Glada över att Jehova visar oss sin väg

”Vad den sanne Guden beträffar, fullkomlig är hans väg; Jehovas ord är luttrat.” — 2 SAMUELSBOKEN 22:31.

1, 2. a) Vad har alla människor behov av? b) Vems exempel gör vi väl i att följa?

VI MÄNNISKOR har stort behov av vägledning och hjälp på vår vandring i livet. Det är sant att Jehova har utrustat oss med tankeförmåga och ett samvete för att hjälpa oss att skilja mellan rätt och orätt. Men vårt samvete måste tränas för att det skall ge tillförlitlig vägledning. (Hebréerna 5:14) Och för att vi skall kunna fatta bra beslut behöver vårt sinne korrekt information och övning att bedöma den informationen. (Ordspråken 2:1–5) Och på grund av alla osäkra faktorer i livet blir resultatet av våra beslut kanske ändå inte som vi hade tänkt oss. (Predikaren 9:11) Vi kan inte på egen hand räkna ut vad framtiden skall föra med sig.

² Av dessa och många andra skäl skrev profeten Jeremia: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” (Jeremia 10:23) Jesus Kristus, den största människa som någonsin levat, tog emot vägledning. Han sade: ”Sonen kan inte göra något alls av eget initiativ, utan bara vad han ser Fadern göra. Vilka ting denne än gör, dessa ting gör nämligen också Sonen på samma sätt.” (Johannes 5:19) Därför är det verkligen vist att vi efterliknar Jesus och vänder oss till Jehova för att få hjälp att styra våra steg. Kung David sjöng: ”Vad den sanne Guden beträffar, fullkomlig är hans väg; Jehovas ord är luttrat. En sköld är han för alla som tar sin tillflykt till honom.” (2 Samuelsboken 22:31) Om vi söker vandra på Jehovas väg, och inte följer vår egen vishet, kommer vi att få fullkomlig vägledning. Att förkasta Guds väg leder till olycka.

Jehova visar vägen

3. Hur vägledde Jehova Adam och Eva, och vilken framtidsutsikt fick de?

³ Tänk på exemplet med Adam och Eva. De var fullkomliga, men de behövde ändå vägledning. Jehova Gud lämnade inte åt Adam att själv planera allt i Edens vackra trädgård. Han gav honom i stället ett arbete att utföra. Först skulle Adam ge djuren namn. Därefter gav Jehova Adam och Eva långsiktiga mål. De skulle lägga jorden under sig, fylla den med sina avkomlingar och ta hand om djuren på den. (1 Moseboken 1:28) Detta var en stor uppgift, men slutresultatet skulle bli ett världsomfattande paradis fyllt med ett fullkomligt människosläkte, som levde i harmoni med djurskapelsen. Vilken underbar framtidsutsikt! Och om de troget vandrade på Jehovas väg, skulle de kunna kommunicera med honom. (Jämför 1 Moseboken 3:8.) Vilket fantastiskt privilegium — att få ha ett personligt förhållande till Skaparen!

4. Hur visade Adam och Eva bristande tillit och lojalitet, och vilka ödesdigra följder fick det?

⁴ Jehova förbjöd det första människoparet, Adam och Eva, att äta av det träd för kunskap om gott och ont som fanns i Eden, och de fick därigenom omedelbart tillfälle att visa sin lydnad eller sin önskan att vandra på Jehovas väg. (1 Moseboken 2:17) Den lydnaden sattes dock snart på prov, då Satan kom med vilseledande ord. Då krävdes det lojalitet mot Jehova och tillit till hans löften för att lyda honom. Men tyvärr saknade Adam och Eva detta. Eva blev bedragen och var olydig mot Jehova Gud, när Satan erbjöd henne oberoende och falskeligen anklagade Jehova för att ljuga. Och Adam gjorde gemensam sak med henne i hennes synd. (1 Moseboken 3:1–6; 1 Timoteus 2:14) Den förlust de därigenom led var enorm. Om de hade vandrat på Jehovas väg och utfört hans vilja, skulle de ha upplevt allt större glädje. Nu var deras liv fram till döden i stället fyllt av besvikelser och smärtfylld möda. — 1 Moseboken 3:16–19; 5:1–5.

5. Vad är Jehovas långsiktiga uppsåt, och hur hjälper han trogna människor att få uppleva fullbordandet av det?

⁵ Men Jehova ändrade inte sitt uppsåt att jorden en dag skulle bli ett paradisiskt hem för fullkomliga och syndfria människor. (Psalm 37:11, 29) Och han har alltid gett fullkomlig vägledning åt dem som vandrar på hans väg och som hoppas få se uppfyllelsen av detta löfte. Och de av oss som har öron att höra med kan höra Jehovas röst bakom oss säga: ”Detta är vägen. Vandra på den.” — Jesaja 30:21.

