8, 9. a) Hur reagerade Vatikanen såväl som katolska kyrkan och dess präster på den nazistiska tyrannin? b) Vad sades i den skrivelse som de tyska katolska biskoparna sände ut vid början av andra världskriget? c) Vad har detta förhållande mellan religionen och politiken medfört?

⁸ Även om en handfull präster och nunnor protesterade mot Hitlers illdåd – och fick lida för det – gav Vatikanen såväl som katolska kyrkan och dess här av präster antingen aktivt eller stillatigande sitt stöd åt den nazistiska tyrannin, som de betraktade som ett bålverk mot världskommunismens frammarsch. Medan påven Pius XII själv hade det bra där borta i Vatikanen, lät han förintelsen av judarna och den grymma förföljelsen av Jehovas vittnen och andra fortgå utan att protestera. Det är ironiskt att påven Johannes Paulus II, när han besökte Tyskland i maj 1987, lovordade den antinazistiska ståndpunkt en viss uppriktig präst hade intagit. Vad gjorde de övriga tusentals tyska prästerna under Hitlers terrorvälde? Ett herdabrev som sändes ut av de tyska katolska biskoparna i september 1939 vid andra världskrigets utbrott kastar ljus över denna fråga. Däri sades bland annat: ”Vid denna avgörande tidpunkt förmanar vi våra katolska soldater att göra sin plikt i lydnad för Führern och att vara redo att offra hela sin person. Vi vädjar till de troende att förena sig i innerlig bön om att Guds försyn må välsigna detta krig med framgång.”

[Ruta/Bild på sidan 238]

Denna nyhet publicerades endast i första upplagan av The New York Times för 7 december 1941, samma dag som Nazisttysklands bundsförvant Japan angrep Pearl Harbor