med Jehova med evigheten i sikte. Det är det bästa sättet att planera för framtiden. Det är förståndigt att praktiskt planera för skolgång, anställning och familjeförpliktelser, men vi måste alltid komma ihåg att Jehova aldrig överger sina lojala tjänare. Kung David sjöng: ”En ung man har jag varit, jag har också blivit gammal, och ändå har jag inte sett den rättfärdige helt övergiven eller hans avkomma söka efter bröd.” (Psalm 37:25) Jesus försäkrade också att Jehova skall sörja för alla som först söker hans kungarike och vandrar på hans rättfärdiga vägar. — Matteus 6:33.

17. Hur vet vi att slutet är nära?

¹⁷ Vi tjänar Jehova Gud med evigheten i sikte, men vi bör också ständigt ha Jehovas dag i tankarna. Uppfyllelsen av Bibelns profetior vittnar tydligt om att den dagen nu är nära. Detta århundrade har kännetecknats av krig, farsoter, jordbävningar, hungersnöd och förföljelse av de sanna kristna och ett världsomfattande predikande av de goda nyheterna om Guds kungarike. Allt detta är sådant som skulle känneteckna ändens tid för denna onda tingens ordning. (Matteus 24:7–14; Lukas 21:11) Världen är också full av människor som är ”egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”. (2 Timoteus 3:1–5) I dessa kritiska sista dagar är livet svårt för oss som Jehovas tjänare. Vi längtar verkligen efter den dag då Jehovas kungarike skall avlägsna all uselhet! Må vi till dess vara fast beslutna att vandra med Gud med evigheten i sikte.

Att tjäna med evigt liv i sikte

18, 19. Vad visar att forntidens trogna tjänade Gud med evigheten i sikte?

¹⁸ Må vi, medan vi vandrar med Jehova, tänka på den tro som sådana som Abel, Enok, Noa, Abraham och Sara visade. Efter att ha nämnt dem skrev Paulus: ”I tro dog alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem uppfyllas långt borta och välkomnade dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet.” (Hebréerna 11:13) Dessa trogna traktade ”efter ett bättre [land], det vill säga ett som hör himlen till”. (Hebréerna 11:16) I tro såg de fram emot något som är bättre under Guds messianska rikes styre. Vi kan vara övertygade om att Gud kommer att belöna dem med evigt liv i något som är bättre, dvs. i det jordiska paradiset under Guds kungarikes styre. — Hebréerna 11:39, 40.

¹⁹ Profeten Mika uttryckte Jehovas folks beslutsamhet att tillbe Gud i evighet, när han skrev: ”Alla folken för sin del kommer att vandra vart och ett i sin guds namn; men vi för vår del kommer att vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja för evigt.” (Mika 4:5) Mika tjänade lojalt Jehova till sin död. Denne profet kommer säkert, när han uppväcks i den nya världen, att fortsätta att vandra med Gud i all evighet. Vilket fint exempel för oss som lever nu, långt fram i ändens tid!

20. Vad bör vara vårt beslut?

²⁰ Jehova uppskattar den kärlek som vi visar mot hans namn. (Hebréerna 6:10) Han vet hur svårt det är för oss att bevara vår ostrafflighet mot honom i den här världen som behärskas av Djävulen. ”Världen [håller] på att försvinna, ... men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” (1 Johannes 2:17; 5:19) Må vi därför med Jehovas hjälp vara fast beslutna att uthärda de prövningar vi dagligen möter. Må vi låta vårt liv och våra tankar vara inriktade på de underbara välsignelser som vår kärleksfulle himmelske Fader har lovat oss, om vi fortsätter att vandra med honom med evigheten i sikte. — Judas, vers 20, 21.