Några vandrade på Jehovas väg

6. Vilka två forntida män vandrade på Jehovas väg, och vad ledde det till?

⁶ Enligt vad Bibeln berättar var det endast några få av Adams och Evas avkomlingar som vandrade på Jehovas väg. Abel var den förste av dessa. Han dog en för tidig död, men eftersom han vid sin död hade Jehovas ynnest, kommer han helt visst att vid Guds rätta tid få vara med om ”uppståndelsen för ... de rättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Han kommer att få uppleva det slutliga fullbordandet av Jehovas stora uppsåt med jorden och mänskligheten. (Hebréerna 11:4) En som också vandrade på Jehovas väg var Enok, vars profetia om slutet för denna tingens ordning finns bevarad i Judas bok. (Judas, vers 14, 15) Han dog också en för tidig död. (1 Moseboken 5:21–24) Men han fick ”det vittnesbördet att han hade behagat Gud väl”. (Hebréerna 11:5) I likhet med Abel kommer han helt visst att få uppstå och vara bland dem som får uppleva fullbordandet av Jehovas uppsåt.

7. Hur visade Noa och hans familj att de var lojala mot Jehova och litade på honom?

⁷ Allteftersom världen före den stora översvämningen sjönk allt djupare ner i ondska, sattes lydnaden för Jehova och lojaliteten mot honom på allt hårdare prov. När den världen närmade sig sitt slut, var det bara en liten grupp som vandrade på Jehovas väg, nämligen Noa och hans familj, vilka lyssnade på Gud och litade på det han hade sagt. De utförde troget det de hade fått i uppdrag att göra och vägrade att låta sig dras med i den dåtida världens onda handlingssätt. (1 Moseboken 6:5–7, 13–16; Hebréerna 11:7; 2 Petrus 2:5) Vi kan vara tacksamma över att de lojalt och tillitsfullt lydde och därigenom fick överleva den stora översvämningen och bli våra förfäder. — 1 Moseboken 6:22; 1 Petrus 3:20.

8. Vad innebar det för Israels nation att vandra på Guds väg?

⁸ Längre fram slöt Jehova ett förbund med den trogne Jakobs avkomlingar, vilka kom att bli Jehovas särskilda nation. (2 Moseboken 19:5, 6) Jehova vägledde sitt förbundsfolk genom en skriven lag och ett prästerskap och genom att sända profeter. Men det var israeliternas sak att följa den vägledningen. Jehova lät sin profet säga till dem: ”Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: välsignelsen, förutsatt att ni lyder Jehovas, er Guds, bud, som jag ger er befallning om i dag; och förbannelsen, om ni inte lyder Jehovas, er Guds, bud och om ni verkligen viker av från den väg som jag ger er befallning om i dag, så att ni vandrar efter andra gudar, som ni inte har känt.” — 5 Moseboken 11:26–28.

Varför somliga övergav Jehovas väg

9, 10. Vilken situation gjorde att israeliterna behövde förtrösta på Jehova och uppodla lojalitet mot honom?

⁹ Precis som det förhöll sig med Adam och Eva måste israeliterna lita på Jehova och vara lojala mot honom för att förbli lydiga. De utgjorde en liten nation omgiven av stridslystna grannar. I sydväst hade de Egypten och Etiopien och i nordväst Syrien och Assyrien. Och i sitt omedelbara grannskap hade de Filisteen, Ammon, Moab och Edom. Alla dessa visade vid ett eller annat tillfälle fientlighet mot Israel. Och de utövade alla falsk religion, som kännetecknades av avgudadyrkan, astrologi och i vissa fall ohämmade sexuella riter och grymma barnoffer. Israels grannar vände sig till sina gudar för att få många barn, rika skördar och seger i krig.

¹⁰ Det var endast Israel som tillbad en enda Gud, Jehova. Han lovade israeliterna att om de lydde hans lagar, skulle han välsigna dem med många barn, rika skördar och trygghet mot deras fiender. (5 Moseboken 28:1–14) Men tyvärr var det inte många israeliter som var lydiga. Många av dem som verkligen vandrade på Jehovas väg fick lida för sin lojalitet. De blev hånade och fick utstå gisselslag och annan tortyr och även att bli fängslade, stenade och dödade av sina medisraeliter. (Apostlagärningarna 7:51, 52; Hebréerna 11:35–38) Detta måste verkligen ha varit en prövning för de trogna! Men varför avvek så många från Jehovas väg? Vi skall se på två exempel från Israels historia som hjälper oss att få inblick i deras felaktiga tänkesätt.

Ahas dåliga exempel

11, 12. a) Vad vägrade Ahas att göra när han hotades av Syrien? b) Åt vilka två håll vände sig Ahas för att söka trygghet?

¹¹ På 700-talet f.v.t. regerade kung Ahas över det södra riket, Juda. Det rådde inte fred under hans regering. Vid ett tillfälle förenade sig Syrien och det norra riket, Israel, i krig mot honom, och ”hans hjärta och hans folks hjärta började skälva”. (Jesaja 7:1, 2) Men när Jehova erbjöd sitt stöd och uppmanade Ahas att sätta honom på prov, vägrade Ahas att göra det! (Jesaja 7:10–12) Och därför förlorade Juda kriget och led stora förluster. — 2 Krönikeboken 28:1–8.

¹² Även om Ahas vägrade att sätta Jehova på prov, höll han sig inte för god att be Assyriens kung om hjälp. Juda fortsatte dock att lida på grund av sina grannar. När så även Assyrien vände sig mot Ahas och ”vållade honom trångmål”, började han ”frambära slaktoffer åt Damaskus’ gudar, som slog honom”. Och han sade: ”Eftersom Syriens kungars gudar hjälper dem, kommer jag att frambära slaktoffer åt dem, för att de må hjälpa mig.” — 2 Krönikeboken 28:20, 23.

13. Vad visade Ahas genom att vända sig till Syriens gudar?

¹³ Längre fram sade Jehova till Israel: ”Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra. O, om du bara verkligen ville ge akt på mina bud! Då skulle din frid bli alldeles som en flod och din rättfärdighet som havets vågor.” (Jesaja 48:17, 18) Genom att vända sig till Syriens gudar visade Ahas hur långt bort han var från att ”beträda den väg” han borde ”vandra”. Han hade låtit sig fullständigt vilseledas av nationernas tänkesätt, när han i stället för att söka trygghet hos Jehova sökte detta hos nationernas falska gudar.

14. Varför hade Ahas ingen ursäkt när han vände sig till falska gudar?

¹⁴ Nationernas gudar, Syriens inbegripna, hade länge visat sig vara ”värdelösa gudar”. (Jesaja 2:8) Jehovas överlägsenhet över Syriens gudar hade tydligt framstått tidigare, då syrierna hade blivit kung Davids tjänare. (1 Krönikeboken 18:5, 6) Det är endast Jehova, ”gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor, väldig och inger fruktan”, som kan skänka verklig trygghet. (5 Moseboken 10:17) Men Ahas hade vänt ryggen åt Jehova och i stället vänt sig till nationernas gudar för att få trygghet. Detta fick ödesdigra konsekvenser för Juda. — 2 Krönikeboken 28:24, 25.

Judarna med Jeremia i Egypten

15. Hur syndade judarna i Egypten på Jeremias tid?

¹⁵ På grund av sitt folks extrema illojalitet lät Jehova år 607 f.v.t. babylonierna ödelägga Jerusalem och dess tempel. Större delen av nationen fördes i landsflykt till Babylon, men några lämnades kvar, och bland dem var profeten Jeremia. När så ståthållaren Gedalja dödades, flydde den här gruppen till Egypten och tog Jeremia med sig. (2 Kungaboken 25:22–26; Jeremia 43:5–7) Där började dessa otrogna judar att trots Jeremias protester offra åt falska gudar. De vägrade hårdnackat att vända sig till Jehova och vidhöll att de skulle fortsätta att göra offerrök åt ”himlarnas drottning”. Varför det? Jo, därför att det var vad de och deras förfäder hade gjort ”i Judas städer och på Jerusalems gator”, då de, som de sade, ”brukade bli mättade med bröd och ha det gott” och då de ”över huvud taget ingen olycka” såg. (Jeremia 44:16, 17) Judarna påstod också: ”Från den stund då vi upphörde att göra offerrök åt ’himlarnas drottning’ och utgjuta drickoffer åt henne har vi saknat allting, och genom svärdet och genom hungersnöden har vi nått vårt slut.” — Jeremia 44:18.

16. Varför var judarnas resonemang i Egypten helt fel?

¹⁶ Här kan man verkligen tala om att minnas bara det man vill minnas! Hur förhöll det sig egentligen? Judarna hade i sanning offrat åt falska gudar i det land som Jehova hade gett dem, och ibland, som på Ahas tid, fick de lida på grund av sådant avfall. Men Jehova var ”sen till vrede” mot sitt förbundsfolk. (2 Moseboken 34:6; Psalm 86:15) Han sände sina profeter för att uppmana dem att ändra sinne. När de hade en trogen kung, välsignade Jehova dem, och folket fick glädje av den välsignelsen, och det trots att flertalet av dem var otrogna. (2 Krönikeboken 20:29–33; 27:1–6) Hur fel hade inte de judar i Egypten som påstod att det välstånd som de hade haft i sitt hemland kom från deras falska gudar!

17. Varför förlorade Juda sitt land och sitt tempel?

¹⁷ Före år 607 f.v.t. hade Jehova uppmanat folket i Juda: ”Lyd min röst, och jag skall bli er Gud, och ni själva kommer att bli mitt folk; och ni skall vandra på hela den väg som jag befaller er, för att det må gå er väl.” (Jeremia 7:23) Judarna förlorade sitt tempel och sitt land just därför att de hade vägrat att vandra ”på hela den väg” som Jehova hade befallt dem. Må vi se till att inte begå samma ödesdigra misstag.

Jehova välsignar dem som vandrar på hans väg

18. Vad måste de som vandrar på Jehovas väg göra?

¹⁸ Att vandra på Jehovas väg kräver nu som i det flydda lojalitet, dvs. beslutsamhet att tjäna endast honom. Det kräver att man fullt och fast litar på att Jehovas löften kommer att uppfyllas och att man lyder Jehova och inte viker av från att följa hans lagar och höga normer. ”Jehova är rättfärdig; han älskar sannerligen rättfärdiga gärningar.” — Psalm 11:7.

19. Vilka gudar tillber många i våra dagar, och vad leder det till?

¹⁹ Ahas sökte trygghet hos Syriens gudar. Israeliterna nere i Egypten hoppades att ”himlarnas drottning”, en gudinna som var allmänt dyrkad i det forntida Mellanöstern, skulle skänka dem materiellt välstånd. Många av våra dagars gudar är inte bokstavliga avgudar. Jesus varnade för att tjäna ”Rikedomen” i stället för Jehova. (Matteus 6:24) Aposteln Paulus talade om ”vinningslystnad, som är avgudadyrkan”. (Kolosserna 3:5) Han talade också om dem som hade ”buken” som sin ”gud”. (Filipperna 3:19) Ja, de gudar som framför allt dyrkas i våra dagar är pengar och materiella ting. Det är faktiskt så att flertalet, även många som är anslutna till ett religiöst samfund, sätter ”sitt hopp till en osäker rikedom”. (1 Timoteus 6:17) Många arbetar hårt med att tjäna dessa gudar, och några får skörda belöningar i form av att de kan ha mycket fina hem, njuta av dyra saker och äta överdådiga måltider. Alla har emellertid inte ett sådant välstånd. Och även de som har det finner till slut att sådana saker i sig själva inte skänker tillfredsställelse. De är osäkra och tillfälliga och tillfredsställer inte andliga behov. — Matteus 5:3.

20. Vilken balans måste vi ha?

²⁰ Det är sant att vi måste vara praktiska i dessa sista dagar av denna tingens ordning. Vi måste vidta rimliga åtgärder för att sörja för vår familj i materiellt hänseende. Men om vi sätter större värde på en hög levnadsstandard, pengar och liknande än på att tjäna Gud, då har vi hemfallit åt ett slags avgudadyrkan och vandrar inte längre på Jehovas väg. (1 Timoteus 6:9, 10) Hur är det då om vi drabbas av hälsoproblem eller ekonomiska problem? Må vi då inte likna de judar i Egypten som menade att deras problem berodde på att de tjänade Gud. Må vi i stället sätta Jehova på prov, vilket Ahas vägrade att göra. Må vi lojalt vända oss till Jehova Gud för att få vägledning och sedan tillitsfullt följa den och be om styrka och vishet att kunna hantera varje situation. Vänta sedan förtröstansfullt på Jehovas välsignelse.

21. Hur blir de välsignade som vandrar på Jehovas väg?

²¹ Israels historia visar att Jehova rikligen välsignade dem som vandrade på hans väg. Kung David sjöng: ”O Jehova, led mig i din rättfärdighet för mina fienders skull.” (Psalm 5:8) Jehova gav David militära segrar över de omkringliggande nationer som senare kom att plåga Ahas. Under Salomos tid blev Israel välsignat med den frid och det välstånd som judarna i Egypten längre fram längtade efter. Jehova gav rentav Ahas son Hiskia seger över det mäktiga Assyrien. (Jesaja 59:1) Nej, Jehovas hand var inte för kort för hans lojala, vilka inte stod ”på syndares väg”, utan fann behag i hans lag. (Psalm 1:1, 2) Detta är fortfarande sant. Men hur kan vi nu vara säkra på att vi vandrar på Jehovas väg? Detta skall vi behandla i följande artikel.

Fortsätt att vandra på Jehovas väg

”Hoppas på Jehova och håll hans väg, och han kommer att upphöja dig till att ta jorden i besittning.” — PSALM 37:34.

1, 2. Vad innebar det för kung David att vandra på Jehovas väg, och vad kräver det av oss i våra dagar?

”KUNGÖR för mig den väg som jag bör vandra på, ty till dig har jag upplyft min själ.” (Psalm 143:8) Nutida kristna instämmer helhjärtat i dessa ord av kung David. De önskar uppriktigt behaga Jehova Gud och vandra på hans väg. Vad innebär detta? För David innebar det att hålla Jehovas lag, att sätta sin lit till honom och inte till allianser med nationerna och att lojalt tjäna honom och inte de kringliggande folkens gudar. För de kristna inbegriper vandringen på Jehovas väg ännu mer.

² För att nu vandra på Jehovas väg måste man först och främst utöva tro på Jesu Kristi lösenoffer och erkänna honom som ”vägen och sanningen och livet”. (Johannes 3:16; 14:6; Hebréerna 5:9) Det inbegriper också att uppfylla ”Kristi lag”, vilket bland annat innebär att man visar kärlek till sina medkristna och i synnerhet till Jesu smorda bröder. (Galaterna 6:2; Matteus 25:34–40) De som vandrar på Jehovas väg älskar hans principer och befallningar. (Psalm 119:97; Ordspråken 4:5, 6) De uppskattar att få ta del i den kristna tjänsten och ser det som ett dyrbart privilegium. (Kolosserna 4:17; 2 Timoteus 4:5) Bönen är en regelbunden del av deras liv. (Romarna 12:12) Och de ger ”noga akt på hur” de ”vandrar, att det inte är som ovisa utan som visa”. (Efesierna 5:15) De offrar helt visst inte andliga rikedomar för tillfälliga materiella fördelar eller otillåtna köttsliga njutningar. (Matteus 6:19, 20; 1 Johannes 2:15–17) Och det är viktigt att vara lojal mot Jehova och förtrösta på honom. (2 Korinthierna 1:9; 10:5; Efesierna 4:24) Varför det? Jo, därför att de kristnas situation nu är mycket lik situationen för det forntida Israel.

Behovet av tillit och lojalitet

3. Varför kommer lojalitet, tro och tillit att hjälpa oss att fortsätta att vandra på Jehovas väg?

³ Israel var en liten nation omgiven av fientligt sinnade grannar, vilka i sin avgudadyrkan hade ceremonier där man hängav sig åt liderlighet. (1 Krönikeboken 16:26) Det var endast Israel som tjänade den ende sanne och osynlige Guden, Jehova, som krävde att israeliterna rättade sig efter höga moralnormer. (5 Moseboken 6:4) I våra dagar är det likaså endast ett fåtal, bara några miljoner, som tillber Jehova, i jämförelse med de närmare sex miljarder i världen i övrigt, vars normer och religiösa synsätt skiljer sig mycket från deras. Om vi tillhör dessa få miljoner, måste vi vara på vår vakt mot att låta oss påverkas i fel riktning. Vad hjälper oss att inte göra detta? Jo, att vi tror på Jehova Gud, är lojala mot honom och litar på att han kommer att uppfylla sina löften. (Hebréerna 11:6) Det kommer att hindra oss från att sätta vår förtröstan till de ting som världen hoppas på. — Ordspråken 20:22; 1 Timoteus 6:17.

4. Varför är nationerna ”i mörker vad sinnet angår”?

⁴ Aposteln Paulus visade hur annorlunda än världen de kristna måste vara, när han skrev: ”Detta säger jag därför och betygar i Herren: fortsätt inte längre att vandra alldeles som nationerna också vandrar i sina sinnens fruktlöshet, så länge de är i mörker vad sinnet angår och utestängda från det liv som hör Gud till, på grund av den okunnighet som är i dem, på grund av deras hjärtans känslolöshet.” (Efesierna 4:17, 18) Jesus är ”det sanna ljuset”. (Johannes 1:9) De som förkastar honom eller som påstår sig tro på honom men inte lyder ”Kristi lag” är ”i mörker vad sinnet angår”. De är ”utestängda från det liv som hör Gud till” och vandrar inte på Jehovas väg. Hur visa de än kan tycka sig vara världsligt sett, så är ”okunnighet” i dem när det gäller den enda kunskap som leder till liv, nämligen kunskapen om Jehova Gud och Jesus Kristus. — Johannes 17:3; 1 Korinthierna 3:19.

5. Varför är många hjärtan oemottagliga, trots att sanningens ljus lyser i världen?

⁵ Sanningens ljus lyser dock i världen! (Psalm 43:3; Filipperna 2:15) ”Den sanna visheten, den fortsätter att ropa högt till och med på gatan.” (Ordspråken 1:20) Förra året ägnade Jehovas vittnen över en miljard timmar åt att tala med sina medmänniskor om Jehova Gud och Jesus Kristus. Hundratusentals lyssnade och reagerade positivt. Men bör vi bli förvånade över att många inte ville lyssna? Nej, för Paulus talade om ”deras hjärtans känslolöshet”. Någras hjärtan är oemottagliga på grund av själviskhet eller kärlek till pengar. Andra påverkas av falsk religion eller av den sekulariserade inställning som nu är så vanlig. Svåra erfarenheter i livet har fått många att vända ryggen åt Gud. Andra vägrar att rätta sig efter Jehovas höga moralnormer. (Johannes 3:20) Skulle hjärtat hos någon som vandrar på Jehovas väg kunna bli känslolöst i dessa avseenden?

6, 7. Vid vilka tillfällen avföll israeliterna från sin tillbedjan av Jehova Gud, och varför?

⁶ Det var, som Paulus visade, vad som hände med det forntida Israel. Han skrev: ”Dessa ting [har] blivit exempel för oss, för att vi inte skall vara sådana som har begär till skadliga ting, precis som de hade begär till dem. Bli inte heller avgudadyrkare, såsom några av dem blev; alldeles som det är skrivet: ’Folket satte sig ner för att äta och dricka, och de steg upp för att roa sig.’ Låt oss inte heller bedriva otukt, såsom några av dem begick otukt, bara för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag.” — 1 Korinthierna 10:6–8.

⁷ Det första exemplet som Paulus hänvisar till var det tillfälle då israeliterna dyrkade guldkalven vid foten av berget Sinai. (2 Moseboken 32:5, 6) De handlade då stick i stäv mot den befallning från Gud som de bara några veckor tidigare hade samtyckt till att lyda. (2 Moseboken 20:4–6; 24:3) Därefter hänvisar Paulus till det tillfälle då de tillsammans med Moabs döttrar böjde sig ner för Baal. (4 Moseboken 25:1–9) Kalvdyrkan kännetecknades av en utpräglad njutningslystnad, ja, av att man ville ”roa sig”.a Baalsdyrkan var förbunden med grov sexuell omoraliskhet. (Uppenbarelseboken 2:14) Varför begick israeliterna dessa synder? Jo, därför att de lät sina hjärtan få ”begär till skadliga ting”, antingen det var till avgudadyrkan eller till den tygellöshet som var förbunden med den.

8. Vad kan vi lära av israeliternas erfarenheter?

⁸ Paulus visade att vi bör lära av dessa händelser. Lära vad? Det skulle vara helt otänkbart för en kristen att böja sig ner för en guldkalv eller en forntida moabitisk gud. Men hur är det då med omoraliskhet eller ohämmad njutningslystnad, vilket är så vanligt nu för tiden? Om vi skulle låta ett begär efter detta växa i vårt hjärta, skulle det avlägsna oss från Jehova. Följden skulle bli densamma som om vi hade gjort oss skyldiga till avgudadyrkan, dvs. det skulle fjärma oss från Gud. (Jämför Kolosserna 3:5; Filipperna 3:19.) Paulus avslutar faktiskt sin genomgång av dessa händelser med följande förmaning till sina medtroende: ”Fly från avgudadyrkan.” — 1 Korinthierna 10:14.

Hjälp att vandra på Guds väg

9. a) Hur får vi hjälp att fortsätta att vandra på Jehovas väg? b) Nämn ett första sätt varpå vi kan höra ”ett ord bakom” oss.

⁹ Om vi är beslutna att fortsätta att vandra på Jehovas väg, lämnas vi inte utan hjälp, för Jesaja profeterade: ”Dina öron, de kommer att höra ett ord bakom dig säga: ’Detta är vägen. Vandra på den’, ifall ni skulle gå åt höger eller ifall ni skulle gå åt vänster.” (Jesaja 30:21) Hur hör våra ”öron” detta ”ord bakom” oss? Det finns ingen av oss som får höra en bokstavlig röst eller som får ett personligt budskap från Gud. Det ”ord” som hörs kommer till oss alla på samma sätt. Först och främst kommer det till oss genom de inspirerade skrifterna, Bibeln, som innehåller Guds tankar och som skildrar hans handlande med människor. Då vi ju dagligen utsätts för propaganda från källor som är ”utestängda från det liv som hör Gud till”, måste vi för att bevara en god andlig hälsa regelbundet läsa Bibeln och meditera över den. Detta kommer att hjälpa oss att undvika ”tomma ting” och göra oss ”fullt dugliga, fullständigt rustade för allt gott verk”. (Apostlagärningarna 14:14, 15; 2 Timoteus 3:16, 17) Det kommer att stärka oss och hjälpa oss att göra vår ”väg framgångsrik”. (Josua 1:7, 8) Därför får vi uppmaningen i Jehovas ord: ”Nu, o söner, lyssna till mig; ja, lyckliga är de som håller mina vägar. Lyssna till tuktan och bli visa, och nonchalera den inte.” — Ordspråken 8:32, 33.

10. Nämn ett andra sätt varpå vi kan höra detta ”ord bakom” oss.

¹⁰ Detta ”ord bakom” oss kommer också genom ”den trogne och omdömesgille slaven”, som tillhandahåller ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45–47) Den här maten kommer bland annat i form av på Bibeln grundade publikationer. Vi har på senare år fått ett överflöd av sådan mat. Genom tidskriften Vakttornet har vi exempelvis fått en allt bättre förståelse av profetiorna. Genom den här tidskriften har vi uppmuntrats att hålla ut i arbetet med att predika och göra lärjungar trots den allt större likgiltigheten, och vi har fått hjälp att undvika snaror och fallgropar och har uppmanats att utveckla goda kristna egenskaper. Vi uppskattar verkligen sådan mat i rätt tid!

11. Förklara ett tredje sätt varpå vi kan höra detta ”ord bakom” oss.

¹¹ Den trogne och omdömesgille slaven tillhandahåller också mat genom våra regelbundna möten, till exempel församlingsmöten, möten i kretsarna varje halvår och en årlig större sammankomst. Vilken trogen kristen uppskattar inte sådana möten och sammankomster? Genom dem får vi den hjälp och det stöd vi behöver för att vandra på Jehovas väg. Då ju många av oss måste tillbringa mycket tid på sitt arbete eller i skolan tillsammans med sådana som inte delar vår tro, är det bokstavligt talat livräddande att vi regelbundet kommer tillsammans med våra kristna bröder. Mötena ger oss ett fint tillfälle att sporra varandra ”till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebréerna 10:24) Vi älskar våra bröder, och vi tycker om att vara tillsammans med dem. — Psalm 133:1.

12. Vad är Jehovas vittnen fast beslutna att göra, och hur gav de nyligen uttryck åt detta?

¹² Styrkta av sådan andlig föda vandrar nu närmare sex miljoner på Jehovas väg, och miljontals andra studerar Bibeln för att lära sig att göra detta. Blir de modfällda eller svaga av det faktum att de är få till antalet i jämförelse med jordens övriga befolkning, som nu uppgår till miljarder? Absolut inte! De är fast beslutna att fortsätta att lyssna till detta ”ord bakom” sig och lojalt göra Jehovas vilja. Som en offentlig manifestation av denna beslutsamhet antog de som var med vid områdessammankomsterna och de internationella sammankomsterna ”Guds väg — ett levnadssätt” under 1998 och 1999 en resolution som gav uttryck åt deras uppriktiga ståndpunkt. Här följer den resolutionen.

Resolution

13, 14. Vilken realistisk syn på världsförhållandena har Jehovas vittnen?

¹³ ”Vi, som Jehovas vittnen församlade vid sammankomsten ’Guds väg — ett levnadssätt’, instämmer helhjärtat i att Guds väg är det bästa levnadssättet. Vi inser emellertid att flertalet människor i våra dagar har en annan uppfattning. Man har i det mänskliga samhället prövat otaliga levnadssätt, grundade på olika religiösa och filosofiska idéer, för att söka finna det bästa. Men om man ärligt betraktar människans historia och världsförhållandena i våra dagar, får man bekräftat hur sanna orden i Jeremia 10:23 är: ’Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.’

¹⁴ För varje dag som går får vi se allt fler bevis på hur sanna dessa ord är. I det mänskliga samhället visar man oftast ringaktning för Guds väg. Människor gör det som tycks vara rätt i deras egna ögon, vilket har fått tragiska följder. Det har lett till familjelivets sammanbrott och att barnen lämnats utan vägledning, till en hektisk strävan efter materiella ting som slutar i tomhet och besvikelse, till en meningslös brottslighet och ett meningslöst våld som krävt otaliga offer, till etniska strider och krig som krävt en oerhörd tribut i människoliv och till en ohämmad omoraliskhet som har lett till en epidemi av sexuellt överförda sjukdomar. Detta är bara några av de många komplicerade problem som hindrar sökandet efter lycka, frid och trygghet.

15, 16. Vilken beslutsamhet med avseende på det levnadssätt som Guds väg utgör gav resolutionen uttryck åt?

¹⁵ Med tanke på mänsklighetens sorgliga situation och att ’kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag’, som kallas Harmageddon (Uppenbarelseboken 16:14, 16), nu är så nära, förklarar vi som Jehovas vittnen:

¹⁶ För det första: Vi betraktar oss själva som tillhörande Jehova Gud, då ju var och en av oss oförbehållsamt har överlämnat sig åt honom, och vi skall bevara en orubblig tro på den lösen Jehova har sörjt för genom sin Son, Jesus Kristus. Vi är beslutna att vandra på Guds väg, tjäna som hans vittnen och underordna oss hans suveränitet som den kommer till uttryck genom Jesu Kristi styre.

17, 18. Hur vill Jehovas vittnen fortsätta att förhålla sig till moralnormer och det kristna brödraskapet?

¹⁷ För det andra: Vi skall fortsätta att rätta oss efter Bibelns höga moraliska och andliga normer. Vi är beslutna att inte vandra som nationerna vandrar i sina sinnens fruktlöshet. (Efesierna 4:17–19) Det är vårt beslut att förbli rena inför Jehova och utan fläck från världen. — Jakob 1:27.

¹⁸ För det tredje: Vi vill i linje med Bibeln fortsätta att hålla fast vid vårt världsomfattande kristna brödraskap. Vi skall bevara vår kristna neutralitet bland nationerna och inte låta en sådan splittrande faktor som hat på grund av ras, nationalitet eller etnisk tillhörighet få grepp om oss.

19, 20. a) Vad vill kristna föräldrar göra? b) Hur kommer alla sanna kristna att fortsätta att visa sig vara Kristi lärjungar?

¹⁹ För det fjärde: Vi som är föräldrar vill inskärpa Guds väg hos våra barn. Vi vill vara exempel i kristen livsföring, som inbegriper regelbunden bibelläsning, familjestudium och ett helhjärtat deltagande i den kristna församlingen och i tjänsten på fältet.

²⁰ För det femte: Vi vill alla sträva efter att uppodla de gudaktiga egenskaper som vår Skapare är ett exempel på, och vi vill i likhet med Jesus bemöda oss om att efterlikna hans personlighet och handlingssätt. (Efesierna 5:1) Vi är beslutna att låta allting hos oss ske i kärlek och därigenom visa att vi är Kristi lärjungar. — Johannes 13:35.

21–23. Vad kommer Jehovas vittnen att fortsätta att göra, och vad är de övertygade om?

²¹ För det sjätte: Vi skall utan uppehåll fortsätta att predika de goda nyheterna om Guds kungarike och göra lärjungar, och vi skall lära dem Guds väg och uppmuntra dem att ta emot ytterligare undervisning vid församlingens möten. — Matteus 24:14; 28:19, 20; Hebréerna 10:24, 25.

²² För det sjunde: Som enskilda och som religiös organisation vill vi fortsätta att sätta Guds vilja främst i vårt liv. Genom att använda hans ord, Bibeln, som vägledning och inte vika av åt höger eller åt vänster bekräftar vi att Guds väg är vida överlägsen världens vägar. Vi är beslutna att fast och lojalt följa Guds väg nu och för evigt!

²³ Vi framlägger denna resolution därför att vi litar fullständigt på Jehovas kärleksfulla löfte att den som gör Guds vilja förblir för evigt. Vi framlägger denna resolution därför att vi är övertygade om att en livsföring enligt Bibelns principer, råd och förmaningar öppnar vägen för det bästa levnadssättet i våra dagar och lägger en utmärkt grundval för framtiden, så att vi kan gripa fast tag om det verkliga livet. (1 Timoteus 6:19; 2 Timoteus 4:7b, 8) Framför allt framlägger vi denna resolution därför att vi älskar Jehova Gud med hela vårt hjärta, vår själ, vårt sinne och vår styrka!

24, 25. Vad blev reaktionen på den föreslagna resolutionen, och vad är de som vandrar på Jehovas väg beslutna att göra?

²⁴ Vi ber alla närvarande vid den här sammankomsten som är för att vi antar denna resolution att säga ett högt och tydligt JA!”

²⁵ På hundratals stadion och andra arenor världen över genljöd ett rungande ”JA”, när alla de närvarande svarade. Jehovas vittnen är övertygade om att de kommer att fortsätta att vandra på Jehovas väg. De förtröstar fullständigt på Jehova och tror att han kommer att uppfylla sina löften. De förblir lojala mot honom vad som än händer. Och de är fast beslutna att göra hans vilja.

”Gud är för oss”

26. I vilken lycklig situation befinner sig de som vandrar på Jehovas väg?

²⁶ Jehovas vittnen kommer ihåg psalmistens förmaning: ”Hoppas på Jehova och håll hans väg, och han kommer att upphöja dig till att ta jorden i besittning.” (Psalm 37:34) Och de glömmer inte heller Paulus uppmuntrande ord: ”Om Gud är för oss, vem skall då vara emot oss? Han som inte ens skonade sin egen Son utan utgav honom för oss alla, varför skall han inte också jämte honom i sin ynnest ge oss allt annat?” (Romarna 8:31, 32) Ja, om vi fortsätter att vandra på Jehovas väg, kommer han att förse oss ”rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem”. (1 Timoteus 6:17) Vad kan vara bättre än att som vi få vandra på Jehovas väg tillsammans med våra kära bröder och systrar? Må vi, med Jehova vid vår sida, vara fast beslutna att fortsätta med detta och hålla ut till slutet, fullt övertygade om att vi i Jehovas rätta tid kommer att få se honom uppfylla alla sina löften. — Titus 1:2.